Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Haikko

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Haikko kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Haikko kronologisessa järjestyksessä

Paris d. 13 Mars 1875 13. maaliskuuta 1875
Hemkommen från en studieutfärd till Asnières väntade Edelfelt underrättelsen om att Kiala sålts till Axel Gustaf Mellin; det är mycket svårt för Edelfelt att tänka på allt vad det innebär, det låter lika otroligt som att Borgå stad skulle ha promenerat till Haiko; han hoppas att försäljningen hjälper upp Morbror Gustaf Brandts affärsbekymmer;han undrar när de skall flytta och hur det är med Moster Fanny Brandts humör; "Gubben" Morbror August Streng stannar kvar; mest ont gör det Edelfelt om Tajta (Fredrika Snygg), han ber Alexandra Edelfelt ordna så att hon får vara i Helsingfors så mycket som möjligt; Mamma får heller inte misströsta om framtiden, dels får hon förtrösta på att Vår Herre hjälper, dels får hon hoppas att Edelfelt en gång blir karl nog att ha råd att försörja henne.
Paris d. 15 juni 1879 15. kesäkuuta 1879
Alexandra Edelfelts sommarprojekt förefaller för varje dag allt trevligare; Edelfelt gläder sig åt båtar, sjön, frihet och kvällarna med utsikt mot Haikofjärden; han är glad att Mamma gjort detta "hjeltemodiga beslut"; kommunikationerna och närheten till Borgå gör att Haiko har alla bekvämligheter som Hindhår har.
Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1. heinäkuuta 1879
Pietro Krohn kommer inte till Finland, teatern och annat upptar hans tid; det hade varit roligt att ta emot honom på Haiko.
Alexandra Edelfelts beskrivning av Haiko låter trevlig; Edelfelt kommer snart dit; då skall han måla på allvar.
Edelfelt hälsar alla; han tänker alltid på ankomsten till Haiko som kulminationspunkten på hans resa; Pietro Krohn hälsar hjärtligt.
Köpenhamn d 4 Juli 1879 4. heinäkuuta 1879
Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt; Haiko är hans längtans mål.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14. heinäkuuta 1879
Nästa båt går fredagen den 18; Edelfelt kunde följande dag vara i Helsingfors om han tar Åbotåget, men då måste han övernatta i Kervo; kanske fortsätter han istället med ångbåten till Helsingfors och tar [hjulångare] Runeberg direkt till Haiko; han telegraferar till Alexandra Edelfelt vad han har beslutat då han kommer till Åbo.
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
Fredagmorgonen var en av dessa makalösa nordiska, klara morgnar som han velat återge i Haikotavlan; inloppet till Stockholm presenterade sig i sin fulla prakt.
Stockholm d. 11 / XI kl ½ 12 på natten 11. marraskuuta 1879
Haikohistorien är förfärlig; Sebastian von Etters försäljning till Victor Heikel är ett förräderi mot Alexandra Edelfelt; Edelfelt föraktar sig själv för att han inte har de fyrk [pengar] som behövs; han hoppas att det Heikelska köpet ännu inte fullbordats; om Mamma går in för att köpa betraktar Edelfelt pengarna hon lägger ut som en skuld till henne; han längtar att i Paris få besked om utgången i frågan.
Edelfelt kan inte uttrycka alla de olikartade känslor som trängt sig på vid underrättelsen om Haikoköpet; han ber Gud välsigna dem alla.
Paris, måndag d. 23 nov. 23. marraskuuta 1879
Edelfelt möttes av massa brev från Alexandra Edelfelt där han kunde följa med de olika stämningar Haikofrågan väckt; Edelfelt hade tänkt skriva att gamla Haiko ovillkorligen var det fördelaktigaste att hyra och sedan köpa då Fredrik Vult von Steyerns försändelse med Mammas brev kom från Stockholm, med besked om att saken fått ett gott slut.
Ennemond Payen och Jean Gautherin tyckte om Edelfelts Haikotavla.
Edelfelt är trött av resan, vilket syns på hans brevskrivning; Alexandra Edelfelt kan ändå se hans glädje över den lyckliga lösningen på Haikofrågan.
Paris d. 27 nov. 79 27. marraskuuta 1879
Det har skrivits så mycket i Haikosaken att Edelfelt inte har den kronologiska ordningen klar för sig; i brevet till Fredrik Vult von Steijerns adress sade Alexandra Edelfelt att köpet av Villan var gjord av Mamma och tante Adèle Gadd; det verkar inte ha blivit något av detta.
Gamla Haiko kan bli lika trevlig, efter reparationer; Edelfelt vill i framtiden bygga en ateljé ovanpå; Söderströms sal och rum kan hyras ut; Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig över naturskönheten; Gamla Haiko är att föredra framför Simolins villa; parken är på några stegs avstånd och Hermansö är inte långt borta.
Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Edelfelt litar på Alexandra Edelfelts och tante Adèle Gadds omdöme i Haikoköpet.
Gamla Haiko är lika vackert som Åbergs villa; det kan inte vara förskräckligt dyrt att låta göra en verande; med tiden kan hela byggnaden rustas upp så att den blir finare och bekvämare än villan [villa Dala] de nu bodde i.
Då Haiko gård dessutom lätt kan byta ägare, är det en fördel att Gamla Haiko inte är alldeles in på gården.
Alexandra Edelfelt har inte skrivit hur mycket Sebastian Etter vill ha för Gamla Haiko.
Edelfelt undrar hur de ska komma i besittning av Gamla Haiko om Söderströms och Ekbloms redan hyrt den för nästa sommar; han vill att Alexandra Edelfelt skriver om besöket där ute.
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Edelfelt gläder sig över Haikoköpet; med reparation och veranda kan man göra Gamla Haiko till ett riktigt eldorado; han ska vända sig till en arkitekt för att få en teckning för utsmyckningen av veranda och fönster till prix d'artiste, det vill säga i utbyte mot någon studie eller skiss; Carl Albert Edelfelt skulle ha gjort det bäst, hans starka sida var trästil och dess ornamentering; Edelfelt kan lägga ut 350 mark i året; om Alexandra Edelfelt vill ta denna summa och mera av hans pengar kan han skriva till Carl Gustaf Sanmark.
Paris d. 15 dec 1879 15. joulukuuta 1879
Jacob Ahrenberg kunde göra ett förslag till veranda på Haiko, och en tillbyggnad av ateljé i utbyte mot en skiss av Edelfelt; Edelfelt kan skriva till denne om inte Alexandra Edelfelt vill tala med denne.
Paris d. 17 dec. 1879 17. joulukuuta 1879
Den amerikanska tavlan är betald, men inte avhämtad; kommissionären ville dessutom ha Fiu, som en "étude d'un trés joli ton" [som en studie av en mycket vacker ton]; han förutspådde succé för Haikotavlan, vilket alla gör; om där inte hade varit en likkista skulle kommissionären genast abonnerat [förbeställt] den.
Haikoritningen intresserade Edelfelt, som tycker att en arkitekt skall göra det; Jacob Ahrenberg skulle inte begära annat än att ingå utbyte med Edelfelt; om inte Ahrenberg gör det kan de säkert anlita Frans Sjöström.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
Då Edelfelt blickar tillbaka framstår 1879 kort som en dag, med salongsangsten, hans resa, den förtjusande vistelsen på Haiko och sist Stockholm, Köpenhamn och kölden; han tänker på Alexandra Edelfelt som är hans livs glädje; han hoppas vid Gud att det kommande året och decenniet blir lyckligt och välsignelsebringande; under 1870-talet har han sått, nu hoppas han få skörda.
Nyårsnatten 1879-1880, kl. 1 på morgonen 1. tammikuuta 1880
Alexandra Edelfelt är nu ägare till Haiko; en "pied-à-terre" [en jordlott] har ju länge varit hennes önskemål.
Fragment 1. tammikuuta 1880
Sedan några dagar har de piano i ateljén; modellen Madame Bailey, som har fått pianopris på konservatoriet, har spelat massor av saker; hon har varit pianolärarinna och fransk guvernant i England; hon sitter för amman i Edelfelts reproduktion av Haikotavlan; han har alla dessa tavlor under arbete men är långt ifrån att vara färdig.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Edelfelt fann Evert Lagerspetz ritning för verandan bra; rummen bör målas i ljusa, varma färger, det passar bäst för en sommarbostad och den fina bottenfärgen ska inspirera Edelfelt att teckna eller måla på väggarna; de ska göra gamla Haiko till ett Tusculum, dit främligar om hundra år ska vallfärda.
Edelfelt har fått ramen till Haikotavlan; han hoppas vid Gud att människorna sagt sitt hjärtas mening då de påstår att den är bra.
Paris d. 17 febr. 1880 17. helmikuuta 1880
Edelfelt har fått ett "hieroglyfiskt" telegram av Julian Alden Weir, som vill veta priset på Haikotavlan och önskar ett fotografi av den.
Paris d. 10 mars 1880. 10. maaliskuuta 1880
Vädret är förtjusande, men Edelfelts humör är inte sprittande glatt; dels på grund av att han har ont i magen; dels på grund av att Jean-Léon Gérôme inte tyckte om Haikotavlan, men däremot tyckte porträttet var bra; Gérôme medgav att tavlan var gjord efter naturen, men tyckte att Edelfelt i scenen kunnat hitta något mera pittoreskt och vackrare i linjerna; Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt tappat kuraget av kritiken; de ska först se vilken verkan tavlan gör på Salongen; han ska redan börja tänka på vad han ska göra till nästa års Salong och sedan utföra det i ateljén.
Följande dag är Edelfelt bjuden på middag hos Moreau Vauthiers för att träffa Jean Paul Laurens; sedan Jean-Léon Gérôme kritiserade hans Haikogubbar, vet inte Edelfelt om han borde visa dem åt Laurens, som är mycket upptagen.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Alfred Koechlin är tillbaka; han skrev att juryn funnit Haikotavlan "något hård i färgen", men att porträttet ansetts utmärkt bra och antagits med acklamation; Koechlin avslutar brevet med att Jean-Jacques Henner talat om medalj; Koechlin tycker mycket om Haikotavlan och menar att juryn inte förstår sig på det fina i kråksången.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
I måndags var Edelfelt på soaré hos Moreau Vauthiers; Edelfelt träffade Jean Paul Laurens, som sade att juryn tyckte om Haikotavlan; Laurens hade inte varit på plats då porträttet var upp i juryn.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Tidningarna Le Pays, la Republique och Gaulois har lovordat Haikotavlan.
Paris d. 20 maj 1880 20. toukokuuta 1880
Det var roligt att höra Alexandra Edelfelts intryck av Haiko; verandan med sina rödkantade markiser kommer att ge ett trevligt intryck; Edelfelt hoppas de redan i år kan få stockrosor och pioner, han tycker om stora röda blommor; i ateljén har han alltid pioner; i en annan vas har han liljekonvaljer; det är bra att Gamla Haiko ligger en bit bort från Etters; de får ha sin frihet och kommer dessutom närmare det vackra Hermansö.
Midsommardagen 1880 1. kesäkuuta 1880
Edelfelt gläder sig över att familjen nu är välbehållen på landet vid den vackra Haikofjärden; han hoppas det vackra stället, Etters och sommarljuset utplånar minnet av allt flyttningsbesvär; Alexandra Edelfelt ska inte sörja den andra villan; om de får pengar kan de bygga om gamla Haiko och göra det till den finaste europeiska villa; Edelfelt undrar om Mamma tänkt på stockrosor och pioner; de gamla lövträden är trevliga och ger mera omväxling än på den förra villan.
Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Reproduktionen av Haikotavlan tar ännu tre veckor att göra färdig; den får vänta till september; kanske tar Edelfelt med duken till Finland.
"Den hederliga Haikotaflan" är den enda i de 4 utländska salarna som har inskriften "medaille"; Edelfelt frågar sig om de kunnat tro detta då Mari bar den tunga duken upp och ner, när Fiu satt och poserade och Madame Emelie von Etter med svit kom och såg på hur arbetet framskred.
Paris d. 29 Juni 1880. 29. kesäkuuta 1880
Alexandra Edefelts brev från Haiko kom som en frisk sommarfläkt; Edelfelt är övertygad om att villan kommer att ge ett europeiskt intryck, även om det dröjer några år; han har funderat på inredning och möblemang.
d. 2 Juli 1880 2. heinäkuuta 1880
Det börjar bli hett och kvalmigt; Edelfelt längtar till Haiko, med vackra kvällar, familjen och till och med språkförbistringen; det är ledsamt att trafiken med staden är så dålig; de små ångbåtarna hade sina goda sidor, trots dumma maskinister och fåniga styrmän.
