Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Antwerpen

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Antwerpen kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Antwerpen kronologisessa järjestyksessä

på Östersjön, nära Bornholm, d. 28 Sept. 28. syyskuuta 1873
Ombord har Edelfelt fått veta att hans resrutt inte behöver gå via Hamburg, där han vid Harburg skulle behöva korsa Elbe med flotte för att komma till Antwerpen; han åker istället via Büchen.
Edelfelt reser samma afton klockan 6 först till Hannover och sedan till Antwerpen.
Köln. d. 29 September 1873. 29. syyskuuta 1873
I Hannover skildes Edelfelts och Rosenbaums vägar; Edelfelt tröstades av att upptäcka att han "charmant" klarar sig var som helst på järnvägen, så länge han kan språket; Edelfelt fick vänt på tåget till Köln; han hade gärna åkt direkt till Antwerpen, men det gick inte för sig i tredje klass; han råder var och en som vill studera människor att ta tredje klass, i Tyskland gör de flesta ungherrar det.
Edelfelt åkte genom Düsseldorf på vägen till Köln; föregående kväll åkte Edelfelt på den präktiga bryggan över "Rhein, den freie deutsche Rhein" in till Köln, där den mäktiga domen höjde sig som en jättelik skepnad i mörkret; på kvällen är han antagligen framme i Antwerpen; ekonomiskt har det lönat sig att åka tredje klass.
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2. lokakuuta 1873
Edelfelt är nu på ort och ställe; resan från Köln gick bra; oredan vid de tyska stationerna var en barnlek i jämförelse med det virrvarr som råder vid vissa hållpunkter i Belgien, som t.ex. Mechelen, Löven och Antwerpen; utmärkt vacker är vägen från Aachen till Lüttich: höga romantiska berg med slott och ruiner, bördiga dalar.
Det första intrycket av Antwerpen var gott; bärarna vid stationen, kusken och värden på hotellet Rose d'Or, Monsieur Baptiste van der Anwera, var mycket vänliga och beskedliga; Edelfelt överväger att slå sig ner på caféet Goude roos/Rose d'Or, där man också kan få rum, men ska först fråga någon till råds.
Antwerpen – Anvers (s hörs) är en stor stad; katedralen reser sig hög; i de trånga gränderna hänger Mariabilder i varje hörn; de finaste platserna i staden pryds av tre målare: Paul Peter Rubens, David Teniers, Anthonis Van Dyck.
"Flämiska" [flamländska] hörs mera än franska, även om alla artighetsfraser sägs på franska; i butikerna talas franska; caféerna och "Estaminet'erna" liknar inte värdshusen i Finland; blusmannen [arbetaren] och "herren med cylinderhatt" möts som jämlikar där; Edelfelt tycker att priserna är låga, medan "Antwerparna (les Anversois)" menar att det är mycket dyrare än förr.
Monsieur Joseph Van Loon presenterade Edelfelt för Monsieur Nicaise de Keyser och underströk att en aktad man i Finland (kommerserådet Johan Friedrich Hackman) hade framhållit Edelfelts anlag som goda; de Keyser ansåg Edelfelts medhavda tavlor som lovande (bl.a. Hulda Berndtsons porträtt och porträtt av Alexandra Edelfelt); Edelfelt blev utan vidare antagen till konstakademien, men måste för reglernas skull utföra en "teckning efter antiquen"; direktör de Keyser tyckte inte riktigt om Edelfelts antikritningar men menade inte att det var hans fel; han "tycktes mena att alla ritlärare hade galna metoder, undantagande de i Antwerpen"; de Keyser trodde att Edelfelt redan om några veckor skulle bli uppflyttad till en högre klass; i flera ämnen hamnade han att börja mitt i kursen, eftersom de inletts redan i maj; de Keyser frågade Edelfelt om han före han anlände till Antwerpen varit på de klara med att man där arbetade hårt och hade stränga regler; Edelfelt svarade att han kommit till Antwerpen för att han visste att man där hölls i "tukt och Herrans förmaning".
Edelfelt gick till Salon d’Anvers, utställningen med levande mästares arbeten, i och med att muséet var stängt; Monsieur Joseph Van Loon köpte biljett och katalog åt Edelfelt och måste sedan ge sig iväg på några brådskande ärenden; om Alexandra Edelfelt varit med skulle hon ha fått se ett kvinnoporträtt målat av Monsieur Nicaise de Keyser; bland historiemålningarna tyckte Edelfelt i synnerhet om Lourens Alma Tadema; "Claudius utropas till romersk kejsare", "Dante ser Beatrice första gången som gosse" och scener från Antwerpens belägring och spanjorernas framfart; på den lediga tiden fram till att undervisningen börjar skall Edelfelt besöka museet och besöka kyrkorna St. Jaques och St. Paul där det finns utmärkta målningar av Peter Paul Rubens, Anthonis van Dyck m.fl.
Antwerpen d. 8 Oktober 73 8. lokakuuta 1873
En vecka har gått sedan Edelfelt anlände till Antwerpen; allt har gått tämligen väl; undervisningen på konstakademien har börjat.
Det är enligt Edelfelts mening förargligt att konstakademien inte finns i Bryssel, som är trevligare än Antwerpen; där talas franska, människorna är gladare och pro tertio [för det tredje] är det inte lika katolskt; i Antwerpen ställs i boklådsfönstren ut fotografier och annat material om vallfartsorten Lourdes i Frankrike och jungfru Marias uppenbarelse för bondflickan [Bernadette Soubirous]; på samma ställen exponeras också stora fotografier av greve Henri de Chambord och hela ”maison de la France”, som "hela det Bourbonska och Orleanska sällskapet" kallar sig; på katolskt håll skulle man vilja se Chambord på den franska tronen; Edelfelt anser antwerparna bigotta, de iakttar alla yttre religiösa bruk och regler, men folket i Flandern står på en låg punkt i rent andligt avseende.
Av Adolf von Becker hade Edelfelt fått rekommendationer till Monsieur Léon Dansaert, som han sökte upp; Dansaert menade att Edelfelt inte borde stanna i Antwerpen mera än 4,5 à 6 månader, annars fanns det fara för att han föll in i ett manér som inte vore bra.
För att ge dem där hemma en uppfattning om de ställen Edelfelt dagligen passerar bifogar han två fotografier från Antwerpen; bakom Anthonis van Dycks bildstod syns konstakademiens byggnader; Edelfelt har markerat dörren han dagligen går in genom med en stjärna; huset med Nicaise de Keysers ateljé har en kula på taket.
Hamnen i Antwerpen har Edelfelt gått ner till flera gånger för att leta efter finska skepp; där hörs många olika språk.
Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18. lokakuuta 1873
Föregående dag var Edelfelt på konstnärsföreningen Cercle Artistique för att bese Titians Danaë och två huvuden av Rembrandt; dessa verk är köpta av en "rik ryss" men exponeras [ställs ut] i Antwerpen för några veckor; konstnärsföreningens hus är vackert; i stora salen har de framstående medlemmarna prytt mellanrummen mellan fönstren, ovantill finns porträtt av alla Nederländernas "utmärkte män", nedanför en list med historie- och genremålningar; där hittar man småbitar av Charles Verlat, Lourens Alma Tadema, Alfred Stevens, Hendrick Leys, Nicaise de Keyser och Jozef Van Lerius.
