Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

g.m. Alexander Sebastian Ehrnrooth, dotter till Robert och Vilhelmina Ehrnrooth

Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3. marraskuuta 1876
Föregående kväll kom fröknarna Petersens på besök, Doktor Eljert Mobeck likaså; Brita Petersens har vuxit upp och ser trind och trevlig ut; hon frågade om Fanny och Helena Ehrnrooth, samt Fanny Björksten; då Alexandra Edelfelt träffar dem kan hon hälsa från Brita.
Paris, torsdag d. 6 Dec. 1877 6. joulukuuta 1877
Robert Ehrnrooths död har gripit Edelfelt djupt; kan han rätt tacka Gud för att denne första gången räddade honom från tyfusen i Rom, och andra gången lät honom slippa med en lindrigare sjukdom?; Roberts död måste verka som en revolution bland hans syskon.
Paris d. 20 maj 1880 20. toukokuuta 1880
llustration: Madame Cottereau med Carolus Duran och Paul Deroulède. Balens drottning var Madame Cottereau, en av Paris skönheter; hon är en anglsaxisk skönhet, något uttryckslös och vaxdockartad, men alledels makalöst välgjord; hon liknar Helène Ehrnrooth; Carolus Duran tycktes kurtisera henne mellan danserna; teckningen visar Carolus och Paul Deroulède (den långa blonda, med stora näsan); hon var klädd i en mörkröd sidenklänning, åtsittande som ett fodral; hon hade inga andra diamanter än två enorma pilar på bröstet – en anvisning om att se på vad hon har allra vackrst; Edelfelt har aldrig sett sådan hals och sådana armar i hela sitt liv; hon har långa gula gants de suède [svenska handskar, mocka].
Paris d 4 juni 1880. 4. kesäkuuta 1880
Kejsarinnan är död; ett helt år av stillhet och hemliv väntar i Helsingfors; ska man vara svartklädd, även på landet? kommer man att dansa på Terviksbröllopet?
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Till Ehrnrooths gick jag på lördag morgon. Casimir mötte mig med underrättelsen att betjenten insjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad ut – hvilket också haft följder – hvarom mera längre fram. – Damerna hade just gått in för att klä sig, och som jag ej ätit frukost, höll Casimir mig sällskap vid en biffstek med lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom skön Annna och Mamma Mimmi. Skön Anna såg betydligt medfaren ut, följder af nattvak och oregelbundet lif i den stora staden. Det är då en märkvärdig flicka att ej säga just annat än ”aj, jess” eller ”aj, så herrligt” eller ”att han int litet skäms”. För resten hade de hört Sembrich i Romeo och Julia – Casimir tyckte att Gounods R o. J. ej var så bra som Rossinis (sic) – musikaliskt folk. De ville nu först gå till Isakskyrkan sedan till Utställningen vid Stora Morskoi, men jag bad dem först komma till Ermitaget, efter de ändå skulle dit, samt ställde mig till deras disposition. Jag var artig och språksam. Först gingo vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad den sången var vacker” och så till Ermitaget. Casimir var en ypperlig guide, kände allt och förklarade, ofta med tydlig mening att genom sin lärdom förbluffa mig. – Men också i det fallet är jag nog mycket verserad nu redan för att låta förbluffa mig så lätt. C. var galant, men icke annat. Då och då tog han Mimmi à part för att berätta någon pikant anekdot ”Voj, voj den Cassimir”. Som jag uppsnappade några ord af hvarje, och olyckligtvis känner till de flesta i den stilen, kan jag påstå att de lutade åt allt det grofva som luktar rofva. – Härefter gingo vi till Gregarovitshs utställning der mina taflor togo sig rätt bra ut. – I allmänhet är det rätt svårt att visa målningar åt menniskor som ej det ringaste begripa sig derpå, men i bland blir det verkligen mycket mödosamt. Hos G. var det endast några ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig vid. – Anna var förvånad öfver rikedomen i Eremitaget – de magnifika rummen, borden, smyckena allt det der som ju verkligen är magnifikt. Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky – (Verldens skapelse) och vi sågo och beundrade – Jag vågar ej säga hvad jag tycker – att Aivasoffkys måleri är en grym smörja, utan går på och himlar mig också.