Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk politiker

Lähteet

Odaterat 1. tammikuuta 1900
Det tråkiga har begynt. Väntning på lådor, trassel med allt möjligt i det numera ytterst ödsliga utställningspalatset, divideringar med undervisningsministern om möjliga inköp för Luxembourg, och derjemte porträttet som måste vara färdigt tisdag afton.
Paris 2 juni 1900 2. kesäkuuta 1900
Jag afundas er – när jag hinner, ty juryn är minsann ingen sinecur. I dag emottogos vi af ministern Leygues, med tal och skålar, och fingo hvar sin medalj.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Naturligtvis har jag dagliga förargelser. Ministern Leygues, som Thaulow kallar Numa Roumestan, är en typisk gascognare, och inte mycket att lita på. Får nu se huru det går med Halonens taflas inköp till Luxembourg. Tala inte om det – men nu börja de krångla. Roujon, inspecteur des B A. är emot den – Bénédite är för den, ministern på resa "voyage electoral – men han måste ta den i alla fall, det har jag svurit på.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
Ingenting har jag hört af Leygues, som nog inte är gascognare för ro skull: lofvar rundt och alltid, och glömmer att hålla. Men jag skall nog klämma efter honom.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Jag vet nu att jag blifvit kommendör af hederslegionen och Ville Vallgren officier. Huru det gått med de andra, Saarinen Gallén, Järnefelt, Stigell, Sibelius och Kajanus vet jag ej, men det ser illa ut. Tala emellertid ej om något ännu innan vi få säkerhet. Mitt samvete är rent, ty jag har öfverallt sagt att jag ingenting ville ha för egen del bara mina landsmän blefve dekorerade. Nu har också Kajanus skrifvit till fr. Ackté att då svenskarne fått "någon sorts metallkransar" troligen Berthas palmes academique, ville han också ha. När tiden blir skall jag skicka Leygues' bref till Bertha eller Nordström som får läsa upp det i konstnärsgillet så att de få se att jag lupit och talat godt för dem. Att ryssarna krånglat emot finnarne i allmänhet är alldeles säkert – men ännu ger jag mig icke, och hoppas genom Tolstoj få Saarinen och Gallén åtminstone dekorerade ändå. I ryska riket äro endast Antokolsky och jag nämnda till kommendörer sade en polack åt Ville Vallgren. Jag fick ej sofva den natten jag fick veta det bara af grämelse – ty elaka menniskor komma nog att säga att Ville V. och jag,som stannat här efter de andra, intrigerat. Men Gud är mitt vittne att jag bara arbetat för andra här. Den ohyggliga misstanken kommer ändå att hvila öfver mig, och det grämer mig.
Paris 1 febr. 1901 1. helmikuuta 1901
Bed Bertha tala om Pasteurs entretien med Mollard, för att folk skall få de huru mycket jag bråkat och ännu bråkar. Säg vidare att jag när saken blir officiel tänker skrifva ett bref till Konstnärsgillet, bilägga Leygues bref, mycket smickrande för den finska konsten, och utlägga allt.
Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
Benédite (direktören för Luxembourg) också han sjuk i influenza sedan veckor, har sagt till Ville Vallgren att han bara väntar på Ministerns bref ang. Pasteur-porträttet. Om några dagar får jag således besked om den närmaste framtiden.
Paris Lördag 9. maaliskuuta 1901
Jag skyndade till hans administrateur och skref ytterligare på listan Kajanus, Stigell och framförallt Saarinen. Får nu se hvad det blir af. Kanske Leygues är mindre toulousain än jag trott. Han skall varmt ha talat om den finska konsten ännu för några dagar sedan!