Staden nu och restauranterna påminna mig starkt om verldsutställningen 1889. – Såsom då finnes det i hvarje finare ställa ett stort snobb-bord – som tydligen vill visa att de som sitta deromkring äro l'élite de l'élite. – Der sitta så grefvinnan Kleinmichel med dotter, Narischkin, unge Demidoff, Worontzoff. Dolgorukis och alltid några fula Abragantsoffar, i adjutantuniform med. – Restauranterna äro ypperliga – lika goda som de i Paris. Allt hvad som hör till mat och dryck ypperligt. – Mycket fler restaurationer än i Petersburg – enorma lokaler.

Så har jag verkligen lust på London nu. Om söndag eller måndag reser jag ändtligen och telegraferar genast min adress. – från Demidoff har jag ej fått något svar. Emellertid har jag fru Gallatly att måla grefvinnan Lewenhaupt att vända mig till ifall jag kommer i något klister.

Ännu har jag ej skrifvit till Demidoff Jag går endock in på att måla honom här eller (i värsta fall) i Nizza, ty till London midt i sorgen och ceremonierna vill jag ej fara och förlora min tid – Der blir nog gräsligt dyrt nu och dessutom vet jag från förr hur svårt det är att få atelier der.

Till Demidoff har jag skrifvit att jag helst vill måla här i min atelier, men att om det är absolut omöjligt, jag kommer till Cannes eller London.

Och nu blir min utrikesvistelse ännu förlängd genom Demidoffs porträtt!

Demidoff är i Nizza och jag skall skrifva dit till adress: prince d'Essling (Massena) – för att säga om jag vill komma till Cannes i nästan vecka eller vänta till slutet af månaden då han kommer till Paris eller i början af april komma till London. Cannes är lika dyrt som London och jag skall göra allt för att få honom att ge mig mera än 5, 6 seancer här som han säger sig kunna ge.

Langen var här i dag efter frukosten med frun – Dagny, som går och gör reklam för mig i hela det litterära Paris. Langen är simplicessimus' redaktör, landsförvisad från Tyskland, som Mamma vet – mycket rik och konstälskande, mycket difficile. Han stod och såg en stund och sade sedan till sin fru: einfach herrlich, des Ding! och så kom han fram med att han vill att jag skulle måla Dagny, sedan Lenbach raterat henne – Men när och hur och hvar – ja jag sade att jag satt och väntade på Demidoff och i slutet af April tänkte draga frå Sydens lande, och att jag hade Weile med kind zu Haus, die ohne mich verderben, hvarpå fru Langen genast sade: was scherst mir Heiß, was ocherst mir Kind! ich trage viel bessres verlangen

Jag är mycket nervös dels emedan jag måste fara till London, ty Demidoff var här och var likaså vänlig som obeveklig, och vi beslöto att jag skulle resa tisdag morgon d. 8.

Demidoff var mycket med om att lätta bördan för mig i London – lofvade hyra åt mig samma rum som Benj. Constant hade i Savoy Hôtel, men det blir i alla fall gräsligt dyrt och så har Håkanson sagt att jag icke får dinera en ville der – Då skall jag springa från Miljardärhotellet till ett litet nykterhetsvärdshus för att äta två ägg och litet spenat! Nå Ja, kommer tid, kommer råd! 12 dagar stannar jag der gör hvad jag hinner fortsätter porträttet hemma om så behöfs men skall vara här den 21 på Jour de Vernissage, ty jag vill se huru detta Aino As porträtt ser ut.

Till Ellan har jag skrifvit om min första middag här hos Demidoff der jag sjöng ut ang. Finland så att både ryssar och Italienare baxnade – de voro visserligen ganska humana, isynnerhet italienarne,

Demidoff går tidigt i säng och som jag varit duktigt trött af mitt målande, har jag gjort så med.

vidare har jag begagnat den timme som D. passerar på ambassaden att gå på National Gallery och National portrait Gallery alla dagar, och kan ej se mig mätt på allt detta. Detta porträttgalleri skulle intressera Er oändligt. De bästa porträtten af engelska män och kvinnor! Man blir verkligen öfverväldigad af Englands inflytande då man på en vägg ser Darwin, Ruskin Tennyson, Dickens, Thackeray, Walter Scott. Huxley, lord Byron, Shelley, Milliais m.fl. m.fl. – nästan alla ypperligt målade dessutom. National Gallery är och förblir ett af verldens allra bästa museer. och jag är så lycklig då jag vandrar der!

Här hos Demidoff är jag ypperligt uppassad 4 engelska lakejer, 2 italienska hofmästare som tala franska (jag begriper ej hvad jag skall ge i drickspengar!) Emellertid skulle det ha blifvit mycket dyrt på Savoy, som dessutom är långt härifrån. Han D. är ensam här, frun i Pburg, och han låter mig ha min absoluta frihet – hvilken jag också begagnar.

