Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Viipuri

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Viipuri kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Viipuri kronologisessa järjestyksessä

Antwerpen d. 9 April 74 9. huhtikuuta 1874
Gåtan med pengarna från [Hackmans i] Wiborg är lyckligt löst och Edelfelt är ledsen för att Alexandra Edelfelt har behövt oroa sig; han var till Havenith och comp. för att diskontera August Eklöfs växel, ställd på Paris; föreståndaren Monsieur Everarts var mycket artig och gav honom genast hela summan med undantag för 2 francs; Baptiste hade dessutom erbjudit respit med hyran och Karel Scriba hade erbjudit ekonomisk hjälp vid behov.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27. toukokuuta 1874
Intagningen var lindrigare än Edelfelt tänkt sig; fransmännen lämnade honom snart i fred; en ung "sprätthök" från Athen försökte driva med honom, men Edelfelt svarade ifrån så elakt han kunde; fram till att en ny kommer är det hans uppgift att köpa tvål och föra handduken till "tvättmadamen"; som Alexandra Edelfelt märker duar man varandra i ateljén; Edelfelt tänker på alla styva engelsmän och amerikaner i ateljén som fått genomgå samma behandling; Sidney Adams kommer att ta illa upp när han får ett sådant mottagande då han kommer i augusti; några schweizare frågade mycket om Finland och kände till Helsingfors, Åbo och Wiborg.
Paris d. 5 April 1875. 5. huhtikuuta 1875
Medan Julian Alden Weir begav sig till en engelska familj på artighetsvisit gick Edelfelt till Café Suède där det var stor finsk samling; där fanns många nya: ingenjör Robert Runeberg, 3 Wolffar, herrar Lydecken och Hoving från Viborg, doktorerna Hårdh och Holsti; där var Anders Ramsay, som blivit mera ensam sedan Philip Forsten börjat dra sig undan honom; likaså fanns där Jac. Ahrenberg och Oscar Kleineh.
St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2. maaliskuuta 1876
Resan från Helsingfors till Wiborg gick som väntat; sedan han skiljts från vännerna i Träskända hade han sällskap av Lars Agathon Godenhjelm hela vägen till Wiborg.
Rom d. 17 Maj 1876 (onsdag) 17. toukokuuta 1876
Edelfelt borde skriva till Victor Hovings bror i Viborg, Pietro Krohn har förbjudit det hittills; det är svårt att ge några detaljer om Victor H:s död; Krohn gick ofta dit och var den ende som kunde uthärda den förfärliga lukt som skall ha varit där de två sista dagarna; fru Lina Runeberg var där den sista morgonen med blommor.
Edelfelt ska till Walter Runebergs ateljé och skilja Victor Hovings saker från sina egna, för att de förra ska kunna sändas till Viborg.
Rom, lördag d. 20 maj 76. 20. toukokuuta 1876
Edelfelt ska ge svar på penningfrågan inom kort; kanske får han av Victor Hovings kassa; kursen är nu så dålig att han för de 712 mark som avsändes från Wiborg fick han bara 647.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22. toukokuuta 1876
Walter Runeberg och Pietro Krohn menar att Hovings bror borde betala Edelfelts resa till Italiens gräns, som det var överenskommet med Victor Hoving; de väntar svar från Wiborg.
Paris d. 16 Juni 77 16. kesäkuuta 1877
Äntligen har Edelfelt fått ett första fotografi från Adolph Goupil; han sänder det till Alexandra Edelfelt och ber henne sända det vidare till Johan Friedrich Hackman i Wiborg; för att Hackman inte skall behålla fotografiet skriver Edelfelt i kanten att det tillhör Mamma.
Samtidigt som Alexandra Edelfelt sänder fotografiet till Johan Friedrich Hackman i Wiborg tänker Edelfelt skriva till honom; Edelfelt tänker som pris ange 2 500 francs, varav han ber att få 1000 genast; ifall Hackmann inte vill ha den skriver Edelfelt genast till unge Emil Walleen i Aachen.
Eftersom Edelfelt talar och läser mycket på franska lider hans svenska; han kommer småningom att bli som Wiborgsborna som inte talar något enda språk riktigt och gramatikaliskt.
d. 23 Juni 1877 23. kesäkuuta 1877
Alexander Reinhold Freys död måste ha varit ett oväntat och svårt slag för Philip Forstén och alla hans många vänner, i synnerhet för Forstens, hans barn och Wiborgsborna.
