Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

familjen Manzeys husläkare, professor i militärmedicin

Lähteet

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 50

Find A Grave

Lördag. Okt 1880 16. lokakuuta 1880
Resan till Spanien skulle knappast ha blivit möjlig; de 21 baden som Nikolaj Buistroff rekommenderat måste först tas i Biarritz och Edelfelt har räknat ut att de tagit slut först i dag; han har tänkt dra söderut i februari; det vore roligt att göra en resa där man hade tid på sig med Manzeys; han vill till Boruvna nästa sommar; han kan få resa till Alhambra med Jean-Joseph Benjamin Constant; om det inte blir någonting av porträtten i Petersburg kommer han troligen att tillbringa våren i Andalusien.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1. marraskuuta 1881
Buistroff hade bjudit Manzeys och mig på Operan, der Sembrich, (Petersburgs nuvarande primadonna, sjöng la Traviata. Nikolai Ivanitsch klädd i syrtut och hvita handskar, var älskvärdheten sjelf, hans fru som är ett får smålog och jämrade då och då något med en ynkelig stämma, och Sembrich sjöng mycket bra, och spelte isynnerhet förträffligt i sista akten. Ingenstädes, utom på finska theatern har jag sett en så stormande och bullersam samt tacksam publik som här. De vråla af förtjusning, och framropningar följa efter hvarje akt.
Efter theatern gingo vi till Manzeys der thé intogs och der fru Etter var. Nikolai Ivanitsch var grof i sina liknelser samt ytterst kraftig i sitt tal om kärleken. Han är ändå så bonde, att man måste sluta med att ta honom från den komiska sidan. Familjen Jacobsons afgudadyrkan har skämt bort honom. I allmänhet har jag ej sett många så egendomligt utvecklade familjer som dessa Jacobsöner. I grunden har ingen annan än fru Etter af dem vana vid menniskor samt vyer utom familjens krets. De vilja nu på allt sätt öfvertyga mig om att Nadja är ett ideal, och att jag ännu skall komma att erkänna henne som verldens första qvinna, – men jag fruktar minsann!.. – Ack, jag är ju ej något barn och har sett qvinnor i hundratal, och måste med handen på hjertat säga att denna ej är något märkvärdigt och att hon är specielt osympatisk för mig.
I går afton var jag som sagdt, bjuden till Spetschinskys. Alla hade vi hört talas om en surpris, och denna var, att Jacoby efter middagen arrangerade tableaux vivants. Vid middagen satt jag som alltid, vid fröken Ms sida. Huru än känslorna varierat ha vi ändå vid familjemiddagarne följts åt. – Hon är förtjusande, men det rent främmande i omgifningen, det ryska, har alltid passat på att komma och hälla kallt vatten öfver mig just då jag brunnit som bäst. I tableauerna figurerade äfven jag. Jacoby framstälde endast egna taflor. 1o en rysk scen som han ämnar skicka till Paris. – Buistroff, Armfelt och fr. Odinzoff – vackra kostymer, men som dessa tre hata hvarandra blef uttrycket och ensemblen si och så. – Tableauerna voro mycket väl arrangerade i ett stort spegelglasfönster som skiljer salen från ett förrum – man kan ej tänka sig en bättre ram, belysningen med alluminium o. bengaliska eldar. Derefter kom ett mohriskt rendez-vous (Alhambra) Jag och grefvinnan Armfelt. Vi hade magnifika och rigtiga kostymer båda, och fingo höra åtskilliga komplimenter – endast Mme Armfelt började hvarje gång dumt nog, att flina – hvad det tjente till hvet jag ej. Så kommo två arabiske tiggare, bröderna Jacobson, och detta var någonting alldeles utmärkt. Sist fröken Sonia M. som (arabisk bayadère) "Almee" dansande sabeldansen.
Buistroff var här i dag – och rådde mig, för rheumatism i armen och axlarne att ta ett bad i afton och låta gnida mig med liniment samt ej fara till Zarskoje i morgon. Madame Ellis, som varit här hela dagen åtog sig vänligt nog att telegrafera till general Scanow, Wladimirs hofmästare. Jag har varit litet förkyld – men tråkigt är det att ej kunna resa i morgon. Mamma vet huru allt hvad läkaren säger är Guds ord här i huset, och då detta högre väsen rådt mig att ta badet och hållas stilla är det ej möjligt att tala emot.
