Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

student, Albert Edelfelts son

Saaris onsdag afton. [1889] 1. tammikuuta 1889
Erik är en ”rigtig klont”; han är inte vacker, men ser frisk ut och har ett briljant humör trots att han får tänder.
Berätta för Berta Edelfelt att hatten från Bon Marché är för liten för Erik; hatten från Köpenhamn passar bra.
Ellan och Erik hälsar till alla.
Fredag – [1889] 1. tammikuuta 1889
Erik är fortfarande härlig; Edelfelt har målat en skiss av honom.
Erik väsnas hela tiden; sparkar och vill upp hela tiden; dans är hans största nöje.
Erik är tjock; Edelfelt ska rita honom naken en dag när rummet är tillräckligt varmt.
Erik blir nog omusikalisk; amman sjunger falskt.
Ellan berättar att Erik håller på att få en sjätte tand och att han äter glupskare än förut.
Söndag afton 1. tammikuuta 1889
Ellan sitter med Erik som utför en "Indian dance", Berta Edelfelt vet hur en sådan ser ut.
Erik är 72 cm lång och "duktigt tjock"; Ellan och Edelfelt "far illa" med honom; Edelfelt undrar om det är bra för Eriks hälsa.
Erik är glad och snäll; gör bara grimas då han faller; vill han inte sova stiger han bara upp i vagnen, men tjuter inte.
måndag 1. tammikuuta 1889
Eriks stol har kommit fram; precis som Alexandras, Annies och Berta Edelfelts brev från i tisdags med lyckönskningar och "kejsarminnen", brev från Paris; allt kommit med smörbudet som rest till Riihimäki först i förrgår.
Erik trivs i sin stol och tackar Alexandra Edelfelt för den; nu sitter han på golvet vid det lilla bordet.
Ellan hälsar och Erik skriker och fäktar med armarna, det är hans sätt att hälsa till Haiko.
lördag kl. 10 1. tammikuuta 1889
Kallt och ruskigt: nöjd med att ha vinterpaltån och med att Ellan och Erik slapp den sibiriska temperaturen.
Gläder sig åt att träffa Erik i Köpenhamn; hoppas han har det riktigt bra.
Kjöbenhavn 25. 1. tammikuuta 1889
Eriks hosta mycket bättre; alla tycker om honom.
Eriks amma trivs och har långa diskussioner med huspigan Ane; Edelfelt begriper inte på vilket språk de kommunicerar.
Ellan, Erik och Edelfelt mår bra; förutom Eriks hosta.
lördag 26 på Café de la Regence 1. tammikuuta 1889
Har idag hyrt våning på Boulevard des Malesherbes; flyttar in om tisdag; våningen består av salong och ett stort rum för Erik, matsal med glasveranda, 2 sovrum, kök och pigkammare; priset är 2200 franc om året, men det första kvartalet efterskänkes, återstår alltså 1700 franc.
Amman och Erik mött Buffalo Bill och indianerna på en av sina promenader; amman menar att indianerna är intressantare än kineser och mörkhyade.
Erik är ute varje dag; han har en vit ullmössa; trivs förträffligt.
En dam lekt med Erik, talat alla möjliga språk med amman och till slut svenska; ingen vet vem hon var.
Paris 30 mars 89 30. maaliskuuta 1889
Kan Alexandra och Annie Edelfelt hälsa på ofta hos Ellan och Erik; skriv ofta om hur de mår och vad de gör.
Paris 25.4. 89 25. huhtikuuta 1889
Roligt att Erik glad och frisk; längtar efter honom.
Paris 5 Maj 1889 5. toukokuuta 1889
Tack för Alexandra Edelfelts brev om Eriks visit; gråtit av glädje; det var Alexandra Edelfelts och Ellans snällhet och Eriks duktighet som rörde, inte växeln som följde med brevet.
Paris 20 maj – kl. 4 på morgonen 20. toukokuuta 1889
Orsaken till att Edelfelt avsagt sig medlemskapet i juryn: vill vara hemma i sommar, kan inte tänka sig att ge sig av på nytt hemifrån senare i sommar eller att låta Ellan och Erik resa till Paris när det är som hetast.
Berta Edelfelt menar att Edelfelt borde ha tänkt i förväg och att han nu inte mera ska tänka på saken, då den är beslutad; Berta menar att Edelfelt skulle ha grämt sig över sin förstörda sommar och påminner om att det skulle ha varit illa mot Ellan att låta henne vara ensam i Finland eller att ha henne att resa med Erik och amman.
30 maj 89 30. toukokuuta 1889
Reser i början av nästa vecka; skamsen för att inte ha fullgjort sin plikt mot sina franska vänner, men å andra sidan lycklig över att få träffa sin familj, särskilt Erik och att få måla i lugn och ro; tankar om att det alltid finns ett "å ena sidan" och ett "å andra sidan".
Saaris midsommardagen kl. 11 om aftonen 24. kesäkuuta 1889
Eriks stol, som Alexandra Edelfelt har skickat har inte kommit till Riihimäki.
Njuter av friheten tillsammans med Ellan och Erik; ätit frukost för sig själva idag och bara middag med de andra.
Det kommer att bli roligt att komma till Haiko; men är rädd att familjens "invasion" inte kan ske utan att de inkräktar på Alexandras, Annies och Berta Edelfelts utrymme.
Eriks namnsdag har firats idag med kaffe och kringla; alla jungfurna och dejorna hade kaffe i trädgården och Erik satt mitt ibland dem i sin vagn.
Erik är söt och glad; Edelfelt tycker mer om honom för varje dag.
Erik tuggar på allt; han ser "gudomlig" ut när han är naken; skriker aldrig, pratar hela tiden; dansar och går när man håller i hans armar.
Träffat sin gamla skolkamrat doktor Bergroth på Mustiala; Bergroth har sett Erik och menar att han är ovanligt stark och livskraftig; Edelfelt hoppas att Erik blir en stark karl.
Erik väger 25 skålpund, har fem tänder och hälsar Alexandra Edelfelt, det syns i hans ögon; Edelfelt känner att han och Erik förstår varandra när de "glor" på varandra.
Lördag 6 Juli 89 6. heinäkuuta 1889
Erik är en outtröttlig källa till gott humör; han skattar hela tiden och för Edelfelt att skratta också; Erik är förtjust då man lyfter upp honom; hans ljud liknar papegojans hos familjen Brandt.
Saaris fredag 12 Juli 89 12. heinäkuuta 1889
Ellan vill inte lämna Erik; hon skulle komma några veckor senare till Haiko och sedan stanna där resten av sommaren; Ellan skulle bo i Haiko medan Edelfelt målar Haartman, Edelfelt skulle åka ut till Haiko då och då.
Ellan ber påminna Alexandra, Annie och Berta Edelfelt om att Eriks ankomst till Haiko kommer att störa dem betydligt: baden, blöjorna, amman är till besvär; Edelfelt tänker att sämja ger rum och att det är roligt för Alexandra, Annie och Berta Edelfelt att ha Erik hos sig; Erik är ju hemlös.
Erik är alltid glad och snäll; i kväll har han varit så livlig att det har varit svårt att lägga honom.
Erik håller på att få 2 tänder till: nu har han 8; fru Frondén säger att det är tidigt och att Erik är ovanligt stark.
Hälsningar till alla i Haiko från Ellan, Erik och Edelfelt; ett öde att det är så långt mellan Haiko och Saaris; skulle vilja träffa Alexandra, Annie och Berta Edelfelt ibland.
Bukowski i Stockholm skickat porträtt av Ericus och Jacobus Benzelius; desamma som Alexandra, Annie och Berta Edelfelt hade; statssekreterare Mathias Benzelstierna, de tre ärkebiskoparnas likparentationer, bok som till hört Ericus Benzelius med namnteckning från 1722, kvitto av E. Benzelius d.ä. 1693; Edelfelt räknar 7 generationer från Erik Benzelius d.ä. till sin son Erik Edelfelt.
Måndag 15 juli 89 15. heinäkuuta 1889
Erik mår förträffligt; har just fäktat med honom; Erik håller att ta i och är inte till sig för små knuffar.
Köbenhavn 18 sept. 89 18. syyskuuta 1889
Anlände i förrgår morse; fann Ellan och Erik väl installerade i hotell Central.
Erik alla dagar i Tivoli med amman; alla förvånar sig över att han är bara 10 månader.
Krohns har övertalar Edelfelts att flytta in hos dem; det skulle ha varit oartigt att inte anta inbjudan, men Edelfelt är inte glad eftersom Ellan inte alls har kommit in i de nya förhållandena och är nedstämd och generad över att Erik hostat litet på natten.
Ellan har fått brev från Madame Jacquinot om att hon har huset fullt av engelska misser; Ellan hade nog räknat med att kunna bo hos Madame Jacquinot; nu får det bli hotell, eftersom Ellan inte vill bo i ateljén och det kan ju vara förnuftigt eftersom det drar så mycket där.
Tycker inte själv att Eriks hosta är "något".
Om man har familj, ska man inte resa; om man ska resa, ska man inte ha familj; åtminstone inte med Edelfelts lynne.
Kjöbenhavn d. 20 sept 89. Rosenvænget 20. syyskuuta 1889
Eriks snuva och hosta bra igen; han har det bra i sin kammare; Ellan har det bra och amman blir omskött.
Erik trivs bra; all kallar honom "den lille tykke"; mödrarna i Tivoli himlat sig över att han är bara 10 månader; amman Mari är stolt varje gång som Erik blir beundrad; då Ellan bodde på hotellet köpte Mari biljett åt Erik till Tivoli; nu har Erik varit ute bara i i Krohns trädgård.
Erik är vänlig; han klappar Krohn och kommer väl överens med barnen Krohn, som kallar honom "lille onkel Edelfelt".
Ledsamt med Madame Jacquinots nej; ledsamt att inte veta var man skall bo; visseligen friare nu, eftersom ankomsten till Paris inte är fastslagen; önskar ett hotell garni där man kan få det varmt för Erik; kanske Kauffmann kan skaffa det.
Kjöbenhavn 30 Sept 89. – på Theater Kaféet 30. syyskuuta 1889
Ellan får inte sova om nätterna, eftersom Erik ska få tänder och skriker och Mari hostar.
Erik väcker allas sympatier; alla kallar honom Erik, så att han äntligen verkar få ett annat namn än "gris" och "putte".
Berlin, den 7 Oktober 1889 7. lokakuuta 1889
Herren har hjälpt familjen så här långt; resan är bekväm, men den lättaste resa blir besvärlig med ett litet barn; Erik är glad, men orolig, sover inte och väter mängder av blöjor; det var fullt av blöjor i kupén.
Hoppas Erik håller sig frisk ända till Paris.
Kände sig igår som en brottsling för att ha tagit familjen ut på resa; man ska inte resa när man har familj; hade inte tänkt på detta i förväg och får nu tänka på det desto mera i efterskott.
Erik sov litet i natt; Ellan har inte heller sovit därför; Edelfelt sovit i ett annat rum, stigit upp tidigt, tagit hand om Erik och Ellan sover nu i det andra rummet.
Planen varit att resa till Köln idag, men det går inte; skulle vara bekvämt att ta nattåget, ifall Ellan och Erik skulle kunna sova där; det blir troligen dagtåget imorgon; den värsta biten av resan kommer att vara på franska sidan om gränsen; funderar på att stiga av i St Quentin och fortsätta med ett lokaltåg i hopp om att få vara ensam i kupén i första klass; har nämligen svårt att tänka sig Erik i en kupé med många andra personer.
Paris 12 oktober 89 12. lokakuuta 1889
Väntar på Ellan och Erik som ska gå ut efter det att Erik har blivit tvättad och påklädd.
Familjens odyssé skulle förtjäna ett utförligt kapitel.
I Berlin var det vackert väder; reste med familj och betjäning till Tiergarten; Edelfelt sökte Liebermann, som har ett hotell och en ateljé i Tiergarten; Libermann var inte hemma och Edelfelt kom således inte denna gång heller till Mengels ateljé.
