Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

furstinna, oidentifierad i detta sammanhang

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Galitzin
Gatschina d. 15 januari 1882 15. tammikuuta 1882
Vi skola börja med den Durassoffska dansen. Den var ytterst animerad, der var rigtigt roligt. Gumman var så pigg och vänlig så att det gjorde godt i själen. Chevaliergardet var starkt representeradt kanske en 15 officerare. Levaschoff anförde dansen. Sofi M. var utmärkt väl klädd och såg fin och lady like ut, samt tycktes roa sig bra. Bland andra unga flickor var der en 18 årig furstinna Galitzin, mycket vacker, men litet fåraktig. Hon är förlofvad med en stormrik tchinovnik i Molanders stil 60 år, ful. Det är synd och skam. En mycket vacker men litet stel Mme Trepoff var der vidare en samling gamla spektakel med dekolleterade klädningar och diamanter hejdlöst, hvilket ej hjälpte upp deras utseende. Bland herrarne många generaler och en turkisk pascha. Vi dansade till kl. 5.
Paris d. 27 mars 1887. 27. maaliskuuta 1887
Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".