På aftonen var jag till middag med alla akademiherrarne hos Botkin. – Se det är då ett vackert hus, och en sympatisk familj. – Litet för mycket museum, och allt italiensk renaissance – många miljoner ligga der i gamla skulpturer och träarbeten, majolikor, Byzantinska emaljer. Fru Botkin är bland de sötaste, värdigaste fruar jag kan tänka mig. Ingen af hennes 5 döttrar (den äldsta 15 år) har ärft hennes behag och stoika. Han, Michael Petrovitsch, bror till läkaren, är en mycket medioker målare, men en utmärkt samlare och konsthistoriker och mångmiljonär. På aftonen gjordes mycket musik på två flyglar, orgel, viol och guitarr. Det måste man säga om ryssarne att de äro musikaliska – Mme Botkin och hennes döttrar spelade, Benoit, Makovsky och Brüloff togo efter hvarandra fiolen och spelade hvad som helst. Så spelades der kända melodier på alla dessa instrument plus dragharmonika. De ha i allmänhet utmärkt öra och spela rent.