Erik var snäll under resan till Köln; Edelfelt hade tagit plats i första klass, trots att det funnits plats i andra klass; kom fram till Köln på kvällen.
Brev från Madame Jacquinot: trots att Paris är fullt av resande hade hon lyckats få rum för hela familjen Edelfelt i Madame Armands pension i Paris för 35 franc om dagen; Edelfelt telegraferade genast till Madame Armand för att reservera rummen, det var dumt för Kaufmanns telegram innehöll en bättre proposition.
Bestämt sig för att vila halvvägs: i Namur; hotellet där påminde om hotellet där Edelfelt bodde i Antwerpen; rummen kostade bara 2 franc: tog därför 3 rum för att alla skulle få sova en natt; åt en fransk middag och njöt av att vara inom franskt kulturområde igen.
Nära att inte komma med på expresståget till Paris; fick plats i en vagn där det redan fanns 5 andra personer och Edelfelt fick ångest; Erik var snäll, vänlig mot alla; Ellan bytte Eriks blöjor så att ingen märkte.
Ankomsten till Paris var stökig, då 5 tåg anlände samtidigt; inga bärare, oordning vid bagageutlämningen; lyckligtvis var Emile till mötes; utanför stationen stod 500-600 hästar och vagnar; familjen Edelfelts vagn var längst bort: det var inte roligt att bära Erik mellan vagnshjulen.
Emile gett brev från Kaufmann, som telegraferat till Namur om att det är omöjligt att bo i Madame Armands pension; Kaufmanns handstil är oläslig; Edelfelt bestämde sig för att föra familjen till Madame Armands pension i alla fall.
Erik är frisk; är ute varje dag.
Erik kryper, är envis, står stadigt, leker, promenerar.
Paris 16. okt 89 16. lokakuuta 1889
Ellan och Erik bor fortfarande hos den gamla frun; Edelfelt äter där; maten är riklig och god; Eriks rum är stort; Ellan har det värst i ett litet rum.
Vädret är vackert; Erik är ute hela dagen; Marie svarar non, på de andra barnflickornas tilltal; hon kan redan begära saker av den franska jungfrun; Edelfelt skrivit uttalet för "s'il vous plaît" på en lapp åt Mari .
Erik är glad och munter; Edelfelt börjar tycka mycket om honom; Erik blir mera "sällskapsmänniska" från att ha varit främst "blöjvätare"; Erik skriker bara av glädje eller då man tar hans saker ifrån honom; Erik börjar "göra illa", drar i och stjälper saker; han vill gå på gatan och har skor; barnen i Paris verkar små i jämförelse med Erik.
Paris 20 okt 89 20. lokakuuta 1889
Familjen har det bra tillsvidare hos den gamla damen.
Erik frodas och är ute hela dagen.
Köpt kläder åt amman igår; Ellan och amman gått in på Magasin du Nord, medan Edelfelt väntat utanför med Erik.
Erik är snäll, men han är i farten hela tiden; vill rycka och bita i allting, suga på de underligaste saker; stjälpt ut ett bläckhorn igår.
Ellan och Erik sitter bredvid; Erik är klädd i en blå kolt, är glad och har "papegojlika" läten; Eriks hår har blivit tätt, ljusbrunt och glansigt.
Erik har en hatt som klär honom förträffligt; en stickad mössa som ser ut som en kejsarkrona; han har slitit ut ett par skor på en vecka.
Paris 28. Okt 89 28. lokakuuta 1889
Grosjean får vänta några dagar; vill inte lämna hela bråket åt Ellan; vill se att Erik får det bra.
Erik är alltid glad och vänlig; Edelfelt blir alltid "livad och pigg" av att se honom.
Chambure och Madame Jacquinot menar att Erik liknar Berta Edelfelt.
Eriks rum blir klosterlikt enkelt; divansoffan för amman; Erik har en egen järnsäng som enligt personalen på Bon Marché ska räcka tills han är 12 år.
Erik är frisk; han har inte ens haft snuva.
Erik har fått en leksakshäst av gummi, men han leker hellre med en svarvad träkopp.
Paris 4 nov. 89 4. marraskuuta 1889
Väntat på arbetare som ska sätta den nya våningen i skick; hoppas att det är färdigt i morgon så att Ellan och Erik kan flytta in och Edelfelt själv kan resa till Montbeliard.
Erik är frisk och kry; och han är Edelfelts stora glädje; försökt göra allt för att han ska få ett ett soligt rum med gulrandiga tapeter; allt är tvättat med karbolvatten; arkitekten säger att man inte "hittat någon sjukdom" i våningen.
Verldsutställningen 7 nov. 89. 7. marraskuuta 1889
Ellan och Erik flyttar in i den nya våningen imorgon; allt är färdigt där.
Erik mår bra, men det är på tiden att han flyttar från den smutsiga inkvarteringen.
Belfort (stationshuset) lördag 9 nov. kl. 5 e.m. 9. marraskuuta 1889
Tråkigt att resa från Ellan och Erik för att förtjena pengar; Ellan blir ensam; hoppas de får vara friska.
Erik var rödblommig och lycklig i sitt rum, som var det första som blev färdigt.
Köksan Françoise är beskedlig och stillsam, men inte företagsam; Edelfelt tror att hon "sparar sig"; amman har fullt upp med Erik och är långsam.
Montbéliard 12 nov. 89 12. marraskuuta 1889
Vädret har blivit kallt; tänker på Ellan och Erik i Paris och hoppas att de inte fryser.
Hoppas finna Ellan och Erik i högönskelig välmåga i Paris.
Montbéliard 15 nov 89. 15. marraskuuta 1889
Porträttet av Marti framskrider väl; vill vara färdig om onsdag för att resa till Paris om torsdag; om lördag är det Eriks födelsedag: vill vara hemma för att krama om honom.
Ellan skriver varje dag; Edelfelt är glad över att både Ellan och Erik är friska.
Erik har varit ute i Tuiliersträdgården; hans amma har en komplett dräkt som franska ammor brukar ha; både Erik och amman ser parisiska ut bland de andra ammorna och barnen.
Paris 22 nov. 1889 22. marraskuuta 1889
Roligt att komma hem; Ellan haft det ensligt; Erik först blyg.
Gaucher fann Erik "ypperlig" och gav omständlig levnadsordning för honom.
Just nu kom ett brev från Alexandra Edelfelt till Erik; också brev från Annie och Berta Edelfelt.
Erik har gått ut med Chambure.
Eriks födelsedag ska firas imorgon.
Paris 24 nov. 89 24. marraskuuta 1889
Erik fyllde 1 år igår; han fick en bilderbok och en handdocka; bilderboken väckte inte Eriks entusiasm, men det gjorde handdockan.
Tackar Gud för att Erik är så glad, stark och snäll; hoppas att det fortgår så.
Läkaren har förbjudit Edelfelt att äta "allt som är gått" och att dricka alkohol; därför var festmåltiden till Eriks ära enkel.
Just nu är Erik ute och promenerar.
Paris 27 nov. 89 27. marraskuuta 1889
Svar på Alexandra Edelfelts frågor om Erik: han går inte ännu för sig själv, han är mycket försiktig och litet rädd, därför stöter han sig aldrig på sina upptäcktsfärder i lägenheten; Erik kan många "småkonster" och kan redan svara på enkla frågor.
Paris tisdag 3 December 89 3. joulukuuta 1889
Det är kallt inomhus; skriver vid kaminen i salen; det har varit 6 grader kallt ute de senaste nätterna; Eriks rum är varmt, där är 15-18 grader både dag och natt; i sovrummen och matsalen har det varit 8-10 grader; måste skaffa "ogenomträngliga" gardiner, det blir dyrt.
Känner sig mindre melankolisk än vanligt; det är antagligen Eriks förtjänst.
Erik blir roligare dag för dag; han talar mera och marscherar till dikt; han växer; vill inte lägga sig om eftermiddagarna, står och skriker i sin säng; Mari kallar det "predikan".
Paris Söndag 8 december 89 8. joulukuuta 1889
Erik har varit ute alla dagar; han mår bra, har blivit röd om kinderna och hans ögon blir vackrar dag för dag.
Kommer att ha en julgran för Erik; ännu oklart vem som blir bjuden till Edelfelts på julen.
Paris 10 dec. sent på qvällen 10. joulukuuta 1889
Erik är för liten för att kunna få smittsamma sjukdomar; en av arkitektens söner i samma hus har scharlakansfeber; lyckligtvis har de inte samma ingång; alla arkitektens fem barn blir troligen sjuka nu; läkaren kommer imorgon för att se på Ellans mage; han får ge råd för Erik också; måtte Gud beskydda Erik, det sjunger också amman i sina vaggvisor.
Erik är rödbrusig och glad; leker med sina leksaker; äter saker som coldcream och tvål; Erik är ute varje dag i parken ifall det är vackert väder, är det dåligt väder får han gå fram och tillbaka på gatan utanför huset.
Hoppas Alexandra, Annie och Berta Edelfelt undgår influensan och allt annat ont; hälsan är det viktigaste; hoppas också att Erik undgår sjukdomar.
Fredag 13 dec. 89. 13. joulukuuta 1889
Läkaren har sagt att familjen inte behöver frukta för att Erik ska få scharlakansfeber; 1. har inte samma ingång som arkitektfamiljen, 2. tjänstefolket umgås inte med arkitektens tjänstefolk, 3. barn i Eriks ålder blir sällan smittade.
Erik skulle fotograferas av garnier idag, för att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt skulle få ett fotografi; det var så mörkt så Garnier kommer på nytt imorgon och gör ett nytt försök.
Onsdag 18 december 89 18. joulukuuta 1889
Tänkt skicka fotografi av Erik , men det har inte blivit taget, eftersom Garnier fått kämpa med dåligt ljus och andra probelm.
Önskar Glad och lycklig helg; Edelfelt nära Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i tankarna; Ellan ber hälsa och Erik sänder "julpuss"; hälsa tant Gadd och alla andra.
Julafton kl 12 på dagen. 24. joulukuuta 1889
Julgranen är klädd för att glädja Erik; fröken Lagerborg, Homén och Aho kommer ikväll; Ellan vill inte att Edelfelt ska skicka återbud, utan lägger sig i rummet längst bort; Edelfelt får göra "les honneurs" och är inte glad över det.
Erik går utmärkt; han hälsar Alexandra Edelfelt.
Önskar Alexandra, Annie och Berta Edelfelt gott nytt år; de har alla fått vara friska under det årtionde som gått; årtiondet varit lyckligt för Edelfelt själv efter att han 1880 fick medalj på Salongen, sedan bara framåt med svindlande fart; anser sig ovärdig en sådan lycka; anser sin egen konst dålig, skulle vilja bli befriad från "småbestyr" och måla så att varken Alexandra Edelfelt eller Erik skulle behöva skämmas.
Juldag 25. joulukuuta 1889
Erik är frisk och söt; läkaren menar att han inte är säker för influensan: ännu yngre barn har fått den.
Erik pratar bredvid; skickar fotografi av honom snart.
Det är svårt att lämna hemmet, där bara Erik och amman är friska; köksan tar fortfarande medicin.
Nyårsaftonen kl. 2 e.m. 31. joulukuuta 1889
Ellan låg fortfarande till sängs då Edelfelt fick influensan; hemmet "hospitalaktigt"; ingen annan frisk än Erik och hans amma.
Erik hostar litet idag; får se vad läkaren säger om det.
Familjen är "ett snyggt sällskap": släpar sig omkring, glädjen står inte högt i tak; får vara nöjda ifall familjen undgår komplikationer och Erik undgår influensan.
Skriver snart igen och hoppas kunna säga att alla mår bra.
