Buistroff var här i dag – och rådde mig, för rheumatism i armen och axlarne att ta ett bad i afton och låta gnida mig med liniment samt ej fara till Zarskoje i morgon. Madame Ellis, som varit här hela dagen åtog sig vänligt nog att telegrafera till general Scanow, Wladimirs hofmästare. Jag har varit litet förkyld – men tråkigt är det att ej kunna resa i morgon. Mamma vet huru allt hvad läkaren säger är Guds ord här i huset, och då detta högre väsen rådt mig att ta badet och hållas stilla är det ej möjligt att tala emot.

Om lördag reser jag till Zarskoje och stannar der några dagar i lugn och ro. Detta resande i detta väder kan göra en helt nedstämd. Men hvad skall jag göra hela eftermiddagen der ute hos Ellises. Prata med frun om litteratur och underhålla stackars blinda Ati, hennes dotter, som har en bra galen fåfänga, den att ej vilja synas blind.

Om söndag äro vi allesamman bjudna till Ellis i Zarskoje Selo, på en picknick. Fru Ellis med den blinda dottren är litet sjåpig, talar bara franska (Gud välsigne henne derför) och har fula tänder). I afton är Lise Odinzoff bjuden hit. Hon är mycket verldsvan och talar också gerna franska (äfven henne löne Himlen). Af fru Spetschinsky och do Armfelt får man med njuggan nöd ett franskt ord.

*Om tisdag tror jag jag flyttar till Ellis' i Zarskoje på några dagar så jag slipper resandet. Tusen helsningar Atte.

Två gånger har jag varit hos Ellises. Fru Ellis är litterär, har läst upp ett manuskript för mig (rysk kulturhistoria) litet manièrerad, och gås derför åt af slägten. Mig förefaller hon vara en ganska ämabel och fin fru, med mera vana än Jacobsons. Hon har en blind 18 årig dotter, som beklagligtvis icke vill låta synas att hon är blind, har mycket mondain smak o.s.v.

I går afton var storartad middag hos Buistroff. Ytterst rikligt, ryskt, champagne i floder, pastejer stekar, fiskar glacer allt pudtals. Ett tjugotal personer voro inbjudne, bland dem Jacoby, författaren Krestovsky en guitarrspelare, någre läkare, mer eller mindre i Buistroffs genre, Manzeys, Etters, Armfelts, Ellis'es m.fl. Det dracks, omfamnades och kysstes förskräckligt, Buistroff flög som en skottspole omkring bordet, tvang folk att äta och dricka – artigheten sjelf Jag och han kyssstes tre gånger under aftonens lopp – Så särdeles aptitligt var det ej, men jag hade i början råkat svälja en rutten ostra och då var allt detsamma efteråt. Efteråt spelades och sjöngs, Krestowsky sjöng komiska kupletter som lära ha varit oanständiga, Buistroff spelade guitarr.

Det var rätt tråkigt att måsta sitta inne på Buistroffs befallning hela gårdagen, ehuru jag var frisk som en bock. Jag tar dock skadan igen genom att i morgon flytta till Ellis'es i Zarskoïe på 3 à fyra dagar. Det må ingen tro att det blir trefligt der. Det är samma genomtråkiga luft man andas hos dem som t.ex. hos Herrskapet Nikiforaky. Inga mattor, inga gardiner, ingen glädje

Aj aj aj hvad det blir ledsamt hos Ellis'es – kanske jag ännu afstår från hela resan utan fortfar med detta kuskande – Men det är så svårt med att man aldrig kommer i säng här förrän kl 2 på natten och jag måste upp kl. 7 *Tusen helsningar från Atte

Egentligen borde jag nu på aftonen vara i Zarskoïe, men kommer att flytta till Ellises först i morgon.

Jag tror jag inskränker min vistelse hos Ellis till morgondagens afton, ty nu då jag arbetar till 2 à 3 och dejeunerar på slottet, går nog arbetet raskt undan. Hittills ha seancerna varit löjligt korta.

Jag är nu hos Ellis'. Generalen kom just nu från Petersburg och hade med sig Mammas kära bref. Hvarför, ja hvarför ha ödet skiljt oss åt vi som ändå så ypperligt väl förstå hvarandra – då man tänker på alla de tråkiga menniskor som man är tvungen att lefva med.