Antwerpen som stad är tråkig, det kommersiella tränger undan allt annat.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29. lokakuuta 1873
I kostymlära och antik konsthistoria har de professor Beumart till lärare, en av huvudredaktörerna i en av Antwerpens "förnämsta" liberala tidningar, le Précurseur.
Edelfelt har sällan förut kommit att se det som en lycka, "något att tacka Gud för", att vara född och uppfostrad i den protestantiska tron, som ger en rättighet att tänka och forska själv, och inte behöva ställa "ett oräkneligt antal helgon och ett despotiskt herrsklystet, sniket, listigt och sjelfviskt presterskap" som medlare mellan sig själv och sin Gud; han har börjat högakta König Wilhelm I och Otto von Bismarck för deras sätt att hanter hans helighet och hans biskopar, vilket går i linje med den uppfattning som framkommer i de belgiska liberala tidningarna; Jesuiterordens stormästare, Pater Beckx, lär snart gästa Belgien; jesuitorden i Antwerpen håller på att bygga ett "charmant" nytt hus, "ungefär så stort som Senatshuset med banken och hela historien" i Helsingfors.
Edelfelt har funderat på att inte skaffa sig någon rock, utan i stället en paletårock eller en riktig paletå som han kunde få för 50 francs; de två största klädmagasinen i Antwerpen ligger alldeles invid; han ber om Alexandra Edelfelts åsikt.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1. marraskuuta 1873
De som åkte var herrarna Claus, Anthonies och Edelfelt; Emile Claus är den duktigaste i konstakademien för tillfället; under resan berättade denne sin livshistoria; fadern, en klädfabrikant i en småstad i Flandern motsatte sig sonens konstnärsplaner; Nicaise de Kayser hade emellertid bett att Emile Claus skulle komma till Antwerpen och börja på konstakademien, vilket denne också gjorde efter en vistelse i Lille i Frankrike.
Edelfelt har tecknat Emile Claus och Anthonies; Jules Dubois mötte dem på stationen; de hade elva timmar på sig innan expresståget återvände till Antwerpen; först gick de till musée Wilson där de såg saker av Constant Troyon, Ernest Meissonier, Henri Regnault, Rembrandt och Frans Hals.
Redan på vägen, tvärs genom Brüssel, beskrev Jules Dubois tavlorna i Musee Wiertz; Antoine Wiertz är en idealist i vår materialistiska tid och Edelfelt fick ett egendomligt blandat intryck av denne; Wiertz tavla "Kristi triumf" med den korsfäste frälsaren och Lucifer, samt "Kristus, Eva och Satan" är vackra och utmärkta; "Une scéne de l'enfer" med Napoléon den store och "en barnamörderska" är förfärliga; all effekt av Dubois glöd reducerades till intet då Edelfelt hörde Emile Claus imitera hans svada för några bekanta de träffade då de återvände till Antwerpen.
Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13. marraskuuta 1873
Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt är på dåligt humör och har tråkigt i Antwerpen; det är bara ett sätt att uttrycka saknad efter dem därhemma och alla främlingar i Antwerpen förenas av bristen på förströelser; i synnerhet valloner och fransmän har öga för antwerpbornas oartighet och tillgänglighet; på konstakademien har Edelfelt inte tid att ha tråkigt och trivs därför bra där.
Messieurs Sidney Adams, John Jamesson, Robert Arthur, Frédéric Matthæi m.fl. har ytterst få bekanta trots att de varit i Antwerpen i över ett år; det är svårt att komma in i de katolska familjerna; Monsieur Lenærts skryter med sin bekantskapskrets; ryktet säger att Lenærts slog sig in på måleriet på grund av att han underkändes i gymnasistexamen i Liège.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19. marraskuuta 1873
Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.
Edelfelt läste recensionen av teaterstycket i le Précurseur, vilken var mycket bra; Monsieur Claus anmärkte med en suck att på samma scen där Antwerpens elit hade fått se Pierre Corneilles storartade stycke inom kort skulle få höra de enorma dumheterna i [Jacques Offenbachs] "Barbe Bleu" eller "La Grand-Duchesse [de Gérolstein]"; "I sanning det är hårdt, men det är det XIX århundradets smak", skrev Edelfelt.
Det beror på concoursen [tävlingen] vart han reser; han vill också brevledes fråga Adolf von Becker om råd; han kunde fara både till Paris och München, och väljer hellre Paris då Becker och Berndt Lindholm är där; kamraterna uppmanar honom att stanna i Antwerpen över sommaren.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24. marraskuuta 1873
Edelfelt känner att hans tankar om sin egen storhet blivit grundligt stukade i Antwerpen; han känner sig generad att ta emot beställningar, då han ändå inte tycker sig kunna utföra dem som han skulle vilja; att måla torser plågar honom, färg och form vill inte lyckas; Nicaise de Keyser berömde hans senaste komposition; Jozef Geefs var nöjd med det senaste huvudet (Jacob och Rachel-tema); Edelfelt börjar med anatomin på allvar denna vecka genom att rita sitt första skelett; Frédéric Matthæi har ett skelett, tre écorchéer (muskel-män) och olika gipsmodeller hemma – allt möjligt kan man skaffa sig för pengar, förutom talang; Edelfelt anser att han själv börjat i lämplig ålder, endast Léon de Pape är yngre; akademiebildningen är skadlig då den drivs för långt.
Medan de har haft smällande kallt i Suomenmaa [Finland] har det i Antwerpen varit regn och slask; Schelden och havet gör klimatet fuktigt och obehagligt.
Kartan över Antwerpen sänder Edelfelt följande dag till Morbror Gustaf Brandt.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30. marraskuuta 1873
De antwerpiska teckningarna hade i London på en internationell exposition [utställning] av arbeten från konstskolorna i Europa vunnit första priset; konstakademien i Antwerpen kan vara den bästa i Europa; Düsseldorf är på nedgående och akademien i München lär inte vara något extra, även om Tysklands största målare slagit sig ner i denna stad.
Edelfelt har skickat kartan över Antwerpen till Morbror Gustaf Brandt.
Antwerpen d. 6 December. – 6. joulukuuta 1873
Edelfelt ska försöka skicka hem något till våren; de har ferier [lov] från 1 mars till 4 maj och vare sig han befinner sig här eller i Paris borde han få ihop något, Calle Holms tavla t.ex.; mot vårsidan har Edelfelt tänkt måla akvareller från gränderna i Antwerpen.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14. joulukuuta 1873
Med de medel som blev över från de insamlade pengarna beslöt man att nästa lördag ställa till maskeradbal; Frédéric Matthæi erbjöd Edelfelt och Karel Scriba kostymer; Edelfelt vet inte vad han skall göra med sina två extra biljetter; Schultz tror att Edelfelt kommer att bli "lyckliggjord" med en av dem; Sidney Adams funderar på en Hamlet-kostym men menar att det blir oskäligt dyrt; inbjudningar har sänts till akademierna i Brüssel, Gent, Brugge, Lüttich och Mons; Edelfelt beklagar att han inte har några av sina Helsingforsbekanta att ge sina biljetter åt; man kan hoppas på en munter afton, de trumpna antwerparnas karaktär lär försvinna bakom masken (karnevalen i Antwerpen är den grannaste i Belgien).