Paris d 7 Juli 1880 7. heinäkuuta 1880
I lördags reste Edelfelt till Rouen, som han ville besöka innan han lämnade Paris; han var förtjust i den normandiska staden, med härliga byggnader från slutet av gotiken; på hösten eller följande vår ska han återkomma; flera finska fartyg låg i hamn; en utfärd i båt på Seinen mellan fartygen påminde om Haiko och sommarlivet där.
Han sänder Alexandra Edelfelt ett nummer av "L'Art" där det finns en dålig teckning av tavlan, men några granna rader; de skriver att Edelfelt borde ha fått hederslegionen; han har haft mera framgång med sin Haikotavla än han någonsin trott.
Paris d. 10 Juli 1880 10. heinäkuuta 1880
Alexandra Edelfelt verkar tvivla på Edelfelts vilja att komma hem; han skulle hellre sitta på Haiko än ha dessa förargelser.
fredag kl. 12 på natten 10. syyskuuta 1880
Edelfelt gläder sig åt hur hjärtligt de talar om Alexandra Edelfelt; trots alla ledsamheter och minnen från de senaste dagarnas fara, ska de bjuda till att än en gång i Helsingfors, bland dessa sympatiska människor leva det bekymmersfria liv som karaktäriserar Haiko.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27. syyskuuta 1880
Alexandra Edelfelt får om några dagar ett redigare brev; Edelfelt väntar på telegram från Cöln med underrättelse om Etters och Manzeys ankomst; han ser fram emot att tala om Haiko och Mamma; han önskar farväl och hoppas att Mamma fått breven från Reval och Bremen.
Edelfelt anlände till Paris i dag klockan 10; staden föreföll stökigare än vanligt; ingen tycktes bry sig om Edelfelt, eller om Haiko och fröken Sophie Manzey som så mycket sysselsätter hans tankar.
Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Fru Alexandra Manzey påminner om fru Emilie von Etter; lilla Schura Manzey är bortskämd; fru Manzay är lika hastig i omdömen och beslut som fru Etter, har starka antipatier och sympatier; hon tycks ha en tystande verkan på sin dotter, som var mera kuschad än på Haiko.
Vid varje steg gjordes jämförelser med Petersburg; efter lite hesitation [tvekan] utföll jämförelsen till Paris fördel; där finns något som man inte har vid Nevan, nämligen konsten; fröken var förtjust i allt hon såg, Cluny, som Edelfelt känner "comme ma poche" [som min egen ficka] och Ferdinand Barbediennes bronsgjuteri; det blev en komedi att hitta en hatt åt fröken; de var inne hos 10 modister, men för varje hatt sade fru Alexandra Manzey "njet, usjasnaja" [nej, förskräcklig]; Sophie Manzey blev utan hatt och reste med sin Haikohatt till Biarritz.
Edelfelt hoppas ha ateljén i ordning då han återser dem; han har köpt mattor och draperier, samt allt som behövs för sängkammaren; han har lagt ut 713 francs; han har sett vackra bord för 100 francs och två stolar för 25 francs stycket; det behövs ännu ett skåp och två fåtöljer; den inre salongen blir vacker med röda gardiner med isydda kinesiska broderier, det hela tapetserat med japanskt papper, samt divanen med mattan; då Paul von Etter överräckte Manzeys skuld för porträttet gav han också en dyna som fru Emilie von Etter sänt honom; han uppmanar Alexandra Edelfelt tacka henne och skriva att dynan kommer att bli det vackraste utsmyckningen i hans lilla salong, då han ligger där och röker ska det röda broderiet påminna honom om den vänlighet som visades honom på Haiko.
Måndag d 10 okt 1880 10. lokakuuta 1880
Charles Baude hade samlat ett tiotal artister till middag, men samvaron gick inte upp mot Haiko.
d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Madame Alexandra Manzey ser inte lika bra ut som fru Emilie von Etter; hon är originell och hastig i sina omdömen; hon yttrar sig ännu mera bestämt än Madame la Générale [Generalskan]; Edelfelt kan inte finna det hämmande inflytande hon skulle ha på Fröken Sophie Manzeys glättighet; det som gjorde henne så uppsluppen på Haiko var de nya förhållandena och att hon för första gången kände sig vara på egen hand; Edelfelt väntar otåligt på dem och tänker som Mon baron i Naboben "petite femme – me trotte dans la tête – enfin! [en liten kvinna – snurrar i mitt huvud – nåväl!"
Lördag. Okt 1880 16. lokakuuta 1880
Alla frågar om Edelfelt blivit mycket firad i Finland; på Haiko jo, men i Helsingfors hade Karl Wetterhoffs kritik vunnit mera genklang än pariserlovordet.
Tisdag d. 26 Oktober 1880. 26. lokakuuta 1880
Redan i logen gavs antydningar om Mischa Wolkoff; det är en besynnerlig motsägelse i hennes sätt att tala om denna sak på Haiko och där; Mischa hade skrivit ett tillkrystat artigt brev till fröken; Paul von Etter översatte några passager för Edelfelt; hon tyckes förtjust över brevet och var på briljant humör.
De stannar en vecka och beger sig sedan via Nizza och Milano till Venedig och därifrån till Petersburg; om en stund ska de åka till Versailles; vädret är grådaskigt och fult; Generalen kommer med; ibland tinar hon upp som på Haiko, för att i nästa ögonblick åter tala om Mischa Wolkoff; modern tillrättavisar henne alltid; utom att hon är smickrad av hans låga, tycker hon om att reta alla genom att överdriva sin förtjusning; det är omöjligt att hon är kär i en människa som hon så kapitalt grinat ut för en månad sedan.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10. marraskuuta 1880
Edelfelt lägger sista handen vid doptavlan, som han påbörjade på Haiko; i övermorgon ska den sändas till Amerika; det är olyckligt att han redan fick pengarna för sex månader sedan.
måndag d. 29 nov 80. 29. marraskuuta 1880
Gunnar Berndtson togs väl emot, vilket märktes av att han var bjuden på middag inom familjen alla 10 dagarna; det talades lika mycket franska som i Finland på Haiko, och hans obekantskap med ryskan syntes inte vara någon nämnbar olägenhet; Carl Armfelt lär ännu göra grymma fel i franskan, men förhållandet till hans överlägsna fru skulle ändå vara gott och kamratligt; möjligen lade inte Berndtson märke till allt så noga.
Fredag d. dec. 1880 1. joulukuuta 1880
Det är roligt att Lewin börjat arbetet med deras "gamla träkåk"; Edelfelt ångrar att han inte genast ordnade med en ateljé på Haiko; han får lov att uppföra ett provisoriskt skjul nästa sommar.
Edelfelt har en brinnande lust att på nytt göra något större på Haiko; han vill göra något glatt, sommarvarmt, ljust i de skära jungfruligt rena och fina toner som karaktäriserar deras sommarhem.
d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
Ack om jag kunde få tag i något rigtigt intressant derute på Haiko, jag tror ändå att det är der, i lugn och ro och "dans un milieu sympathique" som jag kan göra några verkligt bra saker.
Paris fredag d. 4 februari 4. helmikuuta 1881
I går afton fick jag ett mycket vänligt bud från Croizette att komma upp på théâtre français före pjesens början för att tala om porträttet. Efter att jag hade väntat en stund i artisternas foyer och der betraktat porträtterna af alla de mest lysande stjernorna i Molières hus, Talma, Rachel m.fl., kom en kammarjungfru och sade att Mlle Croizette ej blef rigtigt färdig med sin toilette och att hon derföre bad mig komma upp i sin klädloge. – Det var en hel tafla: I det ljusa rummet (4 trappor upp), tapetseradt med hvitt och rödt randigt tyg som verandan på Haiko, med speglar och pudervippor öfverallt, stod den frejdade aktrisen som egentligen sen några dagar blott blifvit en storhet, i en briljant vacker ljusblå-grå toilette, kammarjungfrun höll på att snöra klädningslifvet. hon var makalöst ståtlig så, alla de ljusa färgerna, den vackra halsen, diamanterna gjorde sig ypperligt i färgen, ljus och dock rik – det enda mörka var kammarjungfrun, en smärt gestalt helt svartklädd som stod nedhukad för att spänna till cuirasse corsagen. – "Je suis vraiment désolée, mon cher Monsieur, de vous fair grimper au ciel comme ça sade hon – derefter kommo vi öfverens om att jag om måndag afton kl. 8 skulle göra teckningen af henne.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.
Toledo d. 30 april 1881. 30. huhtikuuta 1881
Helst skulle jag vilja komma hem redan omkr. d. 15 juni, får se om jag det kan. – I alla fall stanna jag så länge i Finland att jag kan få en god tafla med mig från Haiko, dröjde det också från Juni till November.
Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
Hur vore det att plantera träd åt ladugårdssidan till. Kanske kunde häckar och träd hindra de tusenmiljonerna flygfän att plåga oss i byggningen. Denna ladugårdens närhet är rent af det enda obehaget med Haiko, men den tiden kan väl komma då jag kan köpa hela ståten och Etter får flytta sina kretsar längre bort.
Detta bref träffar er ännu i Helsingfors. Lyckliga menniskor som redan d. 8 få resa ut till Haiko.
Paris d. 7 juni 1881 7. kesäkuuta 1881
Det är ju rysligt länge sen jag skref sist. Detta bref kommer till Haiko således. Upprigtigt sagdt är jag nog egoistisk att ej afundas er under dessa allra första dagar på landet. Flyttningsbråk, förargelser öfver arbetarnes dumhet, och möjligen också den föga framskridna årstiden gör att de första dagarna ej äro så fullkomligt trefliga. Men sedan!
Jag väntar med otålighet bref från Anni för att få måtten Möjligt är att jag vid valet af klädning också litet kommer att tänka på nyttan (för mig) d.v.s. tar något som lämpar sig att måla. Jag lofvar att jag ej skall plåga dem öfverhöfvan. – Och nu farväl. Helsa Haiko, Etters, tante Gadd och alla från Atte
d. 20 Juni 81. 20. kesäkuuta 1881
Jag reser näml. öfver Lübeck–Stockholm Helsingfors ty jag har nu alldeles öfvernog af Reval der jag fick ligga i 30 timmar i höstas, och som jag svor att aldrig återse här i lifvet. Posten går, mera om några dagar Mammas Atte som bara längtar att komma till Haiko *Många helsningar till Etters, tant Gadd, flickorna
Petersburg söndag 30 okt 81 30. lokakuuta 1881
Helsningar framfördes, och nyheter berättades under vägen till Nadejdenskaïa. Eget nog kände jag mig genast lika hemmastadd här som på Haiko.
Onsdag 2. marraskuuta 1881
Emilia Ivanowna är sig lik, dock är hon tystlåtnare än vanligt i större sällskap, der Sascha o. Grefvinnan Armfelt föra ordet. Här i Petersburg ha de rakt inga andra bekanta än slägten, och konversationen här likasom på Haiko rör sig uteslutande omkring den och några intima såsom Buistroff. Stora dispyter om honom ha åter egt rum. Grefvinnan Armfelt går i döden för sin vän. Jag har sett en fotografi af hennes passion före Armfelt, en Bogdanoff, och finner deraf att mujiktypen behagar henne. Denne kontrysse skulle, likasom den store, den odödlige, den gudomlige Buistroff, äfven ha haft "énormément d'ésprit". Armfelt är visserligen taktlös, men så hålls han också som en hund af sin fru. Allt hvad som kan ha en aflägsen slägtskap med aristokrati, Finland eller Sverige, gås åt hejdlöst af tjotje Nadja med hennes utputade läppar och fyrkantiga armar. – I måndags var jag på visit hos Armfelts – åter stort gräl om Buistroff.
Fru Etter är ändå kronan bland dem alla, och ser man henne på närmare eller fjärmare håll, här eller på Haiko är hon dock alltid densamma. Jag måste i nästa vecka bjuda dem på supé ute på öarne, har talt med Paul om saken, och han finner förslaget excellent. Åt Lilly och Schura Manzey äfvensom Baby har jag köpt mycket godt hos Ballet. Älskade Anni och Butti, huru gerna skulle jag ej bjuda dem med på kalaset. Och jag saknar Mamma ofantligt. Skicka Dagbladet.
Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Ack Mamma, Mamma, jag är ej ett grand gladare än Mamma är. – Jag känner på mig att om jag skrifva allt till Mamma, som jag dagligen och stundligen tänker, så finge mina epistlar ett bra stort tycke af de mest glödande kärleksbref. Om jag saknar Mamma? – Jag håller bestämdt af Mamma mera för hvarje dag. Ack hvad jag tycker Mamma vara tusen gånger klokare, intressantare, bättre än alla andra – Hvad jag förstår mig sjelf bra då Mamma hjelper till att reda ut mina idéer. Och hvad jag vid hvarje steg här ville tala med Mamma, beklaga mig eller rasa ut mot ett eller annat, och nu har jag ingen att tala med. Emilia Ivanovna, jo, men det är så sällan jag får vara på tu manhand med henne. Pojkarne, enkannerligen Wanja, ha sina Haikovanor – tiga och samtycka, men sitta med lyssnande öron och öppna munnar.
Fru Etter är tyst, stukad, alls ej densamma som på Haiko. Hon är dessutom nedslagen för att hennes man ej är nöjd i Moskva, utan önskar att hon skall komma dit med.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9. marraskuuta 1881
Ack nej – fru Etter är ej att likna vid hvad hon är på Haiko, åtminstone ej i sällskap. – Hennes två svenskor kommo i går och sågo ganska enkla ut, fastän fru Etter först fick en förskräckelse i sig då hon såg den enas utstofferade hatt och små lockar i pannan, dem hon, näst Herm' Gustafitsch hatar mest på jorden
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21. marraskuuta 1881
I allmänhet är dock B. bättre här än på Haiko, hyggligare. Ytterst vänlig mot mig. Drack åtskilliga gånger Mammas skål. Hans fru gammal och enfaldig. Hans barn likna honom förskräckligt. Hela våningen, stor och rymlig, är full af dynor, skärmar, taflor o.d, allt skänker af familjen Jacobson.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26. marraskuuta 1881
I dag är det 4 veckor, en hel månad som jag varit här! Tusen gånger har jag önskat få prata med Mamma helst en liten, liten stund. Skulle Mamma ej ha lust att komma hit på några dagar? Nu då jag blir kapitalist är det ju en lätt sak – Kanske kunde jag då få ett helt annat kurage, och denna lilla tripp skulle glädja fru Etter så obeskrifligt. Det är verkligen sannt: det finns ingen bland hennes bekanta här som ens i nära nejder kommer upp mot Mamma. Hvad toiletten beträffar så försäkrar jag att de här alls ej äro granna – långt, långt derifrån. Det vore kanske roligt på operan några gånger – men mest tänker jag dock på den stora glädje Mamma bestämdt skulle göra vår snälla Haikofru – som endast och alltid vinner ju mera man lär känna henne – Och nu farväl
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28. marraskuuta 1881
Innan Generalen kom satt jag en stund och pratade med fru Ellis – om Jacobsons naturligtvis, och hon höll med mig om att fru Etter står ojemförligt öfver sina systrar. Vet Mamma, fru Etter är verkligen bra aktningsvärd. Här i P. burg ser man t.ex. att hon får lof att hushålla mycket mera än på Haiko – jag tror att hon har en klädning – Sebastian skrifver de mest dumma och elaka bref om huru han nog vet hur hon roar sig och lefver kräsliga när han ej der, o.s.v. och hon håller ändå god min. – Det är alltid gubben Manzey som betalar theaterbiljetterna. Det måtte gå åt bra med pengar hos dem, ehuru de ej ge baler o. tillställningar. Ms kök är utmärkt, och som de alltid ha främmande (bara slägten) till middag måste detta ej kosta så litet. – Fru Spetschinsky har något skyggt och alls ej verldsvant i sig (Ingen annan har verldsvana än fru Etter af dem) och så är hon, "Génie" så ovanligt ful. Jag vet ej huru ordet "hjelphustru" alltid kommer för mig då jag ser henne – hon liknar någon tvätterska hos oss i Helsingfors – jag vet ej hvem. Det är från gubben Jacobson de ha de der mongoliska kindknotorna. Fru Etter försöker på allt sätt att få mig att beundra fru Armfelt – men "här står jag och kan ej annat" än tycka bra litet om henne. De tycka i familjen att Sascha ser bra ut och är mycket (élégant)(det enda alltid begagnade uttrycket för bien mis, distingué, homme du monde).
Måndag d 23 jan 1882 23. tammikuuta 1882
Ack hvad deras sång slog an på mig. Det var något af de spanska gitanos, dock mera civiliseradt – sången utmärkt – kören i fyra stämmor, med soli och duetter och guitarraccompagnemang. Alla dessa visor som vi känna från Haiko, men alla sjungna med en så egendomlig rytm, ett sådant lif och sådana egendomliga modulationer i rösten, att det var en fröjd att höra derpå – Det var icke banalt, och deri låg knuten. Kören bestod af ung 100 personer flickorna brokigt klädda, i siden diamanter, ytterst granna, men med en viss bizarr chic.
Fru Etter väntas i morgon. Måtte nu ej Sebastian alltför mycket nedstämt henne. Armfelts berättade att han umgås med tanken att sälja Haiko och få henne att för somrarna flytta till Petroffsky Park vid Moskva. Hvilket dödshugg blefve det ej för henne
Petersburg d. 5 mars 1882 5. maaliskuuta 1882
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
Petersburg d 27 mars 1882 27. maaliskuuta 1882
Eget är att jag dagtingar med mig sjelf om min hitkomst i höst. Visserligen säger jag att jag kommer att stanna här September, Oktober och November, och hvar gång går en rysning genom mig vid blotta tanken derpå. Hem till Haiko vill jag – och jag känner min svaghet an, så att jag isynnerhet som jag gifvit mitt löfte, nog kommer att derifrån komma hit. Mitt öde blir således att stanna här ännu nästa vinter eller åtminstone en god del deraf. Jag hoppas dock i hemlighet på att någon jordbäfning tills dess uppslukat hela Petersburg. – Min oro att ha blifvit förslöad att att ha bifvit efter är endast alltför väl grundad. Jag har ju ingen jemförelsepunkt att hålla mig till, och ser endast och uteslutande hvad jag sjelf gör.
Torsdag d. 30 mars 1882 30. maaliskuuta 1882
Åt fröken Sophie ger jag min palett och har derpå målat en liten skizz som anses vara mycket bra. Det är en liten genie, som står och skrifver upp på en stor uppspänd duk alla orter der jag målat med denna palett – Madrid, Paris, Stockholm, Haiko, Gatchina o.s.v. och årtalen 1880, 1881, 1882. Färgerna stå qvar rundt omkring, som om jag slutat måla. Den lilla genien är ganska väl lyckad, ehuru jag gjort honom alldeles de chic och på 1 timmes tid.
Måndag morgon 3. huhtikuuta 1882
Gud vet om det blir något af målandet i höst här. Hem till Haiko kommer jag nog, far kanske också till Moskva och Boruvna, men att åter stanna här i månadtal för att måla porträtt – hu. Åtminstone måste jag få ta många långa och djupa andetag i Paris först, innan jag åter kan döma mig till denna artistiska pina och död.
Paris d. 5 maj 1882 5. toukokuuta 1882
Emellertid ger Salongen mig en ofantligt lust att arbeta igen, och jag skulle så gerna vilja i lugn och ro egna mig åt några taflor under några månader men hvar finna ro i denna jämmerdal. T.ex. på Haiko – reser jag också tidigare, så kommer kröningen och allt det andra (som jag gerna gåfva till skänks för det lugna arbetet) i augusti, och så man man igen börja ryka och ränna som ett torrt skinn, och forsätta det förstöringsverk för sin talang som jag nu redan börjat – "Vous êtes décousu, voila votre defaut" sade flera af mina vänner och de bästa målarane nuförtiden till mig här om aftonen.
Paris d. 1 Juni 1882 1. kesäkuuta 1882
Jaså det är nu verkligen till Borgå och Haiko jag skall skrifva Jag får för ögonblickat en alldeles oemotståndlig lust att följa brefvet åt och bege mig i väg, raka vägen öfver Lübeck till Haiko, men det låter sig nu ej göra. Man måste ha litet förstånd med sig ändå
Paris d. 26 juni 82 26. kesäkuuta 1882
Hvad det vore roligt att kunna förflytta sig till Haiko med ens – Om jag ändå ej hade dessa tråkiga taflor att måla till slut, så skulle jag resa i morgon dag.
Paris d. 21 Juli 1882 21. heinäkuuta 1882
Nu farväl, helsa "hela Haiko" hjertligt, innerligt från Atte.
Paris d. 28 Juli 1882 28. heinäkuuta 1882
Häromdagen köpte jag några Japanesiska målerier på siden att hänga upp på Haiko. Jag ville, med tanken på Haiko och Mammas hem i Helsingfors, köpa allt hvad jag ser. Vänta bara – om några år skall Mamma ha det rigtigt fint!
Jag skall just nu ut, till Magazin du Louvre, för att afsyna klädningarna m.m. som i dag skola afgå via Lübeck till Haiko,
Paris d. 3 aug. 1882 3. elokuuta 1882
Mina pasteller tar jag ej med mig, emedan jag har hopp om att få dem sålda härunder min frånvaro. Jag har bedt en engelsman adressera pengarna för en tafla till Haiko
P.burg måndag d. 20 november 1882 20. marraskuuta 1882
Borovna ligger mycket nätt – men är mindre än jag af Etters berättelser trott. Det är ett gammaldags stenhus sådant som massa herrgårdar hemma – icke så stort och så dominerande som Kiala, på långt när. På mangårdssidan ligga två små flygelbyggnader åt sjösidan är en gammal stadig veranda med två runda trappor ned. Ungefär 50 steg derifrån ligger sjön och bryggan, som är gammal, halfrund och af sten. Stället är gammaldags, hemtrefligt, men alls ej storartadt – trappor o.d af gulmåladt trä, som på Kiala. – Utmärkt snyggt öfverallt. Stora björkar rundtomkring. – en lång landtunga som bildar som en liten ås, måste om sommaren vara en särdeles behaglig promenad. Mest björkar – en och annan liten, planterad ek. Från Borovna ser man 2 kyrkor, Wolkoffs ställe midt öfver sjön som endast är några (2) verst bred, samt alldeles midt öfver en by som ger åt det hela ett ganska lifligt utseende. Naturligtvis finnas icke Haikos bergsformationer, vackra vikar och allt det der. Inne äro rummen enkla, men trefliga, stora ej höga men ljusa. Alla möbler äro gamla, sådana som på Kiala de adlercreutzska speglarne. stolarna o.d. Allt Mahogny – i kejsartidens smak 2 vackra bord och en do pendyl ha de, men öfverhufvudtaget är möblementet mycket enkelt. En treflig stor biljardsal med Jakovleffar och Manzeyar i massa alla från början af detta århundrade.
Vi åkte första och andra dagen omkring – till det närbelägna Berioska ett litet gammalt sommarställe der fru Jacobson bott. Detta kan ej jemföras med vårt Haiko i komfort och behagligt utseende
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
Bäst arbetar jag ovilkorligen på Haiko. Jag hoppas också att detta år kunna komma hem så tidigt att jag verkligen kan göra ett storverk och många småsaker der. Stora tankar! Jag är så utledsen f.n. på allt hvad bibelotmåleri heter, och ser en god del af samtiden, så i konst som sinnen, stå för mig som spridda, ganska konstiga, men ock ganska likgiltiga lyxpjeser på en etagère – Jag längtar efter något som kunde rycka upp mitt sinne tillräckligt för att äfven gå ända till hjertrötterna, något som på förhand skulle tillkännage att här icke är skämt å färde, något dugtigt, manligt – låt sedan ämnet vara hvilket som helst.
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Paris lördag d. 10 febr. 83 10. helmikuuta 1883
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Paris d. 13 februari 83. 13. helmikuuta 1883
Ack om Etters ändå, på något upptänkligt sätt kunde få behålla Haiko! Månne icke, med klok skötsel, egendomen skulle kunna bära sig? Jag, tänker naturligtvis i främsta rummet på dem, men sedan på oss. Så rysligt det vore att få Eklöf eller någon "de cette pâte-la". Gossarnes uppfostran är nu betryggad och kommer ej att bli henne dyr, men om hon måste sälja Haiko, tror jag hon blir alldeles bruten, stackars fru Etter. Gud vara med dem – tusen helsningar till alla från Atte
Paris 15 februari 83 15. helmikuuta 1883
Precis samma intryck som på er gjorde Etters död på mig. Oron för dem och deras framtid är hufvuddraget i de känslor denna sorgliga nyhet uppväckt. Måtte de blott kunna stanna på Haiko. Då de nu voro vana att vara långt borta från honom och i allmänhet trifdes bättre så, är deras förlust ej så stor. Sebastian, gubben, var ej älskade i sin familj, och var ju också föga älskansvärd. Men den stackars fru Etter, hon fyller mina tankar. Jag har skrifvit till Nadejdinskaïa 18, då jag ej känner adressen i Moskva. Kommer Mamma ihog Manzeys adress. Jag har skrifvit och telegraferat till Stora Morskaïa 37, men är litet osäker om nummern – tänk om mina bref ej kommit fram!
