Jag fick i dag bref från Audibert som tackar mig för fotografierna ber helsa Mamma och säger att han snart kommer upp till Paris för att göra min bekantskap – isynnerhet som han, som han tror, blir utnämnd till kapten i Tunis i april.

Väl återkommen derifrån (Chantilly) i går morgse finner jag här ett telegram från Audïbert som säger att han kommer hit för att träffa mig. En stund efteråt kom han – 10 timmar jernvägs resa hit och 10 tillbaka för att se mig. Han reser i qväll. Han var i uniform och såg mycket prydlig ut – något jemntjock men temmeligen lång med goda, svarta ögon. – Jag tog honom ut med mig och bjöd honom på en mycket fin middag med Champagne hos Ledoyen och var sedan med honom till kl. 1 i natt. Nu väntar jag honom igen och så far han i qväll kl. 8. Det är rörande att se med hvilken värme han talar om Mamma och Mammas vänskap för hans mor – sjelf har han haft det svårt – engagerat sig i marinen strax efter studentexamen och modrens död, har seglat verlden rundt, lidit skeppsbrott vid Réunion, varit med om negermassaker någonstans och slutligen öfvergaf han marinen för infanteriet. Han är nu regementsskattmästare och kapten i Gueret en liten stad i la Creuse icke långt från Limoges. Han och hans familj, vana vid Söderns sol, väntrifvas mycket staden är liten och ful, mycket snö lär der vara om vintern och bara en compatriote, meridional, finns der. Han har ett lugnt och hyfsadt sätt och har dugtigt marseille-accent – förefaller att vara en hygglig och finkänslig menniska. han sysselsätter sig på lediga stunder med kemi och fotografi och tyckes efter hvad han säger vara mycket händig.

Jag har haft ett mycket sorgset bref från Audibert säger att han har en sjukdom i ögonnerven och fruktar för sin syn. Stackars karl – jag hoppas det kan botas.