Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

dotter till Sebastian och Emilie von Etter, kejsarinnans hovdam

Paris d 7 Juli 1880 7. heinäkuuta 1880
Edelfelt förstår inte ordet "Chambrière" [hästpiska] i anknytning till Lilli Etter; han har bara hört det i betydelse kammarjungfru; Monsieur Humbert berättade just vad det betyder.
fredag kl. 12 på natten 10. syyskuuta 1880
Följande dag har Edelfelt sista seansen för porträttet; han tycker inte att det är lika lyckat som Lilli von Etters porträtt, men Etters tycker om det; han hoppas vid Gud att han ser färg och form på rätt sätt och inte störs av tanken på stackars Emile Walleen.
Littlefair, Boris, pojkarna och Mascha reste på kvällen; Lilli von Etter tog ut posten och Edelfelt fick den fasansfulla underrättelsen först vid hemkomsten; Littlefair fällde några tårar; pojkarna drev med Boris.
d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Det var roligt att hör att Sebastian von Etter tyckt om Lilli von Etters porträtt; han kan blir en mäktig förespråkare då det gäller att måla Dagmar.
Petersburg söndag 30 okt 81 30. lokakuuta 1881
Lilli mådde bra och intog kaffe med generalskan och mig, gossarne voro borta i skolan, och Paul i kasernen. Kl. 1 kom den sistnämnda hem, och vi dejeunerade. Fjodor bockade förtvifladt för mig, Mascha stannade och gjorde en orientalisk bugning.
*Lilli förtjust öfver böckerna – dock var det hennes mamma som läst i dem.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1. marraskuuta 1881
I afton har jag bjudit hela Etterska familjen på Sarasates konsert, hvilken artighet fru Etter till den grad senterade att hon blef röd och hvit igen.
Vid alla tillfällen har jag gifvit konfekt åt ungdomen, och jag börjar bli känd hos Ballet. – Hvad barnen beträffar här, så ser man minst till Wanja och Schura. Koki är sig lik, Schura deremot är mera stukad än på landet; Lilly är husets försyn och bestyr om allt praktiskt. Då och då ser jag henne i salongen med hennes lärarinna, och flickan stackare ser ut att ej ha roligt.
Onsdag 2. marraskuuta 1881
I dag har jag tecknat Schura Manzey, och jag tror det blir bra. I hatt, kutskinnspels o. muff som tar sig ypperligt ut mot hennes vackra hår. De voro alla förtjusta i teckningen. Jag gör porträttet så stort som Lilys. Schura satt som en bild i dag, men huruvida denna trankila sinnesförfattning i morgon fortfar är svårt att säga. Jag dejeunerade i dag hos Manzeys. Det är bra hyggligt folk och då jag var der taltes bara franska hvilket låter helt ljufligt efter alla dessa familjesamtal på det stora fäderneslandets språk. Jag tror mig kunna göra ett godt och vackert porträtt af lilla Schura, som en face, och då hon ej gör grimacer är rigtigt nätt.
Fru Etter är ändå kronan bland dem alla, och ser man henne på närmare eller fjärmare håll, här eller på Haiko är hon dock alltid densamma. Jag måste i nästa vecka bjuda dem på supé ute på öarne, har talt med Paul om saken, och han finner förslaget excellent. Åt Lilly och Schura Manzey äfvensom Baby har jag köpt mycket godt hos Ballet. Älskade Anni och Butti, huru gerna skulle jag ej bjuda dem med på kalaset. Och jag saknar Mamma ofantligt. Skicka Dagbladet.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9. marraskuuta 1881
Några ord blott. I går på e.m. gingo vi till Spetschinskys, der en fin middag intogs och der aftonen passerades. Sällan har jag haft så tråkigt, och troligen hade alla i sällskapet, utom Armfelt som ständigt pratade, samma erfarenhet. Jag försökte, jag försökte verkligen att se glad ut ändå, men mot hela denna atmospher af familjekonversation på ryska, ständigt, alltid evigt om samma saker och personer, kan men ej hålla stången. Att fru Etter gjorde precis samma reflexioner som jag, det märkte jag redan der, men isynnerhet då vi kommo hem igen, och hon utgjöt hela sin galla. Naturligtvis gör sorgen efter modren och det splittrade hemmet sitt till, men isynnerhet är det deras eviga lif inom familjen ensam, som gjort dem ensidiga. Ytterst ömma för de små barnen äro de, och det är ju vackert nog. Vi lekte blindbock en stund i den stora salen med Bebe Mima, Lilli och Sirioscha, men det blef ej mycket roligare för det. – Hvad skall jag säga då de tala om Herm' Gustavitsch, Vikt' Alexandritsch, Nikolai Ivanowitsch, Iwan Nikolaiewitsch, etc. etc.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
I dag är det Lilys födelsedag; och Jag har nyss gifvit henne en stor ask konfekt från Ballet. Mimuschka Schurinka en liten Ellis och Lily samt Baby leka någonslags nata här i salongen bredvid och det är ett halloh utan like må Mamma tro. Jag framförde flickornas helsningar till Lily och hon var ytterst fägnad deröfver. – Schura klinkade nyss på pianot några sommarmelodier och det lät så skönt för mina öron.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10. marraskuuta 1881