Paris den 20 februari 83. 20. helmikuuta 1883
Jag har just nu slutat ett bref till fröken Manzey som skrifvit om de sorgliga detaljerna vid den Etterska katastrofen. Hvad skall man skrifva, vid dylika tillfällen! All den medkänsla man har får i skrift tycke af de utnöttaste beklaganden. Och här vore det bra mycket bättre att kunna slå 2 à 3 hundratusen i bordet, köpa Haiko och arrangera hans affärer. Ohyggligt att tänka sig Eklöf eller Askolin på Haiko – och ohyggligt för fru Etter att veta dem och oss vara der. De borde väl dock ej tvifla på den vänskap vi ha för dem. Det är visserligen en mager tröst, men det är dock en att veta sig omgifven af folk som ha de varmaste sympathier för en.
Paris d. 25 februari 83. 25. helmikuuta 1883
Hvad det skulle ha passat utmärkt bra för Walleenarna att köpa Haiko nu, om de haft sina pengar i behåll. Mischa finner väl nu också huru grymt dumt han hushållat med sina pengar, och ångrar väl bittert båtar och holmar och andra dumheter.
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
Så att Fru Etter verkligen sjelf talar om ett sälja Haiko! Hvad det måste kosta på henne förfärligt. Kejsaren – ja vad lär han göra för Etter. Manzey vore då den enda som kunde köpa det. Nog är det rysligt att ingen af de pojkarne på 20 år kunna hoppas på ens att få några nämnvärda inkomster.
Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Ack hur skola vi ställa till med veranda-ateliern – det borde tänkas på den nu. Några stockar borde släpas för att bygga sjelfva balkongen, glasmästararbetet kan alltid göras senare. Det förefaller mig som om sjelfva timmermansarbetet ej borde kunna bli dyrt. Jag skall skicka en ritning en af dagarne. Det är ändå så vigtigt för mig att kunna måla någonstans då det regnar, ty annars förlorar jag för mycket tid.
Jag skall ännu göra så många, många taflor på Haiko, de mest olikartade – några fantastiska, andra helt moderna, eleganta – det kokar i mitt hufvud. Gud låte mig få krafter att göra allt detta innan jag dör eller blir för gammal
Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förr går afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekom i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsne, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det
Petersburg söndag afton 30. joulukuuta 1883
Schura Etter skall resa redan om tisdag, eskorterad af af Paul. Han är nu frisk men bör hvila och skall derföre stanna en månad på Haiko. De två andra gossarne resa om torsdag tror jag.
Paris d. 20 mars 84 20. maaliskuuta 1884
Just nu emottog jag brefvet om den ödesdigra Haikoresan. Gud vara lof att Mamma ej förkylde sig.
Paris d. 31 Mars 84 31. maaliskuuta 1884
Gustaf III skall nog bli bra – men kommer att kosta mycket arbete. Jag vill försöka att göra figurerna färdiga här, så att jag kan fortsätta med landskapet hemma på Haiko.
Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
Också när jag kommer till Haiko, skall jag låta bygga upp famnshöga palissader omkring vårt ställe, stänga in mig Eder och låta spetsa hvar och en som vill tränga jag in
London, 3 juni, aftonen 1884. 3. kesäkuuta 1884
Ledsamt att jag ej hade miss Littlefairs adress – Jag skulle på skrifvit till henne och kanske kunnat bereda henne en glad stund genom att tala om hennes bekanta i Ryssland och om Haiko.
I öfvermorgon, thorsdag, reser jag åter till Paris kl. 8 på morgonnen och är der kl. 5 e.m. Så sätter jag mig att måla och hoppas få mina usla taflor färdiga till slutat af månaden, så att jag i början af juli kan komma till Haiko.
Paris. d. 26 April 1885 26. huhtikuuta 1885
"Med allt detta ser det nu, tyvärr ut, som om vi skulle få krig! Bismarck och Kejsar Wilhelm tyckas vackla numera, och då finns ingenting säkert mer. I svenska tidningar står att man nu redan sett en engelsk flotta i Östersjön. På Haiko kunna vi alltid vara fredade, likaså i Helsingfors der vi nu bo. Något bombardement af staden tror jag ej kommer i fråga, möjligtvis –".
Paris d. 1sta Maj 1885 1. toukokuuta 1885
"Det ser tyvärr ut som om kriget blefve en verklighet. I franska tidningar har redan stått att ryska flottan skall posteras utanför Helsingfors för att möta den engelska. Något bombardement af staden kommer väl ej i fråga, men väl skola de väl skjuta Sveaborg och Brunnsparken sönder och samman. Det är kanske klokast att ta ut till Haiko det som kan vara af värde, men först med Runeberg, ty innan sjöfarten öppnas kan ju bombardementet ej komma i fråga. För resten kan ju Mamma få råd af kloka menniskor derhemma. Om ingen annan flyttar ut sitt bohag ur staden så behöfver vi väl ej heller göra det. Skulle, emot min tes, det bli allvar af före sommaren, så kommer jag hem – här skulle jag vara för orolig. På Haiko kan det ej vara någon fara. De kunna väl ej börja skjuta ned fredliga villor och obefästade städer. Här tror man allmänt att England skall få smörj af Ryssland , alldeles säkert till lands, – och hvad flottan vidkommer säger man att engelsmännen sjelfve mycket öfverdrifvit sin magt. – Sådana rysliga galenskaper! Hvad angår detta Afghanistan dem! Och vi stackars finnar skola få sota för saker som ej det minsta röra oss!".
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31. toukokuuta 1885
Edelfelt har skrivit till Berndt Otto Schauman om Victor Hugo; han bad Schauman gå upp till Alexandra Edelfelt för att läsa upp brevet för henne; Edelfelt visste inte att Alexandra Edelfelt är i Haiko.
Café Voltaire fredag d. 5 Juni 85 kl. 6 e.m. 5. kesäkuuta 1885
”Jag antar att ni nu redan är rigtiga Haiko-bor, haft ert möte med Heydens och erfarit ett och annat obehag af detta grannskap.”.
Edelfelt tänker på Haiko och får hemlängtan; han skulle hellre andas in blom- och barrdoft än asfaltdamm och lukten av mat och människor.
”Ack hvad jag är nyfiken att höra något från Haiko. Huru ni funnit det Heydenska herrskapet, om ni är generade af dem, om de fört med sig mycken ståt, om ni måste dras med Boije och Alfthan, om fröken ser ut att vilja på allvar uppmuntra sin sjukliga mani för målarekonsten o.s.v. –”.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7. kesäkuuta 1885
Edelfelt tänker ofta på Alexandra, Annie och Berta Edelfelt, särskilt då de är i Haiko.
Paris d. 12 Juni 1885 sent på aftonen. 12. kesäkuuta 1885
Följande brev av Alexandra Edelfelt kommer att vara skickat från Haiko; Edelfelt befarar att han kommer att drabbas av hemlängtan.
Edelfelt hälsar till familjen Etter [på Haiko gård].
Paris d. 17 juni 85. 17. kesäkuuta 1885
Det var roligt att höra om moderns och systrarnas ankomst till Haiko, bekantskapen med Heydens och de första intrycken.
Mörkret i Helsingfors och bristen på kommentarer från kolleger och rivaler gör det svårt att måla där; men i Haiko går det bra att måla på sommaren och ända till den 10 oktober; Edelfelt ska arbeta mycket i sommar.
Paris söndag d. 28 juni 85 på aftonen 28. kesäkuuta 1885
Edelfelt gläder sig åt att familjen äntligen har fått sommarväder i Haiko; i Paris är det för hett.
Edelfelt har först nu fått Alexandra Edelfelts brev som berättar om sommarvärmen på Haiko.
Paris 10 februari 86 10. helmikuuta 1886
Edelfelt har funderat på att göra en resa till norra Finland, kanske tillsammans med Gallén; vill se "vildare trakter" än Haiko, "midsommarljus och rigtiga finn-finnar"; funderar på att åka till Kajana i juni, därifrån till Uleåborg.
Paris d. 14 maj 1886 14. toukokuuta 1886
En amerikansk konsthandlare har beställt en tavla i stil med "Lördagskväll vid Hammars" för 4000 franc, med bara barn, ingen Carlson; han har också beställt ett verk till från Haiko för 2000 franc; Edelfelt undrar när han ska hinna måla detta.
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3. kesäkuuta 1886
Edelfelt trivs inte i Paris när han tänker på Haiko, men arbetet intresserar och han hoppas få "I Luxembourgträdgården" framåt till slutet av månaden.
Edelfelt undrar när Alexandra, Annie och Berta reser till Haiko.
Paris d. 6 juni 86 6. kesäkuuta 1886
Vill resa till Haiko; Edelfelt undrar hur han ska kunna hålla ut till slutet av månaden.
Paris torsdag d. 10 juni 86 10. kesäkuuta 1886
Edelfelt adresserar brevet till Haiko och känner sig melankolisk över att inte kunna följa med själv.
Utställningen hos Petit blir av i alla fall; Edelfelt ställer ut porträttet av Madame Saussine, porträttet av Boije, "Parisisk modell", och "Blekt månsken från Haiko (vägen till Kodderviken)".
Frågar hur det är på Haiko.
Undrar hur Albedinskys med de femton kockarna och femton hästarna och oräkneliga tjänarinnorna är.
Midsommarafton kl. 4 e.m. 23. kesäkuuta 1886
Vet inte när hemresan kan bli; "I Luxembourgträdgården" måste målas i Paris om sommaren; vill inte vänta till nästa år.
Edelfelt "är ett ök" som inte har ställt till det så att han kunde vara hemma nu; har inte sett Alexandra, Annie och Berta Edelfelt på åtta månader.
Midsommardagen kl. 12. 24. kesäkuuta 1886
Hemma är det vackert och torrt; I Paris är det kallt och regnar just när Edelfelt vill måla solsken; det blir troligen regn hemma när Edelfelt kommer hem.
Paris, tisdag d. 29 juni 1886 29. kesäkuuta 1886
Edelfelt önskar att han var i Haiko.
Paris lördag 3 juli 86 3. heinäkuuta 1886
Det skär i hjärtat att läsa i Alexandra Edelfelts och Berta Edelfelts brev om hur vackert det är i Haiko nu.
Alexandra Edelfelt får föreställa sig att Edelfelt är på den planerade resan i Finland, som inte blev av; han kommer inte till Haiko senare än om han skulle ha varit på resan.
Paris d. 5 juli 86 5. heinäkuuta 1886
Det är varmt och vackert i Paris, men Haiko är ändå bättre.
Paris d. 9 Juli 86 9. heinäkuuta 1886
Edelfelt reser från Paris måndagen den 12 juli; han kommer till Köpenhamn den 14 juli och reser därifrån den 16 juli; kommer till Stockholm den 17 juli och är hemma följande kväll.
Edelfelt önskar att han vore hemma i Haiko och inte hade brev att skriva, tavlor att måla färdiga.
Petersburg tisdag 23 nov 86 23. marraskuuta 1886
Det var ledsamt att Edelfelt inte fick träffa Albedinskijs; han hade gärna sett om "Mammà" [frun i familjen Albedinskij] var densamma i staden som på landet [på Haiko]; Albedinskijs tar emot gäster om torsdagar och så länge kan Edelfelt inte stanna i S:t Petersburg; Koki von Etter besöker Albedinskijs varje torsdag och säger att fru Albedinskij tydligen protegerar, beskyddar, honon; Edelfelt hoppas att detta ska vara till nytta för Kokis karriär; för närvarande består Kokis arbete av att läsa alla tyska och engelska tidningar.
Paris d. 18 dec. 86. 18. joulukuuta 1886
Edelfelt målar färdigt "Ung dam med parasoll" som han påbörjade i Haiko.