D. är en underlig kurre – jägare och resande framförallt – beundrar Nansen, äter och dricker litet drömmer om stora upptäcktsresor, uroxar o.d. – vet ej om han denna sommar skall resa till Thibet eller till Alaska. Men derjemte har han rätt mycket sinne för böcker och har ett mycket vackert bibliotek af lyxupplagor hvar jag glötat rätt ofta. På måleri förstår han sig ej mycket. I politik måste han ge mig rätt vis à vis Finland, – då jag alltid vädjar till hans engelska uppfostran, frihet, lagbunden frihet, känsla af ansvar o.d. – t.o.m. hans lilla bror, en vettvilling som jagar zebror i Afrika alla år, och som af detta lika så oskyldiga som randiga slägte skjutit 520 (!), säger att alla upplysta menniskor i Ryssland hålla med Finland. Mycket påverkad är han af den engelska omgifningen här; och delar i allt klubbmännens åsigter, också om boers, naturligtvis. Men huru går det då medrespekten för friheten?

Jag måste nu sluta upp med Demidoff, på hvilken jag arbetar alldeles som en tok – jag tror det är ganska likt, men ej bra måladt, ty ljuset var ohyggligt i hans salong. Jag får det hit om några dagar, sedan det hunnit torka.

Jag andas ut efter alla dessa vilda får och lejoninnor och krokodiler och zebror som utgjort det enda samtalsämnet mellan Demidoff och hans, som jag tror litet rubbade lilla bror. Men vackra saker såg jag i London och staden tycker jag rigtigt mycket om.

Jag stannar här en vecka. eller 14 dagar behöfver hvila litet efter parforcearbetet i London, får Ds porträtt hit, ser på det och afgör då om jag måste resa dit igen och den vägen fara hem. men jag måste få hvila litet, två tre dagar bara – i detta herrliga väder blir det ej svårt!

Få nu se hvad makterna ställa till i Kina – I England sade alla att de vilja ha ett krig med Ryssland inom 10 år, ett stort krig, som måste komma, menade de. Min Demidoff, som talar efter sin omgifning, är mycket engelsk och går som sådan mycket åt Ryssland, som han (!) skulle vilja reformera. – "Der finnes inga gentlemen i Ryssland" sade han "Deri har ni fullkomligt rätt, sade jag, men det finnes i Finland". Grefve Costa utbröt "Sapristi, vous ne l'envoyez pas dire" (ett talesätt som betyder ungefär: det vill jag kalla att tala är skägget).

Jag väntar på Demidoffs porträtt här – Kanske behöfver jag ingenting göra till det och heller ej resa tillbaka till London

"Skall Du komma hem i Juli eller Augusti?" frågar Mamma i det sista, vänliga brefvet. Nej, så galet är det väl ändå ej, jag hoppas kunna komma hem mycket förr. Nu gör jag bara flickan Vallery Radot, som jag börjar i morgon, i största hast, ser sedan på Demidoffs porträtt som jag får från London, och hoppas att jag skall kunna se på det här, ty det gäller egentligen att få ensemble i detta porträtt, likheten är der redan.

Demidoff har lofvat skicka sitt porträtt i slutat af veckan. Om jag ej kan göra det alldeles färdigt här slutar jag det i Helsingfors, tror jag.

Till Krohn har jag skrifvit och bedt om att få uppgift ang. ångbåtar fr. Köpenhamn ty är det menskligt väder reser jag direkt. Men när? Om 14 dagar hoppas jag dock ha såväl Demidoff som flickan V. R. och de antellska uppköpen undanstökade.

Mitt beslut är nu fattadt, jag gör Demidoff färdig först i Finland, och slutar nödtorfteligen flickan Vallery Radot, och så kan "jag drage fra Sydens lande" i slutet af denna vecka – jag hoppas lördag d.11. söndag den 12 sist. Jag ångrar att jag började med flickan V.R, ty när man arbeta nervöst blir det aldrig bra.

Demidoff har kommit (porträttet nämligen), och jag ser att det är så bra att jag bara behöfver retouchera det hemma i Finland och i ramen, hvilken enl. hvad Ellan skref, skulle beställas hos Kårlund.

Jag ser ej mera hvad jag gör på flickan V.R. – måtte det lyckas lika bra i hastigheten som Demidoff, hvilken verkligen ej är illa.

Jag räknar numera dagarna tills jag får ge mig åstad. Det skall bli obeskrifligt roligt att få se Er alla igen, och så behöfver jag litet hvila efter dessa två Demidoff och fr. Vallery Radot. Hufvudet på denna senare är mycket likt redan – får jag ej armarna bra lemnar jag dem till ett annat år – Jag vet huru den är när man börjar bråka med en detalj i ett porträtt – det bästa sättet är då att afbryta, annars förstör man alltsammans.