Mamma må tro att det var ett öde i morgse då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för att bli presenterad för Storfursten. Lugna sig, allt gick bra, men det var mera lycka än konst. Igår hade jag sagt till åt Lilli att jag önskade min tvätt, som jag gifvit ut för mera än en vecka sedan. – Tatjana hade emellertid ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag mig derför utan skjorta. Lyckligtvis var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o ve – det nötet hade valt en som var alldeles sliten framför. Fru Etter som nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef det ett sökande efter Pauls civilskjortor, alla koffertar i skrubben och på vinden tömdes, och jag stod med andan i halsgropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades de eftersökta plaggen, och just i detsamma kom Tatjana med en ny – Jag skulle omöjligen haft tid att på Newsky köpa en ny skjorta – det var således ingen annan utväg än att ta saken lugnt. Istvostschiken körde bra, men först kl. 10 kom jag till akadem. Till min förskräckelse ser jag dörrn stängd och en gorodavoi med långsamma steg promenr utanför. "Welikij Knjas" var der, och ingen fick komma in – men jag tog och öppnade min paltå, visade att jag var högtidsklädd och så steg jag på utan vidare, flög upp för trappan – hejdades af 2ne soldater, som dock tilläto mig stå i en närliggande sal. Här skulle jag ha varit förlorad och glömd, om ej händelsen fört i min väg en rysk målare Kaschiloff, som ej talar annat än ryska, och för hvilken jag förklarade min belägenhet (tänk! på ryska). Samtidigt såg jag att storfursten gick med hela följet in ett rum der mina taflor ensamma voro utstälda, och jag kilade efter på Kaschiloffs inrådan. Jag sprang genom salen och i ett ögonblick stod jag framför hans K. H. under det Iseeff presenterade mig.
Söndag 4. joulukuuta 1881
Lilli har haft litet feber, men är nu så godt som bra.
Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
Följande morgon hade Koki litet ondt i halsen, och Buistroff påkallades. – Han förklarade att K. hade början till difteri. Stor förskräckelse så mycket mera som sjukdomen är gängse och Hermuschka ligger för döden. Lilli och Jag, som följande dag skulle vara här afsändes genast. Jag hade ej sett K. den morgonen men desinfekterade mig icke desto mindre på allt sätt. Mamma kan tänka sig bestörtningen, sorgen och villervallan. Detta skedde kl. 1, och fru Etter hade tänkt resa kl. 3 – telegram, inrättande af lasarett med karantän o.s.v. – Stackars fru Etter. Buistroffs högtidliga min då han kom ut och förklarade hvad sjukdomen var styrkte mig ännu i den åsigten att B. öfverdrifver sjukdomens farlighet för att sjelf ha större ära af räddningen.
Tisdag – 5. tammikuuta 1882
*E var några dagar i Hfors med Lily Etter.
Några ord – Just nu hemkommen från Gatschina, kl. är 7. på e.m. skall jag inta min middagsmåltid solo, ty Paul, Vanja o. Lilly äro hos Manzeys, för att sedan laga mig i ordning för den Durassoffska roligheten.
Fru Etter är i Moskva sedan länge hon reste dagen efter oss. Lily såg litet modstulen ut då Feodor vid Stationen förkunnade oss detta, men det ger sig väl.
Och nu får jag rigtigt hjertligt tacka mamma för de uppfriskande dagarne i Helsingfors, jag behöfde så väl denna lifgifvande medicin. Lily tyckes verkligen haft roligt, och hon bad mig skrifva och tacka Mamma och flickorna.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Derifrån gick jag till Spetchinskys, och der blef jag underrättad om att det fanns en plats på franska theatern för mig. Fru Etter och Lily som ej begrep mycket voro också der, Manzeys hade en annan loge. Det gafs ”le gendre de M. Poirier, och en burlesk komedi. Det förra är ändå bra fint skrifvet och speltes utmärkt väl, så när som på flickan-frun. Det nötet Dica Petit förderfvade rolen totalt. En herrlig role att spela. Denna lilla borgerliga fröken som ofta vurmar att hon ändå är markisinna de Presles, all hennes enthusiasm, hennes storsinthet – det kunde göras något ypperligt deraf. Gurli Åberg spelar rolen bättre, för att ej tala om Comedie Française. Förnöjda öfver vår afton tågade vi hem, fru Etter Lily och jag, i det allra herrligaste månsken, och vi resonnerade mycket om stycket, om karaktären och litteratur. Tydligen hörde Emile Augier till ett tidehvarf som flyr, och kan nog kriticeras om han mätes med realismens måttstock, men hvad det är väl gjordt – hvad det är väl sagdt!