Nyårsdagen 1890 1. tammikuuta 1890
Alla är nu på bättringsvägen; läkaren säger att Eriks hosta inte är farlig; läkaren sade också att influensan inte angriper barn så mycket och att man kan vara lugn så länge Erik är "munter och glad"; Erik är bara litet blek, men vem blir inte det i det ruskiga vädret.
Önskar gott nytt år; Gud vare med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt och Edelfelts egen lilla familj.
trettondagsafton 90. 1. tammikuuta 1890
Familjen mår bättre; imorgon eller övermorgon tänker Edelfelt gå ut; amman mår också bättre.
Erik är kry, men svår att hantera efter att han börjat gå omkring, försvinner när man vänder ryggen till.
Erik kan härma tuppen och kombinerar ljudet med bilden av en tupp; Ellan är "hänryckt" över Eriks intelligens: de hade sett en tupp ute och Erik hade kännt igen djuret.
Erik förstår finska bäst; Edelfelts svenskspråkiga sympatier; Erik svarat på Ahos finska fråga om hur tuppen säger; en del saker kan Erik bara på finska; på franska säger han bara "attends" med Pauline.
Erik blir "rysligt trevlig att ha"; han är komisk när han går på sina vandringar genom rummen, liknar skådespelaren Baron; kommer Alexandra Edelfelt ihåg Baron som Floridor?
Talat med Wikström om att Wikström skulle göra byst av Erik; blir den bra låter Edelfelt gjuta den i försilvrad brons.
Försöker ofta rita Erik, men "kan" honom inte ännu; kanske det löper bättre mot våren.
Ellan och Edelfelt har bara glädje av Erik, som alltid är rask och glad.
Erik leker mycket; kurragömma tycker han om.
Kan inte ännu skönja Eriks särskilda personlighetsdrag; han skriker om han inte får sin vilja igenom, men glömmer fort; hoppas han inte blir en strunt som sin far; Edelfelt känner ibland igen sig i Erik; alla säger att Erik liknar sin far.
Amman sjungit ny sång för Erik när han skulle "hållas fram" igår; Erik gör konster då han "hålls fram".
Tisdag e.m, skrifvet på cerclen 1. tammikuuta 1890
Erik är troligen nu i parken, ska försöka träffa honom där.
lördag [odaterat våren 1890] 1. tammikuuta 1890
Klockan är halv sju på morgonen och Erik har just vaknat; nu leker han med sina leksaksdjur.
I förrgår på Jardin d'Acclimatation; Mari var förundrad, Erik var intresserad av fåglarna, kamelerna, strutsarna m.m.
Thorsdag 1. tammikuuta 1890
Blir lugn och glad igen efter den 19, oberoende av beslutet: ställa ut porträttet av Moltke eller inte; kommer att ställa ut porträtt av Erik, "Portas by", "Kaukola ås i solnedgång", samt två skisser: "Ätande bondgubbe (Klangen)" och "vintertorgstycket" från [35?]; kommer således att var väl representerad på utställningen.
Erik mår förträffligt.
Morgonen d. 14 1. tammikuuta 1890
Brevet från Alexandra Edelfelt anlände just då Edelfelt gjort sig ordning för att gå till ateljén; har bråttom eftersom vandringarna till och från ateljén tar mycket tid; vill ändå tacka Alexandra Edelfelt för hennes lugna och förståndiga råd: det hjälper inte att klaga över att tiden går, man måste ta vara på varje stund; Edelfelt sörjer inte mera över sin splittrade sommar och osäkra "höstperspektiv"; har mycket att vara glad över: Erik är frisk trots mässlingsepidemin, det är inte hett, det är "fullt med folk och vänner".
Erik kom just hem från sin morgonpromenad; han fick genast tag i en ljusstake som han nu sysselsätter sig med; han tycker bäst om bilder: en dag fick han se de gamla illustrationerna till Bellman och det är omöjligt att beskriva hans fröjd.
Brüssel onsdag morgon 1. tammikuuta 1890
Familjen väntar i Lübeck; därifrån reser alla vidare till Stockholm den 5 juli; ifall vädret är mycket vackert går resan direkt till Helsingfors.
Ellan, Erik, Mari och engelskan, Edelfelt: en sådan "joukko" det är, reste i lördags till Köln och är där fortfarande; de har det bra.
Onsdag afton 1. tammikuuta 1890
Edelfelt är nöjd att höra att Ellan och Erik Edelfelts resa gått bra; har väntat Ellan Edelfelt hela dagen.
Edelfelt gläder sig åt att sonen Erik Edelfelt ”behagar mamma”; hoppas sonen blir en duktig, duglig och klok karl, inte en fjant; måtte han hålla sig frisk och rask.
Haiko lördag afton. 1. tammikuuta 1890
Gläder sig åt att se modern, systrar, Ellan och Erik Edelfelt; uttrycker ändå ovilja mot stadslivets många utgifter.
2 jan. 90 2. tammikuuta 1890
Några ord för att säga att alla är på bättringsvägen; Edelfelt och Ellan är fortfarande trötta; Erik mår fullkomligt bra.
Erik har sprungit omkring och tjutit av glädje, lekt med sin björn.
Bara Edelfelt blir frisk, ska han se till att Alexandra Edelfelt får fotografier av Erik; ett av dem är bra: där kommer Eriks "människovänliga uttryck" fram.
Innerligt glad att Erik är frisk.
Lördag 4 januari 1890 4. tammikuuta 1890
Ellan är ute med Erik i det vackra vädret; Mari får hålla sig inne, eftersom hon har snuva, som kanske är influensan.
Edelfelt skulle vilja måla ett portätt av Ellan och Erik för Salongen, men vet inte om han har tid.
tisdag 7 januari 1890. 7. tammikuuta 1890
Erik har influensan, men ser ut att vara på bättringsvägen.
Amman väckte Ellan och Edelfelt klockan 5 på morgonen igår, eftersom Erik hade feber och hosta; läkaren ordinerat kinin.
Erik bättre på dagen, men orolig inatt; det är svårt att se ett litet barn lida.
Erik bättre idag på dagen; väntar läkaren.
Ellan är mycket trött; hon var inte frisk själv när hon steg upp för att sköta Edelfelt och nu kommer oron för Erik.
Gud låte Erik bli frisk snart.
Familjen skulle behöva andrum mellan sjukdomsfallen; det är tungt trots att inget sjukdomsfall fått ett tragiskt slut; ingen har hunnit repa sig ordentligt; Edelfelt har inte hunnit arbeta.
Erik ser inte medtagen ut under dagarna, men på natten är han sjuk.
Väntar läkaren med oro: hoppas att han säger att Erik är på bättringsvägen.
Hade tänkt börja måla idag, men orkar inte; känner isg matt och är orolig för Erik.
Måtte Gud hjälpa Erik att bli frisk och ge Edelfelt tålamod.
Dagnan, hans fru och son har varit starkt angripna av influensan; för gamla människor har den varit värst; familjen Edelfelt har kommit undan utan komplikationer.
Paris, onsdag 8 januari 1890 8. tammikuuta 1890
Erik feberfri på morgonen; lämnade honom med Ellan.
Hemma klockan 5: Ellan förgråten eftersom Eriks feber stigit till 41 grader.
Läkaren säger att Erik har influensa och att det kommer att räcka ännu 6 dagar; läkaren menar att Ellan och Edelfelt inte ska oroa sig för Eriks feber; läkaren kommer tillbaka imorgon på morgonen.
Ellan och Edelfelt är relativt lugna för Erik, men hela tiden finns oron för lunginflammation.
Edelfelt ifrån sig av oro före läkaren kom; först då förstod han den plats Erik har; måtte Gud se till att han blir frisk.
Hoppas att nattvaket och oron inte tröttar ut Ellan helt.
Ellan var glad att hon inte kom till Thegerströms; hon skulle ha kommit ifall hon orkat, hon hade vakat strösta delen av natten; Edelfelt var också trött, men han ville inte missa Grieg en tredje gång.
Ellan sover; Erik sover och andas lugnt; han är söt; amman sover på sin soffa; Edelfelt börjar ta sitt förnuft till fånga; läkaren lugnade.
Kan inte tänka på att måla då Erik är sjuk; men låter Gud honom bli frisk, ska Edelfelt ta i måleriet ordentligt igen; känner sig irriterar över det han målat tidigare.
Tyst i huset; ser fridfullt ut, men i Edelfelt sinne finns en gränslös oro; det är första gången Erik är sjuk; Edelfelt försökt förbereda sig på att Erik kommer att bli sjuk en dag, skulle vilja vara lugn.
Erik sover lugnt trots att han är brännande het; svårt att vänja sig vid att han är hängig, kontrasten till den glada och friska Erik är så stor; vad man kan älska ett barn gränslöst.
Hösten har varit svår för alla, men hittills har familjen kunnat ta det lugnt; när Erik nu blivit sjuk är det svårt att se glad ut.
Ellan och Edelfelt har inte varit oförsiktiga med Erik, men influensan drabbar alla.
Gud låte bättre tider randas för familjen; ber inte så av feghet och rädsla för sorg, utan för att få möjlighet att måla, som kanske är det enda som Edelfelt duger till.
Hoppas att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt får vara friska; Edelfelt hoppas att hans egen familj ska bli frisk.
Hoppas att Erik är bättre imorgon; läkaren försäkrade att det inte är någon fara; läkaren ser ut att vara allvarlig och förståndig.
Erik är lika bra som igår; Ellan och Edelfelt gör sig ändå inga illusioner efter att de sett hur febern steg igår; Erik får medicin morgon och kväll.
Paris 12 Januari 1890 12. tammikuuta 1890
Erik är bättre; han är upp, leker, pratar, skriker, men har blivit blek.
Räknar bort en månads arbetstid p.g.a. influensan, en månad för dålig mage och resan till Montbeliard, en månad för att hitta våning; "väl använd höst", "väl använda pengar".
Får i alla fall vara glad över att själv, Ellan, Erik, Alexandra, Annie och Berta Edelfelt kommit undan med influensan, utan komplikationer.
Erik är munter och rask igen; Edelfelt och Ellan lekt kurragömma med honom imorse; Erik har blvit blek.
Paris 15 Jan 1890 15. tammikuuta 1890
Erik mår bättre än för 3 dagar sedan; han är glad, men blek; Erik går, pratar och gör "alla sina konster" igen; Erik slår sig ofta för pannan, betyder det att han har ont i huvudet?
Influensan har ställt till förtret, men jämfört med farbror Erik Edelfelts familj i Göteborg, har Edelfelt egen familj kommit lätt undan; vad ska den stora familjen ta sig till om farbror Erik skulle dö?
Framfört fröken Brunous hälsningar till Erik; Erik kan säga "tack" och bocka, men förstår inte att göra det vid rätt tillfälle.
Paris 16 jan. 1890 16. tammikuuta 1890
Tack för Alexandra Edelfelts brev; ledsamt att hon, Annie och Berta Edelfelt varit så oroliga för Erik; det är ändå naturligt med tanke på avståndet; det är inte heller bra att försköna sakerna i brev; det bästa att skriva som det är utan att skrämma upp; i det här fallet har ändå de bättre underrättelserna kommit genast efter de dåliga.
Erik är nu alldeles frisk och har lärt sig nya "konster", som att sjunga och "läsa"; Erik verkar inte musikalisk.
Ellan, Erik och Edelfelt "börjar ändtligen bli menniskor igen" efter influensan.
21 jan. 90 21. tammikuuta 1890
Det är postverket som haft fel; har skrivit under Eriks sjukdom och har inte låtit 8 dagar gå utan att skriva.
Erik är frisk nu; han går omkring och gör sina "konster".
Erik får tänder och lider av det om nätterna.
Just nu har Erik kört handen i en blomkruka; Ellan rusar fram och lyckas rädda krukan.
Erik hälsar Alexandra Edelfelt med Edelfelts gamla hatt, som han brukar gå omkring med och som faller ner över hans ögon.
Tisdag 28. 28. tammikuuta 1890
Alla mår bättre: Erik är återställd, men blek; Ellan och Edelfelt är magra och nervösa; Edelfelts mage "krånglar" igen, trots att han iakttar sträng diet.
