Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

läkare

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Bouchard
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
– Sofi Wolkoffs gosse är sjuk nu igen – ständiga mun och näsblödningar om nätterna. Dr. Bouchard ger dem hopp emellertid och säger att det bara är anemi. De stanna här ännu en månad. Helsa alla
Paris 14 april 1893 14. huhtikuuta 1893
I går var jag på middag hos Volkoffs – Bouchard säger att pojken är bättre nu. Vi gingo på Teatern men midt i andra takten fick Sofi V. ett bref från Anna Griser, som kallade henne hem – pojken hade vaknat och skrek. Mischa gör ingenting här, har inga intressen och tiden blir honom lång. Stackars liten.
Paris 29 maj 93 29. toukokuuta 1893
Volkoffs reste i går till Schweitz; och Jag var hela dagen, (så godt som), hos dem. Jag tror att Schwitz skall vara bra och bättre än Paris för dem ty här blef isynnerhet den stackars Sofi V. alldeles galen af nervositet. Hon hade ej varit ute på 14 dagar, och dödoron och bullret på gatan gjorde henne alldeles besynnerligt. Hon gret och skrattade om hvartannat så att det gjorde en ondt att se det. Gossen var bättre nu, annanrs hade Bouchard ej låtit dem resa. Jag öfverlemnade henne en magnifik bukett efter att i sista minuten ha följt henne på Salongen som hon nödvändigt ville se. Det är djupt tragiskt med henne, och då hon säger att hon är djupt olycklig är det minsann ej lek. Ibland hoppas hon och talar om hur hon skall göra när hennes gosse blir stor – och så komma de dystra framtidsutsigterna igen. Hon vet nog hur illa det står till, men hoppas ändå, ty Bouchard har en patient 16 års pojke som lider af samma sjukdom och som troligen blir räddad.