Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk konstnär

Lähteet

Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
På aftonen var jag till middag med alla akademiherrarne hos Botkin. – Se det är då ett vackert hus, och en sympatisk familj. – Litet för mycket museum, och allt italiensk renaissance – många miljoner ligga der i gamla skulpturer och träarbeten, majolikor, Byzantinska emaljer. Fru Botkin är bland de sötaste, värdigaste fruar jag kan tänka mig. Ingen af hennes 5 döttrar (den äldsta 15 år) har ärft hennes behag och stoika. Han, Michael Petrovitsch, bror till läkaren, är en mycket medioker målare, men en utmärkt samlare och konsthistoriker och mångmiljonär. På aftonen gjordes mycket musik på två flyglar, orgel, viol och guitarr. Det måste man säga om ryssarne att de äro musikaliska – Mme Botkin och hennes döttrar spelade, Benoit, Makovsky och Brüloff togo efter hvarandra fiolen och spelade hvad som helst. Så spelades der kända melodier på alla dessa instrument plus dragharmonika. De ha i allmänhet utmärkt öra och spela rent.