29.1.1990 29. tammikuuta 1890
Erik mår ypperligt, trots att han fortfarande får tänder.
1 febr. 90 1. helmikuuta 1890
Blir tokig med porträttet av Enrique Lyon; han står inte stilla en stund; Erik skulle kunna stå stilla bättre.
Erik har haft litet snuva; han lider av att få tänder, men utöver det är han "ganska kry".
Gjort visit hos Dagnan igår; Dagnan har haft "halsfluss" efter influensan; hans fru har ont i benet och masseras av Norström; Dagnan lider av "förfärliga neuralgier"; familjen Dagnan är således värre däran än familjen Edelfelt efter influensan.
Hoppas att Herren låter familjen gå en gladare tid till mötes.
Tisdag 11 febr 90. 11. helmikuuta 1890
Erik promenerar varje dag, springer omkring och får tillbaka sin färg.
Paris 14.2.90 14. helmikuuta 1890
Erik är ute; det är vårväder; Edelfelt: sol och ljus är härligt.
Paris 21 februari 1890 21. helmikuuta 1890
Erik mår bra; han får inte gå ut idag eftersom det regnar; Erik är på gott humör, har läsrt sig nya grimaser och konster och är "ytterst härlig".
Erik är en "vänlig själ": då Edelfelt kommer in i hans rum på morgonen, kommer Erik emot honom, säger "pappa" och klappar honom.
Edelfelt, Ellan och Erik mår bra; hoppas att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt också gör det.
d. 24 febr. 1890. 24. helmikuuta 1890
Edelfelt, Ellan och Erik mår bra; ingen är förkyld, trots att många andra förkylt sig de senaste dagarna.
Öhman påminde om att Hermanine Edelfelt fortfarande väntar på "en liten teckning"; Edelfelt letat igenom alla sina portföljer för att hitta något som kunde glädja och uppfattas av Hermanine Edelfelt; bestämde sig till slut för "På väg till roddbåten" med Aina som modell; Öhman ska bestyra om ramen i Stockholm; skickade också fotografi av Erik.
Erik sover efter ett stärkande bad; han hade alla sina leksaker med sig i badet, har dem också med sig när han sover.
27.2.90. 27. helmikuuta 1890
Hörntänderna pinar Erik, men för övrigt är han så snäll som ett så litet barn kan vara.
Paris 8 mars 90 8. maaliskuuta 1890
I onsdags 21 år sedan Carl Albert Edelfelt dog; skulle vara "bra lycklig" över att få se Erik så gammal som han själv var vid faderns död; vid 15 års ålder är man på god väg att bli en människa.
Erik mår bra; han är ute varje dag; tyvärr samma ombytliga väder här som i Finland.
17 mars 1890. 17. maaliskuuta 1890
Erik har haft hosta, men det är inte farligt.
tisdag 17 mars 90 17. maaliskuuta 1890
Erik är frisk nu; han har badat idag.
Då Edelfelt haft sina "attacker" av förtvivlan har Ellan ibland hämtat Erik till honom; Erik klappat honom på huvudet och sett Edelfelt förtröstansfullt i ögonen; då har Edelfelt inte kunnat tänka på pengarna.
Paris 21 Mars 1890 21. maaliskuuta 1890
Erik gick just ut i parken; han är alldeles frisk igen.
Återstår att se hur det går med Eriks sköterska; Edelfelt ger Ellan full frihet att besluta om den saken; det vore skönt att ha en människa som man skulle kunna lita på, så att man inte behöver ha hjärtat i halsgropen då man är ute en kväll; Mari är beskedlig, men efter att hon slutade amma är hon inte lämplig i Paris; hon kan inte ens gå på ärenden; en engelska lär ha erbjudit sig för att bli Eriks sköterska.
För melankolisk och trött för att kunna tala förståndigt om planerna för sommaren; i värsta fall får Ellan och Erik vara på Saaris och Edelfelt får bo på Runeberg med Nykopp, eftersom han vill måla i Helsingfors och vara så mycket som möjligt i Haiko med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt.
Paris 26 mars 1890 26. maaliskuuta 1890
Ut för att promenera i vårvädret med Ellan; reser kanske till St Germain; ser ut att bli regn; Erik är ute.
Vill om några veckor resa med Mari och Erik till Barbizon.
Erik är "munter"; han är ute som bäst.
Paris 3 april 90 3. huhtikuuta 1890
Behöver pengar för att kunna skicka hem Ellan och Erik och vid behov själv stanna i Paris för att arbeta; kan Alexandra Edelfelt berätta hur mycket pengar Edelfelt har, själv har han inte den ringaste aning, men tänker att det måste gå att låna av sig själv lika bra som av andra.
Idag har det varit kallare än tidigare; Ellan och Edelfelt har slutat tända eld för en vecka sedan, utom i Eriks rum; Edelfelts kalla bad i kallt rum känns inte roliga.
Erik är ute; han är snäll och trevlig att ha; alltid munter och vänlig.
Paris 11.4.90. 11. huhtikuuta 1890
Erik mår bra; då Edelfelt skulle gå hemifrån ville Ellan att han skulle titta på sovande Erik, som var riktigt vacker; Erik är egentligen ingen skönhet, men ser rolig och vaken ut; hoppas Erik blir förskonad från att se ut som Feda Kiseleff som är så skön.
Paris 20 april 1890. 20. huhtikuuta 1890
Träffade Dagnan, Friant m.fl. på Champ de Mars; de såg tavlorna i utställningsbelysningen och ansåg att porträttet av Moltke är bra, också "Kaukola ås i solnedgång" och "Portas by"; porträttet av Erik såg inte lika bra ut på utställningen som i atlején.
Kom hem från utställningen förbi av nervositet; promenerade hem med Dagnan, som menar att Edelfelts verk inte är så dåliga som han själv tycker, men att man visserligen kan se på de båda porträtten att Edelfelt inte varit frisk; Edelfelt: var det dumt att ställa ut i år?
Erik mår bra.
Hanna Palme kallar Erik för "lille raring", men han ser ganska likgiltig ut.
Allt som Alexandra Edelfelt skriver för att trösta Edelfelt som konstnär är sant; Edelfelt har alldeles tillräckligt med temperament själv; osäkerheten och de plötsliga depressionerna är följden av ett karaktärsfel: "brist på metod i allt"; hoppas Erik blir annorlunda, annars blir han olycklig; Edelfelt tänker inte före han handlar, tar inte sitt förnuft till fånga: därför ombytlig och därför "allt elände i måleri"; nycker och hugskott är inte inspiration; inspirationen är som en planta som ska vårdas och tvingas att växa; Edelfelt är nu så "intrumfad" i ovanorna att han inte vet hur han ska komma ur dem.
27 april 90 27. huhtikuuta 1890
Skriver nästa gång om den engelska bonnen Miss Delapierre, som nu är hos familjen Edelfelt "på försök"; hon är van vid barn och anser Erik vara "ett lyckat exemplar".
Erik är frisk fysiskt, förståndet "är inte så illa", men han talar bara några ord finska; å andra sidan kan man bli "förstummad" av att hela tiden höra svenska, finska, franska och engelska; Erik är söt och snäll ändå.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16. toukokuuta 1890
Hanna Palme började storgråta sista kvällen hos Edelfelts, då Ellan var sysselsatt med hushållsbestyr eller med Erik; omöjligt att få reda på varför Hanna grät; för att vara en von Born saknar Hanna logik i ord och handling.
Erik "visades" både på middagen och frukosten och vann allas sympatier; mödrarna betraktade hans väldiga ben med kännedom och beundran, herrarna hade roligt åt hans "tänkande uppsyn"; Erik är litet blyg men snäll vid dylika tillfällen; han satt på soffan mellan Ellan och Madame Vallery Radot och visade alla sina konster.
Varit hos tandläkaren, som försökt döda en nerv i en hörntand; ska gå till tandläkaren ännu två gånger; varit ett nöt som inte skött om sina tänder för 20 år sedan; Erik ska bli annorlunda i denna fråga som i mycket annat.
Paris 7 juni 1890 7. kesäkuuta 1890
Wikström har just nu sista seansen för bysten av Erik; bysten har inte blivit bättre; Wikström tar saken för lätt, precis som alla finländska skulptörer; Edelfelt skulle vilja att Wikström skulle arbeta ännu litet till med bysten, men Wikström själv menar att den är bra och att han inte kan få den bättre, precis som Knutson sade i tiden om Edelfelts verk; Eriks drag påminner om Berta Edelfelts.
Paris 10 juni 1890 10. kesäkuuta 1890
Wikströms byst av Erik började likna igår; Edelfelt: tycker ändå att Wikström, precis som alla andra finländska skulptörer som han sett arbeta, tar saken för lätt; de finländska skulptörerna är nöjda då det liknar en människa, de har inte begrepp om konstruktion, karaktär och teckning.
Paris 14 [18?] juni 90. 14. kesäkuuta 1890
Skulle gärna tillbringa hösten i Finland; men går det att göra en vinterresa via S:t Petersburg och Berlin med Erik?
Idag har Wikströms byst av Erik gjutits: den ser bättre ut i gips än i lera, ovanligt; en "äkta form" ska gjutas och Edelfelt låter göra några exemplar, varav Alexandra Edelfelt ska få det första; bysten påminner ganska mycket om Erik.
Träffat Erik i Parc Monceaux idag; Erik brydde sig först inte om sin far, men ändrade sig när Edelfelt skulle gå sin väg.
Imorgon ska Erik gå till Madame Kahn som vill se honom och som inte går ut ofta efter operationen.
Hämtar hattar och parasoll åt Annie och Berta Edelfelt; dessutom några böcker åt Annie; skickat en del saker via Havre igår, bl.a. Edelfelts, Ellans och Eriks vinterkläder.
Hälsa Haiko och alla där; Edelfelt önskar att han kunde säga vilken dag han kommer; Ellan reser troligen från Helsingfors till Saaris tillsammans med Erik, Edelfelt kommer till Haiko.
22 juni 90 22. kesäkuuta 1890
Reser via Lübeck och Stockholm för Eriks skull.
Erik mår ypperligt; han fotograferades tillsammans med Ellan igår; hos Otto var han livad; i Parc Monceaux är han populär för att han är så duktig: mammor och "daddor" beundrar hans tjocka ben och "ärliga uppsyn".
Middag hos Chambure i kväll; han ska snart flytta från sitt hus för att undvika problem med sin svåger; Edelfelt: svågern är galen; Madame Saussine har testamenterat Chambure räntan på 1 100 000 francs och med den 40 000 han har från tidigare kan han försörja sig, men han är inte lycklig i sin ensamhet och med sina inbillade krämpor; sådant arbete man har lust att göra är det enda som gör en människa lycklig: Edelfelt hoppas kunna ge Erik lusten till arbete i arv, det vore bättre än pengar.
Midsommardagen 1890 24. kesäkuuta 1890
Familjen rustar sig till avresa; Edelfelt målade kejsarinnans "Från Köpenhamns redd" hela dagen, men det enda resultatet var huvudvärk hela kvällen hos Dagnans; man kan inte måla "forcerat" och ifall man inte är Zorn, är det omöjligt att "svänga till en tafla ett tu tre".
Ellan reser troligen om måndag med Erik, Mari och engelskan; de stannar i Köln en dag och fortsätter sedan till Lübeck och Stockholm; blir tokig vid tanken på att bli färdig till lördag eller måndag: fortsätter därför så länge det behövs och hoppas hinna upp de andra i Lübeck eller Stockholm; resan är slitsam, men det kan inte hjälpas; hoppas kunna måla mästerverk i Finland för att kunna försvara hela företaget inför sig själv.
Det börjar bli ordentligt varmt i Paris; tack och lov mår Erik bra och det är huvudsaken.
Stannar först några dagar i Helsingfors; därefter åker Ellan och Erik till Saaris och Edelfelt till Haiko.