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23. joulukuuta 1873
Maskeradbalen "bal des Academiens" har gått av stapeln; på konstakademien har förberedelserna varit många; Peeters och De la Montagne målade en dekoration bestående av Peter Paul Rubens byst, Antwerpens vapen och målarkonstens emblem; Edelfelt klädde sig inte i Frédéric Matthæis franska militärkostym, utan kom tillsammans med Jules Dubois utklädda till kritiken (Dubois) och konsten (Edelfelt); tillsammans med Karel Scriba ritade Edelfelt karrikatyrer som de tryckte upp och som hade god åtgång; engelsmännen Jamesson och Stephenson var utklädda till ett resande engelskt par; Peeters kom som fiskmånglerska; Emile Claus och Gérard Portielje var ypperliga pierrots; redaktören för Précurseur var på plats; Edelfelt sänder hem tidningsnumret där balen nämns, samt de karikatyrer som han har kvar; Amor som målare är ritad av Scriba, medan Edelfelt gjort de två andra, däribland hans eget porträtt.
På maskaradbalen blev Edelfelt genom Karel Scriba presenterad för kapten Svendsen från Norge och skeppsmäklare Lindroth från Nystad; Lindroth hade bott sex år i London och var nu skepssmäklare i Antwerpen; Scriba hade misstagit dem för musiker och han bjöd Lindroth till deras julfirande.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14. tammikuuta 1874
Vlämer [flamländare] uttalar Antwerpen som Ántwäräpä; flamländskan har flera ord som används i svenskan men inte i tyskan; få språk har så många munarter (dialekter) som flamländskan, personer från Brügge, Gent och Antwerpen förstår knappt varandra.
I klassen märker man av språkstriden i Belgien; senast gjorde sig Jules Dubois lustig över en flamländares franska uttal; ”Emellertid känner jag det så hemvarmt när jag hör dessa skäl och motskäl, dessa utläggningar om folk och nationalitet, detta tal om ett förtryckt språk, det vackraste på jorden o.s.v. – Emellertid hafva flämerna, likasom fennomanerna, rätt i många stycken, men de gå för långt i ifvern för sitt språk”; Antwerpen är den mest flamländskt sinnade i hela Belgien.
Med holländaren Hinderikus Boss, som inte förstår franska, talar Edelfelt flamländska; flamländarna är så vana vid vallonernas ovilja och oförmåga att i Antwerpen bruka flamländska att de blir överraskade när någon tilltalar dem på det språket; tyska och svenska har många föreningspunkter med flamländskan.
Edelfelt funderar på att låta tvätta sin ljusa sommarpeletå; den blåa från 1866 använder han när det är dåligt väder, d.v.s. dagligen i Antwerpen; han måste troligen köpa något nytt klädesplagg till våren.
Antwerpen d. 27 Januari 74 27. tammikuuta 1874
Polydore Beaufaux har sagt till Robert Arthur att Edelfelt och Sidney Adams är bland de utlänningar som gjort snabba framsteg i teckning; enligt Beaufaux hade Edelfelt i början ett "fruntimmeraktigt" sätt att teckna, men börjar nu bli mera förtrogen med Antwerperskolan och tecknar "manligare" än förut.
Förra lördagens maskerad var den gladaste afton Edelfelt haft i Antwerpen; Frédéric Matthæi lockade Edelfelt att klä ut sig till "fruntimmer"; kostymen förverkligades med hjälp av Matthæis systrar och tant; Karel Scriba uppmanade Edelfelt att ta emot den peruk Matthæi hyrt åt honom, eftersom Matthæi hade gott om pengar, som han bl.a. lagt ut på en maskeradkostym åt Jozef Van Rysel; Scriba var utklädd till rövarhövding och "lilla" Léon de Pape till lakej; Sidney Adams var spanjor, liksom "incroyable" [otroliga] Dubois från antikklassen, Dewey Bates "negrinna", Robert Arthur neger; de la Montagne, Émile Claus och Eugène Joors var harlekiner; Robert Stephenson kom i bolero, han har tidigare studerat teologi i Cambridge.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2. helmikuuta 1874
Sista dagen före konkursen [tävlingen] har han primo [för det första] ritat ett skelett hos Sidney Adams; secundo [för det andra] "hopsmetat" en komposition om Neros förföljelser av de kristna; tertio [för det tredje] läst perspektiv; quarto [för det fjärde] sprungit genom halva Antwerpen för att skaffa sig ett ritbräde.
Målaren står högt i kurs i Antwerpen, till skillnad från därhemma; möjligen är det tack vare Peter Paul Rubens; Edelfelt kan inte se varför en artist med anlag och arbetskraft inte skulle vara värdig samma aktning som vilken annan "kälkborgare" som helst.
Axel Antell har skickat Vikingen, med några hälsningsrader i marginalen om sin familjs resa; det verkar som om herrskapet Antell reser direkt till Paris från Cöln, och passerar således inte Brüssel; i stället hoppas han träffa dem i Paris när han kommer bort från Antwerpen.
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9. helmikuuta 1874
Antwerpen är vidsträckt och att gå från Borgerhout till Schelde och tillbaka tar på benen.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15. helmikuuta 1874
Lindroth reste samma natt till England och planerar inte att återkomma till Antwerpen; Edelfelt gav honom de senaste numren av Helsingfors Dagblad, efter att först ha strukit ut de handskrivna meddelandena i marginalen.
Edelfelt besökte med Karel Scriba den familj Schultz är inneboende hos i Antwerpen; familjen är tysk och "die Uralte", den äldsta kvinnan, är av svensk härkomst och heter Erckmann; hennes stamfar, en luthersk präst i svenska armén, hade bosatt sig i Tyskland i samband med trettioåriga kriget; där var också en släktning, herr Peeters, som agerade "rolighetsminister".
I Belgien och Tyskland motarbetar Internationalen, arbetarrörelsen, militärtvånget; arbetarrörelsen har en ofantlig makt för att den består av människor som har lidit mycket, som har förtvivlat mod och starka armar; i Norden skrattar man för att man ännu inte lärt känna arbetarrörelsen; i Antwerpen hålls dagligen arbetar-"meetings" [möten] för att diskutera militärlagen; i Tyskland är de flesta fabrikstäderna i Westphalen och Rhenlandet, Mainz och Frankfurt fulla av internationalister.
Varietéteatern var utsmyckad som palatsen i tusen och en natt; där var omkring 6 000 personer, alla "fruntimmer" var maskerade, och denna lördagsbal under karnevalen sägs vara den bästa; Edelfelt satt länge med Schultz i logen hos det polska herrskapet han berättat om tidigare; det var egendomligt att i Antwerpen nästan uteslutande höra franska talas på alla håll; franskan förblir "salongens, kurtisens och galanteriets språk".
Fortsättning (Måndagen) kl. 12 på dagen. 16. helmikuuta 1874
Morbror Gustaf Brandt frågar om väderleken; efter 3 dagars snöfall töar det nu i Antwerpen.
Edelfelt kan inte säga hur långt lantbruket framskridit då han inte varit utanför Antwerpens murar, med undantag för resan till Brüssel; med Dewey Bates planerar han en längre vandring längs Schelde mot Vliessingen; Antwerpen är vidsträckt så redan att gå till Frédéric Matthæis på Boulevard Leopold är en duktig bit; som tur finns en "tramway" [spårvagn] som går från Place de Mer ända till förorterna Berchem eller Borgerhout.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22. helmikuuta 1874
Senaste söndag var Edelfelt tillsammans med Karel Scriba och Schultz på "diner" [middag] hos ”pelsfrun” [pälsbutiksinnehavaren]; dottern var rätt vacker men ”ohyggligt, extremt kokett”; sönerna var kontorister, liksom många ungherrar i Antwerpen; den ena sonen hade varit i Amerika; "gumman" var tillgjord och talade gärna om sina affärer i Brüssel, Gent och St Nicolas; en lysande kontrast bildade med sin naturlighet en 17-årig flamländska som påminde om friherrinnan Catharina Walleen, f. Etholén; fyra språk talades vid middagsbordet, franska, tyska, engelska och flamländska.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8. maaliskuuta 1874
Edelfelt ska göra sitt bästa för att i målningen göra något skapligt att skicka hem; man må väl kunna ställa ut en enkel tors i Helsingfors då expositionen [utställningen] i London tagit emot sådana från Antwerpen.