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
torsdag 16 mars 1882 16. maaliskuuta 1882
Jag ger åt fru Etter den lilla spanska flickan i hvit mantilj (jag har fått studierna från Jacoby) och har dertill bestäldt en vacker ram. – Åt Paul ger jag den andalusiska sångerskan, likaså i ram. Jag är så villig som skyldig att ge något åt Lilly – men hvad – en idé, en idé –
Petersburg d 27 mars 1882 27. maaliskuuta 1882
Hvad skall jag hitta på åt Lilly? Jag har rådgjort med fröken Manzey, men vi ha ej hittat på något. Det vore så bra om jag finge tag i något nyttigt och vackert. En lång piske lär hon ha önskat sig, men dels har jag gifvit henne en förut, dels är detta ej tillräckligt.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28. maaliskuuta 1882
Senare gick jag ut med Paul för att köpa något åt gossarne och Lily – åt de förre köpte jag mycket välkomna saker men åt Lily hittade vi ännu ej på något. Åt Wania gaf jag en stor fotografi af Munkaczys Kristus inför Pilatus åt Koki en samling croquis militaires af Detaille och de Neuville – Fru Etter förklarade detta vara folier men jag är rigtigt glad att jag kom mig till dessa uppköp. Schura har jag tröstat med att han ej skall bli utan, och år Lily skall vi försöka få något i morgon.
Torsdag d. 30 mars 1882 30. maaliskuuta 1882
Etters och Manzeys öfverhopa mig verkligen med håfvor – så gaf fru Etter mig i går ett silfver papyrossfodral. Jag refuserade först, men har i dag antagit det efter mycket dividerande. I morgon skall jag söka reda på något åt Lilly och Schura.
Söndag morgon 2 april 82 2. huhtikuuta 1882
Jag har nu lättat mitt samvete med att ge några små presenter åt dem alla. Åt Lily en lång piske (som hon specielt önskat sig, åt Schura en occiderad ljusstake med tändstickshållare, m.m. Åt Schura Manzey skickade jag en kolossal korg med chokolad, med ett stort chokolad ägg i midten – en present som hade den största succès.
Paris d. 3 aug. 1882 3. elokuuta 1882
Ännu har jag den välsignade theaterkikaren att köpa, likasom något åt Tajta, Marie, Schura Koki, Wania – åt Lilli har jag bara en hatt, men hoppas ännu i dag hitta på något annat. Åt fru Etter o tante Gadd tar jag Japanska dynor-broderier.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
Som Paul hade bjudit honom på middag hemma, styrde vi kosan till Nadejdinskaïa, der till min förvåning en stor societet väntade. Sascha Walodja, Mitja, fru Ellis med dotter och Etterska barnen, naturligtvis. Fru Ellis var mycket vänlig. Jag hade mycket sjukt samvete, när jag lät påskina att jag verkligen gjort något för hennes literära arbete. Etters tyckte att engelsmannen, ehuru styf och stel var hygglig, och han var mycket nöjd att tillbringa sin första afton här så angenämt.
Jag bor igen i Poljas rum. Ingenting är förändradt här – Mamma skulle känna igen hvar möbel. Endast i det stora, första rummet är det litet omsvängdt. En skärm afskiljer ingången, och den gröna schaggsoffan är ställd i hörnet mot denna. Lilys porträtt är här. Jag återser det med nöje – och finner det bättre än jag trodde det vara – endast mindre. Mina taflor här: lilla spanskan Generalife etc. göra god effektt.
Lily har fått konfekt af mig i dag. Kan jag, skall jag skicka till Er med Hornborg likasom jag med honom skickar portnyckeln som låg i min ficka.
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut.
Paris d. 17 Dec 1882 17. joulukuuta 1882
Mina taflor äro väl placerade isynnerhet "Under björkarne, som har den bästa platsen i hela salen – midt på fondväggen så att den synas genas då man kommer in. Denna jemte Lily, några studier, Portalis och Lübeckska schifferhaus äro på cimaisen. Fru Miatleff Tajta, Gustaf Philip högre upp – men alla platser äro goda i Petits sal, och som endast små taflor äro undertill gör det ej något till saken. Jag ville sjef ha Mme Miatleff på denna plats emedan porträttet då är bättre ekläreradt om aftonen.
Paris d 9 februari 83. 9. tammikuuta 1883
Här medföljer bl.a en kritik af Paul Mantz, som är ytterst smickrande, fastän ni komma att skrattar åt att han tar Anni för "une jeune élégante dont le fils (d.v.s. Butti) o.s.v. – samt talar om Lily Etter som "un adolescent.
Mamma kunde ju vid tillfälle skicka de af kritikerna som tala om Lilys porträtt till Etters med anhållan att får dem tillbaka likväl.
Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
I morgon skickar jag af Under björkarne direkt till Kejsarinnan Lilys och fru Miatleffs porträtt måste skickas skildt, ty lådan adresseras till Anitshoffpalatset.
Petersburg fredag 22/1 84 22. tammikuuta 1884
Just nu blef jag afbruten af Polja med – Lily, som kom hit för att helsa på och för att låta plombera sina tänder.
Af Paul och Lily hör jag att fru Etter kommer till Helsingfors om söndag. Det är bra att hon får se litet menniskor nu, efter att ha expedierat alla de sina.