Haarlem d. 3 juli – 3. heinäkuuta 1890
Ellan och Erik Edelfelt reser till Köln.
Kommer att ta ångbåten från Lübeck tillsammans med Ellan och Erik Edelfelt.
Ellan Edelfelt har telegraferat om att hon och Erik Edelfelt mår bra.
Söndag morgon – Berlin. 1. tammikuuta 1891
Jag skickar här ett prof på pojkens teckningskonst – Jag ber er fästa Er vid att ögonbryn kommit till i hans schematiska framställning af menniskans anlete.
Fredag 13. 1. tammikuuta 1891
Mera härnäst – jag är glad att återse oläsligt och min tjocka, friska söta pojke – det var en bult i jemförelse med den lilla Volkoff – tusen helsningar från Atte
d. 16 morgonen. 1. tammikuuta 1891
Pojken är nu bra igen och har sofvit lugnt. Ellan är litet hes och för att undvika en extinction de voice ber jag henne hållas inne i dag – Vi resa ej härifrån förrän om lördag – hvad tjenar det till att fjeska, då vi icke varit rigtigt raska och då alla säga att det är varmare här än på något annat ställe af Rivieran.
farväl och många helsningar Pojken ber helsa till Damaman Edelfelt och Auntina...
Påskdagen kl. 12 middag 1. tammikuuta 1891
Inbäddadt bland granna påskägg. som fru Hauser skickat upp till Kicki, kom Mammas kära bref i morgse, såsom det bästa påskägget och den bästa påsk helsningen.
Jo, pojken sitter nu i sin säng med öppna fönster (19 grader i dag här på verandan, i skuggan) afmagrad och svag och retlig visserligen men ändå betydligt muntrare än i går. Han skulle få stiga upp på en stund i går, men brydde sig ej derom – hans lilla hand darrar när han tar i sina leksaker, så att man nog ser att sjukdomen tagit på honom dugtigt. – På en vecka kunna vi ej tänka på att resa – doktorn är alldeles bestämd i den vägen. Ledsamt att hostan ännu ej är borta. –
Dagnans och Mueniers ha skrifvit mycket vänliga bref till oss nu under pojkens sjukdom – Mme Mueniers långa bref var verkligen utmärkt snällt och rörde oss. Deras gosse har också haft halsröta nu – sjukliga tyckes det vara öfverallt Influenzan grasserar i Amerika – när skall denna nya landsplåga upphöra? – Gud låte vår lilla pojke komma undan den utan långa sviter det önska vi innerligt. Jag börjar att tvifla absolut på helsosamma klimat. Behöfde vi komma så här lång väg för att få vår pojke sjuk?
När, huru och hvart vi komma att resa vet jag ej ännu, och vågar knappt tänka derpå.
bra roligt är det att se att Bertha och Tajta kommit sig efter katarren Då jag ej på länge fått bref, och Mamma redan sist omnämde att de båda vara krassliga, så hade jag gjort upp mig till rigtig ångest för Eder. Naturligtvis är jag också nervös genom oron för pojken och egen förkylning – båda ge sig nu. –
Åbo torsdag kl. 7 e.m 1. tammikuuta 1891
Resan har varit mycket angenäm, lugnt, soligt och alls ej kallt. Leo och Celi, Saltzman och fru Ina Lange ha hållit oläsligt vid magt. Icke desto mindre är jag ännu alldeles under intrycket af det ohyggligt råa uppträdet i förrgår afton. Jag kan ej smälta den tanke att jag blifvit behandlad så – och får troligen aldrig någon slags upprättelse Helsa Ellan och pojken hjertligt. Jag skall försöka att få ihop pengar i Stockholm. Bara jag icke behöfde tänka på detta nedriga öfverfall – det plågar mig och hindrar mig att tänka på annat. –
Helsa alla kyss och krama min gosse när ni ser honom.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
Vi äro lyckligen här, och pojken är utan all jemförelse den, som bäst stått ut med resans besvärligheter Han och Ellan ligga nu och sofva hemma på hotellet, under det jag galejat omkring hela förmiddagen.
I morgse då vi kommo var det formligt yrväder, 4 grader kallt och en blåst som var rigtigt Helsingforsisk. I kupeerna har man det ju bra och beqvämt, isynnerhet i Ryssland. Det var verkligen ej så dumt att resa på ryska nyårsdagen – vi voro alldeles ensamma på tåget och hade det alldeles utmärkt bra. Pojken dansade, ritade, lekte med sina sammanfogningstärningar och var således idealisk som respojke
Engelskan mindre ideaslisk – Hon hade att bestyra om 2, säger två saker i Petersburg, d.v.s. mjölk åt pojken och sprit för koklampan, och hade gjort det så bra att vi fingo skaffa såväl det ena som det andra i Eydtkuhnen, der vi till på köpet, genom tågets försenande voro i "a hurry", utan namn, så att jag bl.a. stjälpte en ölstånka ut öfver en herre, och höll på att ge 10 mark för 1 mark åt bäraren.
I sofkupèn i natt ramlade en liten jude, som låg öfver mig, ned och slog sig förskräckligt Engelskan purrade upp oss kl. 5, alldeles onödigtvis, och jag tillstår att ankomsten till Berlin var ganska ruskig: snöstorm gräsligt "unfreundliches Wetter" och så alldeles missförstådt telegram på hotellet (Hôtel du Nord) der vi råkade i delo, Ellan o. jag; i det hon skylde allt detta på mig, och mitt dumma telegram. Emellertid blefvo vi försonade – Ellan och pojken lade sig sedan rummen blifvit värmda, och sofva ännu hoppas jag.
Berlin, den 16 Januari 1891 16. tammikuuta 1891
Pojken har ej varit ute i dag – han har varit mycket glad ändå, leker och pratar immerfort. Han förvånade mig i går med att svara: tack min gosse, i går,, som han måtte ha hört mig säga – Äro ej nutidens fäder och söner kamrater, hvasa?
Berlin, den 17 Jan 1891 17. tammikuuta 1891
Älskade Mamma – det blef ingen afresa af i dag. Vi vaknade nämligen med 15 graders köld ute och dertill dimma – värre än i Petersburg, då det är rigtigt otäckt der. Alla morgontidningar talte om köld snö och is i Europa – tänka i Marsielle var hamnen så hårdt frusen i går att inga fartyg kunde komma ut och in, och der ha de naturligtvis ingen murtaja. Då jag kom ut, efter en genom pojkens oro, temmeligen dålig natt, välsignade jag vårt beslut att bli här ännu en dag. Här har man det varmt inomhus åtminstone.
Gossen frågade häromdagen då han skulle ut, om han skulle gå till farmor!
Kl. 3 kom jag hit till hotellet pojken sofver och Ellan är utgången.
Frankfurt 19 januari 1891 19. tammikuuta 1891
Vi voro temmeligen utfarna då vi kommo hit i går afton kl. 9, ty dessa snälltåg med den svindlande farten, svängningarna till höger och venster och den forcerade skakningen ta mera på än ett bummelzug som tar dubbelt så lång tid. I vaggonen hade vi det utmärkt varmt och skönt och fingo genom att ge konduktören 2 mark, vara ensamma hela tiden. Pojken var utmärkt snäll nu igen – ritade lekte med rabaiabs och satt ihop sina tärningar. Dessutom var han mycket skämtsam och lekte kurragömma med mig i vagnen, bakom det der utstående hufvudstödet i rygstodet.
Kl 3 kom jag hem lekte med min son en stund och kastade mig sedan på soffan der jag somnade som en sten, som en klump, och sof mer tungt än det händt mig på länge.
– Någon firning af vår bröllopsdag, ty det är det i dag, ha vi ej haft – att pojken är frisk och rask och snäll är den bästa firningen. I morgse prisade vi just hans snällhet. Han satt så tyst och lekte i ett hörn, tills vi med ens hörde svagt plumsande ljud – skredo till undersökning och funno att den gynnaren kastat i porslinsämbaret (fullt med vatten) våra tandborstar, min fina pennknif,sin en liten bok och annat smått och godt som han hade nära till hands. – Han har fått ett helt kompani preussiska soldater till present i dag – alltihop kostade 60 pfennige, och har på eftermiddagen stått och radat upp dem och kommenderat dem – hur har han fått reda på att soldater bruka kommenderas?!
– I morgse vaknade vi tidigt genom att pojken gnabbades med sin leda engelska,
d 22 jan. 1891 22. tammikuuta 1891
– Äro alla barn så snälla på resor som vår pojke, så är det verkligen ingen nöd att resa med dem. Han ritar och leker och skrattar hela dagen igenom. Han talar ofta om de maman Edefet och aunty Annie och aunty Bertha och "the lady", tante Gadd.
– I natt i sofkupén kom en rysk fru, som förde sin lungolytige son till Rivieran in och började med tårarna i ögonen kyssa lilla Kickis händer, och talar ryska med honom, såsom fru Etter brukar melinki haroschenki o.s.v. Stackars gumma. Der hade hon sin, kanske enda son, nu 20 årig, men så eländig, halfdöd redan. Hon var rörande och ganska karaktäristisk rysk på samma gång. Något af Baboulinka då hon kommenderade sofkupé konrduktören, sjelfva stationsinspektorn i Frankfurt för att få den kupé hon ville – "Wenn es mir auch hundert Gulden Kosten soll" så skulle hon har den och den kupén. – Att hon talte om Gulden, nu bevisade att hon varit i Hamburg och de här trakterna förr i verlden.
– Gossen är mycket munter och snäll, – frisk som en nötkärna, Gudskelof.
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26. tammikuuta 1891
Tullen var hyggligare än man kunde föreställa sig. Då en af bärarne fick se pojken började han genast skrattar och prata med honom och kallade honom bambino – och han skrattade tillbaka och sade "bambino", också
I allmänhet har han varit utmärkt, utmärkt snäll hela tiden. Inte en tår, intet ett skrik – men många mer och mindre lyckade skämt och ett oaflåtligt ritande hela tiden – på gamla tidningar och i annottions böcker.
Klockan var 1 då vi kommo till hotellet – som har en stor trädgård med palmer och orangeträd inom ett ögonblick var jag omklädd – Ellan likaså och pojken fördes ned i trädgården der han lekte med "alla bollarna" de nedfallna apelsinerna – (de se eländiga ut efter frosten).
Pojken har det ypperligt, han sofver nu, och drömmer om "fatta kogen" (cypresserna härutanför) och "alla bollarna" – Han talte i morgse om da Maman Edefett igen.
Ospedaletti 2 febr. 2. helmikuuta 1891
Pojken är nu temmeligen fri sin hosta och tyckes trifvas förträffligt. här.
5 februari 91. 5. helmikuuta 1891
Kicki sitter och gungar tillsammans med en liten mexikansk flicka, precis lika gammal, men hälften mindre än han. De se för roliga ut. På ena sidan står "Missi" på andra sedan flickans sköterska, en negress.– –
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1. maaliskuuta 1891
Ju längre jag är här desto bättre trifs jag. Jag arbetar dugtigt och behöfver bara sticka näsan utom dörren, (och det gör jag kl. 8 om morgonen för att ej sticka in den igen förrän kl. 9 på aftonen) för att känna mig säll och lycklig. Det är så gudomligt vackert och friskt här, och denna natur har hvarje ögonblick någon ny sida att visa Mest har jag gjort landskap –en figurstudie med pojken som ligga vid stranden bland småstenarne, är ej lyckad –
Hon har varit mycket i Norge och har öfversatt några norska barnböcker till engelska. känner derför till Björnson och Ibsen lika bra som vi. Hennes bror har en villa i Norge och en liten pojken som är född der och heter Erik. Hennes barn känna sig derför mycket hemmastaddamed vår Kicki.