Vilna d. 10 januari 10. tammikuuta 1879
*Stora tavlan bör adresseras först till Axel Antell i Viborg, sedan till konferenssekreteraren Iseeff, Akademien, för de skriva bara på ryska.
D. 3 april 79 3. huhtikuuta 1879
Edelfelt var i söndags på middag hos Eugène Lachaises föräldrar, som heter Surchon, i och med att modern är gift för andra gången; modern är amerikanska, men har båda gångerna gift sig med fransmän; de reser mycket, senast i Egypten och Nizza, medan unga Lachaise studerar juridik; då Lachaise är myndig får han ta hand om sitt arv från fadern, som lär uppgå till många miljoner; han skall snart göra en världsomsegling med en ung amerikan och kväkare, som också var på middagen tillsammans med sin mor och syster; systern är vacker och elegant, men svartklädd, vilket är högsta modet; hon duar alla i enlighet med sektens lagar, vilket John Singer Sargent tycker bara ökar hennes charm; Lachaises resekamrat är sportsman i varje fiber; han har med modern och systern varit i Finland, i Helsingfors, Wiborg och Imatra.
Paris d. 15 juni 1879 15. kesäkuuta 1879
Det är roligt att tante Adèle Gadd tagit det hjältemodiga beslutet att avstå från de eviga resorna till Wiborg och i stället kommer ut för hela sommaren.
Petersburg söndag 30 okt 81 30. lokakuuta 1881
I Wiborg tillbragte jag en temmeligen stilla afton. Ack hvad hon är tråkig, Axels fru, och ful sedan. Till min glädje konstaterade jag att icke den ringaste likhet förefanns mellan henne och en viss annan person. Sedan vi suttit 4 timmar hos Axel med Rola Borenius, bjöd denne mig på ett glas vin till Sociétetshuset, och först kl. 1 kom jag i säng hos Axel, som ej ville höra talas om att jag att jag skulle bo på hotellet. Kallt som tusan följande morgon då jag gaf mig i väg.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15. marraskuuta 1882
Emellertid gå de här allt på med sitt Boruvna – Paul tycker att vi skulle resa fredag afton och vara tillbaka måndag morgon – men på det sättet skulle jag ju ej kunna resa förrän om tisdag. Paul kan nämligen ej resa förr – kejsarinnan tar emot om fredagarna, och 2 dygn tar det minst att resa till Boruwna då sjelfva resan tager 2 nätter. Det är som från Helsingfors till Wiborg.
Petersburg lördag morgon 8. joulukuuta 1883
Jag hoppas att de några raderna skrifvna i Viborg och hos Lulle ha kommit Mamma tillhanda, likasom de 200 markerna.
London d. 30 maj 84. 30. toukokuuta 1884
I går voro vi i Kristallpalatset med en norsk radikal och vegetarian en tråkig figur som är juryman der – Hela Kristallpalatset med dess utställning föreföll mig som ett rysligt sammelsurium – Kröyers och Bastien Lepages taflor och utställning af Blanksmörja, zulukaffrer i vax och viborgska kringlor – ja der var ett stånd för Viborgska kringlor "Lopponen, furnischer to the Russian Court and the Finland nobility. och en lefvande viborgsbo som sålde, och med hvilken jag talade svenska och finska. Aldrig i verlden far jag dit ut mera, om jag än kommer ofta till london. Det är riktigt något för att förvåna resande knoddar. Dessutom hatar jag industriutställningar, man blir så dödtrött af dem och lär sig ingenting.