Fru Etter är, då vi äro ensamma med Paul, alltid densamma, men underligt tyst och tillbakadragen med de andra systrarna. Fru Armfelts röst är den som höres mest. Spetschinsky är en rigtig räf, något tråkig för resten. Jag kan ej begripa hur gubben Manzey kan slå sig ut så alldeles utan herrbekanta. Armfelt, Spetschinsky, Buistroff, Sascha och Mitja (Wolodja är sällan med) se der svärdssidan utan omvexling
Onsdag 2. marraskuuta 1881
Emilia Ivanowna är sig lik, dock är hon tystlåtnare än vanligt i större sällskap, der Sascha o. Grefvinnan Armfelt föra ordet. Här i Petersburg ha de rakt inga andra bekanta än slägten, och konversationen här likasom på Haiko rör sig uteslutande omkring den och några intima såsom Buistroff. Stora dispyter om honom ha åter egt rum. Grefvinnan Armfelt går i döden för sin vän. Jag har sett en fotografi af hennes passion före Armfelt, en Bogdanoff, och finner deraf att mujiktypen behagar henne. Denne kontrysse skulle, likasom den store, den odödlige, den gudomlige Buistroff, äfven ha haft "énormément d'ésprit". Armfelt är visserligen taktlös, men så hålls han också som en hund af sin fru. Allt hvad som kan ha en aflägsen slägtskap med aristokrati, Finland eller Sverige, gås åt hejdlöst af tjotje Nadja med hennes utputade läppar och fyrkantiga armar. – I måndags var jag på visit hos Armfelts – åter stort gräl om Buistroff.
I måndags på aftonen lär Jacoby och Buistroff ha dinérat hos Spetschinsky och har den senare der, till min innerliga glädje blifvit stukad af den förre alltjemnt.
Hos Buistroff lemnade jag kort, och skall med det snaraste bli bjuden dit på dundrande middag.
Söndag nov. 1881 20. marraskuuta 1881
I dag har jag ej varit i Zarskoje, eftersom det var söndag, men i morgon skall jag åter begynna detta kuskande fram och tillbaka. Gerna skulle jag dröja några dagar med ens, men nu är det svårt, ty mina dagar eller rättare sagdt aftnar äro alla upptagna. Imorgon på middag hos Buistroff (frun liknar Emilie Levong, också hvad åldern beträffar), tisdag hos Sascha J. som ehuru jag ej tål honom, lär ha stor vänskap för mig, onsdag bjudning hos Spetschinsky, torsdag ny koncert af Sarasate.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21. marraskuuta 1881
I går afton var storartad middag hos Buistroff. Ytterst rikligt, ryskt, champagne i floder, pastejer stekar, fiskar glacer allt pudtals. Ett tjugotal personer voro inbjudne, bland dem Jacoby, författaren Krestovsky en guitarrspelare, någre läkare, mer eller mindre i Buistroffs genre, Manzeys, Etters, Armfelts, Ellis'es m.fl. Det dracks, omfamnades och kysstes förskräckligt, Buistroff flög som en skottspole omkring bordet, tvang folk att äta och dricka – artigheten sjelf Jag och han kyssstes tre gånger under aftonens lopp – Så särdeles aptitligt var det ej, men jag hade i början råkat svälja en rutten ostra och då var allt detsamma efteråt. Efteråt spelades och sjöngs, Krestowsky sjöng komiska kupletter som lära ha varit oanständiga, Buistroff spelade guitarr.