Vår engelska är borta sedan i förrgår – Ellan har ej fått den andra ännu, men vi vänta henne i qväll. I två dygn ha vi derför alldeles ensamma skött vår skatt – som i det hela är en snäll liten gossen – Nu vrålar han för att Ellan ville lägga honom – han är rysligt sömnig och kl. är nära 7, men han protesterar och skriker bort, bort, som om han ville börja sjunga andra reprisen af bjorneborgska marschen. Inte en gång har han frågar efter Missi- endera har han intet hjerta eller också hade hon ej kunnat vinna det. Hennes afsked var ej tragiskt – ehuru hon kanske trodde att vi skulle gråta efter henne och pojken likaså – hon puttrade hela tiden den sista dagen och talade om sina förtjenster, tills Ellan skref ett ganska fördelaktig intyg om henne, då var hon nöjd – Då hon i intet fall ville komma till Finland mera var det ju lika bra att hon nu drog sina färde. Jag led hela tiden af att ha en ovänlig menniska i min närhet. får se huru den nästa skall bli – hon ser beskedlig ut. Men svårigheterna med pojkens uppfostran börja nu, och han har redan sina kapriser – envis som synden och alldeles oresonlig ibland. Mycket frisk ser han ut och har en röst som hörs öfver hela trädgården och väcker alla menniskors häpnad. Han är just 2 gånger så stor som den lilla Mexikanska flickan Elenita, lika gammal som han. –
Jag skall nu gå ner och äta middag. Ellan blir häruppe och vakar Kicki, som just nu somnade in.
Ospedaletti 4 mars 1891 4. maaliskuuta 1891
Nu skola vi resa af Vår son skall ha nya stöflar i San Remo och vi resa derför hela familjen – Vädret är herrligt – stark sydlig blåst visserligen men så glittrande gladt.
Den nya bonnen, är mycket anspråkslösare än den förra, och pojken är helt tam med henne redan.
Ospedaletti 10 mars 10. maaliskuuta 1891
Min son frodas och trifs utmärkt bra med sin nya bonne. Jag har börjat tala engelska med henne – måtte jag lära mig jag kova pää, som hört det språket så mycket och ännu ej läst mig det minsta. Pojken beundras allmänt för sin storlek, sin vänliga uppsyn och sitt glada lynne. Folket här säger att han liknar mig så mycket. Han är alldeles galen med att exercera med och skriker så att det hörs öfver hela Ospedaletti Genralen och kommendörkapten och lytnanten och lilla kadetten – marschera! När någongång bessaglière gå här förbi är han utom sig af glädje. Han ritar lika ifrigt som förr. Något annat än glädje har jag ej tillsvidare, af den pojken. Fastän Jag har så litet tid att vara med honom äro vi ändå goda vänner och jag skall har ofta fått lof att berätta sagor för honom tills han somnat. När mitt ringa förråd är uttömdt läser jag upp verser eller räknar Hickla hackla och abo bebo båca o. d. – allt är det lika bra och så somnar han som en stock.
Ospedaletti 15 mars 1891 15. maaliskuuta 1891
Vi hade tänkt resa om tisdag till Beaulieu och oläsligt till Cannes och Valescure – men om vädret blir så här ruskigt fortfarande och om Ellan och pojken ej äro rigtigt raska, så kommer det naturligtvis ej i fråga. –
Samma afton, som pojken sedan blef sjuk på natten, var det koncert här i hotellet för att få pengar till ett kyrkoharmonium för tyska gudstjensten. – Pastor Beyerhaus hade skrifvit prolog på vers, pastor Krüger spelade Beethoven och två Schwetziske damer sjöngo med doktorn schweitzizka melodier i trio – och i kostym. Det var ganska kostligt. Sist uppfördes en af en ung dam författad dialog mellan Norden och Södern i kostym af två schweitziska damer – ganska barnsligt i det hela. Hvar gång flickorna skrifva vers på födelse och namnsdagar hemma, är det tio tusen gånger fiffigare. –
Ospedaletti 17 mars 91 17. maaliskuuta 1891
Här är fortfarande ett himmelens väder. I natt åskade och blixtrade det från kl. 9 till kl. 6 på morgonen så godt som oafbrutet. I dag har det hällregnat, haglat, och blåst eller rättare sagdt stormat. Ellan är fortfarande förkyld – pojken är ännu ej rigtigt rask – doktorn säger emellertid att båda bli bra så snart det vackra vädret återvänder. Omöjligt att tänka på afresa nu, innan nästa måndag eller tisdag. Jag kan ej fortsätta min lilla tafla och som det är lika fult öfver allt vid Rivieran tjenar det till ingenting att fjeska.
Min son är ganska munter fastän han haft sitt magfel, och fortfar att "marschera den tappre landssoldat" så heter hans favoritnöje nuförtiden. Det går så till att han får min resmössa på, min käpp i handen som bössa, en paraply som binds om lifvet och släpas som sabel och sist ett par blåa ullvantar på, detta sistnämda attribut tyckes för honom utgöra qvintessensen af den krigiska ståten. Så gå vi båda med långa steg af och an i rummet under tonerna af den tappre landssoldat – som jag får sjunga – han är allt ännu envist omusikalisk. Han är ganska lustig nu då han börjar tala i meningar och med olika betoningar – och högst inställsam när han säger: Ska Pappa komma och marchera med sin lilla Kicki? Jo! – med många modulationer i rösten. Den nya bonnen förstår så bra leka med honom och han är mycket trakterad af hennes berättelser ritningar och lekar. –
Ospedaletti 21 mars 1891. 21. maaliskuuta 1891
Vi äro ännu här, som Mamma ser, emedan Ellan och pojken båda fått influenzan. Ellan är temmeligen bra nu igen, men pojken har fortfarande stark feber och hostar nätterna igenom.
Läkaren (Gud låte honom duga till något) behandlade först saken mycket legert, men har nu börjat undersöka pojken. Han påstår alldeles säkert att någon lunginflammation eller något fel i bröstet icke är för handen. Sedan 8 dagar ha vi icke sofvit lugnt en enda natt. Gud låte den lilla stackarn snart komma sig – han ligger nu sedan några dagar – i början sprang han omkring och lekte – Det var läkarens uttryckliga tillåtelse som gjorde att vi ej genast lade honom till sängs. De der häftiga kräkningarna på fredags natten (fredag 13de) voro början till sjukdomen. Att vi äro oroliga och enerverade, då Ellan ännu ej är frisk och vi icke sofvit, är klart.
Det är så synd om lilla Kicki som är så kirrig och trött. I går ritade han ännu i sängen. Idag har han just ej brydt sig om annat än sagor. – En gammal fransk fru Mme Loiséan och engelskorna Missis Gardes och hennes dotter ha visat sig mycket snälla – de ha kommit och frågat om de kunde vara oss till någon hjelp, skickat upp leksaker åt gossen o.s.v.
Mamma skall inte vara orolig för pojken – läkaren säger att det ej är farligt och han tror att sjukdomen ej räcker länge. Gud hjelper oss väl nu som förr. –
Den älskade lilla pojken – bara han nu snart ville bli bra igen så vore Jag som en fiol, och icke ens mitt eländiga måleri skulle då kunna hindra mig att vara glad och tacksam och lycklig.
Palmsöndagmorgon Gud ske lof febern är litet mindre nu och pojken är visserligen trött och orolig, men ändå på bättring, enligt hvad läkaren, som just var här, sade. –
Ellan sofver men bad mig ställa så till att hennes mor skulle få underrättelsen om hennes och pojkens helsotillstånd. Bestyr derom och betona att ingen fara är för handen. – Han hostar visserligen åtminstone 2 ggr i minuter, men doktorn som i morgse igen undersökte hans bröst, säger att lungorna äro oangripna och att hostan sitter i strupen –
Ospedaletti måndag 23/3 1891 23. maaliskuuta 1891
Febern har nu gått nedåt litet, och är nu på morgonen 38,5 (i går afton 39,3 i förrgår 40º). Han hostar fortfarande mycket men hostan låter ej farlig.
Läkaren, dr Enderlin håller på att det är influenza och ingenting annat, och han vill ej ge medicin. Mot febern användes i går och i natt kalla och våta lakan i hvilket den lilla uslingen sveptes in. Dessa inpackningar gjorde Ellan och jag tillsammans med doktorn och vi kunde verkligen konstatera att han fick ro och sömn efter detta. Ända till kl. 12 på natten var han alldeles sval och skön – sedan dess har hettan igen stigit.
Ellan är förvånansvärdt kry fastän hon icke sofvit en sekund dessa sista nätter.
Emellertid ser det nu ut som om pojken vore bättre – han har begärt sina leksaker i sängen och ligger nu och pratar med matt stämma till sina trähästar och hundar. Gud låte det nu gå sakta men säkert framåt.
Alla våra planer äro naturligtvis modifierade genom detta – när och hvart vi resa veta vi ej. Jag far väl, i slutet af veckan till Cannes på två dagar, emedan jag låtit skicka taflan dit.
Bra lycklig skall jag bli då jag engång, om Gud vill, med de mina friska och raska får draga härifrån. Detta Ospedaletti har blifvit mig rigtigt förhatligt.
Min tafla, som jag arbetat så ärligt och mycket, är ej bra – kanske ser jag nu allting i svart och kommer på andra tankar när pojken blir bra igen. –
Måtte pojken nu snart komma sig efter den här dugtiga skjutsen.
Det är krångel med försäljningen af min lilla tafla "i Skogen" i Paris. En fru ville först ha den och så ville hon inte ha den – emellertid ids jag ej tänka på detta nu. Bara pojken blir bra så får allt annat yttre, ekonomiskt och administrativt gå som det vill.
Helsningar får oss och lilla sjuka Kicki
Skärtorsdag 1891 26. maaliskuuta 1891
Doktorn, som just nu gick, var särdeles nöjd med pojken. Febern är nu Så godt som borta, men hostan är qvar om den också inte återkommer så ofta. Kicki sitter, litet blek om nosen i sin säng och leker med sina träsoldater. Doktorn har emellertid förbjudit oss att alltför mycket tala med honom och enervera honom.
Den der sjuksköterskan var alldeles nödvändigt, då pojken skulle svepas in i de kalla lakanen hvar qvarttimme – Ellan har derigenom fått sofva två nätten och börjar bli menniska igen. –
förrän om en vecka eller mera kunna vi ej tänka på att resa. Fru Etter skrifver och ber oss komma få fort som möjligt.
Den här mars månad har varit svår – Vädret är ännu kyligt och mulet och då är det mycket svårt för mig att fortsätta mina taflor och studier, alla på började i solsken. Doktorn har dessutom förbjudit mig att nu måla denne i källarkaféet, der det är så fuktigt.
Hvad jag längtar härifrån! Skulle vädret bara bli bättre så tror jag det nog skulle gå, men oron, förvärrad genom görlösheten, gör mig alldeles ur humör.
Gud ske lof att Kicki nu är på bättringen. Barn lära alltid bli så der häftigt sjuka – skrämmande ser det ut det är säkert
– I går hade han ett skof af stygghet, när doktorn skulle känna på hans puls – han ville ej och bara skrek. Men doktorn var nog viljestark att sitta der och vänta, och Kicki slutade med att bli medgörlig. – Han var kanske rädd för de kalla lakanen som doktorn ofta satt på honom. –
Så sjuk han var då den främmande sjuksköterskan kom frågade han af Missi "Who is that?" flere gånger – och som hon hade en storblommig klädning tittade han länge på henne innan han helt matt anmärkte "She has got flowers on her dress. –
Måtte bara den hostan ge med sig! Man får väl lof att ha förtroende för den här doktorn som lär vara prof. Huguenin's i Zürich assistent – Ingen medicin har han gifvit vidare än Calomel i början.
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31. maaliskuuta 1891
Då Mamma nu ser att jag begifvit mig åstad, är detta ett tydligt tecken på att pojken nu är mycket bättre han var uppe i går en stund och fastän han slog klöfver litet, tycktes han dock mycket nöjd med att få röra på sig igen. Det bref från Ellan jag fick i dag var också lugnande. –
Fru Etter var mycket intresserad af alla detaljerna i pojkens sjukdom och tycktes mycket glad att den nu var på upphällningen. Med hennes blinda tro på läkare rådde hon oss att genast komma hit, ty le dr Rousteu est si bien. Ack om vi sluppe höra talas om läkare nu på rigtigt länge!
