Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Granada

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Granada kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Granada kronologisessa järjestyksessä

Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
De åt middag med Rodolfo, den italianiserade danska hotellägaren, och en dansk litteratör Lund, som kom från Granada och var på väg till Herzegovina, troligen som korrespondent för någon tidning; allt var harmoniskt och vackert denna afton, glädjen i sinnen, det toskanska vinet, utsikten över Florens, Dantes stad.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3. joulukuuta 1876
Italienska vännen Filadelfo Simi återkom i förrgår från Spanien, dit han reste med Julian Alden Weir; både Simi och Weir säger att det inte går att beskriva Alhambra, det måste ses; de tycker Granada och Toledo är de intressantaste orterna i Spanien; moskén i Cordova tycks inte ha gjort intryck på dem; de är inte så förtjusta i Bartolomé Murillo och Diego Velasquez som Edelfelt tänkt sig, i stället talar de med hänförelse om Alonso Cano och om Tizians och Rafaels målningar i El Prado; de beryktade spanska skönheterna med "le pied andaloux" [den andalusiska foten] ser man enbart i Madrid; tjurfäktningen är ett barbariskt nöje som det tar tid att vänja sig vid; i Sevilla trodde de att de skulle förgås av hetta; på många ställen i Spanien åker man ännu diligens, vilket lär vara förfärligt.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12. tammikuuta 1877
Filadelfo Simi är talangfull och ger enligt Edelfelt de mest förnuftiga råden; Simi beundrar den gamla renässansen och har inte mycket till övers för den grannlåt och de knep som herrarna efter Rafael och de moderna använt sig av: Allons donc, est-ce que les anciens avaient besoin de toutes ces bêtises-là! [Kom igen, hade de gamla behov av alla dessa dumheter!]; Simi håller på med en tavla från Granada för Salongen.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23. helmikuuta 1877
Filadelfo Simi håller på med ett porträtt och en vy från Granada till Salongen; Simi är mycket mera nedslagen än Edelfelt och behöver ständig uppmuntran.
Paris d. 26 mars 1881 26. maaliskuuta 1881
Jag börjar rusta mig till resan, alltjemnt sökande efter en reskamrat. Sargent har i dag bjudit på frukost för att göra mig bekant med några amerikanare som resa dit ned. Olyckligtvis lära dessa vara mycket rika och lefva dyrt. Jag kommer troligen att träffa dem först i Granada.
1 april 1881 1. huhtikuuta 1881
Om jag kan reser jag onsdag afton, är om fredag i Madrid, Stannar der en dag och reser så till Cordova der jag stannar 1/2 dag för att se moskén, och derifrån till Sevilla, der jag stannar. Mrs Boït och Noël vänta mig der. Den hel. veckan i Sevilla lär vara af det mest storartadt praktfulla man kan se, och vi stanna väl der omk. 10 dagar, hvarefter jag reser till Granada, mitt hufvudqvarter. Se der ungefär marschrutan. Så upp till Toledo och Madrid, der jag grundligt skall se på Velasquez.
Skulle det så falla sig, ha vi ämnat göra en utflykt från Granada via Ronda till Gibraltar och Tanger i Marocco. Att få se en bit rigtigt arabiskt lif vore ej så galet, men hela detta projekt är ännu alldeles sväfvande.
Paris d. 7 april kl 5 e.m. 7. huhtikuuta 1881
Hvar mina reskamrater hålla hus vet jag ej. Kanske äro de i Granada. Jag skall telegrafera till dem från Madrid.
Och nu farväl, goda älskade Mamma tusen tack för brefvet, tack för i går, för i dag, för alla dagar. helsa hjertligt småflickorna och alla från Atte Ledsamt blir att skaka ensam i jernväg. Gud var med Eder! Jag skrifver härnäst från Madrid Vill mamma skrifva till Granada så skrif. Fonda de los Siete Suelos Granada. (Espagne). det hôtet der jag kommer att ta in.
