Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Frascati

Kirjeet joissa mainitaan paikka Frascati kronologisessa järjestyksessä

Roma, söndag d. 14 Maj 1876 14. toukokuuta 1876
Pietro Krohn ser fram emot den tid då Edelfelt kan lämna hospitalet [sjukhuset] och vill att han ska bo hos honom; Walter Runeberg menar att Edelfelt ska komma ut till Frascati där fru Runeberg och sonen vistas och dit Walter kommer ett par gånger i veckan.
Rom d. 21/5 (söndag) 1876 21. toukokuuta 1876
Doktor Holm anser det möjligt att Edelfelt om någon tid kan göra en tur till Frascati eller Tivoli med Pietro Krohn; Holm ber Edelfelt följa med honom till Neapel i juni; Edelfelt åker inte, trots att han vill se Pompej.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22. toukokuuta 1876
*Pietro Krohn är glad över att få Edelfelt och Walter Runeberg att bo i hans ateljé, sedan fru Lina Runeberg och sonen flyttar till Frascati.
Rom, tisdag d. 23 Maj 1876. 23. toukokuuta 1876
(Senare) Edelfelt har just kommit hem från en utfärd i vagn till begravningsplatsen vid St Lorenzo; han fruktade att ingen på hospitalet [sjukhuset] ville ta brevet till postlådan men kanslirådet Schultz betjänt skall dit om en halv timme; igår besökte de protestantiska kyrkogården och Victor Hovings grav; begravningsplatserna i Rom är välskötta; har Alexandra Edelfelt varit vid St Lorenzo?; uppe på höjden är utsikten härlig; nedåt dalen börjar campangan och längst borta syns Albanerbergen; Frascati syns tydligt, Pietro Krohn påstod sig kunna urskilja det hus han bott i där.
Roma d. 2 Juni 1876 2. kesäkuuta 1876
Pietro Krohn har redan flera gånger uppmanat Edelfelt att börja packa för turen till Frascati; han ska stanna där i en vecka.
Det härligaste i Frascati, dess vin, får Edelfelt inte göra bekantskap med; Pietro Krohn menar att detta vin, som alla vita viner, inte är bra för magen; Alexandra Edelfelt förundrade sig i ett tidigare brev över att de italienska vinen inte föll honom i smaken; det berodde på att han var sorgsen och gick med sjukdomen i blodet; numera tycker han om druvans safter; Orvieto smakar förträffligt; Syracusanervinerna nästan för söta och starka, Marsalan god, Campagna-vinet uselt, Chiantin det bästa vin att dricka vid måltiden.
Sommarkläderna är inte så märkvärdiga; paletån sitter som en säck, de andra sitter bra; då han återkommer från Frascati ska han låta ändra överrocken som är för vid.
Edelfelt önskar farväl; om några timmar sitter han troligen ute hos Runebergs i det vackra Frascati; adressen är fortfarande: Consulato danese [danska konsulatet].
Frascati d. 4 Juni pingstdagen 1876 4. kesäkuuta 1876
Den lilla staden Frascati ligger på sluttningen av Albanerbergen; romarnas sommarbostäder har anor här; ett stycke bort ligger ruinerna av Ciceros Tusculum; från höjden ser man den omätliga Campagnan, och långt borta den eviga staden med Peterskyrkans ljusblåa siluett, allra längst bort skiner havet som silver i solen; Edelfelt andas friare än i Rom, där siroccon och den kvalmiga hettan är kvävande.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5. kesäkuuta 1876
Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.
Frascati, tisdag d. 13 Juni 1876. 13. kesäkuuta 1876
I dag skall Edelfelt äta med Bissens; de tre senaste dagarna har han gjort exkursioner med dem uppåt bergen bland villorna och överfallits av hällregn, som gjort luften frisk och sval; föregående dag var de till Villa Mandragoni, ett palats som påminner om en kungaborg; möjligen sänder Edelfelt några fotografier från Frascati.
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15. kesäkuuta 1876
Det finns många skandinaver i Frascati som han inte känner; den danske målaren Axel Hällsteds familj känner han, och tycker i synnerhet om hans svärmor, en gammal "gumma" Wolf.
I dag igen har det varit fest, Corpus Domini [Kristi lekamens högtid], med musik, skott, högtidsklädda människor och procession; i dag ser Edelfelt Frascati och Tusculum för sista gången, han har nästan börjat hålla av vägarna och stigarna där.
Rom d 17 Juni 1876. 17. kesäkuuta 1876
I kväll kommer Runebergs in från Frascati och Edelfelt, Kristian Sarthmann och Pierto Krohn har bjudit dem på middag i ateljén; värdinnan sköter om kött, legumer [grönsaker] och dessert, medan de själva skaffar bröd, frukt och vin; Runebergs reser via Pisa, så de kommer inte att följas åt.
Edelfelt skickar fotografier från Frascati med omnejd; *Alexandra Edelfelt får av fotografierna bara en halv idé om hur vackert det är i Albanerbergen.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1. heinäkuuta 1876
Det nordiska klimatet gör gott, ju längre upp Edelfelt har kommit, desto bättre har han känt sig; ännu i Verona krånglade magen; han tror inte att han kunnat resa mycket tidigare, ännu i Frascati kände han sig trött efter den kortaste vandring; för att tågresan inte skulle trötta ut honom har de åkt i andra klass, vilket har gjort resan dyrare; förutom i Verona har de inte blivit skinnade på pengar någonstans.
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26. tammikuuta 1891
– Under vår promenad talade vi om allt på jorden – om Hfors om Italien, om litteratur från Dante till Tolstoi – om konst – en högst egendomligt gumma, alls ej dum och frånvarande. Och så sådan der italiensk expansion – jag skulle betrakta henne som min mor – det påminte mig om en gumma i Frascati som tyckte att jag liknade hennes son som var ayrassier och som sade mig behandla henne "come si io fusse la madre".