I dag fick jag Mammas bref der Mamma talar om Tajtas tredje lunginflammation. Gud låte henne gå igenom den – det är alltid så fruktansvärdt vid hennes ålder. Helsa henne så hjertligt från mig – Ack jag ville så gerna höra henne berätta sagor nu för min pojke, måtte hon få göra det! Gud låte oss alla få träffas igen, friska och raska,i nästa sommar. Pojken talar också om att komma på Haiko, och hör gerna på framtidsberättelser om hur farmor och auntina stå på stranden och tar emot sin stora långa Kiki och hur kapten Nykopp säger "sakta framåt". och maskinen säger putelitta, putelitta, –
Och Bertha som också haft katarr! Jag tror verkligen att pojken i mångt och mycket att Berthas natur bl.a. i denna emottaglighet för influenza och små krämpor. Att han ofta liknar henne till det yttre är säkert.
Cannes 1sta april 91 1. huhtikuuta 1891
I dag har jag fått goda underrättelser om pojken – han får föras ut första lugna dag.
Tre af mina 9 aqvareller fr. O. bad han mig ställa ut – Bl. a en marin med höga vågor, som jag målade med gråten i halsen och förtviflad i hjertat den dag pojken var som värst sjuk – Den fick ett tragiskt tycke derigenom – man ser intet land bara mörkgrönt, skumfräsande haf. – Ett landskap i olja, en gammal oljeqvarn, tyckte han om. Han uppmuntrade mig så mycket han kunde och menade att jag hvarken gått tillbaka eller blifvit försoffad. –
Cannes 4 april 1891 4. huhtikuuta 1891
Ellan har skrifvit till mig alla dagar, och pojken är Gud skelof så bra att att han i morgon går fick bada.
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
Jag märker på min familj och på mig sjelf att klimatet i Cannes är tusen gånger bättre för oss än det i Ospedaletti. Den der egendomliga Sciroccovinden och hafvets eviga stönande utan hafslukt och utan friskhet, gjorde en alldeles galen till slut. Vi ha alla sofvit som stockar och börja nu först bli menniskor igen. Ospedaletti är bra för sjuka men förskräckligt för friska . Man blir så trött, och obehagligt trött af klimatet der – endast genom enorm viljeansträngning kunde jag förmå mig att arbeta 1 regelbundet der – och med arbete går allt.
Etters och Manzeys tycka pojken är enorm – han är också två gånger så stor som deras lilla Kohatschka, fastän denna har mera verldsmannasätt än vår tjocka blonda palt. Den pojken, vår, är mig till bra stor glädje nu när han är frisk och rosig och rolig igen. Han talar Svenska med många engelska ord i – inte är det något fulländadt akademiskt språk, och inga särdeles komplicerade ideer heller, men jag förstår honom så bra. Han har nu börjat sluta att rita Soldater äro nu hans allt annat uppslukande intresse – och han sitter timtal och leker med sina träsoldater, sedan har först med stor omsorg brutit armar och bössor och fötter af dem allesamman. –
Ospedaletti 19 april 91 19. huhtikuuta 1891
Pojken är nu Gud ske lof bra igen, så när som på natt skriket. Ellan ser ganska usel ut – måtte hon bli bättre i Cannes der klimatet är mindre upprifvande för nerverna. Det här hafvets omedelbara närhet, drifhusvärmen och den ständiga blåsten är ej bra för nervena tror jag. Man blir så underligt ömsom dålig och irritabel. Med glädje skall jag lemna det här hotellet och herr Hauser – Måtte han bara ej komma med efterräkningar som med Lady Barington – då är jag såld. –
23 april 1891 23. huhtikuuta 1891
Ellan och pojken äro mycket raska nu igen. Den senare är så trind och glad och fet som före sjukdomen – sofver som en stock och är på ett briljant humör. –
Cannes fredag 24 april 1891 24. huhtikuuta 1891
På Santa Maria var jag i går Ellan for på morgonen dit med pojken och denne trifdes så bra der, att han på inga vilkor ville tillbaka hem – Han blef der derföre med sin bonne till kl. 5 – Jag blef orolig och gick efter honom men mötte honom i porten, stadd på hemväg. Han hade varit mycket munter och hemmastadd der, genast slagit embargo på allt som liknade Soldater bland lilla Volkoffs leksaker – klappat och pajat lille V, talat med alla mycket oförskräckt och gjort komplimenter öfver maten vid frukosten. "What a lovely soup" har han sagt om en höns buljong som han fick vid afskedet hade han tagit farväl af damerna, gjort en stor bugning och en gest med båda armarna och sagt "Good bye, ladies". – Han är mycket herrligt som synes – betydligt stolligare än lilla Volkoff men det gör ingenting. De två kunde ej tala med hvarandra – den ena bara ryska, den andra engelska och svenska, men de hade roat hvarandra med att kittla hvarandra i halsen och nacken
Lille Volkoff skäms bort, tror jag, på allt sätt. Jag blef häpen i går då jag såg att han fått, för att måla, en fin Rowney aquarelllåda, en sådan som jag aldrig tyckt mig ha råd att lägga mig till, en sådan som kostar 50 à 60 frcs. En kista med leksaker har skickats till Petersburg. Vår pojke får ej bli annat än en enkel man. Tills vidare har han ej några dyra leksaker, ingenting som kostar öfver 1fr 50. –
Hans hår har blifvit klippt i pannan nu. Han kallade tyg sjelf, med de underliga testarna som stodo i alla väderstreck "the wild man in the woods" – tilläggas bör dock att denna skogsmenniska ej ingav skräck hos sin närmasteomgifning. –
Här medfölja några fotografier – misslyckade ty min ofta klandrade apparat är ej god, "ljussvag" skulle Daniel säga – På en af fotografierna skrattar han – hurra för da Mama Edelfelt" Mamma kan se hur stor han blifvit. Han är nästan ett hufvud längre än lilla Volkoff, hvilken dock är äldre än han. Han frågar alla dagar efter "Da Mama och auntina. Fotografierna äro tagna af mig här i hotellets trädgård Ni kan se hur utmärkt rikt och sydländskt här är – så när som för temperaturen.
Valescure 1 maj 1891 1. toukokuuta 1891
Ellan och pojken äro som fioler så glitttande glada – den förra som landsflicka, den senare af naturdrift. Han leker med alla tallkottar och tuppar och hönor intressera honom mera än allt fashionabelt villégiature lif i Cannes. –
I morgon kl. 11 fara vi med omnibuslag till Marseille, dit vi komma kl. 4. Vi gå sedan (pojken lemnas på hotellet) och äta boullabaisse på en restaurant vid Rue St Ferréol, till Mammas ära. Och då dricka vi en skål, en afskedsskål för södern. Det blir rigtigt en hjertesorg för mig att lemna denna älskade jord. Jag gick i dag, kl. 6 med till St Raphael för att ta ett ömt farväl af Medelhafvet och dess röda klippor, och tyckte vågorna sågo muntra och förkroslansfulla ut och sade:"vi se hvarandra åter". Hela Cannes propositionen med badsocietetsmålar värdigheten är numera ur mitt sinne och mina tankar, sedan Mlle Ruth ville klä mig så oförsvarligt – men ändå tror jag att jag kommer igen. Nu först börjar jag få färgen, den rigtiga Medelhafsfärgen i penslarna, nu först börjar jag förstå det här landet.
I Marseille få vi ännu se en skymt af södern. Ellan och pojken resa sedan till Lyon Jag stannar en dag i Arles Om onsdag äro vi i Paris, senast torsdag.
Arles 4 maj 1891 4. toukokuuta 1891
I morgse reste Ellan och pojken till Lyon. Värmen var så tryckande luften så osundt qvaf att jag ej ville ha det lilla kräket länge der. De reste kl. 8 i morgse
I morgon kl. 6 väcks jag – kl. är nu 11 och beger mig med lokaltåg till Tarascon, derifrån jag med iltåget far upp till Lyon – farväl Provence! Jag hoppas finna de mina i högönskelig välmåga och något uthvilade i Lyon. Jag är der kl. 2 – och i öfvermorgon få vi sitta i 10 timmar och gno på från Lyon till Paris.
Paris 6 Maj 1891 6. toukokuuta 1891
Så kom jag till Lyon, kl. 2 på dagen och der regnade det också. Pojken var frisk och det var hufvudsaken – Ellan hade haft ledsamt der – och för att roa en gingo vi då ut i regnet för att bese staden. Museet var stängdt, ty det var måndag och inga böner hos konserjatorn hjelpte. Så togo vi en vagn och foro upp och ned, fram och tillbaka . Lyon såg mycket tråkigt ut, och detta besannades också af min vän Payen, som sedan 10 år är bosatt der i sin födelsestad. Han tillhör en af de rikaste familjerna der. Han jemrade dig öfver den fullkomliga bristen på glädje och högre intressen i den stora staden – ty der finnas 500,000 menniskor. Smutsigt var der – icke denna Marseilles fräcka lefnadsfriska smuts som breder ut sig i solens ljus med oskuldens hela enkelhet – nej en dof, tråkig, respektabel orenlighets ande låg öfver det hela. i de enomra husen voro gårdar och bottenbutiker jordvåningar alldeles nedrökta och alls ej aptitliga. Förskräckligt stort är Lyon det tar aldrig något slut och husen äro lika stora som här i Paris. Kontor i alla bottenvåningar. – Typen var nu den jemna medeleuropeiska, – menniskorna sågo tråkiga, hederliga och djupt allvarliga ut, utan tillstymmelse till målerisk karaktär.
Följande morgon d. v. s. i går, på Mammas namnsdag strugglade vi for life för att få platser, tre usla platser på tåget – ovett var det enda i fick af de förut i wagnen sittande åtta resanden – I sista minuten fick jag genom att vända mig direkt till chefen en waggon tillkopplad och då fingo vi bara 1 reskamrat. Pojken var idealiskt snäll och munter, och ville partú inleda bekantskap med den främmande, buttre herrn – han slog kullerbyttor (med Ellans handräckning) på bänken, klef upp och ned, kommenderade med sina soldater och bröt hufvud, armar och ben af dem – (detta är hans nyaste passion, sorgligt hastigt utvecklad under resan).
Paris 12 maj 91 12. toukokuuta 1891
Jag vet för resten ej. Jag sofver ej om nätterna – Pojken mår bra. Snart komma Etters med helsningar
torsdag 15 maj 1891. 15. toukokuuta 1891
Pojken sitter modell för Wikstöm som i dag börjar hans byst –
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Dagen efter vernissage dagen 30 grader och sommartoiletter och låga skor och solfjädersfläktande och pustande sjönk termometern till 5 grader, och det hällregnade, ja småsnöade om morgonen då vi förvånade blickade ut genom fönstret Sedan dess har detta novemberväder fortfarit Vi kunna tacka Gud för att vi alla, pojken med varit friska trots detta barbariska väderleksombyte.
Pojken är en krona – nöjd och glad.
Pojken har här slutit vänskaps förbund, med en liten pojke som heter Henry Hnot och med en liten flicka, Annie Taylor, hans jemnåring. De tre leka tillsammans och resonnera hela tiden – tacka vara vår Kickis språkkunskap, som på denna resa varit honom till stor nytta. – Han är nöjd med Paris. Utkommen på Av. de Bois de Boulogne utbrast han, andra dagen af sin härvaro I never saw such a beautiful street in my life! och deri kunde han ha rätt, ty vill vädret vara menskligt, så är det bra vackert här i Paris, och här i detta qvarter.
I dag lättjas jag Jag behöfver också gå litet och slå dank här hemma se på min pojke och vara menniska – I afton är Chambure här på middag och bjuder oss sedan på teater – då är det slut med menniskan igen och Pariser lustdjuret tar vid.