Hertigen och hertiginnan av Edinburgh passerade Antwerpen; Edelfelt missade dem p.g.a. att tidningarna angett fel tidpunkt; hertigparet befann sig redan på den engelska korvetten "Victoria and Albert" ute på Schelden då han anlände; Sidney Adams hade sett paret på nära håll och konstaterat att de var vackrare än på fotografierna; parets besök i Brüssel hade rapporterats "vidlyftigt" i tidningarna.
Karel Scriba visste att det såldes ett parti stövlar för 10 francs hos den finaste skomakaren i Antwerpen; Edelfelt köpte ett par stövlar; till näst behöver han byxor; hans pengar räcker inte till både räkningarna och de tillfälliga utgifterna; han ber Alexandra Edelfelt skicka pengar i början av april; Scriba och Schultz är i Bryssel, Edelfelt åkte inte med då det skulle bli för dyrt.
Antwerpen d. 9 April 74 9. huhtikuuta 1874
Jules Favres föreläsning om Jeanne d’Arc på konstföreningen Cercle artistique hölls på kvällen annandag påsk; Edelfelt och Monsieur Schultz kom i god tid och fick bra platser; Favre ser ut som på bilderna, men mycket äldre, han påminner om Fredrik Idestam; hela Antwerpens grädda fanns på plats; Favre var en mästerlig talare i Lorentz Dietrichsons stil; hans föredrag påminde om Erick Gustaf Geijers äreminne över Sten Sture och Gustaf Adolf; Favre avslutade med att vända sig till publiken och säga att Jeannes d'Arcs kamp för frihetens idé passade bra på Belgiens "fria, oberoede jord"; han hoppades att Frankrike också skulle komma fram till att dess enda möjliga regeringsform är en "upplyst och sansad demokrati".
Alexandra Edelfelt kan ännu ett par veckor skriva till Edelfelt i Antwerpen, men om hon vill adressera breven till Paris kan hon använda Berndt Lindholms adress på Rue fontaine St Georges 40.
Antwerpen d. 17 April 74. 17. huhtikuuta 1874
Edelfelt har flera gånger varit hos Nicaise de Keyser med sin kolkomposition "Attilas död", men han har ständigt så mycket att ändra så han tror inte att han hinner få den färdig för utställningen i Helsingfors; han har funderat på att välja ett annat ämne, Gustaf Adolf och de 70 vid Demmin, som han tror att bättre skulle tilltala Helsingforspubliken; arbetet med kompositionen "Alexander den store på dödsbädden" för Antwerpen expositionen tar mycket tid och de vackra vårkvällarna lockar också till promenader.
Medan Fritz (Frédéric) Matthæi var utom hörhåll vände sig hans mor till Edelfelt och frågade om hennes son hade talang; Edelfelt stod inför ett dilemma – artigheten sade ja, samvetet nej; artigheten segrade; Matthæis väg till målare har varit egendomlig; Matthæi är uppfostrad vid polyteknikum i Hannover, men tillbringade somrarna hos sina morbröder i Bretagne, vilket gjort honom fransksinnad; han hyser "det hjertligaste hat" till preussare; då fransk-tyska kriget utbröt ville Matthæi ansluta sig till franska armén; hans tyska farbröder tvingade honom att lova att aldrig bli militär i varken Frankrike eller Tyskland; eftersom han visade lust för ritning, lät man honom i stället välja en målarakademi och valet föll på Antwerpen; familjen som tidigare bott i Dresden, Schweiz och Paris slog sig också ner i staden; systrarna är glada över att Matthæi har övergett sina officersplaner; Edelfelt tycker att Matthæi är som skapt för att vara soldat.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
Torsten Wænerberg och Filip Forsten är i Paris, men de kan inte ersätta Berndt Lindholm; den första saknar schwung, den senare allvar; Edelfelt tänker hålla sig till Adolf von Becker och Sidney Adams; Morbror Gustaf Brandt har rätt i att man har nog av landsmän därhemma; i Antwerpen har han inte saknat sådana; gemensamma idéer, sympatier och strävan förenar mer än språk och står över nationaliteterna.
Om Paris är för dyrt kommer Edelfelt kanske tillbaka till Brüssel eller Antwerpen; Jean-François Portaels är en god lärare; han får fråga Adolf von Becker om råd.
Edelfelt vill inte komma ur den goda arbetstakt som han vant sig vid i Antwerpen; i Paris måste han komma i arbete så fort som möjligt, annars blir det till dagdriveri; även Sidney Adams ska "bråka" [stå i] och arbeta allt vad han kan vid Seines strand.
Antwerpen var sagolöst vacker när de anlände till St Annika för att med ångfärja ta sig över Schelde; den makalösa tornspiran höjde sig mot den blå kvällshimlen.
Edelfelt får sina fotografier på lördag; han ska sända dem hem, så Alexandra Edelfelt får ännu några rader från honom från Antwerpen; han ska försöka sälja en del av sina gamla kläder hos en skräddare.
Antwerpen d. 4 Maj 74. 4. toukokuuta 1874
Prisutdelningen var festlig, med Antwerpens provinsguvernör, borgmästaren och flera andra dignitärer närvarande; den första i varje klass kröntes med en lagerkrans och medalj av någon bland hedersgästerna; Nicaise de Keyser eller någon av de äldre professorerna överräckte de mindre ädla medaljerna; de 3 första "d'excellence" och de 6 första i varje deltävling lästes upp.
Packandet har känts tråkigt och svårt; Edelfelt har mer saker och skisser än då han reste från Helsingfors; det vackra vädret har förbytts till köld och regn; om Alexandra Edelfelt vill skriva innan Edelfelt har en adress i Paris så kan hon sända dem till Karel Scribas adress i Antwerpen; Edelfelt säger farväl för kanske sista gången på belgisk jord och ber Mamma hälsa alla.
Jean Rousseau, professorn i estetik, har i marginalen på Edelfelts uppsats i estetik för concoursen [tävlingen] skrivit att hans svar förtjänar högsta poäng; uppsatsen visar att Edelfelt tagit till sig undervisningen och dessutom utvecklat ämnet genom personliga reflektioner; uppsatsen översattes av bibliotekarien på stadsbiblioteket i Antwerpen; det är förargligt att Edelfelts namn på grund av den alfabetiska ordningen står efter Anthonies, som delade första platsen men fick lägre poäng.
Paris d. 8 Maj 1874 8. toukokuuta 1874
P.S. Karel Scriba och Schultz hjälpte med inpackningen av alla saker i Antwerpen.
På morgonen gick Edelfelt till Thorsten Waenerberg, som följde med honom till Adolf von Becker; Becker ansåg att Edelfelt gjort enorma framsteg i Antwerpen; han skulle försöka få in honom hos Jean-Léon Gérôme eller Léon Bonnat; Edelfelt skulle föredra Gèrôme, men det lär vara rysligt svårt att komma in.