Paris, d. 31 mars 87 31. maaliskuuta 1887
Edelfelt föreslår att han på sommaren reser i Finland tillsammans med både Annie och Berta Edelfelt, till Viborg, längs Saima kanal, till Imatra och Punkaharju; han kunde fortsätta med den ena av dem till Kuopio, Idensalmi, Kajana och Uleåborg.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
På Nationalmuseum och på biblioteket har jag gått igenom och aftecknat delvis hundratals saker som bli mig mycket nyttiga. – I dag på morgonen gick jag ut till Skeppsholmen för att rita af Stockholms redd (för gamla fröken) der mötte jag kapten Lidman, den der besynnerliga, som långt ifrån att vara mankerad på mig förde mig omkring öfver allt der i flottans kasernner och stälde såväl manskap som taflor till min disposition I ett sessionsrum fans bara gamla svenska fanor, Ehrensvärds och Gustaf III byster, och tre stora taflor, mycket utförde, föreställande Hoglands, och Svensksunds slaget samt Wiborgska gatloppet. På oläsligtrummen gyllne vasar med blågula gamla flaggor (från tiden), omkring – det var så besynnerligt rörande – der hade jag igen det Sverige som jag älskar så högt, Sverige från våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid. –
Köpenhamn 7 maj 92 7. toukokuuta 1892
så kom Coquelin – aldrig har jag sett en menniska så modlös som han – alls ej densamma som i Hfors. Det hade gått dåligt i Skandinavien, isynnerhet i Göteborg, men här var det under all kritik. Här har han så litet folk att hvar dag kostar honom 2000, två tusen frcs. – "Ett quand je oläsligt que je n'etais pas content – Helsingfors, et c'était admirable à coté de oläsligt!! suckade han. Jag han ej förstå huru de äroså likgiltiga för honom här. – Quelle humiliation suckade han och vred sina händer – I Wiborg hade han haft 2500 marks inkomst – här har han ej en enda dag haft 1000 kronor. Det var sorgligt att se salen – nästan tom. Jag hade som vanligt fribiljett. Nå teatern, en förstadsteater är också usel, och ingen snobbig köpenhamnarne sätter sin fot dit. Arkadia är ett himmelrike deremot. Ingen an-nan stod att fås. Fru Hartman också förtviflad, – men hvad gör det henne hon har jag sitt höga gage i alla fall. Krohn, Kröyer, Brandes skämmas för landsmännen, hvilkas tankar bara röra sig om "en eneste ting" – guldbröllopet och biljetter till de 3, 4, fester som i anledning deraf skola ges. Prinsessan Marie Coquelins landsmaninna har tröstat honom och skrifvit ett charmant bref. talat med honom, och sökt förklara saken 1º genom teaterns brist på prestige 2º genom guldbröllopet.
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Rjepin tyckte att jag borde skicka Kristus och Magdalena hit, likaså så viborgsgummorna. Kan jag få dem? – transport och assurans måste jag betala sjelf. Det tål att tänka på. Det är ej akademin som utställer, emedan ännu ingenting är bestämdt om den saken – utan den vanliga kringvandrande utställningen. Ett undantag skulle göras för mig i det att jag skulle utställa endast här i Petersburg 5 veckor.
Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Dippel var i dag hos mig och frågade ödmjukast om jag ville måla hans fru och när. Jag lofvade göra det i September – ifall jag ej då målar grefvinnan Raben. Wiborg ligger ändå närmare till än Falster.
Paris 24 maj 1895 24. toukokuuta 1895
Tikkanen skrifver att jag i höst skall måla Rabbe Wrede för Nyl. afd. – Dippel var här och bad mig måla frun i Wiborg – När skall grefvinnan Raben bli målad? – Och när skall jag få tid att göra alla mina illustrationer – det går rundt i min stackars hjerna när jag tänker på allt detta.
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Tack för Mammas bref, som verkligen gjöt olja på elden af mina samvetsförebråelser vis à vis kommunikationerna med Eder. Utom att man fått vänta ändå till 3 timmar i bland med telefontur, har den ena ledningen dessutom varit i olag under dessa senaste dagar så att man haft mycket svårt att höras eller höra. Emellertid lyckades det ju temmeligen väl med Annie i går – som Mamma stod bredvid henne vid telefonen hörde Mamma att jag fortfarande var nöjd med min Viborgsvistelse, med värdfolket o.s.v.
Jag bor i ett rum med utsigt åt slottet, som ju, trots restaurationen, ser mycket ståtligt ut. Om morgnarne går jag och spatserar i staden och konstaterar då att staden till sitt yttre är rätt intressant (många gamla hus med dörrar och galler från förra århundradet, urgamla lemningar af vallar, rätt intressanta befästningar – jag har sällan sett ett sådant nordens Gibraltar som Wiborg, ehuru de flesta fästningsverken nu lära vara odugliga) – – Ja, hvar var jag nu igen? – jo intressant, stor till arealen och mycket mera rysk än man kan tänka sig.