Paris, lördag 30 maj 1891 30. toukokuuta 1891
Skulle icke Pariserlifvet och det fördröjda arbetet hålla mig så slafviskt fången så vore jag en lycklig man – men lille gossen är frisk som en nötkärna; jag sjelf har lust att måla och tänker bara på min sak, och är alls ej så degouterad åt måleriet som jag ofta varit förr
Det har varit ett ansträngande mondaint lif nu också, utom arbetet. Sista Måndags soirée hos Mme Bouvins (det kom inte Ellan) onsdags middag hos Pasteur i anledning af Camille Vallery Radots confirmation der voro endast familjen, herrskapet Grancher, en fregattkapten Loir och vi Vid desserten proponerade Pasteur en skål för le Petit Edelfelt, var älskade son och den dracks i Champagne – var det icke en stor ära för den lilla gossen.
Han är för resten en mycket stor favorit hos Vallery Radots, der alla herrskap och tjenare beundra hans storlek, hans hurtiga och vänliga lynne. Han var mycket förvånad öfver deras våning med stora trappor, öfver alla leksakerna som han fick der och frågade om han var i "the Queens House" – drottning Victoria som han hörde talas om i Cannes och som han såg en skymt af i St Raphaël spelar näml en stor rôle i hans ungdomliga inbillning. han började på eget initiativ att sjunga sina engelska visor för Vallery Radots jungfrur, som naturligtvis ej förstodo utan bara skrattade – Urkomisk är han när han ger sig till att sjunga – långa ramsor, utan någon synnerlig melodi men med en ljudelig stämma Med Loulou kunde han ej tala men gjorde sig begriplig ändå med den "franska gossen" – Han var der en hel förmiddag och kom hem med vagnen full af leksaker som Loulou gaf honom. –
Vallery Radot påstod att bland alla mina modestier min modesti som fader var den oförlåtligaste – han tycker att jag bara skulle skryta med min afkomma. Då de först sågo honom gåfvo de till ett anskri. Mais c'est votre soeur, mais c'est ton portrait, brusto de båda ut allatycker att han liknar Bertha, isynnerhet när han tindrar af glädje – Vallery Radot blef helt högtidlig när han talte om pojkens ögon: ce sera, un honnete homme sade han Ack Gud gifve det, det hoppas jag innerligt att han nu är snäll och glad och mycket rolig att ha, det är säkert. Idag på morgonen gingo vi Ellan pojken och jag hand i hand ned för Champs Elysées – det var för första gången vackert väder – och vår son dansade och skrek af förtjusning åt alla ryttarne och ryttarinnorna
Gud vare med Er – många tusen helsningar från Ellan och Pojken
31 maj 1891 31. toukokuuta 1891
I dag ha vi haft ordentligt varmt igen, men qvalmigt och tungt. Pojken är omöjlig att få att somna – han sparkar af sig täcket och Ellan håller nu på att berätta sagor för honom sedan jag sjungit alla mina visor för honom. Gubben Noack och den tappre landssoldat äro hans favoritvisor. Mamma kan ej tänka sig hur söt han är, der han ligger och sprattlar med de små tjocka benen i vädret En liten vänlig själ är han. Han har halsat och klappat mig alltjemnt i afton och kallat mig "lilla bror" och "söta pappa", om hvartannat.
Paris 12 Juni 1891 12. kesäkuuta 1891
Min älskade son mår bra – han är mycket herrlig när han om morgonen (den enda stund jag ser honom, från 7 till 1/2 9). kommer in till mig i sin långa nattskjorta, dugtig och stadig och lång och alltid glad –
Paris 17 juni 1891 17. kesäkuuta 1891
Jag hade, vid tal om vistelsen i Finland nästan vinster intet rigtigt tänkt in mig i hela frågan, och en slags provisorisk Gallensk villatillvaro skymtade dunkelt, för min tanke. Nu, då våra få dagliga saker i möbel och natt väg ligger inpackade i sina kistor, då jag förstår att jag troligen aldrig får tillräckligt pengar för att köpa nya här, så förskräcker hela tilltaget mig, ty jag vet nu att jag aldrig kommer att bo här mera. åtminstone med familj. Ellan och pojken i Finland och jag här, det är allt annat än nyttigt för det äktenskapliga lifvet, ja t o m rigtigt farligt derför. Jag ser mig således dömd till ensamhet och ungkarlslif om jag alls vill vara här.
Jag är ledsen för pojkens skull att han skall ha en far i sett så osäkert geschäft som måleriet. Hvarför har han ej fått en kupongklippande, aktningsvärd, regelrätt och sjelfförnöjd pappa
Paris 21 juni 91 21. kesäkuuta 1891
Tills vidare ha vi tänkt att Ellan, pojken och bonnen skulle resa om en vecka, eller de sista dagarne af juni härifrån till Köpenhamn och derifrån per ångbåt till Finland Ellan hade tänkt komma först till Haiko för att presentera pojken, men jag tycker det är bättre hon kommer sedan, då jag är der – hur trångt det än må bli – annars får jag alls ej se honom.
Paris fredag 25 Juni 1891 25. kesäkuuta 1891
Här är ohyggligt hett och qvalmigt sedan 5, 6 dagar 27 grader i skuggan och absolut vindstilla. Pojken, stackare, lider mycket af denna hetta – hans mage är i oordning och Jag skall gå till doktorn i dag för att fråga hvad som bör göras.
Ellan och pojken skulle troligen redan vara resta om ej den förargelsen inträffat att den beskedliga engelska bonnen nu absolut vägrar att komma med till Finland. Hvad skall vi få tag i en annan engelska nu – ty det vore ju vanvett att låta honom glömma den engelska han nu kan. När således resan blir af för dem är omöjligt att nu säga –
I morgon hade jag tänkt fara på den der utfärden till Hâvre, inbjuden jemte 30 andra af ministern för de allm arbetena. – litet tröttsamt program. Afresa kl. 7 från Paris genast efter ankomsten till havre, kl 12, afresa på en Amerika ångare (som går på sin ordinarie tur till New-York) – entimmes väg ute på hafvet väntar oss en lotsångare som för oss tillbaka till Hâvre – middag och nattlogis på en ny stor ångare Gascogne, följande dag resa med ett kronans fartyg till Dieppe och så återresa till Paris. – Det beror nu på doktorns utslag om pojken om jag far. Han är kirrig och har diarrhée men ej häftig – springer och leker ute alla dagar som förr
Jag blir ej lugn förr än pojken och Ellan äro borta från den här glödande ugnen. –
Paris 2 juli 1891. 2. heinäkuuta 1891
Pojken är frisk och vi tänka nu att det kanske är bäst för honom att Ellan ger sig af med den nya engelska och pojken så snart som möjligt. Om tre fyra dagar var det af och nästa onsdag resa de med Guds hjelp från Köpenhamn till Hangö. Der blifva de några dagar och så kommer Ellan och presenterar pojken på Haiko och lemnar honom kanske der någon dag för att under tiden se på den omtalade villan i Brunnsparken – sedan först reser hon till Saaris.
Så kom middagen ytterst changtil med en massa damer från Hâvre. – ombord på "la Champagne", som låg i hamnen. – Jag var nu lugn, ty jag hade fått telegram från Ellan att pojken var bra igen. –
Nej nu måste jag sluta. Flickornas hattar äro köpta – Ni träffar snart Ellan och får då höra mera från pojkens sörjande och ensam blifne fader
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5. heinäkuuta 1891
12 juli, en vecka senare. Ja, detta uppskof för bagagets skull har förorsakat oss bra mycken förargelse. Jag var alldeles sjuk af att gå och gräla och skålla och hota med process, söndag, måndag och tisdag – Till tisdag afton fick Ellan och pojken vänta i Köln på bagaget – utan att ha en tråd att sätta på sig. Jag har tänkt begära skadeersättning, och alla menniskor anse mig böra göra det, men då är det att kasta sig in i en process som Kanske räcker länge och kostar pengar. Dessutom känna ju dessa kanaljer till alla möjliga Krokvägar som jag ej kan ha någon Aning om – de känna sitt tjuftycke och jag gör det ju ej – ergo bli de alltid styfvare än jag De sista underrättelserna jag hade från Ellan voro från Kiel, den 8de Jag förmodar att hon nu redan lemnat Köpenhamn. Om flickorna emellertid rest till Hangö den 10de så få de vänta några dagar innan de får råka Ellan och pojken – Jag skulle så gerna vilja att han kunde komma och "presenter ses hommages" på Haiko – Mamma skulle få se hvilken treflig pojke det är. –
Denna vecka har varit en sådan arbetsvecka att jag knappt haft tid att ha ledsamt efter min familj – men nu är jag också så trött att jag måste hvila mig 2, tre dagar, och har derför funderat på att i morgon afton resa till Amic som sedan länge bjudit oss ditåt.
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Jag kan ej hjelpa att jag dugtigt saknar Ellan och pojken isynnerhet nu då jag af förkylningen är förhindrad att arbeta. Här är qvalmigt utan att vara hett och jag börjar längta bort med besked. Mme Grancher som jag fått vänta på i två repriser, först 14 dar för påssjukans skull och så dag för att hennes syster kommit från Havana, – kan i bästa fall bli färdig på 10 dar, d.v.s. till den 28, och då är månaden slut Jag vet verkligen ej huru jag skall göra med de Snoilskyska teckningarna! –
Det hade varit ett rysligt spektakel om flickorna hade gett sig af till Hangö för att träffa Ellan, då hon först en vecka efteråt kom- dit. Hon borde vara der som i morgon fredag. Hon stannade från fredagen till Onsdagen i Köpenhamn och flyttade om lördagen ut till Krohns. Jag fick just ett bref från Krohn deri han berättar att de öfvertalat henne att komma dit ut till dem i Rosenvænget. De tyckas vara mycket förtjusta i min son.
Paris 23 Juli 91 23. heinäkuuta 1891
"Att ensam vara, i egentlig mening" är att sitta snufvig och trött i ett helt litet, naket hotellrum i Paris och veta med sig att alla ens bekanta äro långt borta. "Den förening som är vårt väsens grund" får sig försöka att åstadkomma genom brefskrifveri, och det vore att nog så godt surrogat för sällskap om jag hade någon utsigt att få svar på hvad jag skrifver. Ellan har ännu ej skrifvit sedan ankomsten till Hangö – Jag hoppas dock hon och pojken må bra – det vore alltför svårt att veta dem vara sjuka.
Paris 24 Juli 91 ateliern 24. heinäkuuta 1891
Jag hoppas att Mamma nu på ett eller annat sätt fått träffa Ellan och pojken. Gud låte ej den lilla stackarn få något ondt – då skulle jag bli alldeles ifrån mig, nedstämd som jag är förut
tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2. elokuuta 1891
Huru, när och hvar jag träffar Ellan och min älskade son vet jag ännu ej –
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Krama och kyss min älskade lilla gosse från mig och helsa alla hjertligt
Stockholm 2 okt 91. fredag 2. lokakuuta 1891
farväl helsa alla, tacka för Kicki bref och krama den älskade lilla grisen på mina vägnar.
Stockholm lördag 3 okt 91 3. lokakuuta 1891
Jag tänker bara på Tajta och på Er – allt annat är mig likgiltigt för ögonblicket. Mot slutet af veckan tänker jag resa hemåt. Helsa hjertligt Annie, Bertha Ellan pojken Tante Gadd Jag har er hvart ögonblick i mina tankar och skulle gifva mycket för att nu på denna sorgens dag vara hos Eder Gud välsigne Eder alla –
Stockholm fredag 16 Okt 91 16. lokakuuta 1891
Med denna ångbåt skickar jag kringlorna. Måtte jag snart få bref och goda underrättelser helsa Ellan och läs detta för henne. försök att muntra upp henne litet ifall hon är melankolisk och krama min älskade