I allmänhet är dock B. bättre här än på Haiko, hyggligare. Ytterst vänlig mot mig. Drack åtskilliga gånger Mammas skål. Hans fru gammal och enfaldig. Hans barn likna honom förskräckligt. Hela våningen, stor och rymlig, är full af dynor, skärmar, taflor o.d, allt skänker af familjen Jacobson.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26. marraskuuta 1881
Det var rätt tråkigt att måsta sitta inne på Buistroffs befallning hela gårdagen, ehuru jag var frisk som en bock. Jag tar dock skadan igen genom att i morgon flytta till Ellis'es i Zarskoïe på 3 à fyra dagar. Det må ingen tro att det blir trefligt der. Det är samma genomtråkiga luft man andas hos dem som t.ex. hos Herrskapet Nikiforaky. Inga mattor, inga gardiner, ingen glädje
I går aftse voro Manzeys, Sascha, Mitja, fröken Odinzoff och Buistroff här. Vi försökte sjunga med accompanjemang af fr. Lise men det gick ej. Denna slog embargo på mig och pratade om allting på detta egendomligt verldsvana, fadda sätt som gör att man efteråt känner sig så tom och förkrympt. Buistroff var högtidlig, och antog på allvar mina tacksägelser för en sked ricinolja och ett bad som han ordinerat – fullkomligt som han igen skulle ha räddat ett menniskolif. Han börjar nu märka att fröken Sofi ser bra ut, och tar sig friheter med henne, klappar henne o.d – som jag ej tycker om. Men här i familjen skulle han kunna göra allt. De äro alltför mycket fruntimmer (både karlar och qvinnor här i familjen) för att kunna göra den ringaste skilnad mellan person och sak.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6. joulukuuta 1881
Hon har ett sådant medhåll i Manzeys och Buistroff, att hon kan tillåta sig hvad som helst – allt är Armfelts fel. Nu ha de fått i sitt hufvud att Armfelt skall pina ihjäl henne – en af Buistroffs assistenter (alla kopierade efter den store Nikolai Ivanitsh) har låtit påskina att den grymma misshandlingen kan sluta med lungsot eller galenskap för henne!?! Hon är dugtigt bortskämd, hon också. Fru Etter står på förnuftets sida – men som sagdt hennes ord och mening betyda ingenting här. Fröken Manzey får stundligen höra att alla män utom Nikolai Nikolaevitsh äro likadana, isynnerhet äro finnarne det värsta pack på jorden. För resten ha de en rysligt pessimistisk och pretentiös uppfattning af äktenskapet. Mannen bör helt och hållet uppoffra sig, helst öfvergå till hustruns familj och bo alldeles nära. – Och ändå är det bara elände, barnsängar, sjukdom död – och det der pränta de i flickan från morgon till qväll. Att hon blir alldeles trist och hopplös på detta sätt är ju klart. Fru Manzey har nu fått i sig att en chevalier garde, Levaschoff gör henne sin kur, och alla upptänkliga brott pådiktas nu denne syndare. Min finskhet, lägger nu, sedan man är säker på att alla finnar äro fähundar och småaktiga, oöfverstigliga hinder i vägen. Blir flickan ej vriden med detta modrens tribulerande, så har hon stor motståndskraft.
Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
Följande morgon hade Koki litet ondt i halsen, och Buistroff påkallades. – Han förklarade att K. hade början till difteri. Stor förskräckelse så mycket mera som sjukdomen är gängse och Hermuschka ligger för döden. Lilli och Jag, som följande dag skulle vara här afsändes genast. Jag hade ej sett K. den morgonen men desinfekterade mig icke desto mindre på allt sätt. Mamma kan tänka sig bestörtningen, sorgen och villervallan. Detta skedde kl. 1, och fru Etter hade tänkt resa kl. 3 – telegram, inrättande af lasarett med karantän o.s.v. – Stackars fru Etter. Buistroffs högtidliga min då han kom ut och förklarade hvad sjukdomen var styrkte mig ännu i den åsigten att B. öfverdrifver sjukdomens farlighet för att sjelf ha större ära af räddningen.