Lördag 9 april 1881. Madrid – Casa de Huespedes Calle de la Salud 13. 9. huhtikuuta 1881
Sedan jag tagit ut min vexel på Credit Lyonnais telegraferade jag till mina reskamrater som torde vara i Granada, men har ännu ej fått svar.
Och nu farväl, goda, älskade Mamma – Jag reser till Granada troligen i öfvermorgon. Här är ej öfverlopps varmt – och jag har gått i paletå hela dagen. – Något litet saknar jag grönska ändå, men det får jag väl i Andalusiens dalar *Tusen, tusen helsningar till alla från Atte.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
Jag hade börjat ett bref till Bos, men som jag fruktar att han skickar det till någon tidning och jag omöjligen nu hinner vårda stilen, väntar jag med detta tills jag kommer i lugn och ro till Granada.
I afton reser jag kl. 6 med express till Cordova, der jag är i morgon bittida kl. 5, derifrån till Granada kl. 12, och så kommer jag fram i morgon afton kl. 8.
Jag stannar 1 à 2 veckor i Granada och kommer så upp igen öfver Sevilla och Toledo.
Alhambra d. 13 april 1881. 13. huhtikuuta 1881
Jag kan icke låta en af de intressantaste dagarna i mitt lif gå till ända utan att skrifva till min älskade Mamma. Jag har hela dagen gått som i ett rus, och ändå har jag ej druckit vin. Denna morgon i Alhambra med Andalusien och Granada framför mig, med rosor, oleandrar och vårluft för näsan har försatt mig i ett sådant stadium af förtjusning, att jag känner på mig att jag ännu är ung, och att jag kan göra mycket, mycket ännu, ty annars skulle icke pulsen slå så starkt och hjertat känna så varmt, ögat se så väl!
Kl. 10 på aftonen hörde jag, halfdöd af trötthet, konduktören ropar Granade. Jag spratt till och i ett nu var jag ute från vaggonen, uppe i en ”coche” förespänd med mulåsnor i spann, och sålunda gjorde jag mitt intåg i Granada i det herrligaste månsken en aprilnatt. Jag såg berget med Alhambra och Generalife, Sierra Nevadas snötoppar bildade fonden och den mohriska staden låg rundt omkring mig. Nyfiken och med klappande hjerta stod jag på kuskbocken, slukande med ögonen allt som månens strålar lät mig se. På ett gammalt hus såg jag en bizare målning, och med nyfikenhet tog jag upp pinze nezen O nutid, o praktiska amerikanare, o horror! det var en affisch-reklam för Singers symaskiner. Vi komme snart till en arabisk port – Alhambras port, foro så genom Kalifernas urgamla park – det rikaste och lummigaste man kan se, och snart stodo vi vid foten af Alhambra, vid Torre de los Siete Suelos, der Fonda’n är belägen.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18. huhtikuuta 1881
Jag har arbetat då och då, sett omkring mig och haft utmärkt roligt. Hvilket Paradis – friskt, skönt, högt beläget med vegetation från alla jordens länder är Alhambra, frånsedt det poetiska och historiska intresset, en den herrligaste ort. Huru ofta har jag ej gått af och an i Carl Vs allé, der lindar, bokar o. almar växa och der man kan tro Sig vara i Frankrike eller Tyskland. Några steg derifrån de vackra rosenträdgårdarna – något alldeles makalöst – och så kaktus aloë, palmer, och allt detta i ett friskt, svalt, behagligt klimat, med fågelsång och blomsterdoft. Araberna visste hvad de gjorde då de byggde sitt féslott här uppe på berget. – Det blir svårt att skiljas härifrån. Eget är att man med eller mot sin vilja blir orientaliskt stämd här. Man vaggar in sig i en liknöjd lycksalighet, tanken står stilla, men fantasin reser af på de mest besynnerliga virrvägar. – Jag är nu alldeles förtagen med de gamla mohriska slotten och kan säga att ännu ingenting i konst så fängslat mig som detta. Fantasin fyller ovilkorligen dessa salar som påminna om tusen och en natt med sultaninnor, Abencerrager, kristna fångar o.s.v. och innan en drömbild är slut, tränger en annan sig på mig – Man kan sitta timtal i en fönsternisch och se ut öfver Granada
I går, påskdagen var den stora processionen då Nuestra Señora de Granada gjorde sin tur kring stadens gator. Det underbart stela träbelätet väckte en enthusiasm som intet kan beskrifva. Folket vrålade af förtjusning, fruntimmerna greto, tusentals bösskott smälde, alla musikkorpser spelade – då Madonnan fördes ut från kyrkan. Egendomligt, egendomligt i högsta grad. Hvad som var vackrast att se var staden Granada alla balkonger behängda med granna förhängen i rödt och guld, spanska färgerna, och så öfverfullt af vackra fruntimmer och blommor der bakom. Mantiljer och soljfjädrar och vackra ansigten.