Petersburg, tisdag morgon 1. tammikuuta 1885
Edelfelt har inte sovit gott, har haft för många tankar som hållit vaken; dagen innan var ett härligt väder, lagom kallt och klart; mötte Traubenberg på Nevskij prospekt, men kunde inte tacka ja till middag eftersom "les garçons, Wolodja och poor Mitja" redan hade bjudit; promenerade längs Neva och kanalerna; åt frukost med Paul von Etter på l'Ours; besökte Traubenbergs där bara frun var hemma; förmedlade hälsning från Bertha Edelfelt; Traubenbergs hem ser "enkelt och tråkigt" ut; uppsökte Zichy som var bortrest; köpte konfekt till Lily Etter och flickorna .
Genua d. 27 mars 1886 27. maaliskuuta 1886
Har skrivit till fru Etter; har skickat en låda med syltade frukter till Lily von Etter; Chambure har skickat en låda syltade frukter till Annie och Berta Edelfelt; båda adresserade till fru Etter i S:t Petersburg för att det inte skulle bli krångel med tullen.
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3. kesäkuuta 1886
Öhrnberg har skrivit om att Lily Etter är kransbinderska; hyggligt tänkt av dem och roligt för Lily Etter.
Paris torsdag d. 10 juni 86 10. kesäkuuta 1886
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt om råd gällande presenter till fru Etter och Lily Etter.
Paris 3 april 90 3. huhtikuuta 1890
Igår på utställning med Chambure; Chambure är en snäll människa, men ytlig på samma sätt som fru Etter; fru Etter har ändå sin kärlek till barnen och sitt heroiska sätt att bära sin ekonomiska situation som motvikt.
Fredag 13. 1. tammikuuta 1891
Kl. var ännu ej 10 och jag gick derför ännu ej till Etters utan till Madame Borget, der jag hoppades träffa Amic. Mme Borgets villa skulle ni se – den är fin. En stor italenisk bygnad med torn och väldig marmortrappa och massor varanda, ytterst fina gallerverk, och en stor trädgård som endast af Bd de la Croisette skiljs från hafvet. Jag träffade Mme Borget som kom från kyrkan, och hon var lika vänlig som alltid – hade nyligen haft bref från prins Eugen och bad oss nödvändigt komma till Cannes – tout le monde est qai ici – et vous savez comme chez vous. –
Så till Etters – de bebo en enorm villa så stor som ett kungligt lustslott i Skandinavien midt i en stor trädgård – ingen menniska synlig först – Så ser jag hans Majestät Mischa Wolkoff segla fram. Han visade mig ganska litet vänligt för resten in till damerna och i Salongen träffade jag först Mme Sophie Wolkoff, (Lily & Mima i bakgrunden, tysta roler) Natalia Basilevski född Volkonsky och ett mycket schangtilt herrskap som bar det i våra öron oschangtila namnet Petterson – ryssar – hon född Nabokoff – Så pratades det såsom på en visit i Petersburg och Mme Petterson, née Nabokoff talade om att det på deras hotell var djèrisoirement bon manhé, bara 15 frcs person
Lily beklagade sig – Lily såg för resten särdeles fraiche et bra ut.
Jag bönföll om att fru Etter skulle komma med Lily och resa, på en dag åtminstone till "våra bygder" – och det hade hon mycket stor lust till. Det är ju 3 timmars resa och hon far ju till Hfas ibland – 8 mk kostar det. Vi skulle skaffa rum åt dem här för en natt, och jag skulle gerna fara till Monaco med dem för att visa det herrliga, herrliga landskapet. Ja nog hade hon lust, det såg jag, men hon ville på intet villkor vara borta en natt. Ellan skall nu skrifva och öfvertala henne. Det skulle pigga upp dem. –
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
I Petersburg voro Ettrarna mycket gladde att se oss, och deras lilla thé på nyårsafton var särdeles lyckadt – sånär som på att deras rum voro bra kalla
Paul sade att han visst skulle göra allt för att förljufva Fröken Karin Brunous vistelse i Pburg – Vallgren lofvade söka upp Ettrarna, så det blir nog bra.
Ospedaletti 2 febr. 2. helmikuuta 1891
Jag väntar blott bref från Dagnan och Chambure för att fara till Nizza & Cannes och då naturligtvis helsa på Etters.
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1. maaliskuuta 1891
Har Mamma hört om att Mima har tyfus – är det icke rysligt. Lyckligtvis är sjukdomen ej elekartad – men tänk hvad det måste vara ledsamt och vårt för dem på Santa Maria. Vi väntade fru Etter och Lilly alla dagar då slutligen brefvet med förklaringen kom.
Ospedaletti 10 mars 10. maaliskuuta 1891
Ännu ha vi ingenting hört af Etters och Koka och Lilly. Måtte ej Mimas sjukdom blifvit värre. Skulle Koki ha reste till Rom så måste det skett härigenom och då skulle han nog ha underrättat mig derom. –
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31. maaliskuuta 1891
I går afton efter en mycket tråkigt middag vid den tråkiga och obekanta table d'hôten – der man ej hör ett ord franska, endast engelska och tyska – företog jag mig vågstycket att fara på visit till fru Etter det är en förfärlig väg dit, ty om detta ligger som Mossaskogen från Borgå, så motsvarar Santa Maria "Vade" på Illbyvägen. Jag vet ej huru länge det räckte att köra dit – när jag kl. 1/2 9 kom fram var huset alldeles utdödt – och först efter mycket sökande fick jag tag i fru Etter och Lily. Mima ligger allt ännu, naturligtvis – fru Sofi W. låg också, ännu krasslig efter ett nytt missfall, Mischa låg i gulsot och fru Manzey af trötthet Jo nog ha de fått göra en lustresa!