Gatschina d. 15 januari 1882 15. tammikuuta 1882
På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31. tammikuuta 1882
Gubben Manzey hade bjudit mig på en andra Zigenarkonsert på aftonen. Den var fullkomligt detsamma som den första, hvarföre intrycket ej heller var så lifligt. Min sköna Zigenerska var denna gång fasligt illa klädd – en modern sammetsklädning, som alls ej passade till hennes vilda utseende, och som gaf henne en uppsträckt och derigenom simpel prägel. Buistroff var på concerten, i frack och med en rund filthatt i hand – fint skall det vara. Fröken såg jag blott ett ögonblick.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Mima Lerche har nu tagit sitt bad och jag kan derför gå till Manzeys. – Nikolai Ivanowitsch den store sade det. Han åkte också skridsko, men det var min själ ej vackert att se – der var då åtminstone en som var sämre än jag.
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8. helmikuuta 1882
Mima går ännu ej ut från sina rum, men har badat flere gånger, och Buistroff har gifvit mig tillåtelse att vara här så mycket jag behagar
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Buistroff har varit dum igen. Manzeys och Spetschinskys har gifvit honom en pels, magnifik, som kostade 700 rub., och han har varit ovettig och sagdt sig vara led åt alla dessa presenter, samt lofvade skicka tillbaka pelsen – N.B. han skickar icke tillbaks den. – Alla äro arga – men det är den stora Nikolai Iwanowitsh, som får uppträda hur han vill. – Häromaftonen var stor fest på skridskobanan – särdeles vackert – Etters, Manzeys, Armfelts voro der. Jag var nog klok att ej våga mig på det hala, men Buistroff var ute och svajade, och ramlade och var urkomisk, så att t.o.m. fru Armfelt icke ville se ditåt.
Gatschina fredag 17. helmikuuta 1882
A propos – Ehrnrooths äro nu längesedan hemma, och Mamma har väl genom dem fått såväl konfekten som färska helsningar från mig. De ha också kunnat berätta något om den Durassoffska balen och att jag skulle på musikalisk soirée till Buistroff efter theatern.
Musikaliska soiréen hos Buistroff kan jag ej bedöma då jag kom först efter theatern då allt var slut. Ryska sångerskan Slavina sjöng dock några romancer för mig; hon har en dugtig contrealto, men hvad som är bättre ungdom och lif. Hon är stor, vacker, och kan vara 20 år, samt har en viss stil och stoika på sig, talar ej annat än ryska. Supén var magnifik och riklig. En Buistroffs nevö, en lusig ingeniör söp sig full och var till den grad plump och ostädad vid bordet, att B. ofta fick ryta ett ”maltschi” åt honom; denne herre höll tal till Slavina deri han hoppades den tid skulle komma då alla utländska element skola uteslutas från våra theatrar!! Vidare var han dum mot Sasha Jacobson, som i sin tur föraktade honom. Buistroff var dock till sin fördel den aftonen, mycket artig värd, välmenande och gästfri. En lurk är också Bffs assistent Terertschenko, som plågar folk med att sjunga falskt malorossiska visor. Guitarristen, som Mamma vet, var också der och spelade samma stycken, åt och drack.
Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
i går var jag först på stor middag hos Buistroff och sedan superade jag med Duperret och en Lund, ryss af svensk extraktion. Middagen hos Buistroff var ytterst originell en samling som var pengar värd Fruarna Etter och Manzey sågo så bortkomna ut bland dessa högst besynnerliga fruntimmer och Sebastian föraktade djupt sina bordsgrannar, herrar, som enligt hans förmenande komma och böra sluta i Sibirien. Flere läkare ryska och enkla till sina seder.
Vid desserten fick B. telegram efter sig till Zarskoïe emedan de 2 äldsta häftigt insjuknat. Den stackars Maria Paulowna, nog har hon också haft ett elände.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25. maaliskuuta 1882
Buistroff har hört storfursten Wladimir säga att han ej kunde tänka sig bättre porträtt än dem jag gjort. Troligt är att Wladimir kommer till Paris på återvägen.
Torsdag d. 30 mars 1882 30. maaliskuuta 1882
Ni är troligen högst förvånade öfver att jag ännu är här, och blir det ännu mera då jag säger att jag reser först om lördag. Min lilla magåkomma drog ut på längden, tills jag i dag af Buistroff fick en medicin som lofvar att göra slut derpå. Mina visiter äro nu undangjorda.
I dag på e.m. gick jag till Buistroff för att säga honom farväl, och blef der qvarhållen till middag.