Dessa gamla tyskryska Viborgsfamiljer äro ju urinnevånarne, och alla Rolor och Heiklar och Avellaner äro och förblifva kolonister som inbillar sig ha medborgarrätt här men ändå ej ha det. Det Viborgskt-Petersburgskt tyska är också något helt annat än det tysk-tyska och har ingenting att göra med Goethe och Heine, romantik och filosofi. Jag tänker alltjemnt på Katharinas memoarer med alla dessa tyska och ryska svenska namn på alla möjliga litet äfventyrliga figurer i Petersburg under förra århundradet. – Jag förstår och ursäktar Ahrenberg och hans svenskhet och konstnärlighet (båda gemacht i grunden) då jag ser hans milieu.
På theatern såg jag i dag Kekkonens bockningsresa. Hvad jag ändå förstår mig sjelf, som ej går oftare på theatern! Det var pinsamt att se fru Brander i en tysk farce spelan en slinka – hon var derigenom likaså andligt som kroppsligt kutryggig och misslyckad. En liten rysk flicka från Viborg spelade anmärkningsvärdt väl. Ryssarne (der är 3, 4 af dem vid denna trupp) äro nästan de som tala bäst svenska.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
I dag hos Runebergs, der jag såg på kostymer och ljus. – sade att porträttet uppskjöts för kejsarporträttet. pres. Forsman från Viborg var der. – Kom derifrån kl. 2.
Moskva tisdag 7/19 Maj 1896 19. toukokuuta 1896
Hela staden behagar mig tusen gånger mera än Petersburg. Frånvaron af allt officielt – raka gator, officerare och tschinovnikar – så den gamla arkitekturen, så det rent orientaliska i oregelbundenheten, och sist folket som ser mycket raskare ut än i Petersburg – ger åt det hela något gemytligt, något af leben und leben lassen. – Mest ser man prester, munkar och köpmän – feta, stora, i kaftaner stå de i dörrarna till sina mjöl-te – och andra lafkor. – Jag håller ännu vid mitt första intryck att de små gatorna mest påminna om det gamla Viborg. – krokiga, backiga med 2 våningars låga gamla stenhus. – Besynnerligt att fastän så många hundratusen man hitskickats man ändå ser påfallande litet militär. Landskapet omkring Moskva är också mycket vackrare än Petersburgs fasliga sumpiga omgifningar. – Ja, hade jag varit tsar af Ryssland skulle jag aldrig öfvergifvit den här hufvudstaden för den andra, som kanske, när allt går omkring är den tråkigaste stad i verlden hvad det yttre angår.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
på bibl. förvaras en handskrifven och illustrerad reseberättelse från Finland, tillegnad lille kronprinsen Gustaf (d. III). Der finnas mycket intressanta teckningar af Pellinge sund, Billnäs bruk, "Kjältis" baracker, Fredrikshamn och Viborg Sörnäs vid Hfors, Brändå m.m. – på titelbladet ett rococoornament der det står inuti: Meidän pienen prinsin Giöstan Muisto. – slut vignett också med finsk inskription. Nu dricka vi vår lille prins Göstas skål! Berättelsen hållen i barnslig stil, om gummor och gubbar, soldater och fiskare som sade det och det. – Den boken skulle Annie gerna vilja ha, tror jag?
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23. joulukuuta 1900
Det är eget ändå att grefvinnan. kan så mycket finska som hon kan. Hon är näml. i korrespondens med en pojke i Björkö, 13 år gammal, och denne som hon hjelpt klädt och begåfvat med ur o.d. har som en äkta Wiborgare, skrifvit till henne ett jul, nyårs och tiggar-bref, hvarpå hon hade svarat på två sidor, tätt skrifva – Naturligtvis var der fel, men icke så förskräckliga ändå och jag var vigtigt och ändrade här och der, fastän jag sjelf ej kan mycket bättre finska. Denne protege's pappa är landthandlande. och den förhoppningsfulle sonen har lärt sig i hemmet att väga falskt och på allt sätt klå bönderna, hvilket grefvinnan S. flere gånger muntligen och nu skriftligen påpekat såsom varande oförenligt med högre moraliska begrepp. – Inte skulle ändå en nylänning eller en tavastlänning eller österbottning ha skrifvit ett sådant bref, der han formligen beställer en guldklocka och en ny kostym!! Men viborgarne äro ett pack, tack vara ryska regimen sedan så länge.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!