Palmsöndag 1887 1. tammikuuta 1887
Edelfelt måste resa i Finland för att teckna och skriva för tidningen Harpers; han föreslår att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt möter honom i Köpenhamn i början av juni, att de vistas där i åtta dagar och sedan reser hem till Haiko, vilket beräknas ta åtta dagar; sedan kan Edelfelt åka till Imatra och vidare mot Norden med systrarna; han hoppas komma tillbaka till Haiko med skisser, Annie Edelfelt med fotografier och Berta Edelfelt med resebeskrivningar eller "små snolleska sonetter" [sonetter i Snoilskys stil], alltefter vad hon själv finner lämpligast.
Odaterat [med blyerts: 1887] 1. tammikuuta 1887
Om tanden värker i natt kommer Edelfelt till Haiko först i morgon kväll; han kommer redan på dagen om tanden inte värker.
Edelfelt reser kanske till Haiko i kväll.
Neitsytniemi torsdag afton 1. tammikuuta 1887
Edelfelt återvänder om måndag, ifall studierna är färdiga på söndag; han kan således vara i Haiko om tisdag.
Paris d. 24 januari 87 24. tammikuuta 1887
Tajta klarade rosen [bältros] i Haiko, trots att Lindh inte trodde att hon skulle göra det.
Paris torsdag d. 17 febr 87 17. helmikuuta 1887
Edelfelt borde själv tänka på att bygga en ny ateljé i Haiko; större med två rum till, större veranda och kakelugnar; ateljén måste vara hög för att ljuset ska kunna komma uppifrån; Edelfelt undrar vad det kan kosta, och om Alexandra Edelfelt tycker att det skulle vara bättre att utvidga den gamla ateljén; den är kall eftersom det inte finns fyllning under golvet och eftersom byggnaden inte har ordentliga väggar.
Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
Edelfelt hoppas att Tajta är helt frisk då han kommer hem; han hoppas komma hem snart.
Paris tisdag d. 12 april 87 12. huhtikuuta 1887
Edelfelt önskar att det redan var tid för utställningen hos Petit; när den utställningen har öppnat har han bara "Horatius och Lydia" att måla och sedan kan han åka hem; Edelfelt vill komma iväg från Paris; han ämnar tillbringa halva sommaren på resande fot, och andra halvan med att måla i Haiko.
Paris d. 27 april 1887 27. huhtikuuta 1887
Han ska måla något "riktigt dugligt" i Haiko, efter resan i Finland.
Paris d. 5 juni 87 5. kesäkuuta 1887
Alexandra, Annie och Berta Edelfelt är redan i Haiko; Edelfelt skulle önska att Haiko vore närmare Europas centrum; han jämför med sina vänner som har högst ett dygns resa till sina hemorter.
Edelfelt vill se "finngubbar" i Peräseinäjoki [i södra Österbotten] och måla dem; han ska samla dokument under resan för att fortsätta måla i Haiko; man får väl tag i finska typer där också, menar Edelfelt, t.ex. Klangens och några tiggargubbar på Borgå fattighus; Edelfelt måste kanske åka till det finskspråkiga Nyland för att söka modeller.
Edelfelt hälsar till Etters och Haiko.
Paris d. 8 juni 87 8. kesäkuuta 1887
Edelfelt talade med Chambure om sina planer att resa hem via Schweiz, och Chambure menade allvarligt att det är ren idioti; Edelfelt konstaterar att Edelfelt själv har tappat omdömesförmågan p.g.a. hettan och arbetet, han hoppas få den tillbaka i Haiko och under resan i Finland: "der Wuoksens bölja svallar och Imatra i skum sig klär" [citat ur Runebergs Fänriks Ståls sägner, dikten "Den femte juli"].
Paris 31 maj 1888 31. toukokuuta 1888
Alla kommer nog att rymmas in i villan i Haiko; bara Edelfelt blir rik ska han bygga ett nytt hus, där man kan bo under vintern också, med ateljé och många sovrum; det är odrägligt att bli tvungen att flytta tiil Helsingfors redan i september.
Bättre än Haiko skulle vara en vinterbeboelig villa i närheten av Helsingfors; Ellan har häst och ekipage; det skulle passa bra att bo i Gumtäkt eller Mejlans.
Lördag afton 1. tammikuuta 1890
Efter måltiden beger Edelfelt sig till von Etters på Haiko gård; ”de mondaina förpliktelserna trycka”; beskriver hur han behöver klä om sig för kvällen; beskriver dagens målarklädsel, inklusive tante Gadds grå strumpor; kommenterar strumporna med citat på tyska.
Söndag kl. 6 1. tammikuuta 1890
Söderberg på Haiko gård har beslutat att [drängen] Ekman inte kan stå modell för Edelfelt före fredag; Ekman behövs för att sälja på marknaderna, men måste han köra med varor till staden, undrar edelfelt; Forssell har åtagit sig att åka; Mari menar att Edelfelt borde uppvakta Söderberg; Edelfelt ska ta på sina "bästa kläder” och besöka Söderberg.
Måndag afton kl 11 1. tammikuuta 1890
Etters [på Haiko gård] hälsar; det var hemskt ”att vada dit upp i qväll”.
Ospedaletti måndag 23/3 1891 23. maaliskuuta 1891
Om vi också skulle ha rest, så betänk att det ju intet är någon ödemark här och då bref kunna komma efter oss från Helsingfors till Haiko, så skulle de väl också få fast oss i Cannes – vi äro ju inga falskmyntare och skulle derföre alltid lemna adress.
Cannes 1sta april 91 1. huhtikuuta 1891
Mischa var mycket ämabel – gulsoten måste ha mjukat upp hans hårda hjerta. – Middag åts der, och fru Etter och jag kommo in på Haikohistorier om Heidens och Olbedinskys –det var precis som på Haiko. T.o.m. fru Etters vänlighet att placera enorma bitar på min tallrik och Lillis att hälla mitt glas bräddfullt fr var precis som på Haiko. Mima är bättre och sitter nu i sängen. –
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
farväl och helsa alla hos oss. Måtte Gud låta Er vara friska fortfarande och måtte ni snart få vår och vackert väder När far ni till Haiko?
31 maj 1891 31. toukokuuta 1891
Hur går det med Er Haikoflyttning? Är den redan genomförd då detta kommer? Af tidningarna ser jag att det är mycket varmt i Moskva, och att ni i det hela haft varmare än vi här under denna sista tid.
Paris 12 Juni 1891 12. kesäkuuta 1891
Jag hoppas att ni, trots snö och hagel och storm kommit lyckligt fram till Haiko. det har varit vinterväder öfverallt snö i England, Schweiz med flere länder, och här är det omöjligt att röra sig utan öfverplagg, t o m då solen skiner. Kölden hindrar ej vädret att vara åskdigert – det är ofta qvaft och qvalmigt, ehuru termometern ej går öfver 14, 15 grader.
Gud låte Er alla få vara friska och raska Helsa alla, helsa Haiko och Etters från oss
Paris 17 juni 1891 17. kesäkuuta 1891
Måtte ni få det litet värmare på Haiko och måtte Gud hålla sin hand öfver Er och låta Er vara friska.
Paris 21 juni 91 21. kesäkuuta 1891
Tills vidare ha vi tänkt att Ellan, pojken och bonnen skulle resa om en vecka, eller de sista dagarne af juni härifrån till Köpenhamn och derifrån per ångbåt till Finland Ellan hade tänkt komma först till Haiko för att presentera pojken, men jag tycker det är bättre hon kommer sedan, då jag är der – hur trångt det än må bli – annars får jag alls ej se honom.
Hur mår ni på Haiko? Gud låte vädret nu ha blifvit menskligare än då Mamma sist skref. Någon talte om influenzan i Norden nu igen – Måtte ni bli förskonade för detta ändå –
Paris fredag 25 Juni 1891 25. kesäkuuta 1891
Hvad Ni måtte ha det gudomligt på Haiko nu! Här är också förtjusande bara man kommer några verst från Paris. Redan i Neuilly hos Dagnan är det härrligt – det luktar grönska och luften är icke så genommättad af otäckheter som här inne i staden.
Helsa hjertligt Etters och alla på Haiko från mig. Visserligen blir det ej någon mycket lång Sejour derute för mig i år, men jag gläder mig ändå mycket åt hoppet att få tillbringa någon tid med Eder.
Paris 2 juli 1891. 2. heinäkuuta 1891
Pojken är frisk och vi tänka nu att det kanske är bäst för honom att Ellan ger sig af med den nya engelska och pojken så snart som möjligt. Om tre fyra dagar var det af och nästa onsdag resa de med Guds hjelp från Köpenhamn till Hangö. Der blifva de några dagar och så kommer Ellan och presenterar pojken på Haiko och lemnar honom kanske der någon dag för att under tiden se på den omtalade villan i Brunnsparken – sedan först reser hon till Saaris.
följande morgon kl. 1/2 7 gick jag omkring i Havre. Jag kände mig så Haikostämd med alla dessa fartyg, deribland 5, 6. finska Ofelia från Åland och Libertas från Åbo – intet från Borgå. Och norrmän utan ände. Då hvarannan krogdörr vid hamnen står det: "här tales norsk" norsk sild, och Norsk aquavit. – Svenskt Fahlu bränvin o.s.v. – och namn sådana som Andersen, Pedersen o d –
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5. heinäkuuta 1891
12 juli, en vecka senare. Ja, detta uppskof för bagagets skull har förorsakat oss bra mycken förargelse. Jag var alldeles sjuk af att gå och gräla och skålla och hota med process, söndag, måndag och tisdag – Till tisdag afton fick Ellan och pojken vänta i Köln på bagaget – utan att ha en tråd att sätta på sig. Jag har tänkt begära skadeersättning, och alla menniskor anse mig böra göra det, men då är det att kasta sig in i en process som Kanske räcker länge och kostar pengar. Dessutom känna ju dessa kanaljer till alla möjliga Krokvägar som jag ej kan ha någon Aning om – de känna sitt tjuftycke och jag gör det ju ej – ergo bli de alltid styfvare än jag De sista underrättelserna jag hade från Ellan voro från Kiel, den 8de Jag förmodar att hon nu redan lemnat Köpenhamn. Om flickorna emellertid rest till Hangö den 10de så få de vänta några dagar innan de får råka Ellan och pojken – Jag skulle så gerna vilja att han kunde komma och "presenter ses hommages" på Haiko – Mamma skulle få se hvilken treflig pojke det är. –
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Helsa Etters och alla på Haiko hjertligt. två Silfver ur har jag åt fru Etter, enligt ordres.
Gud vare med Er alla, måtte Ni få vara friska och raska och ha det vackert och godt på Haiko.
Paris 23 Juli 91 23. heinäkuuta 1891
Det skall bli bra skönt att komma hem till Haiko och få hvila ut. Jag vågar ännu ej tänka på denna stora lycka. – Jag är så arg åt min ynklighet och jag ber Mamma att icke ta dessa mina utgjutelser för annat än det de egentligen äro d v.s mina vanliga klagovisor som Mamma, Gud nå's så visst, fått höra så ofta
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Jag har varit alldeles inne i Haiko-stämning hela dagen i går då Jag var tillsammans med Etters. Jag tror det gjorde dem rigtigt godt att lufta sig litet, se andra menniskor och höra annat tal än det eviga sorgliga om Schura, som nu är sämre än förr, har attacker alla dagar och som icke oläsligt läkarne något hopp Charcot skulle komma dit i dag, men jag fick ej veta hvad han sagt, ty alla voro utgångna utom den ryska jungfrun och Schoura –
Söndag 29 maj 92 29. toukokuuta 1892
I morgon måndag afton reser jag med herrskapet Kröyer tillbaka till Köbenhavn. Der gör jag fru Krags porträtt färdigt och hoppas d. 10 : 12 juni vara i Stockholm. Flickorna kunna ju komma då, icke sant – De äro ju hemma igen på 2 dagar och kunna derför vara på Haiko till midsommar.
Farväl och helsa hjertligt alla Jag antar att Lily Etter redan träffat Er. Helsa Haiko! Gud vare med Er
Djursholm tisdag morgon 28/6 92 28. kesäkuuta 1892
I Söndags var jag på middag hos Elin Palme-Berger numera. Hon tycktes vara alldeles förtjust öfver flickornas visit – Hon har trott nu under 3 år, snart 4, att vi Haikobor hade något emot henne, att Hanna förtalat henne och vi trott derpå etc.etc. –
Höjfjeldssanatoriet Gausdal Norge 1. tammikuuta 1893
Jag väntar bref från Köpenhamn angående de Moltkeska porträtterna De sista underrättelserna sade att de mycket gerna ville att jag nu strax skulle börja åtminstone ett. – Det blir visserligen litet längre tills jag då kommer hem till Haiko och Mamma men Krohn anser att jag vore galen om jag ej gjorde åtminstone något på denna betydliga beställning nu. Härifrån till Hfors öfver Köpenhamn är dessutom billigare än öfver Stockholm, märkvärdigt nog.