Innan Generalen kom satt jag en stund och pratade med fru Ellis – om Jacobsons naturligtvis, och hon höll med mig om att fru Etter står ojemförligt öfver sina systrar. Vet Mamma, fru Etter är verkligen bra aktningsvärd. Här i P. burg ser man t.ex. att hon får lof att hushålla mycket mera än på Haiko – jag tror att hon har en klädning – Sebastian skrifver de mest dumma och elaka bref om huru han nog vet hur hon roar sig och lefver kräsliga när han ej der, o.s.v. och hon håller ändå god min. – Det är alltid gubben Manzey som betalar theaterbiljetterna. Det måtte gå åt bra med pengar hos dem, ehuru de ej ge baler o. tillställningar. Ms kök är utmärkt, och som de alltid ha främmande (bara slägten) till middag måste detta ej kosta så litet. – Fru Spetschinsky har något skyggt och alls ej verldsvant i sig (Ingen annan har verldsvana än fru Etter af dem) och så är hon, "Génie" så ovanligt ful. Jag vet ej huru ordet "hjelphustru" alltid kommer för mig då jag ser henne – hon liknar någon tvätterska hos oss i Helsingfors – jag vet ej hvem. Det är från gubben Jacobson de ha de der mongoliska kindknotorna. Fru Etter försöker på allt sätt att få mig att beundra fru Armfelt – men "här står jag och kan ej annat" än tycka bra litet om henne. De tycka i familjen att Sascha ser bra ut och är mycket (élégant)(det enda alltid begagnade uttrycket för bien mis, distingué, homme du monde).

Den här blinda flickan här, fröken Ati, är ej behaglig, och detta uteslutande derföre att hon har intressen och pretensioner som alls ej stämma öfverens med hennes lyte. Och om hon funne sig i sin rol, vore ödmjuk, vänlig och anspråkslös, så kunde hon ju, just för olyckans skull, i större mått ha allas sympathier än andra. Men hon, hon drömmer om nöjen, om att bli presenteterad på hofvet hos Wladimir Asch, talar med en ofantlig pretension om sig sjelf, vill ej tillstå att hon är blind, räknar på att stå med i tableaux-vivants samt hvad som synes mig mest fantastiskt – lär ej anse det omöjligt att bli gift! Fru Ellis är litet bråkig – står i spetsen för alla blindanstalter, och talar alltför ofta derom, sysslar med litteratur, o.d. Dock tycker jag ej illa om henne. Hon måtte ha varit mycket vacker, men eländet med den blinda flickan (de ha dessutom 5 andra barn) har grymt tagit på henne, ser man. – De två första åren af flickans lif voro helt och hållet upptagna af operationer hos Græffe i Berlin – rysligt! Emellertid har hon nu hvad man kallar gångsyn, d.v.s. hon stöter sig ej och famlar ej.

(Efter middagen) – Nu har jag suttit inne och pratat en stund – ack hvad jag är sömnig. Generalen, den hedersmannen, är icke särdeles glad af sig och generalskan har just slutat en lång historia om en mycket framstående musiker i Saratovska guvernementet, hans lefnadsöden och död. – Jag vet att fru Etter väntar mig till Petersburg i morgon med tre-tåget, och här vilja de ej höra talas om resa förrän om onsdagen.

Jag har nu hört mera om Mme Miatleff – Hon är född Bibikoff, är ofantligt rik, mycket elegant och har, trots en och annan historia, alltid varit mycket väl emottagen på hofvet. Hennes flicka, en skönhet, lär vara 10 ungefär. Ellis' tycker att jag för ingen del borde afsäga mig denna beställning. Får nu se hvad det blir af.