Petersburg Måndag d 19 nov 82 13. marraskuuta 1882
Idag har jag derföre gjort alla mina visiter, hos Wolkoffs Odintzoffs, Buistroffs m.fl., och haft den sällsporda turen att träffa ingen hemma.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20. marraskuuta 1882
A propos, Alexander Iwanowitch, Sasha Jacobson, lär ha någonsorts bröståkomma, så att han skall resa till Nizza under vintern, via Paris. Om fredag reser han, så att jag har honom hos mig i Paris några dagar efter min ankomst dit. Han telegraferade i går till Borovna att Buistroff rådt honom att resa genast – jag tolkade detta såsom en påminnelse åt Manzey att förstärka kapitalerna. Mamma vet huru de ta sådana saker. Sascha gör sig tror jag sjukare än han är. Alla äro ytterst oroliga för hononm. Tänk, han tar sin kusk med sig till Nizza, för han vågar ej resa ensam och vill ha någon att tala ryska med. De våga ej kriticera denna hans fundering. Jag skall försöka att vara artig mot honom i Paris, men kusken tänker jag hvarken bjuda på middag eller på theatern.
Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22. marraskuuta 1882
I går var jag hos Sascha – han lär verkligen ha någon nerf-lung-hjert-åkomma – men går ut som om ingenting passerat, gör sig till derhemma, – led i högsta grad. Buistroff var här i dag. Det är ju en lurk, men han har ändå något af en karl i sig, som gjorde att jag med helt sympatiska blickar såg honom än denna gång. Här ser man så många förkrympta underbart ihopkomna, inkoseqvinta och omanliga karlar.
Paris d. 2 Dec 1882 2. joulukuuta 1882
Mme P. tog mig afsides och frågade på själ och samvete om hans sjukdom, som ej synes till just, var så der dödsfarlig, eller om Volkoffs och Jacobsönerna öfverdrifvit. Si c'est l'éternel Buistroff qui l'a dit, je n'en croirais pas un mot” sade hon. Men nog måste det ju vara något med hans sjukdom efter B. haft konsultation med andra och alla sagt att han bordt resa.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
Både Pasca och jag pinade honom att gå till en läkare för att få veta hvad han egentligen lider af ty hon och jag anse att det finnas andra läkare i verlden än Buistroff, men nej, tvärt nej från Saschas sida. Här finnes ju verldens bästa nerf läkare Charcot, och jag erbjöd mig t.o.m. att genast få tag i Charcot genom en af hans intima vänner som jag känner. Nej, nej och så ett fånigt grin, precis som en liten pojke som är glad åt att göra tvärt emot hvad klokt folk säger.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12. joulukuuta 1883
Jag har talt med Buistroff som säger att Schura har fallandesot, ehuru detta fula ord ännu ej blifvit uttaladt för föräldrarne. – Hon är blek och har något besynnerligt i sig, nu mera än förr. Emellertid säger B. att hon kan bli frisk när hon engång är fullvuxen, men att hvilken attack som helst också kan medföra döden – Sorgligt är det!
Lördag 15 dec. 83 15. joulukuuta 1883
I går voro vi på middag hos Armfelts. Häromaftonen var det ett sådant gräl mellan dem och Buistroff angående detta evigt samma med Bebe, att frun fick en förfärlig nervattack skrek och sprattlade, förbannade Carolus och höll Buistroffs starka och trogna hand hårdt sluten i sin. Jag hade ej sagt ett ord, ej ett jota under hela detta vanvettiga gräl som jag hört tusen gånger förut, och var mycket glad deråt. Det enda sättet att ta saken lugnt är att anse henne som sjuk, och något onaturligt är det ju i henne.
I allmänhet ser jag sakerna denna gång mycket mer "en philosophe" och följer Mammas råd att stå på min kant. Det hjelper. Jag känner mig sjelf mycket raskare friare och lyckligare. – Buistroff började bråka med mig en dag för att jag skulle uttala en rysk fras – men jag skrattade bara och var lika envis som han så att de andra fingo honom att sluta skämtet. Han är sig fullkomligt lik – allt ännu Manzeys, d.v.s föräldrarnes och tjotje Nadjas Gud.
Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förr går afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekom i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsne, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det
Petersburg d. 21/1 84 21. tammikuuta 1884
På aftonen var det konsultation hos Manzeys. Boris kördes bort på ett höfligt sätt, men jag fick stanna qvar. De lära ha kommit till samma osäkra resultat som Buistroff: epileptiska anfall som möjligtvis kunna gå öfver, och som ej äro absolut dödliga – En bra sorglig utsigt i alla fall.
Manzeys äro alltid mycket vänliga mot mig. Jag tror verkligen att de ha en klockarkärlek till mig, isynnerhet fadren. Buistroff är en lurk, men icke så galen när man talar allvarligt med honom och på tumanhand. I går spatserade vi hem tillsammans. – Men en ryslig burlak i sällskap. Sådana tjockheter han säger i fruntimmers närvaro!
Måndag d. 10 mars 1884 10. maaliskuuta 1884
Lustigt med mina ryska intryck. I går afton erfor jag med ens en bekant men pinsam känsla intryck, och kunde ej göra mig klart hvarför. Det var helt simpel några ryssar som talade alldeles bakom mig. Det var som en nål i hjertat på mig. I ett ögonblick gingo tusen bilder och tankar upp för mig ånyo. – Slaverna ha något eget i sin blick – icke alla – men ofta, det märkte jag i går och det observerade jag härom aftonen med furstarne Radziwill. Sliezin, Buistroff, Sascha Jacobson, Popoff ha detta egendomligt vänligt omanligt smickrande, vattiga, trötta.
Petersburg, tisdag morgon 1. tammikuuta 1885
Edelfelt ska besöka paret Ellis som bor på Vassilij Ostrov; sedan fortsätter han till Volkovs; träffade den yngre Volkov på gatan; slutligen ska han besöka sin vän Nikolaj Ivanovitj Bystrov, som dock sällan är hemma .
Petersburg tisdag 23 nov 86 23. marraskuuta 1886
Hos familjen Manzey var också Bystrov och Koki von Etter; hade de inte varit med hade Sophie Volkovs föräldrar säkert talat med Edelfelt om sina bekymmer.
Paris 11.4.90. 11. huhtikuuta 1890
Ellan och Edelfelt följer intresserat Tolstojs "Kreutzersonaten", som kommer ut som följetong i Figaro; Edelfelt: krasst och rakt på sak i könsfrågor och äktenskapsfrågor och mera logiskt än Bjørnson; Tolstoi skriver saker som är tusen gånger tänkta, men aldrig förr sagda; det finns mycket ryskt i romanen; läkarna påminner om Buistroff.
Paris 12 maj 91 12. toukokuuta 1891
Förgäfves hade jag låtit göra ateliern rigtigt fin i går med en blomsterprakt som var stor men de måste ut och söka ett "minnen" åt Buistroff och en Waterproof åt tjotje Nadja, och så var min blomsterprakt alldeles onödig – med Kl. 2 e.m. kommo vi efter fru Etter – fingo vänta på de andra till kl ½ 6 – under hvilken tid fru Etter endast talade om Mischas nedrighet så foro vi ut på kommissioner "Waterproofen) och voro i tusen butiker. Ellan alldeles forceradt artig, var ej nöjd förr än vi hade sett ungefär 10000 regnkappor – ingen togs åt tjotje Nadja. Så bjöd jag fru Etter och Lilly på middag till Ledoyen och sedan Lilly och Mima på Teatern
Paris 20 april 93 20. huhtikuuta 1893
– I förrgår var jag på middag hos Volkoffs igen, fastän jag icke kände mig rigtigt rask. De voro oroligare nu igen, ty pojken hade litet feber. Han är vaxblek men temmeligen munter ändå – Visserligen har jag sett honom endast sitta vid ett bord, så att jag kan bedöma hans rörelser då han blödde som mest om nätterna kunde han alls icke gå. De äro båda (Wolkoff och fru) mycket förbittrade på Buistroff, som enligt deras mening icke gjort allt hvad han skulle ha gjort för gossens helsa.