I dag på e.m var jag igen på Santa Maria och såg nu fru Manzey och fru S. Wolkoff blek och tärd men upp från sängen. Alla säga att om fru Etter varit beundransvärd under denna sjukdoms period så har Lily varit ändå beundrans värdare. Mima ligger med ett lamt ben, men läkarne tro att hon kommer sig och ej får några sviter. Hon har blifvit opererad af dr Monod, en af Paris celebriteter, son till den berömda protestantiska presten.
– Lily Etter har fått litet mera mod, tycker jag och har ett så trefligtoch naturligt sätt. Hon talar litet mera nu äro förr. I morgon skall jag äta middag der. Mamma ser att jag snålar mig till mat lite hvarstans.
Cannes 1sta april 91 1. huhtikuuta 1891
Mischa var mycket ämabel – gulsoten måste ha mjukat upp hans hårda hjerta. – Middag åts der, och fru Etter och jag kommo in på Haikohistorier om Heidens och Olbedinskys –det var precis som på Haiko. T.o.m. fru Etters vänlighet att placera enorma bitar på min tallrik och Lillis att hälla mitt glas bräddfullt fr var precis som på Haiko. Mima är bättre och sitter nu i sängen. –
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
Här blefvo vi naturligtvis mycket väl emottagna af Mme Borget Amic och Stetten, som bor hos dem och sedan (i går) på Santa Maria. Redan i förr går gjorde jag långa promenader med Amic och Stetten – i dag skulle vi ha farit till Grasse om ej vädret varit så osäkert. –
I afton äta vi hos Mme Borget. Som Ellan sade, för att komma från Mme Borget till Santa Maria (som vi gjorde i går) får man göra en enorm effort, att stämma sig sjelf från dur till moll. Det är något så förfärligt glädjelöst öfver deras lif på Santa Maria – inga intressen som hålla dem uppe intet hopp – de äro ändå att beklaga i all deras rikedom. Dertill kommer det stora, obehaget af dof osämja inom familjen – d. v. s. fruktan och fasan för Mischa V. – Lily sade i dag att de emellertid litet morskat upp sig nu gentemot honom. Han vill nödvändigt fara bort i nästan vecka men hans fru vill det ej – han skyller på att han vill göra sina devotions de pâques i Paris – der det finns en större rysk kyrka med fullständigare påskceremonier än i Nizza eller här. Det är igen af det der ryska som en vanlig europé alls ej kan förstå. – Nog är det hårdt att Kristi religion, den enkla och innerliga, skall tolkas så. Men det är nu chic att vara orthodox till ytterlighet, och jag är ej den som tänker hindra Mischa Wolkoff att vara det han sade just ingenting till Ellan, af den enkla anledning att han i allmänhet aldrig har något att säga. Han är en korf.
Mima, som nu är uppe, och alls ej förandrad fastän hon haltar litet – var strålande af glädje öfver vår visit. Lily talade ut les trop plein de son coeur i dag – mest gingo hennes vredes skålar ut öfver Mischa Wolkoff, som varit deras tyrann och oläsligt nu under hela vintern. –
Naturligtvis äro de mycket utom sig öfver Storfurstinnans hastiga död och Storfurstens giftermål. Jag såg denna grefvinna Merenberg hos Mlle Ruth Mercier för en vecka sedan. Hon är mycket vacker och ser särdeles pigg och liflig ut.
Etters och Manzeys tycka pojken är enorm – han är också två gånger så stor som deras lilla Kohatschka, fastän denna har mera verldsmannasätt än vår tjocka blonda palt. Den pojken, vår, är mig till bra stor glädje nu när han är frisk och rosig och rolig igen. Han talar Svenska med många engelska ord i – inte är det något fulländadt akademiskt språk, och inga särdeles komplicerade ideer heller, men jag förstår honom så bra. Han har nu börjat sluta att rita Soldater äro nu hans allt annat uppslukande intresse – och han sitter timtal och leker med sina träsoldater, sedan har först med stor omsorg brutit armar och bössor och fötter af dem allesamman. –
Som Ellan såg ganska medtagen ut, och som jag visste att kritiken på Santa Maria skulle vara strängt efter fru Etters omåttliga prisande af Ellans skönhet, trainerade jag Ellan ordentligt i går – hon skulle sofva och hvila sig innan vi gick dit – och hon lyckades verkligen få litet friskare färg genom denna regim Så köpte vi en billig halmhatt som klädde henne ypperligt, och så bar det af. Sofi Wolkoff en fru Manzey sutto bara och sågo på henne, kritiskt tyckte jag – men deras kritik utföll dock gynsamt. – I dag voro de alla härpå visit kl. 2 – Lilly har varit här hela dagen och ätit frukost med oss. – De bjöds oss genast på middag men vi skylde på andra bjudningar (detta är sant) och antogo en frukostbjudning först för nästa Söndag.