Bregentved måndag 30 1. tammikuuta 1893
Ellan skrifver att det regnar i högfjällen. Här är det vackert. Har ni ännu samma vackra sommarväder som då ni sist skref d. 22. – Helsa Etters och alla på Haiko. jag skulle gifva mycket för att flyga åstad till Eder nu strax. Se nu till att Mamma icke begår några oförsigtigheter. Huru länge tänka ni stanna på Haiko? Hvad säga flickorna. Farväl och många tusen helsningar
onsdag 1. tammikuuta 1893
Jag antar att jag reser öfver Stockholm i slutet af nästa vecka omkr. d. 20. Gud låte oss alla sammanträffa friska och raska den 25 på Haiko.
Paris, måndag 20 mars 93 20. maaliskuuta 1893
Fröken Signe Törnblad har skildrat Haiko såsom ett musikens förlofvade land, och Mme Artôt har de högsta tanker om Mammas och Berthas musikaliskhet. Jag talade om för Mme A. att Mamma sagt sig aldrig ha hört något bättre, och hon bad mig specielt helsa Mamma och tacka derför.
Torsdag d. 15 juni 15. kesäkuuta 1893
Berthas bref, som jag fick i morgse var dateradt den 13, således i förrgår det är således mycket färska underrättelser. Rysligt roligt är det att höra att Mamma är bättre och att Mammas humör icke är alltför melankoliskt. Ja, Gud låte Er få vara friska och raska, och måtte jag i en icke alltför aflägsen framtid få återse Er alla på Haiko. –
Krohns be helsa tusen gånger och jag ber till Gud att Mamma må snart bli rigtigt frisk och rask och komma ut till Haiko Helsa Ellan, i morgon skrifver jag till henne och helsa Kikuli, tacka flickorna för deras snälla bref – alla helsa härifrån till alla.
Kobenhavn måndag 19 juni 1893 19. kesäkuuta 1893
Just nu emottog jag flickornas bref och brefkort af den 14 och 16, och ser deraf, till min glädje, att Mamma nu är uppe och på godt humör. Gud ske lof för att denna otäcka sjukdomshistoria nu är öfverstånden. Jag önskar bara innerligt att Mamma måtte vara så rask att ni kan komma ut till Haiko till midsommar, att syrenerna då ännu blommar och att vädret är vackert.
Helsa Etters om ni redan äro på Haiko.
Stockholm den 28 juni 1893 28. kesäkuuta 1893
Af Annies och Berthas brefkort (det senare just nu anländt) se vi, till vår stora glädje att Ni verkligen rustadt Eder till afresa i förrgår, och troligen, med Guds hjelp vid det här laget äro på Haiko. Måtte resan icke ha tröttat Mamma alltför mycket och måtte Ni nu alla kunna vara så försigtiga och så sköta om Mammas helsa att intet återfall kan komma i fråga.
Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30. kesäkuuta 1893
Just nu återkommen från en 10 timmars séance på Djursholm, der det nu ändtligen ser ut att bli bättre med målningen fick jag Bertha bref, och ser deraf till min obeskrifliga glädje att Ni nu, efter alla vedermodör, äro på Haiko i godan ro. Måtte Mamma bara kunna vara rigtigt försigtig, rigtigt lydig – (lyda tante Gadd och Annie) så att Mamma icke får något fel igen. –
Jag tänker hvar minut på Eder på Haiko – Måtte ni alla få vara rigtigt friska och raska. –
Tusen miljoner helsningar till alla på Haiko. Tacka flickorna tusenfaldt för att de skrifva så snällt. – Vår jungfru i staden har fått ordres att skicka korgstolar till Mamma på Haiko.
Gausdal måndag 11 juli 1893 11. heinäkuuta 1893
Kikuli som leker här bredvid ber helsa han trifs och frodas – Ellan har nu börjat få sofva och jag hoppas med Guds hjelp att hon skall bli en rigtig björninna. Helsa Etters och alla på Haiko från oss
Kjøbenhavn d. 24 Juli 93 24. heinäkuuta 1893
Måtte ni alla må bra – jag hoppas det innerligt. Tusen helsningar till alla, till det vackra Haiko till sommaren i Finland
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
Ack om jag bara fort finge åtminstone det ena porträttet, hans undan, så att jag kunde få se på sommaren en kort minut derhemma på det kära Haiko. – Den stränga ordningen här, allt på klockslag fracktoiletten till middagen och brist på "un cour qui vous comprend" gör att jag längtar dubbelt efter friheten hemma. Några allmänna intressen har de ej just, ehuru de läst rätt mycket. Kan jag ej få mitt arbete bra så skäms jag ögonen ur mig. Det lönar sig verkligen ej att komma så lång väg för att göra något dåligt.
Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Jag är mycket tveksam om Stockholms utställningen af altartaflan. Här ställer jag ej ut den – i brist på lokal. Till Åbo bryr jag mig ej heller om att skicka den – det är ju bara risk. Huru kan Ahrenberg påstå att ek blefve lika billigt som furu? Men må gå. Eken skall i alla fall gnidas in med någon färg. Mamma skulle ha tagit emot allt hvad Ahrenberg bjöd – det skulle nog ha kunnat användas på Haiko.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Huru går det med Haiko byggnaden? Hur går det med arbositoljan? Det vore så roligt att få rödt tak. Byggnaden bör då målas ljus, ljusgul icke grågul som nu. nästan hvit – skulle ej det se gladt ut? Laga så att vi få solrosor och stockrosor dit ut; de äro så roliga att se på och att måla sedan, och så hålla de långt ut på hösten, så man i augusti slipper att se de eviga astrarna. Vallmorna äro också bra – men de gå så af sig sjelf redan, icke sannt? Mamma kunde gerna ha tagit emot hvad Ahrenberg bjöd Mamma från utställningen – det hade alltid kunnat få användning. Skola ej möblerna i salen beklädas med dylikt hamptyg som förr – det började bli temmeligen slitet tyckte jag. Då jag nu kommer till Paris skall Mamma vara snäll och säga om Mamma vill ha ny cretonne. till sitt rum, till gardiner t. ex. – så kan jag der skaffa något rigtigt trefligt och stilig. skola rummen ofvanpå inredas nu, så ville jag gerna har ett ljusgrönt rum, lindblomsfärg, sådant som flickornas först var jag vet ingen så hvilsam och dock så glad färg som den. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Hur går det ute på Haiko med byggraget? När tänker Ni nytta ut? hvad det vore roligt att kunna måla litet på Haiko i sommar. De två sista somrarne har jag ej gjort mycket der. Att så måla i ro, det man sjelf vill, det är för mig höjden af lycka. Nu har det igen varit två helgdagar och jag kan ej i morgon bittida bestyra om gardinerna (de skola nämligen vara inpackade kl. 9 på morgonen om de skola gå med samma dags direkta båt. De komma således nästa tisdag, jemte min gamla paletå (nej nya vinter paletå) och annat. Kanske Ellan reser med, det vet jag ju ännu intet
Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19. lokakuuta 1894
Farväl för denna gång. Försök nu allesamman att vara friska och raska så går det nog för mig. Jag har under denna sommars herrliga ro på Haiko fått nytt lif och nytt mod. Jag känner det nu. Farväl och tusen helsningar till alla
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Jag antar att flickorna haft roligt på sin Haiko tur. –
Paris fredag 19 april 95 19. huhtikuuta 1895
Nu tror jag att jag igen är på efterkälken med skrifveriet. Jag har igen att tacka Mamma för ett bref som jag fick redan för tre dagar sedan – det om Gunnar Berndtsons begrafning. Det var ju bra att kransarne i alla fall kunde komma med, om också utan inskriptioner. Tusen tack för allt besvär! Det är kanske bäst att betala kransarna genast af de pengar som Mamma skickar mig. (Jag ber Mamma också af dessa pengar ta det nödvändiga till Haiko trädgården. Glöm ej solrosorna!)
Paris 2 maj 1895 2. toukokuuta 1895
Gerna ville jag ha hela min sommar på Haiko. Kröyer menade att jag på inga vilkor skulle låta mina finska saker lida af t.ex. Grefvinnan Rabens porträtt – han menade att jag skulle måla henne när jag har rigtigt god tid, annars ej. Med undantag af Pasteur, sade han, har du målat dina bästa saker hemma i Finland – det är ju en fingervisning också för framtiden.
Paris lördag 4 maj 1895 4. toukokuuta 1895
Tack söta älskade Mamma för allt bråket med Haiko. Hur går det med golfvet i vinden? Blir det otrefligt och dyrt så låt det vara – hufvudsaken är att rummen deruppe existera och äro så utmärkt trefliga. – Jag mins att det var tal om att planera trädgården på Haiko – och att jag tyckte att en halfvild trädgård, der myckenheten af blommor var förnämsta prydnaden, betydde mera än alltid klippta gräslindor. – Målaren Collin här, som är en stor blomstervurm har i Fortenay aux Roses just en halfvild trädgård som lär vara alldeles sagolikt vacker. Det skulle icke heller passa med stranden, huset och det hela att ha något artificielt ordnadt der på lindorna.
Roligt skall det bli att få komma dit och träffa Er alla, friska och raska som jag hoppas. I hvilket fall som helst får jag mycket att göra der – illustrationerna, som blifvit litet på efterkälken här, komma att taga mången god dag af mig på Haiko. Jag tänker att flickorna ha mycket att göra nu under denna maj-månad tentamens och examensmånaden.
Paris 24 maj 1895 24. toukokuuta 1895
Vet Mamma att jag nu kan köra ensam på velociped – det är mycket roligt. Sjelfva framforslingssättet har något henrivende i sig – man tycker sig flyga utan minsta ansträngning – mindre ansträngning än att gå – Ännu har jag ej kört ute, endast i manegen. På tre lektioner har jag lärt mig det som syntes omöjligt i början. Jag skall hyra en velociped (bicycle) i sommar och öfva mig på Haiko – Jag är säker på att flickorna då också börja på. Jag kan förstå att man blir passionerad derför.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27. toukokuuta 1895
Det skall bli roligt att fortsätta på Haiko i Juli och Augusti, två månader som jag gerna ville ha alldeles ograverade på Haiko – möjligen med en tur till Åbo och Hangö, isynnerhet om jag finge den stora lyckan att få Mamma med till Hangö. Der är vackert men maten är den uslaste på jorden. Jag tror det var bäst att ta matsäck med från Haiko. Jag har utom af maten, ett minne af ett rödvin som Borgström bjöd på på Gd Hôtel i Hangö. I mitt lif har jag aldrig smakat en sådan soppa der man tydligen igenkände ingredienserna: bläck, vitriol och blåbärstaft. Lyckligtvis tycker Mamma ej om rödvin och inte jag heller. Nej vi hålla oss till våra korgar och flaskor som vi ta med oss.
*Bed flickorna helsa fru Etter och alla på Haiko och säg henne att jag ännu har 16 frcs af hennes pengar – hon gaf 40 och medicinen kostade 24 – hvad skall jag göra med dem? Jag hoppas att fru Etter fått paketet som lemnades till baron Korff vid ryska ambassaden.
Paris lördag 1sta Juni 95 1. kesäkuuta 1895
Tusen miljoner tack för Mammas långa och trefliga bref af den 28de. Jag ser deraf 1º att Ni Gudskelof, alla mår bra 2° att jag får adressera detta bref till Haiko en adress som jag alltid med en viss rörelse nedskrifver), 3° att Mammas Pariser-papper är slut eftersom brefvet är affattadt på Edlunds rutiga primar. –
– Helsa hjertligt alla på Haiko, tacka Bertha tusen gånger för hennes trefliga bref, som jag nog skall besvara. – tusen helsningar
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4. kesäkuuta 1895
– Ack hvad ni har det vackert på Haiko nu, lyckliga ni. Det käns litet tungt ibland att sitta här i den här ugnen och måla ostyriga pojkar när sirènerna blomma (kanske intet ännu) och midsommarsolen lyser dygnet om. "Om vintern går nog tabulan Euklides och grammatikan Blott man är flink och tro-o-gen :/: – Jag försöker nog vara flink och trogen men dessa porträtt ta ändå sin tid.