I jämförelse med Antwerpen för man i Paris ett "lättingsliv"; Thorsten Waenerberg har inte gjort mycket på flera veckor, eftersom så många skandinavier har anlitat honom som guide: landsmän är en förbannelse för alla som vill arbeta: 1. man lär sig inte språket, 2. det tar tid och 3. pengar; det är dyrt i Paris, Edelfelt vet inte hur han ska klara sig.
Idag ska Edelfelt gå till expositionen [salongen]; det pågår också en magnifik utställning för Elsass-Lothringen i Palais Bourbon; alla franska familjer har sänt dit sina bästa tavlor; allt kostar dubbelt mot i Antwerpen, expositioner, middag, rum.
Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
Edelfelt funderar på att åka tillbaka till Brüssel; i Belgien är det billigare än i det Helsingforsiskt dyra Paris; maten är dyr, Edelfelt har med Thorsten Wænerberg och Adolf von Becker ätit på det billigaste stället i Montmartre; han har också prövat studentrestaurangerna i Quartier Latin; han bor på ett litet hotell vid Rue Fontaine 29, som kostar 35 francs i månaden, plus 5 francs för städning; Alexandra Edelfelt kan vara övertygad om att det verkligen är så här ohyggligt dyrt efter kriget; det lär nog bli annat än de egyptiska köttgrytorna i Antwerpen om han stannar; amerikanen Robert Arthur betalar mindre på Hôtel Russie på Rue Racine; Becker och Waenerberg verkar inte vara några goda hushållare.
I Antwerpen skulle Edelfelt inte ha kunnat tänka sig att låta en vecka gå utan att "göra strå i kors"; så har det emellertid gått nu, i en vecka har han bara sett och sett, och ändå långt ifrån sett allt; han har besöket Salongen, Luxembourg, Louvren med Rafaël och Peter Paul Rubens, expositionen i Corps Legislatif för Elsass-Lothringarna;den sistnämnda utställningen är arrangerad av baron Taylor, till förmån för de Elsassare som tänker flytta till Algier hellre än stannar under Preussen; Frankrikes rikare familjer har bidragit, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig att det är imponerande; det finns utställningsobjekt från Nathaniel Rotschilds samlingar; bland porträtten finns alster av Marie Antoinette, Napoleon och Robespierres; där finns också Ernest Meissoniers Napoleons återtåg från Ryssland.
För att komma in på aftonskolan, École des Beaux-Arts (den bästa i Paris, kanske i hela världen), måste man göra en concours [tävling] i anatomi och perspektiv, vilket Edelfelt med nöje skulle underkasta sig; han har ännu inte hunnit glömma lärdomarna från Antwerpen.
Då Edelfelt gick till Adolf von Becker för att höra efter brev hade inget kommit från Alexandra Edelfelt, däremot ett helt paket från Antwerpen med brev från Karel Scriba, Hinderikus Boss, Léon de Pape, Even, Desirée Van Ganzeberger.
*Edelfelt har fått Morbror Gustaf Brandts brev, som gjort en tur till Antwerpen; han har också fått Lulle (Julian) Serlachius brev.
Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
B.O.Schauman har infört en oriktig notis om Edelfelts placeringar i tävlingen i Antwerpen.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27. toukokuuta 1874
Edelfelt är nu elev hos Jean-Léon Gérome; Adolf von Becker hade följt honom till Gérome, som emellertid inte var på plats; några dagar senare tog en amerikan och tidigare elev hos Gérome med Edelfelt till École des Beaux arts, där han träffade Gérome och tack vara sitt intyg från Antwerpen genast blev antagen; Géromes privatateljé är rikligt utsmyckad i egyptisk stil.
Man tecknar bra hos Jean-Léon Gérome, men däremot målar man inte lika bra som i Antwerpen; ingen har lika präktig färg som Pieter Frans de Beule, Émile Claus eller Jef (Jozef) Van Rysel; man målar inte torser i lebensgrösse [naturlig kroppsstorlek], utan hela figurer med en höjd på ungefär 60 centimeter; Adolphe Yvon korrigerar så länge Gérome är på resa till Holland; i synnerhet bland amerikaner och engelsmän finns usla tecknare och målare, men Englands och Amerikas framtidskonst angår inte Edelfelt.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt uttrycka hans känslor och tankar för Mille (Emil) Cedercreutz; själv ska han skriva till Mille och hans morbror; det ska bli roligt att träffa någon av hemklicken igen; han förebrår sig för att inte ha skrivit till morbror Gustaf Brandt och Lulle (Julian) Serlachius; därtill borde han skriva till Johan Friedrich Hackman, Robert Lagerborg och Léon de Pape i Antwerpen.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3. kesäkuuta 1874
Edelfelt skickar ett fotografi av Henri Schneider i konfirmationsdräkt, som han fått från Antwerpen till Ellen Edelfelt; Alexandra Edelfelt kan senare sända det tillbaka eller behålla det.
Paris d. 11 Juni 74. 11. kesäkuuta 1874
Det är svårare att bli bekant med folk här än i Antwerpen; de unga männen på ateljéerna är nästan alla av god familj med bildning och uppfostran, det förekommer inga ”gatuexemplar” som Vissers och Aloïs Boudry.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17. kesäkuuta 1874
Edelfelt har tänkt köpa sig ett par billiga sommarskor; stövlarna han köpte i Antwerpen är redan irreparabelt sönder.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1. heinäkuuta 1874
Edelfelt har fått brev av Joseph Cornet och Émile Claus; han skickar en brevsida till Alexandra Edelfelt för att hon skall få se hur vänliga de är mot honom; han drömde i går natt om alla de "präktiga kumpanerna" i Antwerpen, Karel Scriba, Frédéric Matthæi, Jozef Van Ryssen, Claus, Léon de Pape och han blev förargad då han vaknade och insåg att han var långt borta från dem alla; bland parisarna lär det vara mycket svårt att få nära vänner; Edelfelt hoppas kunna resa via Peter Paul Rubens stad Antwerpen då han reser tillbaka till Finland; troligen kommer han att få träffa flera av de gamla vännerna i Paris, dit alla som vill bli något reser.
Paris d 17 Juli 1874. 17. heinäkuuta 1874
På hotellet där Brummers bodde fanns en ung polack, en f.d. medicinstudent i Berlin; det var underligt att på nytt tala tyska, som han dagligen talade i Antwerpen; unga Johan Wilhelm Brummer kunde inte tåla den "otäcka tyskan"; Edelfelt kan inte förstå den kategoriska avogheten mot allt tyskt i Helsingfors, man måste kunna skilja på tyska språket, litteraturen och den preussiska politiken; han har inte blivit preussare eller pangerman men han kommer att akta sig för kategoriska omdömen om tyskarna.
Edelfelt har fått brev från både Karel Scriba och Joseph Cornet i Antwerpen; i Scribas brev ingick en dikt till "narren" Heinrich Fischers ära, som Scriba hade skrivit och illustrerat tillsammans med den tyske nykomlingen bland målarna i Antwerpen, Osterloh.