Cannes fredag 24 april 1891 24. huhtikuuta 1891
I morgon hade vi bedt Lily komma med på en utfärd till Grasse och Sant du Loup men fru Etter skrifver just nu att vädret ser för hotande ut att de i stället be oss på Lawn-tennis i morgon kl. 3. – Detta är just jämnt det värsta jag vet – Att sitta der med alla verldens tråkiga ryssar – nej. Och så deras historier från Petersburg: Monsieur Muhanoff-Klebemasloffsky epouse une très gentille personne, Mlle Arbousoff-Kakpuschivajeff, eller Un camarade de Koki, Kukujeff, épouse Mlle Zakuski Aprikosoff, ah, quelle vilaine personne" o. s. v. Isynnerhet då man bara tänker på en eneste ting, en tafla som ej går, så är allt detta mig så ganz egal som möjligt.
Paris 12 maj 91 12. toukokuuta 1891
Jag har ej skrifvit och tackat för Mammas bref och brefkort, emedan jag under denna sista vecka varit så trött och utfaren som jag ännu alldrig varit förr. Allt för Manzeys porträtt – Jag började måla det sista torsdags, steg upp kl. 6 de följande dagarne och gnodde på – Så kommo Etters-Manzeys – men i stället för att stanna har öfver d. 15 som jag hade trott resa de redan i afton – bortkörda af Mischa som narrat dem bort från Cannes och nu stannar här längre än de. Jag tror jag blir galen af all deras underlighet. Mischa vill bli af med dem – alltnog porträttet är nu färdigt, och det är, skall jag säga Er, resultatet af en oerhörd ansträngning – och ändå är det alldeles "omsonst" som jag bråkat så ty fru Etter sade i går att fru Manzey ej har några pengar mera, ty Mischas luxuösa installation har tagit med deras fyrkar. – De ha just så mycket att de komma hem. Och nu bo de (Mischas arrangement) på hôtel Bristol, Place Vendôme, der endast kungliga personer brukar bo, och der en kopp kaffe med doppa kostar 6 frcs. – Jag har gjort 2 porträtter af gubben Manzey, som Mamma vet, – och skall nu föra dem i vagn (de äro encadrerade redan) till Place Vendôme.
Förgäfves hade jag låtit göra ateliern rigtigt fin i går med en blomsterprakt som var stor men de måste ut och söka ett "minnen" åt Buistroff och en Waterproof åt tjotje Nadja, och så var min blomsterprakt alldeles onödig – med Kl. 2 e.m. kommo vi efter fru Etter – fingo vänta på de andra till kl ½ 6 – under hvilken tid fru Etter endast talade om Mischas nedrighet så foro vi ut på kommissioner "Waterproofen) och voro i tusen butiker. Ellan alldeles forceradt artig, var ej nöjd förr än vi hade sett ungefär 10000 regnkappor – ingen togs åt tjotje Nadja. Så bjöd jag fru Etter och Lilly på middag till Ledoyen och sedan Lilly och Mima på Teatern
jag är halfgalen af trötthet nu – Tänk jag har haft salongen dessa dagar, målat färdig och utstält en ny tafla skaffat ram o. d. från Valescure i morgon kl. 9 f.m. kommer Carnot dit, och till dess skall Ellan ha en hatt. Hon har nu Lily på frukost – Gud det om jag hinner köpa några minnen åt flickorna och Mamma nu på e.m. Jag skall göra följande: fara till Place Vendôme med 2 taflor, föra dessas ramar rue Bonaparte, fara till Marchand för att beställa en ecriteau till min tafla, besöka Vallery Radot, sedan igen fru Etter och Manzey. Allt deras rysliga kuschande för Mischa, deras gråtande på kammare och vänlighet i salongen mot denne lurk, gör mig mismodig.
Jag vet för resten ej. Jag sofver ej om nätterna – Pojken mår bra. Snart komma Etters med helsningar
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Wolkoffs träffade jag ej der i den rysliga röran, men följande dag tog jag afsked af dem och öfverlemnade åt pojken en mycket stor konfektask. Sista dagen fick fru Etter och Lily litet mera intryck af Paris – men i brådskan och inpackningsfebern och uppköpsångesten blef intrycket ändå bra flygligt, tror jag. Då Mischa ej rörde sig för att följa dem och hjelpa dem bad fru Etter mig följa dem till bangården – der köpte jag biljetter åt dem och inskref bagaget och var glad att kunna vara dem till nytta. Senare kom M.W. rak och tjock och tog ett kallt farväl af dem, utan att tänka på allt ursäkta sig –
Sofi. Wolkoff är visserligen olycklig öfver att M.W. ej är så väl upptagen i familjen som hon hade önskat för harmonins skull, men som jag ändå tror henne vara rätt okänslig och rätt grund, tar hon saken kallt och är mera ledsen öfver att ej roa sig mera i le monde än hon till följd af många omständigheter gör. – Jag tänker med tacksamhet på de tillfälligheter som gjorde mitt gifter mål med henne omöjligt – Jag hade bestämdt känt mig ytterst olycklig och främmande, främmande tom förtviflad. Inga miljoner hjelpa dervidlag tror jag. Hon är sig mycket lik litet gulblekare, men ej äldre.