Gud låte Er få vara friska och raska. Måtte Mamma rigtigt njuta af sommarn och Haiko och måtte mina flinka och trogna systrar hvila ut sig efter vinterns besvär. – kommer Acke Andersson så får Mamma se en klassik hvars make ej finnes. Han gör ett oblandadt fånigt intryck, men är rätt lustig. Au revoir, helsa alla på Haiko
Paris måndag 10 juni 95 10. kesäkuuta 1895
Jag hoppas att Ni nu har det och och trefligt på Haiko. Här är det som i en bakugn, i ateliern. Jag kan icke tänka på den närmaste framtiden ännu, ty jag måste om några dagar ha mina barnporträtter färdiga.
I går åt jag middag hos dr Chantemesse med Roux och några andra läkare jag gick sedan länge och spatserade med Roux – en slags asket, som ger en som menniska och vetenskapsman mycket att tänka på – d.v.s. man känner sig sjelf usel och tarflig inför en sådan verklig karl. – Han är illa klädd, lefver ytterst sparsamt är rätt grof och på sak i sitt språk – men han har det mest absoluta förakt för penningen. Han har allt som allt 7000 frcs som föreläsare i Institut Pasteur. och deraf ger han (säger hans äldsta vän, Chantemesse) 1000 åt fattiga systrar och slägtingar. Hanåker aldrig i vagn, utan tar omnibus eller går till fots. Vi gingo och talade om menniskans mål, om tid och evighet, arbete, vetenskap och konst. Det är roligt att så huru han ger Pasteur äran, och talar anspråkslöst om hvad han sjelf gjort. Han sade att de 2 sista seklernas stora män varit Newton, Linné, Lavoisier och Pasteur, alla andra bara arbetsmyror utan geni – och så hade han en utgjutelse om geniet som var utmärkt. "Le feu sacré", dess uppkomst och födelse i en menneskohjerna o.s.v. och han slutande också med att vetenskapen vet ingenting och att "de lärda vände om som åsmor och oläsligt" inför de allra fleste gåton i lifvet. Strindbergs kemi (ty vi talade om S.) sade han var bara dilettantins och hugskott. Som sagdt, jag vet ännu ej om jag skall måla honom och låta min Haikosommar slopas till en månad. –
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Ack hvad jag i går, just i går hade hemlängtan (här jag tänkte på Haiko och att Mamma nu var der. Det var mig alleles omöjligt att tänka på Roux porträtt deremot eller på något annat som skulle förlänga min sejour här. – Och dock älskar jag Paris allt mera, år från år – bara att gå och flanera längs Seinestranden, se på gravyrerna och låta tankarna löpa rundt på denna märkvärdiga canevas af historia, dram, och skönhet som är Paris. Om jag i allmänhet skulle ha litet mera method i mitt lif, skulle jag gerna dela min tid så att jag alla dagarkunde gå och flanena deröfver emellan institutet och pont royal.
Paris festen måtte ha varit mycket vacker. Jag är rigtigt glad öfver att Mamma stannade öfver musikfesten och bevisade sig mera entusiast för sången och den goda saken än flickorna – och allra gladast är jag öfver att Mamma och ni alla nu välbehållna äro på Haiko, der ni har det afvundsvärdt förtjusande – fall det ej är kallt – ty här har det varit kyligt de sista dagarne.
– Till Bertha skickar jag i dag en hel hop gravyrer o. litografier – några tänker jag hålla sjelf, andra kunna komma i Bs Gust. papper, andra åter inramas, och hängas upp på Haiko. Mera följer. Bertha bör ej förskräckas öfver att några se mycket smutsiga ut – de bli nog bra när de komma i ram.
Det var ledsamt att Mamma icke tog något af de grönbergska pengarna – men jag hoppas att Mamma gör det nu, det är min lifligaste önskan 1500 – icke sannt? Var nu snäll och bestyr om det, så finnes det till hushåll och tusen Haiko utgifter.
Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Redan den 20 juni! Fyra dagar skiljer oss bara från midsommar, och ändå ser jag ingen utsigt att komma loss härifrån förr än om en vecka, äfven om jag icke tänker på Roux' porträtt. Jag kan icke nena att jag lider af en ganska prononcerad längtan till Haiko, som just midsommartiden är så vackert. – Ack det här eländet med att sluta en del påbörjade saker dessutom ha alla möjliga bestyr och skrifverier – bref, bref, bref i oändlighet. Säg dertill att vädret varit särdeles åskdigert under denna sista vecka och att jag sofvit illa – att Ellan och pojken vänta mig otåligt i Schweitz, att jag haft oturen fälla i golfvet lilla Chantemesse's alldeles färdiga porträtt – hvadan det såg så jemmerligt ut att Mme Ch. började gråta och att 2 dagar åtgingo att reparera skadan, att Mechelin är otålig och ledsen öfver att ej se några artiklar i tidningarne om finl. i XIXs., att jag i denna anledning fått springa till Louvren, utrikesministern haft conferencer med denna och den andra, att Tikkanen skrifvit till mig ett alldeles obegripligt brefkort ang. uppköp af ett franskt konstverk och att jag väntar telegrafsvar, att den stackars Audibert väntar på svar för att komma hit upp och se mig för sista gången – att en dansk författarinna fru Malling plågar mig med fotografering af ett porträtt af Mme Junot på hist. utställningen – att den edna tallriken i en service, som alla vill complettera efter att ha skickat den till Finland visar sig vara försvunnen – att jag fått skrifva intyg åt en ofärdig svensk bildhuggare Åkerman – att en gammal Conciergegumma hvars enda son, soldat från Tonkin, blifvit tokig, varit här och fått hjelp – att i 68 rue Jouffroy repareras och målare och timmermän väckt mig kl. 5 alla morgnar – o.s.v. o.s.v. – och Mamma får erkänna att jag har nerver af stål som ännu icke är småfjoskig af allt detta jag har dessutom lofvat tio gånger mera än hvad en metodisk menniska kunde hinna med under en vecka.
Ack den som vore hos Er – jag vågar ej tänka der på, det gör mig alldeles för melankolisk. Midsommarljuset, färgen på land och sjö, och detta underligt klara som icke är violett och icke grönt!
Midsommaraftonen kl. 6, skrifvet på Cerclen 1895 24. kesäkuuta 1895
Det är underligt och litet melankoliskt att tänka på midsommar aftonen hemma på Haiko – ljuset der, luften der och att jemföra det med denna qvalmiga tunga åtmosfer här.
Just nu börjar midsommarstemnigen hemma. Ni har doftande mejor på trappan och Janne har redan – samlat knippor och ris till Kokkon vid stranden Ack ja! Den som vore der! Roligast är ändå att veta Er allesamman friska och raska, Gud ske lof för det!
Tusen helsningar till alla på Haiko
Paris 30 Juni 95 30. kesäkuuta 1895
– Under tiden har Mamma, om allt gått efter brefvet, börjat resan till Hangö, åt hvilken jag mycket gläder mig, ty jag är öfvrtygad om att det gör Mamma godt om jag också vet att Mamma vid hemkomsten finner Haiko vackrare än allt annat.
Det svider nog i hjertat när jag tänker på Haiko som jag får se först 3 veckor senare, på Sommarn som så slinker mig ur händerna och sist på den här 3 (miljoner) män i en glödande ugn som är Paris! – Men jag har en slags aning om att jag skall slå ett stort slag, att det passar nu och att nästan gång är en skälm. Roux är näml. ledig från föreläsningar under Juli Aug. och September och här sedan först nyårstiden några verkors ledighet. Alla läkare att förtjusta vi min idé att måla honom och uppmana mig mycket ifrigt att göra porträttet nu – man kan ej veta när ni kommer igen, säga de. Och så vill jag bevisa mig sjelf att jag ej är någon bracka och någon goddagspilt – att jag ej behöfver stå och lika efter min "forna glöd" ty ögat ser minsann ej kallt allt hvad det ser, utan jag tycker mig se större, klarare, mindre borgerligt än för 15 år sedan. Jag tror att jag, om jag är här igen den 8de kan göra porträttet färdigt till min födelsedag den 21. – Har jag då gjort ett mästerverk så är det den bästa födelsedagsgåfva jag kan få. Med Guds hjelp skall det gå. Hvad, dessa unga läkare som hvart ögonblick våga lif och lefverne för det de anse vara målet i lifvet, och jag skulle tveka att ha litet obehag och litet varmt och svettas fettet är kroppen då detgäller att göra något igen. –
farväl, helsa alla på det herrliga Haiko tusen gånger
så det blir modernt för Petersburgare att komma till Haiko! Abruzatzoff, kommer du ej snart, kommer du ej snart?
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
Så är jag nu här igen i detta varma, men icke outhärdliga Paris – visserligen ledsen öfver att icke på länge ännu få råka Er och se Haiko, men glad i medvetandet att jag uppfyller min pligt – ty det är än då min pligt, när allt går omkring, att nu göra detta porträtt. Då jag i går morgse, strax efter ankomsten gick till Insitut Pasteur, såg jag hur förfärligt upptagen och ihjälfrågad Roux var, och fick då klart för mig, att en annan gång i detta fall vore en större skälm än annars. Han såg mycket eländig ut, den goda Roux lungsigtig är han förut och med allt detta (han står ensam för Institut Pasteur nu, ty Metschnikoff är bortrest till Savoyen) öfver anstränger han sig bestämdt. Han står modell denna vecka (med undantag af fredagen) och hela nästa från 8 till 10 – då är det ännu icke så varmt och om jag också får stiga upp tidigt (kl. 6) om morgnarna. Vallgrens, som bo nära Institut Pasteur ha varit mycket vänliga och hade mig komma och äta hos dem, dela Villes atelier o.s.v. – jag var der redan i går.
Tack för brefvet och brefkortet. Mammas skildning af angbåts färden med Eklöf, Tojkander och tutti quanti roade mig mycket den var så lefvande och ypperlig. Rysligt ledsamt är det med Sjöberg – Har han snattat i fyllan, den suplullan? Jag sörjer honom upprigtigt, ty jag skulle ha behöft honom hela tiden på Haiko. Hvem skall nu sitta för de fornnoddiska hjeltarne i Kung Fjalar? Att de inte kunna låta bli att stjäla, isynnerhet så fiffiga och arbetsamma menniskor som han. Hvem har anklagat honom och hvad har han stulit? Skrif härom och om allt annat snart –
Paris 15 Juli 95 15. heinäkuuta 1895
Paris är alls icke outhärdligt nu – Vädret har varit mycket lagom, och här träffar man i alla fall flere bekanta än i någon annan stad den här tiden på året. – Jag gläder mig mycket åt att få tillbringa åtminstone någon tid af sommarn hos Eder – om jag bara lyckas med Runx ångrar jag ej att jag stannat så länge här. Gud låte Er alla få vara friska och raska bara! – Jag mår ypperligt och känner mig mycket en train. Dagnans reser onsdagen d. 24 först och jag skall i slutet af veckan ha honom att se på porträttet.
– Måtte jag ännu få se litet af sommarn när jag kommer till Haiko. –
Nu farväl, helsa tusen gånger alla på Haiko
Paris söndag d. 28 Juli 95 28. heinäkuuta 1895
– Fröken Lindgren reser i morgon öfver Stettin som lär vara en god väg. Jag skulle gerna ha rest med henne också. huru för helst bara jag fått hvila på sjön och snart komma hem. Måtte nu bara intet Abrasantzoffar i otal öfversvämma Haiko. Men de komma nog – väg visar dem ingen, de hitta ändå! Jag har af Edra bref ej fått h veta hvem som är på Gbacka. Är Hannuschka der? – Jag för står Mamma så innerligt väl, då Mamma talar om trött heten efter sällskapandet med Ottelinerna – Detta att sällskapa och konversera, vore det än med ljusens englar är det tröttsammaste på jorden. Jag hade så nog af det i dag med alla visiterna i ateliern. –
Hade jag fått resa i morgon afton hade vi varit tillsammans inom en vecka – nu blir det med Guds hjelp inom halfannan vecka som jag får krama Mamma och säga hur rysligt roligt det är att träffa Mamma igen. Farväl så länge och tusen varma helsningar till alla på Haiko
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
På Fjalar har jag försökt arbeta om qvällarne vid elektriskt ljus (det fins öfverallt här) men det har ej velat gå. Jag får här mindre än på Haiko och i Brunnsparken, tag i den fornnordiska stämningen.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
I förrgår på aftonen var jag först på middag hos Etters och kom hem derifrån "på peterburgski" kl. 2 på natten. Det var och är alltid hos dem rysligt mycket främmande som komma och gå. först var der Varinka Heidens föräldrar. – Jag förstår, då jag summerar ihop föräldrarnes näsor, att Varinkas icke kunnat vara kortare, men väl mycket större ännu. – Han ser ut som en methodistprest med bockskägg utan mustascher. – Så kom fröken Freedericks, så Madame Manzey, så Lolia Muravieff, som sjöng utmärkt vackert hela aftonen för resten. – Jo, förut hade der varit en Mansouroff (kusin till vår bekant) med fru – frun som en vår varit på Haiko är syster till grefvinnan Carlowa, Mechlemburgs gemål. – Hon, fru M. var söt, söt – rigtigt söt – pigg, liflig glad. – Etters voro glada öfver att min odolda förtjusning alldeles öfverensstämde med deras" – Hela sällskapet stämde möte följande dag på akademins utställning dit jag skulle gå med fru Reuterskiöld.
Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Jo af alla Petersburgs galna vakare äro Etters ändå de galnaste. från soiréen kom jag kl. 1/2 4 – omöjligt att komma förut. – Der voro alla som någonsin varit på Haiko, plus prinsessor Wassilschtikoff en basröstad do Dolgoruki m.fl. af systrarna endast fru Manzey. – Der sjöngs och spelades (Loris Melikoff) hela tiden – till sist sjöng fru Nedwedsky mycket, och som jag satt inkilad i en soffa var det ej att tänka på att komma lös. Koki reser i morgon, och var denna tillställning en afskedsfest för honom.
Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
I förrgår afton var jag (på Etters uppmaning) på ett välgörenhetsspektakel hos Grefvinnan Kleinmichel. En pantomine spelades. En af 'Comtesserna (som dock ej var på Haiko) mimerade och dansade mycket bra. En ung gr. Tolstoj, bror till konstakademins president, var en mycket lyckad pierrot. – Lilly Etter hade sjungit då jag kom. Der var naturligtvis hela beau monden. Programmet såg mycket aristokratiskt ut med bara betitlade aktörer och aktriser. Ett mycket ståtligt hus med enorm vestibyl, grannt livrée och smakfel i alla detaljer, såsom snart sagdt öfverallt här. T.ex i denna Stora Louis XV sal hade de hängt upp, längsmed väggarne de tarfligaste små taflor i ramar som jag ej ville ha i min tambur – rikt förgylda naturligtvis.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Herr och fru Hammarlund (han som kom till Haiko midt i var ärtskidsspritning) förfölja mig än med sina jultomtar.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14. maaliskuuta 1897
Efter Armfelts var jag hos Albert Benois och såg der en familj från sydligaste Ryssland, tyska kolonister från 1700 talet Pfalz-Fein hette de. Mycket lutherskt sinnade, mycket beresta och språkkunniga, och många många gånger miljonärer. Deras förmögenhet består i får. Då Esterhazy den ungerske grefven, skröt för den härs farfar öfver att han ägde hundra tusen får sade tysken: det är ungefär så många hundra jag har för att vakta mina får. En 20 årig mycket söt flicka beskref rigtigt poetiskt om steppen dernere, 30 verst utan ett träd eller en hydda, bara gräs och boskap. Så var der en ung fru från östligaste Sibirien, fast för ett år sedan kom hon från denna landsort, men lemnar ingenting öfrigt att önska i vesterländskt koketteri. Lille Gadon var hos Benois och frågade så mycket efter Er alla, talte om Haiko som om ett Paradis, och bad om sina helsningar. Efteråt gingo vi herrar på supé till belgiske ingeniören Acher, der det dracks champagne till kl. 3. Jo nog är det Petersburgskt lif alltid.
Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Nu flyttar ni ut på Haiko, endera dagen. Här är det så kallt och blåsigt att man alls ej tänker på landet. 14 dagar tänker jag stanna i London kommer så hit på några dagar för att packa in och sedan – sedan mot norden.
Haiko! Jag ville bra gerna vara der nu för att litet bestyra om om målningen af hörnrummet och tillbyggnaden af bagarstugan. Det är näml. nödvändigt att få ett rum till bagarstugan – flytta hönsgården högre upp på backen. Jag ber derför Mamma beställa stockar på sågen brygga rummet (för Rosqvistar och andra) – Jag skall betala räkningarna sedan.
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
Måtte Mamma ännu få se syrenerna blomma på Haiko!
Tänk så artistiskt det blir på Haiko på sensommaren, Sparres, Wallgrens, Juhani Aho (så sade han åtminstone) och Meyer samt vi, sedan!
Måndag 7 juni fortsatt söndag morgon 13 juni 7. kesäkuuta 1897
Här är det mycket stillsamt – litet för mycket sport bara. Mycket vackert dessutom. Dessa engelska villor äro idealet af landthus, så vackra, så solida och trefliga – men väl små – Rummen äro ej högre och ej större än rummen på Haiko, utan salongen och matsalen och ett par rum till. tre våningar .d.v.s två och en vindsvåning. Mycket vackert och mycket engelskt inredt.
Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
Hvad det är roligt att få Mammas bref! Det sista, som jag fick i morgse kom med en Junidoft af syrener och Haikoluft, som var dubbelt angenäm, då jag här ej är bortskämd med någondera.
Farväl, helsa till Haiko och flickorna och Etters från Mammas Atte.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
När detta kommer fram har redan Wuorios gesäller gjort sitt verk. Måtte det vara lyckadt. Jag bad honom, Wuorio, kopiera Ellans rum, trafaretterna der och måla något liknande på Haiko. Som sagdt, jag hoppas det är lyckadt.
A propos målningen af rummen på Haiko, så hoppas jag ni valt gula och gröna toner, icke blå och röda. De två förra göra alltid rummet gladt. – Måtte Wuorioiterna äfven ha målat matsalsskåpet hvitt, det skulle passa så bra att ha allt hvitt i matsalen, likasom i Mammas rum.
Och nu god natt, älskade Mamma. Vet Mamma hvad jag studerar nu om aftonen? Jo Topelii sagor för att kunna säga hvilka jag åtager mig att illustrera Helsa alla på Haiko tusenfaldt från Mammas Atte.
London torsdag d. 17 juni 17. kesäkuuta 1897
Det är länge sedan jag fått bref från Haiko – Hur mår ni? – Jag hoppas alla äro friska.
*Helsa alla på Haiko från Mammas Atte.
21 Juni 97 21. kesäkuuta 1897
Jag inskränker min Paris sejour så mycket som möjligt, men kan väl ändå ej komma derifrån förren den sista juni. Månne detta alltför mycket derangera flickornas planer? Helsa dem och tacka Annie för hennes trefligt bref.och helsa alla på Haiko från Mammas Atte
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28. toukokuuta 1898
Jag hoppas att ni alla äro friska och i dagarna flytta ut till Haiko.
Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6. heinäkuuta 1898
Tråkigt om Thyra varit en dålig fogde i ateliern Jag ber er dock ej tro på Rosqvists historier, för enligt honom äro alla mer eller mindre underhaltiga – Emellertid är jag glad öfver att genast få nyckeln hos Er gårdsvakt, ty jag måste strax tänka på arbete igen när jag kommer och skall ta en massa saker till Haiko.
Farväl – i afton är jag på stor officiell visit här på Ambassaden – med ordnar – Koki i uniform farväl – Koki skickar "mille tendresses à Haiko et tous ses habitants – Må väl det önskar af hela hjertat Mammas Atte
Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Måtte Ni nu allesamman må bra och hålla ut till landsflyttningen. Det skall bli bra roligt att komma till Haiko igen, måtte det bli lugnare än sista sommarn med dess miljoner ryssar, regelbundet aflösande hvarandra, utan uppehåll och utan misskund. Gud vara med Er alla – helsa alla från Mammas Atte.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Jag är mycket nyfiken att veta huru Bertha lyckas på velociped. Med de tvenne Ernstarne till lärare går det väl ändå. Roligt skall det bli att i sommar fara ut med henne på Gammalbacka-vägen – Haiko skogsvägen sätter jag i litanien.
Paris måndag 15 maj 15. toukokuuta 1899
Med denna diplomat har jag haft en dust i Dreyfusfrågan. Han har, trots allt det som kommit i dagen, precis samma argument som på Haiko i Augusti, då ännu Henry var vid lif, då krigsministeriets förfalskning af Panizzardi fuffer depesch ännu ej var känd o.s.v.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Farväl, älskade Mamma – jag han ej säga huru glad och tacksam jag är för att ni äro friska och raska måtte det så fortfara och måtte ni flytta ut till Haiko i de bästa konditioner. Bra roligt skall det bli att komma dit.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag önskar Er allt godt, godt flyttningsväder (glöm ej den blårutiga mattan omkring symaskinen, ifall den tas med) godt väder, goda grannar på Haiko och goda Petersburgsresande hos grannarna, och så god helsa och godt kurage framförallt, huru mörkt det än ser ut. Gud vara med Er – Mammas Atte.
Paris 1 Juni 99 1. kesäkuuta 1899
Glöm ej att kalla på Wuorio om ni vill måla om salen på Haiko Gulröd (d.v.s. litet mindre citron gul än hörnrummet, med samma färg rundtomkring som i vår sal (hos Tallbergs). Huru är det med atelier tillbyggnaden? Ack den som snart kunde få komma dit!
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Farväl, helsa alla på Haiko må – godt och Gud vare med Er. Mammas Atte.
15 Juni 99 15. kesäkuuta 1899
Ack den som skulle ha fått resa i afton, som jag hoppades. – farväl, helsa alla på Haiko och må så godt Mammas Atte
20 Juni 99. 20. kesäkuuta 1899
K. kommer till Haiko kanske förr än jag: han reser direkt öfver Berlin och P.burg. – och jag skall ju i alla fall stanna några dagar i Köpenhamn.
Det vore rysligt roligt att få ett bref från Haiko, för att få höra att ni äro der i lugn och ro och oförkylda i detta grymma väder.
Måndag d. 26 Juni 1899. 26. kesäkuuta 1899
Farväl och må väl tills vi råkas. – Helsa alla på Haiko från Mammas Atte.
Paris söndag afton 27. toukokuuta 1900
Litet afundas jag henne att få komma till Haiko, träffa er och lefva i lugn och ro. Ack om jag kunde få arbeta litet igen! Det här flänglifvet är förslöande.
Paris 2 juni 1900 2. kesäkuuta 1900
Från B. hade jag telegram i dag från Köpenhamn att hon lyckligen anländt och nu som bäst rullar till Stockholm. Alltsedan hon reste har här varit ett fasligt väder: kallt och regnigt. Roligt vore om B. ville skrifva om resan så der utförligt: och så gjorde vi det, och så gjorde vi det, och så kom vi dit. Om Ni har vackert väder på Haiko nu, så är der herrligt.
Paris 7 juni 1900 7. kesäkuuta 1900
Gud låte Er få vara friska och finna Haiko härligt, som alltid: Helsa Haiko, helsa Etters och alla hemma från Mammas Atte.
Paris 20 Juni 1900 20. kesäkuuta 1900
Några ord blott (kl. är redan 1/2 5, och 5 går posten) för att tacka Eder för brefven med friska sommarintryck från Haiko. Hvad jag afvundas Er! Och hvad jag gerna skulle dricka förmiddagskaffe med Er, sedan jag på morgonen ritat ett hel hop helsidor och vignetter åt Söderström & Co. Men den tiden kommer väl också en dag, och den som då är nöjd det är jag!
söndags stor festmiddag hos Tenisheffs, der Ellan var och hade succès – satt emellan Holländska kommissarien baron van Assbeck och WagonLits egare Nagelmackers, belgisk penningemagnat. Efter middagen stod koncert du hvem – jo vår Haiko Fiedelmann – numera Alexandre Roman – spelade, och som slutade med en akt spelad af theatre français artister. Enckell, Söderhjelm och Thesleff voro också der.
Helsa Haiko och alla der från Mammas egen Atte.
13 Juli 1900 13. heinäkuuta 1900
Och jag måste arbeta på F.S.S. som jag lofvat färdiga till den 1sta September. Kunde någon af systrarna telefonera till Nylands kasern för att få Hällfors ut till Haiko under Augusti?
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Puaux skall disputera för doktorsgrad i sommar och sedan komma till Finland, hans drömmars land. Ni får väl alla träffa honom der ty han har lofvat komma ut till Haiko också.
Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
*Jag skickar fr. Acktés porträtt och Haiko landskapet (aftonsolen) till Salongen, ingenting
Paris 1 maj 1901 1. toukokuuta 1901
Om nu flickorna vilja ha sommarhattar så skall jag skicka sådana i alla fall. Jag är så villrådig angående presenter åt Er. Hur är det med Haiko? behöfs det intet möbelöfvertåg der?