Paris d. 28 Juli 1874. 28. heinäkuuta 1874
Till sin födelsedag fick Edelfelt brev av Karel Scriba, som skrivit på vers, och av Schulz; han fick också gruppfotografiet av dem alla i Antwerpen; fotografiet blev inte så lyckat, Frédéric Matthæi ser tjock ut, Edelfelt och Scriba är inte heller bra, medan Schulz är sig lik; han sänder fotografiet till Alexandra Edelfelt; på Matthæis födelsedagsmiddag hade man utbringat en skål för Edelfelt; bland de närvarande fanns Scriba, Schulz, Jozef Van Ryssen och Dewey Bates; de senaste kvällarna har han umgåtts med en ung målare [Peyrot] från Nizza som han lärt känna i Jean-Léon Gérômes ateljé; denne har deltagit i kriget i Giuseppe Garibaldis armé.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4. elokuuta 1874
Bassan, som ibland arbetar i Edelfelts ateljé, är jude och har rest mycket i Tyskland, till badorterna där med sin sjukliga och svaga mor; Bassan är nybörjare och han har övat sig genom att kopiera några av Edelfelts studier från Antwerpen; han deklamerar Alfred de Musset eller härmar aktörerna på theatre français medan de arbetar.
Edelfelt har inget intresse av att ta kontakt med andra nordbor; han påminner Alexandra Edelfelt om det löfte han gav i Antwerpen efter sammanträffandet med den finska sjökaptenen; två uppsalastudenter har gått omkring i sina vita mössor, men de blir bara tagna för omnibuskonduktörer, stadsbud eller järnvägstjänstemän.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22. elokuuta 1874
Edelfelt har inte tidigare velat berätta för Alexandra Edelfelt att han lidit av diarré och dålig mage sedan han anlände till Paris; Adolf von Becker har förbjudit honom att dricka vatten, Parisvattnet har samma dåliga verkan på magen som Nevavattnet; tillsammans med Peyrot har han gjort en dekokt som hjälpt honom av med det onda; maten och levnadssättet i Antwerpen skilde sig inte lika mycket från det finska som det parisiska.
*Amerikanen Dewey Bates, Edelfelts vän från Antwerpen, kommer snart till Paris; Edelfelt har fått brev av honom.
Paris d. 26 Augusti 74. 26. elokuuta 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
B.O.Schauman har i all välmening men i enfald föreslagit att Edelfelt åker till Florens för att studera; Edelfelt blev indignerad då Berndt Lindholm visade ett brev från BOS, där denne beklagade att Edelfelt lämnat Antwerpen och att han sökt sig till Jean-Léon Gérôme.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
Edelfelt vill försvara sig mot att morbror Gustaf Brandt klagat på att breven blivit tråkigare och slarvigare sedan han kom till Paris; breven får en prägel av det liv man lever; i Antwerpen hade han många vänner och stötte inte jämnt på landsmän, dessutom var han ovan vid utlandet och beskrev därför mycket utförligare vad han upplevde och såg.
Bland danslokalerna har Edelfelt besökt Closerie des lilas och Elysée Montmartre; han har inte varit på Mabille; på Elysée Montmartre ser man arbeterskor, florister och modister dansa behagligt och lätt, för lätt enligt de nordiska begreppen; Edelfelt såg "fransysk" dans redan i Antwerpen på karnevalsbalen; han förstår inte varför de pryda finska damerna i Paris går till Mabille; Edelfelt skulle varken föra fru eller dotter dit ”emedan jag ej vet hvartill det skulle tjena”; i Norden tycker man att allt i Paris har en underbart fin prägel.
Paris . 11 Sept. 1874. 11. syyskuuta 1874
Som Edelfelt skrev till Ellen Edelfelt, så har Frédéric Matthæi och Jozef Van Ryssen inte hörts av; utifrån breven han fått från Karel Scriba, Dewey Bates, Jospeh Cornet, Léon de Pape och Émile Claus har alla de bästa vid konstakademien i Antwerpen rest iväg; bland andra Peeters, Nicolaas Steffelaar och Pieter Frans de Beule har egna ateljéer; då Sidney Adams och andra kommer till Paris kan de bilda en liten antwerpisk koloni.
Helsingfors förefaller för Edelfelt större än Antwerpen, Brüssel och Paris i och med att han känner alla där och jämnt hör talas om Adlerberger, Hagemeistrar, om baler, soupéer, soiréer, konserter och slädpartier; i Helsingfors har han inte friheten av att vara incognito.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20. syyskuuta 1874
Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.
Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.
Edelfelt har gått skallgång efter ett rum i Quartier latin, från Pantheon till St Germain de Pres, från Luxembourg till Seinen; han sprang på boulevard St Michel, Rue Bonaparte, Rue Vaugirard, Rue des Rennes, Rue de l'École de Médécine, Rue de Racine; små möblerade rum för 25 à 30 francs är små hål under taket; lite större och ljusare kostar omkring 50 francs; Filip Forsten betalar 50-60 francs för sitt rum; Edelfelt såg ett präktigt omöblerat logement vid Rue des Cassettes som han tror att han tar; Adolf von Becker har berättat vad han behöver i möbelväg; kostnaderna skulle bli 5 francs mera än det billigaste rum med städning på hôtel Russie där Robert Arthur bott; möbeltransport får man kostnadsfritt från Kolossen på Rhodos, det största och billigaste magasin i Paris; om Becker reser får Edelfelt en del av hans möbler; Severin Nilsson kanske kunde ge honom ett av sina bord billigt (två av dem tillhör egentligen Ernst Josefson); redan i Antwerpen rådde Karel Scriba och Arthur honom att ta privat logis.
Paris d. 24 September 1874 24. syyskuuta 1874
Edelfelt har Hackmanns beställning att falla tillbaka på om det går illa med ekonomin, även om han gärna skulle vänta med den tills han är skickligare; Alexandra Edelfelt vet att det finns tider då man göra av med mera pengar än annars; en sådan epok inträffade när han resta från Antwerpen, inklusive vistelsen i Brüssel, och en sådan ser det ut att bli i början av oktober.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1. lokakuuta 1874
Alexandra Edelfelt kan inte tänka vilket bråk [besvär] det varit sista tiden med flytt, penningknipa och concours [tävling]; Frédéric Matthæi har dessutom varit på besök; han kom med sin onkel Monsieur de Gorge, som påminde om ”herrar godsegare i Norden”; Matthæi var förmöget elegant, men i själ och hjärta samma genompräktiga pojke som i Antwerpen; de bjöd Edelfelt att besöka onkelns egendom i Mons i Belgien nästa sommar då han reser hem; Madame Matthæi och systrarna hälsade Edelfelt; Matthæi komma tillbaka på längre tid nästa vår.
Det är jämnt ett år sedan Edelfelt anlände till Antwerpen; *han ber Alexandra Edelfelt hjärtligt hälsa alla.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12. lokakuuta 1874
Två kamrater från Antwerpen klarade sig bra i skulptörernas förberedande tävling (concours préparatif), Joris (Georges) Geefs (son till professorn i anatomi) och holländaren Van Hove; ingen vet något om Sidney Adams, någon har sett honom London, där han sa sig dröja ett tag.
Paris d 6 November 1874. 6. marraskuuta 1874
Dewey Bates är lite mankerad [stött] över Julian Alden Weirs val, men Weir vill inte bo med den kritiserande Bates; dessutom är Bates nybörjare och det är inte trevligt att ha en sådans kludd framför ögonen; Alexandra Edelfelt vet redan att Bates inte gick igenom concoursen [tävlingen] och är ursinnig på Jean-Léon Gérome; Bates klagar att Léon Bonnat är den enda som kan måla i Paris, och att Gérôme inte kan se färgerna som Bates gör det, och som man gör det i Antwerpen, men stannar ändå hos Gérôme; Bates har beslutat att åka med en irländare till Neapel för tre månader; Edelfelt ser inte vad Italiens luft ska ge som inte Paris har kunnat åstadkomma; man måste kunna teckna och måla innan man målar tavlor, även om Bates har underbara idéer i konst och är en intelligent ungdom.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29. marraskuuta 1874
Då Edelfelt reser hem nästa sommar eller höst skulle han gärna vilja åka via Antwerpen, Haag och Amsterdam för att se sina "premiers amours" [första kärlekar] på konstens område, samt Rembrandt och Frans Hals i deras hemland; både Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat har rest till Holland för att se Rembrandt.
Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.
Paris d. 7 December 1874. 7. joulukuuta 1874
I ett fall är Edelfelt inte överens med Pauline Ahlberg; även om han känner släktskap med tyskarna kan han inte stöda Preussen, den tyska militären, det tyska kejsardömet och kejsar Wilhelm; kanske har hans aversioner mot den kungliga Spree's stränder stärkts av att hans tyska vänner i Antwerpen, Karel Scriba och Frédéric Matthæi var preusshatare.
Edelfelt påmindes om det gemytliga umgänget med tyskar i Antwerpen då han tillsammans med Julian Alden Weir besökte en amerikan med tyska föräldrar, Göttelmeyer; Göttelmeyer är gravör och elev till Jean-Léon Gérôme; han talade med förtjusning om Tyskland och lovade till våren hjälpa Edelfelt med några eau-forter [etsningar].
Paris d. 14 December 1874 14. joulukuuta 1874
Edelfelt sitter med Julian Alden Weir i deras kylslagna rum; Weir kokar vatten för att tillreda en "grog américain"; Weir få ofta underliga idéer, som t.ex. att resa till Antwerpen, Haag och Amsterdam mitt i vintern; schweizaren Alfred Henri Berthoud gör narr av Weirs infall, "ses toquades (parisisk slang) américaines"; Edelfelt sänder Weirs porträtt och ber Alexandra Edelfelt sända det tillbaka vid tillfälle.
Paris d. 18 December 1874. 18. joulukuuta 1874
*Julian Alden Weir lär verkligen resa till Antwerpen och Holland under jul.
Fortsättning juldagen om aftonen 25. joulukuuta 1874
Julian Alden Weir hade på julaftonen suttit ensam med en annan amerikan, Carroll Beckwith; han hade beslutit att på juldagen resa till Holland; Edelfelt skrev rekommendationsbrev till Émile Claus i Antwerpen och Nicolaas Staffelaar i Amsterdam.
Paris d. 10 Januari 1875. 10. tammikuuta 1875
Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.
Paris d. 1 Februari 1875 1. helmikuuta 1875
Det är inte klart för Alexandra Edelfelt hur undervisningen i École des Beaux Arts går till, så Edelfelt förklarar; på förmiddagarna arbetar alla, målare, bildhuggare och arkitekter i ateljén; 1 modell poserar hela veckan i samma ställning; läraren kommer två gånger i veckan och ger sitt omdöme, vid dessa tillfällen kan eleverna visa upp vad de gjort hemma i form av tavlor, skisser och teckningar; på eftermiddagen är det teckningsskola, varannan vecka efter naken modell, varannan efter antik och Adolphe Yvon är lärare, som kommer två gånger i veckan och korrigerar; eftermiddagsklasserna övervakas av översurveillanten Père Pécan, som skruvar ner gasen i belysningen eller avslutar séancen om det blir för mycket "chahu" (parisuttryck för nojs); en gång höll eleverna sådant liv och retade Père Pécan till den grad att han körde ut dem och följande dag var Yvons klass stängd; i ateljén på förmiddagarna är man fullkomligt fri och det sjungs och skrålas; nykomlingar, les nouveaux, utsätts för prövningar; stojet har för Edelfelt sedan tiden i Antwerpen blivit en andra natur och det inverkar inte på arbetet.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6. helmikuuta 1875
Ateljéeleverna i Paris skiljer sig från dem i Antwerpen, där eleverna ofte gjorde utmärkta saker i skolan men var fullkomligt förlorade då det gällde att måla en tavla hemma; i ateljén finns många som skrapar och "bråkar" med sina skolstudier, medan de målar charmanta tavlor för salongen; schweizaren Eugène Burnand från Genève, vars studier ofta är väl tecknade men otäcka vad målningssättet beträffar, bad Edelfelt komma hem till sig för att se en tavla han målat för salongen; Edelfelt blev häpen över den utmärkt målade tavlan som föreställde mulåsnedrivare i alpmiljö; varken Adolf von Becker eller Arvid Liljelund skulle kunna måla en så sann, frisk och fint tecknad tavla; Albert Aublet målar mediokra saker i ateljén, men gör de mest förtjusande soliga landskap för salongen, likaså engelsmannen Johnsson och många andra; detta beror på att man i ateljén inte bekymrar sig för att göra vackra studier, utan strävar till att nå ett visst mål, t.ex. elegans i teckningen eller riktig ljuseffekt; i Antwerpen var det tvärtom; Jef Van Ryssen, som var en så stor kolorist i konstakademien, skall i Gent ha ställt ut en tavla som var "både dum till uppfattning och skral i färgen".
*Alexandra Edelfelt frågar vilken väg Edelfelt tänkt resa hem; troligen resar han via Antwerpen, Haag, Amsterdam, Haarlem och Lübeck; om han har pengar skulle han gärna stanna en månad i Holland och Belgien; vägen över München är både lång och dyr.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9. helmikuuta 1875
Karnevalen har börjat men är inte lika rolig som den i Antwerpen.
På tisdag kväll var Edelfelt på stor bal hos Madame O'Connor; han hade fått en inbjudan genom sin vän från tiden i Antwerpen Robert Arthur.
Paris 18 April 1875 18. huhtikuuta 1875
Då Edelfelt först kom till Antwerpen tyckte han att mästarna från renässansen inte gav mer än första bästa utställning av modern konst; nu ser han annorlunda på de gamla mästarna och börjar förstå J.A.D Ingres bevingade regel: Il ne faut étudier l'art qu'à genoux!" [man ska inte studera konst annat än på knä (i böneställning)]; det finns så mycket stort och gudomligt i konsten.
Paris d. 5 Maj 1875 5. toukokuuta 1875
Edelfelts kläder börjar bli slitna; Carl Albert Edelfelts gamla frack som sytts om till rock börjar bli utsliten och Edelfelt funderar på att köpa en ny; i Paris behöver man en bättre omgång utöver fracken; de flesta målare klär om sig när de går ut på kvällen eftersom deras kläder blir så nedfläckade och dammiga i ateljén; Edelfelt har alltid ett bestyr att tvätta ut oljefärg och annat på den kostymrock som han lät göra i Antwerpen, innan han går ut.
Paris d. 12 Maj 1875 12. toukokuuta 1875
På tisdag morgon fick Edelfelt besök av sin vän från Antwerpen Léon de Pape, som fått guldmedaljen i årets concours [tävling]; Edelfelt tillbringade sin lediga tid med de Pape och dennes kusin, som också är målare, samt Dewey Bates.
Av Giacomo Mayerbeers operor såg Edelfelt en bra uppsättning av Afrikanskan i Antwerpen och nu Hugenotterna; Judinnan som han också sett på Nya Operan tilltalade honom inte.
