Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

dotter till Alexander Venjaminovitj Ellis, Emilie von Etters kusin

Lähteet

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 457.

Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1. marraskuuta 1881
Om lördag reser jag till Zarskoje och stannar der några dagar i lugn och ro. Detta resande i detta väder kan göra en helt nedstämd. Men hvad skall jag göra hela eftermiddagen der ute hos Ellises. Prata med frun om litteratur och underhålla stackars blinda Ati, hennes dotter, som har en bra galen fåfänga, den att ej vilja synas blind.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
Om söndag äro vi allesamman bjudna till Ellis i Zarskoje Selo, på en picknick. Fru Ellis med den blinda dottren är litet sjåpig, talar bara franska (Gud välsigne henne derför) och har fula tänder). I afton är Lise Odinzoff bjuden hit. Hon är mycket verldsvan och talar också gerna franska (äfven henne löne Himlen). Af fru Spetschinsky och do Armfelt får man med njuggan nöd ett franskt ord.
Söndag nov. 1881 20. marraskuuta 1881
Två gånger har jag varit hos Ellises. Fru Ellis är litterär, har läst upp ett manuskript för mig (rysk kulturhistoria) litet manièrerad, och gås derför åt af slägten. Mig förefaller hon vara en ganska ämabel och fin fru, med mera vana än Jacobsons. Hon har en blind 18 årig dotter, som beklagligtvis icke vill låta synas att hon är blind, har mycket mondain smak o.s.v.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28. marraskuuta 1881
Den här blinda flickan här, fröken Ati, är ej behaglig, och detta uteslutande derföre att hon har intressen och pretensioner som alls ej stämma öfverens med hennes lyte. Och om hon funne sig i sin rol, vore ödmjuk, vänlig och anspråkslös, så kunde hon ju, just för olyckans skull, i större mått ha allas sympathier än andra. Men hon, hon drömmer om nöjen, om att bli presenteterad på hofvet hos Wladimir Asch, talar med en ofantlig pretension om sig sjelf, vill ej tillstå att hon är blind, räknar på att stå med i tableaux-vivants samt hvad som synes mig mest fantastiskt – lär ej anse det omöjligt att bli gift! Fru Ellis är litet bråkig – står i spetsen för alla blindanstalter, och talar alltför ofta derom, sysslar med litteratur, o.d. Dock tycker jag ej illa om henne. Hon måtte ha varit mycket vacker, men eländet med den blinda flickan (de ha dessutom 5 andra barn) har grymt tagit på henne, ser man. – De två första åren af flickans lif voro helt och hållet upptagna af operationer hos Græffe i Berlin – rysligt! Emellertid har hon nu hvad man kallar gångsyn, d.v.s. hon stöter sig ej och famlar ej.
Fröken Nikiforaky är mycket snäll mot flickan – också stå de på alldeles samma utvecklingsnivå. – Fru Etter hade att dras med henne under en lång visit som skulle räcka några timmar och räckte i 4 dagar.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.
Fru Ellis, bredvid hvilken jag satt vid bordet, berättade mig utförligt om hennnes mans resa i Kaukasien, den stackars blinda Atinka regretterade att bo i ett så dödt hål som Zarskoje. Sascha Jacobson var särdeles aimabel. Armfelt lär ej mycket synas till nuförtiden. Han lär ha löpt med sqvaller om arfvet efter gumman Manzey mellan Manzeys och Wolkoffs, samt derigenom ställt till mycken oreda.
Petersburg d. 2 januari 84 Skrifvet hos Manzeys, i största hast. 2. tammikuuta 1884
I går afton satt jag hemma hela aftonen – d.v.s. – här var så outhärdligt med fröknarna Ellis och Sascha Jacobson att jag "röm”.
Petersburg fredag 22/1 84 22. tammikuuta 1884
I afton är det meningen att ha roligt – ett stort troikparti till Ozerki. Armfelts, fröknarna Ellis och gossarne Etter – ty Paul kommer ju i dag – och framför allt fröken Manzey, naturligtvis.
På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29. tammikuuta 1884
En utmärkt skådespelerska är hon Ingen har kunna märka något på henne under hela denna tid – hon är precis som alltid med sina kusiner och onklar, fröknarna Ellis och konsortes.
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17. helmikuuta 1895
Efter middagen kl. 11. gick jag till Etters – men, hélàs, man får ju aldrig träffa någon menniska utan visiter här – der sutto de till kl. 2 säger 2, med en ung Wolkoff – och hans gemål f.d. Warinka Heiden. Nog hade de sagt att Warinka hade en stor näsa men inte hade jag trott att den var så här ändå! Då jag i förrgår var hos Sofi Wolkoff satt der också hennes svägerskor, fröknarne Ellis m.fl. och alltid konversation. Och det lustigaste är att de finna det så intressant. Ingen lägger sig här före 2 – är det då underligt att de ingenting uträtta under dagen.