I går var jag med Ellan i Champs Elysées – – Jag är alldeles galen i några unga engelsmän, Brangwyn d'Harcourt, Sidney Brown – de äro de bästa på utställningen – alla pojkar på 25 år. Brangwyn har en packe miraculeuse som öfvergår allt förstånd, som är så vacker, så sagolik så herrliga! Cederström som var der, begrep den ej – det förvånar mig icke, ty om man också kan måla Carl XIIs stöflar behöfver man derför ej begripa sig på poesi.

Brangwyn, engelsmannen som jag beundrar som en af vår tids största kolorister, såg jag i dag. Han ser ut som hvilken liten engelsk maskinist eller skeppsstewart som helst på Haikofjärden, utan ett skäggstrå, rundt ansigte och små svarta ögon. Blårandig skjorta och liten rund filthatt – det var så obegripligt att det verkligen var han.