Wien d. 7 Mars 1876 7. maaliskuuta 1876
Edelfelt hoppas få brev av Alexandra Edelfelt; han ville gärna skriva längre om sina intryck, men han fruktar att allt skulle handla om arkitektur; han är fortfarande helt uppfylld av Stephanskyrkan, Operan och byggnaderna vid der Ring; han hoppas att Morbror Gustaf Brandt inte skall tycka att breven är tråkiga; tiden i Antwerpen då han skrev intressant och hade god tid kommer aldrig åter; man går redan i sommarpaletå; han hälsar alla där hemma.
Venezia 13 mars 1876. 13. maaliskuuta 1876
Edelfelt begriper inte Tintoretto; Edelfelt har sett hans mästerverk i Dogepalatset och Konstakademien, men tilltalas mer av de andra; man bör ändå se den venezianska skolans bilder i deras egen stad, på samma sätt som man måste se Peter Paul Rubens i Antwerpen.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26. kesäkuuta 1876
Edelfelt gick för att söka upp Karel Scriba, som i sitt senaste brev nämnt att han ville fortsätta sina studier i Nürnberg där hans vän Heinrich Schwabe blivit professor; han sökte upp Schwabe på konstakademien och fick veta att Scriba var död sedan två månader tillbaka; det "hjärtlidande" som Scriba klagat över redan i Antwerpen hade under vintern tagit på hans krafter till den grad att han lämnat Nürnberg och rest hem till Offenbach am Main; Edelfelts tankar har gått till alla samtal de haft borta vid Scheldes strand; deras sympatier grundade sig inte endast på samstämmiga åsikter eller att de drev med Fischer; Schwalbe sade att Scribas syster förlovat sig med en rik köpman i Frankfurt och därmed var hans mors ålderdom tryggad.
Paris d. 3 Januari 1877. 3. tammikuuta 1877
Då klockan slog 12 drack man för ett lyckligt år 1877; Edelfelt bad Gud ge dem, främst Alexandra Edelfelt, ett lyckligare år än det som gått i sin grav; senaste nyårsafton var Ellen Edelfelt ännu rask och Axel Antell var deras gäst; i Frankrike är det sed att med korskyss önska gott nytt år, detsamma såg Edelfelt i Antwerpen hos en fransk familj; Edelfelt korskysste endast Madame Jacquinot som stod närmast och lät de andra vara.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22. maaliskuuta 1877
Gunnar Berndtson har fått resultatet från concours de places [tävling om plats i ateljé]; av 80 antagna är han 58; då Edelfelt första gången gjorde samma concours var han 7, andra gången 5, men då hade han tecknat akademistudier redan i Antwerpen.
Paris lördag. 13 maj 77. 13. toukokuuta 1877
Edelfelt fick besök av den unge antwerparen Jan Van Beers, som väckt stor uppmärksamhet på årets salong med sina extravaganta tavlor (en häxprocess under Philip II och Carl den godes begravning 1127); han hade med sig en ung ryss Émile Eisman Semenoffskij som genomgått Antwerpen akadmien och berättade att finländaren Ritz ligger mycket sjuk därborta; stackars Ritz, kanske ändå sjukdomen går över med Guds hjälp och den flitiga Ritz kan fortsätta på den bana som dittills bara haft törnen.
d. 11 Juni 77 11. kesäkuuta 1877
Edelfelt har genom Jan van Beers fått den sjuke Ritz adress i Antwerpen: Ritz läkare säger att om förbättringen i tillståndet fortsätter skulle det vara viktigt att han om en månad åkte till Ems på kur; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt meddela doktor Wilhelm Lavonius, Ritz möjliga pengabehov kan bara avhjälpas av hans protektorer i Finland.
Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
Emile Claus, Edelfelts vän från Antwerpen, var på visit; Claus har kommit hem från en 8 månaders resa i Orienten, Algérie och Spanien; han har varit i Sahara och arbetat bra; djupaste intrycket tycktes ändå de 60 målningarna av Diego Velasquez i museet i Madrid ha gjort.
Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
I afton har jag två inbjudningar den ena från Portielje, min gamla kamrat från Antwerpen den andra från Ole Haslund med fru jemte Hennigsen med fru som nu äro här.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20. helmikuuta 1882
”Govaritji pa russki? Frågade han mig, och jag förklarade att jag förstod temmeligen men att jag ej vågade mig på att tala. Mais vous comprenez déjà beaucoup, sade han. Hvarefter jag på hans frågor fick svara att jag varit student i Finland, studerat i Antwerpen och i Paris, hvarvid jag ej glömde att säga ”Sire”. Han ser bättre ut på nära håll – mycket finhyllt och blond. Talar för resten ungefär som Wladimir, med hög röst, och vackert målföre.
Mellan Hagen och Barven d. 24 nov 24. marraskuuta 1882
Man känner att man är i Europa nu igen – mildt, fuktigt väder; allt har denna egendomligt varma, djupa färg i grått och brunt som karaktäriserar mellersta delen af vår verldsdel, och som jag aldrig finner deruppe i Norden. Här är gråväder något vackert. Derhemma är det jemnt och nätt det värsta på jorden. Det är egendomligt hvad lukten kunna föra en tillbaka till gamla minnen, Hvar gång jag kommer bort från norden och Ryssland, frapperar mig denna mellersta Europas gråvädersluft och lukt, blandad af väta, fet jord och stenkolsrök. Ovillkorligen måste jag då tänka på mina första intryck från min första resa till Antwerpen.
Fragment 17. huhtikuuta 1883
Eller: resa öfver Amsterdam (Utställningen) besöka på ditvägen Brüssel. Antwerpen. o.s.v.
Berlin, British Hôtel torsdag 31 jan. 84 31. tammikuuta 1884
Det är herrligt att komma till Europa och till ett mildare klimat igen. Jag ha just nu spatserat upp och ned längs Unter den Linden, precis som Ni måtte ha gjort i våras, och jag har derunder konstaterat att jag är född för vestra och mellersta Europa. Kanske är det mycket banalt att ej tycka om karaktären, den mongoliska-tartariska karaktären i Ryssland – men jag är i det fallet banal – Luften är denna varma, litet fuktiga, lifgifvande vinterluft, eller snarare vårluft, som jag känner så väl från mina första år i Antwerpen och Paris. Alltså här i denna sal, matsalen, sutto Mamma och Anni när ni rigtigt voro ute på egen hand. Ack om jag ändå hade Er här nu!
Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
Jag märker nu att jag är rätt intresserad af att se hösten utomlands i Europa – det har jag ej sedan 89, då den var ovanligt ruskig: Luften med jorddoft, väldiga rödgyllne löfträdsgrupper som med de röda taken bilda det vackraste varma accord – någon arkitekturdetalj som talar om flydde tider och också har en sådan der rik höstprägel, allt detta är något som påminner mig om min ungdom i främmande hand, t. o. m om mina allra första intryck från Antwerpen.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
I dag bjöd jag fr. Ackté och fr. Ingman som bor hos henne på frukost hos Ledoyen – Vid samma bord sutto Vallgrens, Spada, Mme Pauline Hugo och Paul Clémenceau med fru. – Stämningen var den bästa. Fr. Ackté har aldrig varit så till sin fördel som i dag. Vid bordet bredvid sutto: min gamla kamrat Claus från Antwerpen (som omfamnade mig inför Acktés porträtt) Thaulow, Rodin, Besnard, Lerolle med fru. Dagnan har sagt mycket vackra saker om mig – "tu as pu travailler un peu tranquillement, et ça se voit" sade han.