Just nu frågade Madame Ellis om det är sannt att man i Finland hatar ryssarna eller åtminstone ej har sympathier för dem. Jag sökte utlägga vårt förhållande såsom tvenne för hvarandra främmande men vänskapligt sinnade grannfolk. Det är ändå märkvärdigt hvad barndomsminnen och de första intrycken sitta djupt inrotade. På länge har jag ej fått sådana anfall af svenskhet och fransk-het som här. Kyller, blågula uniformer, Narva – eller å andra sidan "les droits de l'homme, Mirabeau, Marseillaisen tricoloren, ha i ett ögonblick dragit förbi min inre syn, och då har jag känt på mig att der, der har jag mina första sympathier, så starka, så vackra som jag aldrig kan fåde nya

I morgon afton stannar jag måhända i Zarskoje öfver natten. Fru Ellis är nu bättre, och det blef endast en flunssfeber af.

Fru Ellis, som jag träffade i går i Zarskoïe, hade många vackra saker att säga om Mamma.

Mamma har lemnat det bästa intryck här – derföre äro alla farhågor fullkomligt ogrundade. Fru Manzey och fröken höllo sådana loftal öfver Mamma i går – och fru Ellis likaså. Alla säga de att jag är bra lycklig att ha en sådan mor – en sanning känd förne den var sagd. – Fru Etter förstod Mamma ändå så väl, och Mamma har en god vän i henne, det är säkert.

Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.

Fru Ellis, bredvid hvilken jag satt vid bordet, berättade mig utförligt om hennnes mans resa i Kaukasien, den stackars blinda Atinka regretterade att bo i ett så dödt hål som Zarskoje. Sascha Jacobson var särdeles aimabel. Armfelt lär ej mycket synas till nuförtiden. Han lär ha löpt med sqvaller om arfvet efter gumman Manzey mellan Manzeys och Wolkoffs, samt derigenom ställt till mycken oreda.

Det är detta eländiga visiterade som nu åter om en stund skall rycka mig från skrifningen, ty ännu har jag af den oräkneliga slägten Wolkoffs Odintzoffs och fru Ellis ogjorda.

Madame Ellis, Wolkoffs madame Durassoff ha frågat efter Mamma och bedt om sin helsning.

I morgon afton, på ryska Julaftonen äro vi bjudna till Ellis' på julgran – det skall bli lustigt att se huru julgranen tar sig ut i Ryssland.

Ellis'es bo ej mera i Zarskoïe – de ha en våning vid lilla Konjuschennaja. Julträdet var vackert julklapparna många åt barnen – jag fick också ett papyrossfodral af masur med mina initialer – som jag i början ej kunde läsa (ett slavonskt A–E.) – hvarföre jag ej trodde att presenten var åt mig – utan gick som en tölp, lemnade fodralet, som betjenten kom och gaf mig i trapporna vid bortgången. I morgon skall jag gå dit och tacka och ursäkta mig. – Der voro en par ytterst comme il faut och sjåpiga fruar, samt den rysliga Kireeff, så tillgjord så fin-fin och cirklad och snörd som möjligt. Jag hade till den grad ondt i käkarne efter den aftonen af att vrida munnen till detta "comme il faut” uttryck och tala denna otadeliga Revue des deux-Mondes franska, att jag, väl kommen i säng, begynte säga allehanda otidigheter på olika språk för mig sjelf, för att få talorganerna i ordning igen.

Jag var der i afton, men fru Ellis kom och jag slinkade mig undan för att få skrifva dessa några ord till min käraste och bästa vän.

Edelfelt ska besöka paret Ellis som bor på Vassilij Ostrov; sedan fortsätter han till Volkovs; träffade den yngre Volkov på gatan; slutligen ska han besöka sin vän Nikolaj Ivanovitj Bystrov, som dock sällan är hemma.

Edelfelt och Vanja von Etter besökte paret Ellis; fick där höra om Florens, tidningen La nouvelle revue och legenden om Elisabet av Ungern; fru Ellis hälsade till Alexandra Edelfelt; hon berättade om en minnesvärd konversation hon hade haft med Alexandra Edelfelt - visserligen ej lång. »Mais une de ces conversatious que l’on n’oublie jamais«, en konversation som man aldrig glömmer.".

I dag reste jag på visit till Manzeys och den eviga generalskan Ellis som jag alltid måste gå till. Ingen hemma, lemnade kort. I morgon går jag till Etters. Paul skref till mig att fru Etter hade haft en svår natt men att det var bättre i går på morgonen.