Ack, jag skulle ha så många visiter att göra: Gregarovitsh, Botkin, Bruun (der man lär ha väntat mig sedan länge) – Men när skall jag få tillfälle dertill. Jag kommer ju alltid så sent till P.burg och är då vanligtvis "trött och förderfvad".
I går och i dag har jag haft ledigt – behöfde verkligen litet andrum. Jag har gjort några oundgängliga visiter Grigarovitsh, Botkin, Bruun (dit jag är bjuden i morgon afton) furstinnan Bariatinsky och fru Miatleff.
I går var jag hos Bruuns på soirée. Lustig, alls ej homogen societet. Några finska genraler o. senatorer, estländska baroner, en och annan borttappad, enkel finska, madame Linder, Costi Tobiesen och fröknarna Hocken-Paul, tre belgiska koketter, belgiska ministern – högst märkvärdig societet – sans possibilité de fusion. Bruun sjelf den enklaste, allvarligaste, hyggligaste gubbe man kan tänka, liten, mager, artig. Frun anspråkslös, tyska-ryska, rödbrusig. – Ack hvad den fru Linder är för ett våp. platt – snobbig, kryddar hon sitt tal med en och annan plumphet. Jag har sällan sett en så flack menniska. Hon slår efter mig, och inbillar sig att jag är mycket intagen i henne. Så det der dumma skrytet att ständigt tala om huru hon flänger ute i stora verlden, då alla menniskor veta att hon ej har annorstädes att gå än hos Demidoff och Bruun. – Bruun sjelf talte timtal med mig – Georges Ramsay – likaså – de der storfurstliga porträtterna ha gjort susen. Jag blef presenterad till höger o. venster, men det var ej roligare för det, och satt vid supén mellan en estländsk sjåpig friherrinna och fru Linder – på andra sidan baron Liegnitz preussiska militärattachén en rigtig äppeltysk. Fru Ehrstöm, som ej talar franska såg borttappad ut. Musik gjordes hela aftonen, en belgisk violoncellist, en tysk pianist och 3 ryska sångerskor.
Nu såg jag rigtigt huru ofantligt litet en finsk ministerstatssekreterare betyder i Petersburg. Ehuru kronan möblerat våningen är det ofantligt enkelt, och på den brokiga publiken såg man att han hos sig ej kan få en tillstymmelse till le grand monde. Gubben Bruun talar svenska, frun ej. de finska fruarna höllo sig bara inom sin krets.
På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.
Morbror Gustafs karta har jag ännu ej tagit ut från posten. Jag förmodar åtminstone att det är den fördömda Odensö historien – ty jag har ett rek. paket af 5 rubels värde att ta ut. Det är ju alldeles omöjligt för mig att blanda mig i dessa saker. – Icke ha de engagerat mig för något annat än för att måla. Dessutom tänker kejsarn minst af allt nu på att köpa sig egendomar. Jag skall kanske be om råd af Bruun i denna sak, men icke går jag och dabbar mig.
I dag kom jag hit med Bruun och Oker Blom. Under samtalets lopp kom jag att tala om Odensö och kartan, utan att nämna några namn och Bruun skrattade och mente att det finns barnsliga mennsikor som tro att man kan sitta och jutta och prata och proponera och pradaja med de kejserliga, så snart man känner dem, och att han redan fått en massa dylika privat-angelägenheter sig anförtrodda. – För resten ficks ej den olyckliga kartan ut så att jag kunde skicka den med Ehrnrooths, det var prasnik – och Feodor har nu varit der 3 gånger, på tullen (Wassili ostroff) utan att ha fått ut den.
I dag tråkiga afskedsvisiter hos gubben Furuhjelm och Bruuns, dit jag blifvit bjuden på stor bal om måndag – Nu gå – Ja, längre hann jag ej hos Manzeys.
I morgon är balen hos Bruuns och den lär börja med sällskapsspektakel, der fröknarne Siemens och Poggenpohl skola göra furor. Jag tillstår att jag hellre skulle ha se och beundrat Hanna och Anna på tiljan.
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
Så kom balen hos Bruuns som börjades med sällskapspektakel. Fröken Poggenpol spelade bäst – god franska taltes, men sällskapsspektakel har alltid något komligt och obeqvämt i sig. La roses de Flemcen (Beusinas ros) och de evinnerliga balskorna, som nu spelats på alla sällskapsspektakel redan 10 år.
Paul hade för afsigt att göra visit hos Bruuns, och som jag ju i alla fall skulle dit, så följde jag med. – "Ni kommer som efterskickad” sade "Madame de Bruun” der hon satt omgifven af sin stab af fru Poggen Pol och alla möjliga lustiga generalskor – "Ehrnrooth Linder, fru Linder söka efter er" – Demidoff vill näml att ni skall måla hans frus porträtt – Stannar ni här, åtar ni er annat o.s.v. o.s.v.
Sista torsdags var det dans för finska societeten hos Haartmans. Jag var der en stund, men flydde osedd kl. 12. Det såg tråkigt ut. Streng och Ingman och Engman och Stepanoff och Belaijeff och Collan och Bruun – nej det var icke trefligt – Den der nya fru Standertskiöld f.d. Bremer såg jag för första gången – en rigtig schweitzisk piga, fånigt utstyrd och alldeles ovan, tycks det att vara bland bättre folk – talar en gemen franska men – det var nu gubbens och Unga Bremers smak.
)
)
)
)