I går på aftonen voro vi, en amerikansk familj och jag uppe på Torre de Vela i Alhambra derifrån vi sågo på Granada som var illumineradt och ett grannt fyrverkeri som afbrändes. En sådan tafla får man ej se alla dagar. Jag ringde, som alla amerikanskorna i den stora klockan från mohrernas tid, derifrån Ferdinand och Isabella först förkunnade segern öfver de otrogna, och der korset först planterades. Att ringa i klockan anses vara särdeles lyckobringande, och den gamla väktaren sade att han af klangen kunde höra att jag inom året skulle gifta mig med en ”americana muy hermosa y muy rica” troligen för att vara artig mot mina följeslagerskor.
Här i Granada är det alls ej för varmt. Jag tror att Alhambra t.o.m. vore en utmärkt sommarsejour, ty här är lummigt, rikligt med vatten (artificielt sedan mohrernas tid) och ständigt blåst, samt Sierra Nevadas snötoppar ett stycke ifrån.
Torsdag d. 21 april 21. huhtikuuta 1881
Jag vill egna den sista qvarttimmen i Granada åt Mamma. Ingen ordentlig penna har jag, men det är likavälment med blyerts ändå, Det är tungt att skiljas härifrån, om jag också nu beger mig till ”Andalusiens blomma”, Sevilla.
Hvad det är ledsamt att resa från Granada och Alhambra. Gud vet när eller om jag kommer hit igen! Jag har sällan känt mig så frisk, så glad, så helt uppe i fantasin, så förtjust som under de 10 dagar jag passerat här.
Men tiden lider Farväl Granada, Alhambra, Generalife! – Nu måste jag skynda mig, det regnar och jag har en 15 timmars jernvägsresa för mig med 3 tågombyten. Allt praktiskt står på dåliga fötter här, jernvägarne långsamma, förfärligt långsamma. – Au revoir, nästa gång skrifver jag från Sevilla. Får se om jag kan sanna ordspråket ”Quien non hay visto a Sevilla Non hay visto una maravilla,
Sevilla d. 22 april 1881 22. huhtikuuta 1881
Usch, hvad jernvägsresorna i Spanien äro tröttande. Igår från kl. 5 på morgonen till 6 på aftonen för att fara från Granada till Sevilla.
Jag hoppas mamma i går fick ett med blyerts skrifvet bref som jag raspade ihop innan jag reste från Granada och som jag stack i jernvägens postlåda. Här är mycket mindre att måla än i Granada.
Sevilla d. 25 april 1881 25. huhtikuuta 1881
och verkan af brefvet var att jag i natt mycket tydligt drömde, att Mamma var här, att vi tillsammans foro till Granada, beslöt att stanna der en tid, att vi sökte efter en våning m.m, och att jag i morgse vid uppvaknandet var helt förargad öfver att detta endast varit en dröm.
