Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk konstnär

Lähteet

St P.burg onsdag morgon 1. tammikuuta 1893
Nu gå vi till Benoit som skall säga mig om jag kan träffa Storfursten.
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Kl. 11 gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag tackat och bockat och lofvat exponera) till en damkonstnärs klubb – högst intressant skulle Schauman säga – med presidenter vise presidenter, mycket fula och okända målarinnor och några rätt vackra "Koketkor". En gammal baronessa Wrangel kom och presenterade sig som landsmaninna – svensk – men kunde ej ett ord svenska – några svenskor, födda i Petersburg voro också der, bl.a. en som hette Leander. En mycket pratsam hette Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin och Burne Jones och symbolism och koketterade starkt med sammetslena ögon. En god vän till grefvinnan Muraview betraktade mig som en gammal bekant. – Der målades efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk) dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades. Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i Petersburg – många hade sett mina taflor i Paris – der var 200 fruntimmer och kanske 10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag var mycket entourerad.
Kl. 12 eller half ett for jag med Benoit hem till honom för att ytterligare äta och dricka och kom hem kl. 2. (den vanliga tiden i denna goda stad)
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17. helmikuuta 1895
Gud låte Er få vara friska. Jag är rigtigt orolig för Berta. Hon må nu vara försigtig och desinficiera sig på alla sätt så att hon ej får influenza. Paul Etter har haft ett återfall – jag skall just gå och se hur det är med honom nu. – Nu går jag och äter frukost här i hotellet – sedan går jag igen till Eremitaget och så på visit till Kaemers. I går afton stor middag för mig hos Benoit de äro verkligen mycket vänliga – Helsa alla hjertligt från Mammas Atte
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
I afton middag hos Benois, med Rjepin, Beklemischeff, Tolstoi o.a. – alla *äro fortfarande mycket vänliga och jag tror jag har artistsuccès.
Petersburg 19. helmikuuta 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.
I går såg jag en samling aqvareller som Wyllie gjort för Kejsaren. Jag var näml. på frukost hos Wyllie med Benois – Liphart och hans fru (en f.d. fransk aktris och skönhet) samt en Wyllies nièce). Wyllie, som gammal preobrajenski har en mera mondin position än målarne öfverhufvud. Hos Liphart såg jag ett porträtt (stort) af Kejsaren, som målats utan seancer – rätt bra.
Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
På aftonen var jag till middag med alla akademiherrarne hos Botkin. – Se det är då ett vackert hus, och en sympatisk familj. – Litet för mycket museum, och allt italiensk renaissance – många miljoner ligga der i gamla skulpturer och träarbeten, majolikor, Byzantinska emaljer. Fru Botkin är bland de sötaste, värdigaste fruar jag kan tänka mig. Ingen af hennes 5 döttrar (den äldsta 15 år) har ärft hennes behag och stoika. Han, Michael Petrovitsch, bror till läkaren, är en mycket medioker målare, men en utmärkt samlare och konsthistoriker och mångmiljonär. På aftonen gjordes mycket musik på två flyglar, orgel, viol och guitarr. Det måste man säga om ryssarne att de äro musikaliska – Mme Botkin och hennes döttrar spelade, Benoit, Makovsky och Brüloff togo efter hvarandra fiolen och spelade hvad som helst. Så spelades der kända melodier på alla dessa instrument plus dragharmonika. De ha i allmänhet utmärkt öra och spela rent.
Farväl – i morgon har jag bjudit Benois Kuznetsoff och den belgiska ingeniören Acker på middag – för att tacka dem för deras många bjudningar
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26. toukokuuta 1896
så voro de inne i kyrkan runda tre timmar, under hvilka jag cirkulerade med Benois, sågo alla bonde-deputationer, talade med kirgiser, khivaner, bokharer, samarkandare, tatarer och mongoler af alla färger. – Jag kan ej motstå frestelsen att rita af det mongoliska helgonet – från Thibet. ett lefvande helgon – som behedrat kröningen med sin närvaro – klädd i guld från hufvud till fot och ful som stryk.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14. maaliskuuta 1897
Efter Armfelts var jag hos Albert Benois och såg der en familj från sydligaste Ryssland, tyska kolonister från 1700 talet Pfalz-Fein hette de. Mycket lutherskt sinnade, mycket beresta och språkkunniga, och många många gånger miljonärer. Deras förmögenhet består i får. Då Esterhazy den ungerske grefven, skröt för den härs farfar öfver att han ägde hundra tusen får sade tysken: det är ungefär så många hundra jag har för att vakta mina får. En 20 årig mycket söt flicka beskref rigtigt poetiskt om steppen dernere, 30 verst utan ett träd eller en hydda, bara gräs och boskap. Så var der en ung fru från östligaste Sibirien, fast för ett år sedan kom hon från denna landsort, men lemnar ingenting öfrigt att önska i vesterländskt koketteri. Lille Gadon var hos Benois och frågade så mycket efter Er alla, talte om Haiko som om ett Paradis, och bad om sina helsningar. Efteråt gingo vi herrar på supé till belgiske ingeniören Acher, der det dracks champagne till kl. 3. Jo nog är det Petersburgskt lif alltid.
Hos Benois är det då musik så det förslår. Alla spela der fiol och piano. De sjunga och spela i qvartett och äro eklektiska i sin musikaliska smak som ryska äro d.v.s de tycka om allt som låter bra utan att hänga upp sig på någon skola eller rigtning.
Albert Benois ha fått en god och hedrande plats – han är utnämnd eller skall utnämnas till direktör för det nya Nationalmuseet som i höst skall invigas i Michailoffska palatset. Han kommer nog att vara på sin plats der. Det är roligt att få dit en man som bl.a. är så vänligt stämd mot Finland. Då jag kom in till Benois' igår spelade och sjöngo de Suomis sång piano, två fioler och tre sångstämmor med svenska ord – var det ej en hyllning. Han har mycket bidragit att i konstnärskretsar i Pburg stadfästa finnarnes rykte som konstnärer.