Så snart Manzeys hade rest voro de som fioler, han och hon, och proponerade mig att gå på något rigtigt skoj – dagen derpå voro de särdeles artiga mot Ellan och mig, då vi voro der på afsked. M. W isynnerhet var på tå för Ellan, tack vare Ellans ytterst högdragna sätt i början – sådan smörja skall det lädret ha.
Paris, lördag 30 maj 1891 30. toukokuuta 1891
Jaså, ni har således träffat Lily som kunde tala om deras egendomliga vinter vistelse dernere Ledsamt var det att vi ej kunde vara dem till större tröst och glädje här.
Paris 12 Juni 1891 12. kesäkuuta 1891
Gud låte Er alla få vara friska och raska Helsa alla, helsa Haiko och Etters från oss
Paris fredag 25 Juni 1891 25. kesäkuuta 1891
Helsa hjertligt Etters och alla på Haiko från mig. Visserligen blir det ej någon mycket lång Sejour derute för mig i år, men jag gläder mig ändå mycket åt hoppet att få tillbringa någon tid med Eder.
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5. heinäkuuta 1891
Helsa Etters och må godt alle man – rysligt roligt skall det bli att om några veckor få råka Er alla med Guds hjelp –
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Helsa Etters och alla på Haiko hjertligt. två Silfver ur har jag åt fru Etter, enligt ordres.
tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2. elokuuta 1891
Här är mycket svalare än i Finland, då det är 18 grader i Hfors och Stockholm är det 15 här – det ser jag alla dar i väderleksbulletinerna. Helsa Etters – Gud vare med Er – jag kan ej säga hur lycklig jag är åt hoppet att snart få Se Er igen
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14. toukokuuta 1892
Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Jag har varit alldeles inne i Haiko-stämning hela dagen i går då Jag var tillsammans med Etters. Jag tror det gjorde dem rigtigt godt att lufta sig litet, se andra menniskor och höra annat tal än det eviga sorgliga om Schura, som nu är sämre än förr, har attacker alla dagar och som icke oläsligt läkarne något hopp Charcot skulle komma dit i dag, men jag fick ej veta hvad han sagt, ty alla voro utgångna utom den ryska jungfrun och Schoura –
Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –
från Champ de Mars reste vi, (Murawiev med de två unga damerna i den eleganta victorian och fru Etter och jag anspråkslöst efter i en särdeles ruskigt fiaker) till le Bois, som var elegantare än någonsin. Fina hästar och vagnar, kuskar och betjenter i hvita silkesstrumpor och ljusa livréer gamla damer med tiré bouchon lockar och hertigliga kronor på vagnsdörren, och öfver allt detta en doft af blommande kastanjer och solen som gulröd stod bakom Mont Valerièn och insvepte landskap och menniskor i en gyllne slöja. Vi foro till Cascaden, till sjöarne, och derefter tillbaka till Madame Artôt der Signe T bor – för att utvecka tillåtelse för henne att äta middag med oss – jag såg Mme Artôt i fönstret. Etters hade varit der dagen förut och hört Signe sjunga hon lär ha gjort enorma framsteg och Mme A. har de bästa förhoppningar om henne. De hade hört henne sjunga mycket till Mme As accompagnement. M. och jag hade bjudit damerna på middag hos Ledoyen.
Sedan tillbragte vi aftonen på Hippodromen Stallen med de tusentals blänkande betslen och sadlarna voro någonting för Lily må ni tro. "Soutenez la si eller s'evanonit de plaisir" sade fru Etter. De skulle resa i afton, men deras plan måtte ha blifvit förändrad efter de voro utgångna nu på e.m. jag skall emellertid ännu en gång gå dit.
Innan vi foro dit stucko vi oss in på Trois Quartier der jag köpte en ljus hatt åt Ellan och två ljusa sommarn västar åt Annie och Bertha det var så svårt att hitta på något icke skrymmande. Helst hade jag tagit 3 hattar, men flickorna kunna ju få sina sedan – jag har ändå annat att skicka härifrån. –
Söndag 29 maj 92 29. toukokuuta 1892
Farväl och helsa hjertligt alla Jag antar att Lily Etter redan träffat Er. Helsa Haiko! Gud vare med Er
St P.burg onsdag morgon 1. tammikuuta 1893
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Om Lilys äktenskapsutsigter fick jag ingenting veta.