Toledo d. 28 april 1881 28. huhtikuuta 1881
Jag är här sedan två dagar, i en helt annan verld än sist i Sevilla. Inga palmer mera, ingen glad lekande sång, ingen bolero och malagueña, inga vackra fruntimmer med blommor i håret! Det var roligt att vädret var så vackert och att derföre det minne jag har af Andalusien är så utmärkt behagligt. – Jag beklagar mig ej nu heller, ty Toledo är, i en annan genre, lika så intressant som Granada och Sevilla. Vi ämna stanna här åtminstone 10 dagar! Karaktären är helt annorlunda. Här är allt allvarligt, storslaget, barskt, här ljuder castillanskan ren och kraftig, och tusen monument tala om romare och Wisigother, mohrer och "los reyes catolicos" och sist om inquisition.
Folket i Andalusien saknar jag mycket och är nu ledsen öfver att ej ha stannat längre i Granada (I Sevilla såsom en stor stad är det dyrare och svårare att arbeta) Men detta är bra att veta för nästa gång då jag kommer tillbaka till Granada och Sevilla ty "hvem det landet engång sett Han längtar dit, längtar dit igen. Och jag hoppas, med Guds hjelp någongång kunna uppehålla mig flere månader med ens dernere.
Paris d. 15 Maj 1881. 15. toukokuuta 1881
Visserligen känner jag mig nu, isynnerhet i afseende å allt hvad till lifvets nödtorft hörer, i en mera civiliserad verld – men har ännu, sedan jag kom, icke ett ögonblick hört upp att sakna Spanien. Redan vid Bordeaux var jag alldeles förvånad öfver att allt såg så grått ut – och ändå var vädret vackert. Den blå himlen, ljuset, teckningen i allting saknades. Menniskorna föreföllo mig alla förfärligt "bourgeois", fruntimmerna fjeskiga – och här i Paris tycker jag allt är så gammalt och kändt, och har en litet trivial anstrykning, åtminstone i jemförelse med det jag nyss lemnat. Ack, Spanien och dessa 5 veckor stå för mig som något briljant, storartadt som jag fåfängt söker här. Och så förefaller det mig så eget att menniskorna här göra en konst i boleros och peteneras, och ej intressera sig för den eller den gatan i Toledo eller Granada; jag tycker det vore helt naturligt att alla, alla, som jag skulle vara midt upp i extasen öfver Andalusien och Castillen. Ännu har jag ej hunnit sätta mig in i Paris, och jag har sällan känt mig så dépayée här. Boulevarden med dess bråk, tidningarna med deras käbbel, menniskorna med den affärsmessiga brådska som utmärker dem, förarga mig.
Allt detta återstår för nästa resa. Då tar jag vägen öfver Barcelona och Malaga till Tanger i Marocco, och kommer tillbaka öfver Granada Madrid, Burgos o.s.v.
Buttis åsna papegoja apa och guitarr få bli till nästa Spanska resa – tänk om Mamma, Anni och Butti *komma med då. En vinter i Granada?
fredag 9 februari 83 9. helmikuuta 1883
Talte jag om att Birgers unga fru, den vackra spanskan från Granada, nu har ett nytt öde – sedan hon legat i bronchitis sedan sin ankomst till Paris, har han nu fått tyfus och ligger sedan 3 veckor. Dock är han nu på bättringsvägen. Hon var alldeles förstörd då jag var der sist men modig och rask. "Quel drole de lune de miel" sade hon. En andalusiska i Paris, i en liten, kall atelier, med perspektiv att sluta sina dagar i Stockholm – men hon håller af honom och Då går det ju, bråkar med att lära sig svenska, hjelper honom, lagar maten, vårdar honom, och är med allt detta elegant och fin – och detta är dottern till en liten hotelvärd i Granada! men de ha en viss race i sig dessa menniskor. – Birger är ej särdeles sympathisk – egoist, litet vräkig stockholmare, men har talent, så att han kan bli något af