Bregentved måndag 30 1. tammikuuta 1893
Ellan skrifver att det regnar i högfjällen. Här är det vackert. Har ni ännu samma vackra sommarväder som då ni sist skref d. 22. – Helsa Etters och alla på Haiko. jag skulle gifva mycket för att flyga åstad till Eder nu strax. Se nu till att Mamma icke begår några oförsigtigheter. Huru länge tänka ni stanna på Haiko? Hvad säga flickorna. Farväl och många tusen helsningar
Gausdal måndag 11 juli 1893 11. heinäkuuta 1893
Kikuli som leker här bredvid ber helsa han trifs och frodas – Ellan har nu börjat få sofva och jag hoppas med Guds hjelp att hon skall bli en rigtig björninna. Helsa Etters och alla på Haiko från oss
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
I dag har jag således varit hela dagen med den söta prinsessan och jag har icke kunnat se mig mätt på hennes egendomliga typ, hennes bourbonska fina näsa, nätta ögon, och lustiga mun. Distingerad är hon alltid, hvad hon än säger och gör Det är en sådan underlig blandning af timiditet och aplomp hos henne. Hon säger vågade saker med en mild flickröst och rodnar – rysligt ung är hon, och som förr påstår jag att hon påminner om Lilly Etter i sättet. hon visade oss efter frukosten hos Pasteur (der det ej vara andra än vi 4) allt hvad hon hade i gula palatset – familjeblenader, taflor, skulpturer och keramiker. Idéer har hon och kan mera än de flesta amatörer. Hon har talt om att låta måla sig af mig (det vore ett roligt porträtt) men som hon är på vippen att skänka kungahuset en ny prins, kan detta ej göras nu.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
Helsa Etters tusenfaldt – jag var rörd öfver att de tänkte på mig på min födelsedag.
Petersburg 19 februari 1895 19. helmikuuta 1895
Var det icke hemskt med den der unga fröken Ourousoff – hon som var sjuk då redan då flickorna vore hos Modren – söndag afton. Tisdag steg hon upp, fick ett återfall, och fredag morgon var hon död. Hela Petersburg talar derom – hon skall ha varit särdeles begåfvad, spelat ypperligt piano och var destinerad till den 3dje af den nya Kejsarinnans hoffröknar. Lily Etter var naturligtvis utom sig. – Hon lär ha dött, af någon "rupture d'anevrisme" i hjertat icke af difteri som först sades – ej hellerr af influenza, som är mycket lindrig detta år.
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20. helmikuuta 1895
Dessa sista dagar ha varit särdeles tråkiga. Då jag ej kunnat gå, och Etters alla man legat för ankar, har jag fått hålla till godo med mitt eget sällskap – hvilket icke alltid är så roligt.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
Med frun reste jag i ministervagnen till Utställningen der vi gingo omkring – jag skakade hand med åtskilliga menniskor. Fru R. förtjust öfver sitt porträtt, och förtjust öfver att alla menniskor tyckte hennes så mycket bättre än fru Haartmans. – Då jag någongång fick mera comme il faut lof att tala med andra, med Lillie, fru Mansouroff o.a. damer, tog Koki fru Reuterskiöld om hand. Reuterskölds äro ytterst vänliga mot mig nu, hon är bara solsken och vackert väder.
Allmänt solsken i går, alla ytterst vänliga. Middag hos fru Manzey – med grefvinnan Armfelt Mima, Baby, Etters allesamman. – De frågade hvar minut om flickorna ej skulle komma, och om Ellan ej skulle göra allvar af sin hitresa. Jag svarade jo. hvilket till efterrättelse länder.
Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Genom Lilys sång har Etters umgänge på de senaste åren blifvit ännu mycket mera aristokratiskt än förut. De andra systrarna, som troget hålla på sin Jakobsonska exklusivitet, anmärka spetsigt att Emelie och hennes barn blifvit så fasligt fina nu.
Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
I förrgår afton var jag (på Etters uppmaning) på ett välgörenhetsspektakel hos Grefvinnan Kleinmichel. En pantomine spelades. En af 'Comtesserna (som dock ej var på Haiko) mimerade och dansade mycket bra. En ung gr. Tolstoj, bror till konstakademins president, var en mycket lyckad pierrot. – Lilly Etter hade sjungit då jag kom. Der var naturligtvis hela beau monden. Programmet såg mycket aristokratiskt ut med bara betitlade aktörer och aktriser. Ett mycket ståtligt hus med enorm vestibyl, grannt livrée och smakfel i alla detaljer, såsom snart sagdt öfverallt här. T.ex i denna Stora Louis XV sal hade de hängt upp, längsmed väggarne de tarfligaste små taflor i ramar som jag ej ville ha i min tambur – rikt förgylda naturligtvis.
Petersburg lördag 28 mars. 28. maaliskuuta 1896
Nu sitter jag och väntar igen: väntar denna gång på Lilly Etter som skulle komma med Mlle de Staël. Fru Etter skref derom i går, och bad om svar. Jag telegraferade, men fick vid hemkomsten i natt höra att telegrammet ej kunde afgå förrän i dag morgse, emedan byrån vid 1sta linjen stängs kl. 6. – Nu vet jag således ej om de komma eller ej., om de fått telegrammet i tid o.s.v..
Petersburg fredag 1896 24. huhtikuuta 1896
I går afton var jag på middag hos Etters med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna. Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfningsskof som såg obehagligt ut, men som med Lilys och gossarnes droppar och hjelp gick öfver. Sofia Andreevna var mycket humoristisk då hon berättade om fru Manzeys oro då hon skulle förklä Baby och Mima samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspektakel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima eller Baby talade med någon ungherre som de dansat med tog hon på sig den olyckligaste min och ville gå och förhindra samspråket såsom varande för långt och