Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Marseille

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Marseille kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Marseille kronologisessa järjestyksessä

Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
Edelfelt har frågat Jean-Baptiste Dufaure och Istres Contencin från Marseille om de känner Aristide Audibert, men någon sådan kände de inte.
Paris d. 15 Juli 1875. 15. heinäkuuta 1875
Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.
Paris d. 18 Februari 1877 18. helmikuuta 1877
En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.
Paris d. 1 Juni 1882 1. kesäkuuta 1882
Ännu à propos Judar, så borde jag gå till Judic, hvars porträtt Monde Illustré redan länge bett mig teckna. Hon lär resa till Marseille för att spela Zéli en af dagarna.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7. kesäkuuta 1885
Pasteurs assistenter är "hyggliga", särskilt doktor Roux som forskat om kolera i Egypten, Toulouse och Marseille.
Paris d. 4 februari 86 4. helmikuuta 1886
Resplanen är att måla i Nizza och Cannes, där Amic finns; tillbringa en dag i Marseille; Edelfelt kommer att tänka på Alexandra Edelfelt som reste på samma ställen som ung.
Tisdag d. 23 februari 86 23. helmikuuta 1886
Edelfelt reser med Chambure till södern 4 eller 5 mars; hoppas få fira Berta Edelfelts födelsedag i södern.
Nizza den 9 mars 86 9. maaliskuuta 1886
Edelfelt har varit i Marseille en förmiddag; tänkte på Alexandra Edelfelt.
Beskrivning av Marseille och resrutten.
Monte Carlo d. 25 Mars 1886 25. maaliskuuta 1886
Resrutten och tidtabellen tillbaka till Paris: Genua – Marseilles – Paris.
Genua d. 27 mars 1886 27. maaliskuuta 1886
Reser från Genua i övermorgon via Monte Carlo och Marseille; är i Paris i slutet av veckan.
Monte Carlo d. 29 mars 1886 29. maaliskuuta 1886
Edelfelt ska be ryska konsuln i Marseille ta kontakt med sin kollega i Ajaccio (om en sådan finns); allt detta går att ordna per brev.
Paris d. 3 april 86 3. huhtikuuta 1886
Hemresan via Marseille och Provence i vårprakt; beskrivning av Provence.
Edelfelt och Chambure var på teater, opera och caféer i Marseille; beskriver maten.
Edelfelt tänkte på Alexandra Edelfelt i Marseille, modern var i Annie Edelfelts ålder då hon var i Marseille och såg samma gator.
Marseille nästan mer sydländskt än Spanien.
Resan från Marseille till Paris tog sexton timmar med iltåg; både Chambure och Edelfelt hade huvudvärk då de kom fram.
Kunde inte ha gjort något för Uotilas sak; det är tolv timmars ångbåtsresa från Marseille; och det var ju för sent i alla fall.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26. helmikuuta 1887
Med denna dagens post har Edelfelt fått ett nästan humoristiskt brev av Chambure från Marseille om jordbävningen som Chambure upplevde i Monte Carlo; Chambure berättar dråpliga detaljer, som att skådespelerskan Mademoiselle Magnin p.g.a. jordbävningen sågs vandrande i trädgården "osminkad och gammal och i den lättaste kostym" klockan 6 på morgonen.
Berlin, den 17 Jan 1891 17. tammikuuta 1891
Älskade Mamma – det blef ingen afresa af i dag. Vi vaknade nämligen med 15 graders köld ute och dertill dimma – värre än i Petersburg, då det är rigtigt otäckt der. Alla morgontidningar talte om köld snö och is i Europa – tänka i Marsielle var hamnen så hårdt frusen i går att inga fartyg kunde komma ut och in, och der ha de naturligtvis ingen murtaja. Då jag kom ut, efter en genom pojkens oro, temmeligen dålig natt, välsignade jag vårt beslut att bli här ännu en dag. Här har man det varmt inomhus åtminstone.
Cannes fredag 24 april 1891 24. huhtikuuta 1891
Blir vädret ej bättre resa vi om tisdag till Marseille, onsdag Arles, torsdag Lyon och fredag Paris. Jag vill se alla dessa städer, och som expresstågen bara ha 1sta klass, ta vi vanliga tåg och resa i andra. –
Valescure 1 maj 1891 1. toukokuuta 1891
I morgon kl. 11 fara vi med omnibuslag till Marseille, dit vi komma kl. 4. Vi gå sedan (pojken lemnas på hotellet) och äta boullabaisse på en restaurant vid Rue St Ferréol, till Mammas ära. Och då dricka vi en skål, en afskedsskål för södern. Det blir rigtigt en hjertesorg för mig att lemna denna älskade jord. Jag gick i dag, kl. 6 med till St Raphael för att ta ett ömt farväl af Medelhafvet och dess röda klippor, och tyckte vågorna sågo muntra och förkroslansfulla ut och sade:"vi se hvarandra åter". Hela Cannes propositionen med badsocietetsmålar värdigheten är numera ur mitt sinne och mina tankar, sedan Mlle Ruth ville klä mig så oförsvarligt – men ändå tror jag att jag kommer igen. Nu först börjar jag få färgen, den rigtiga Medelhafsfärgen i penslarna, nu först börjar jag förstå det här landet.
I Marseille få vi ännu se en skymt af södern. Ellan och pojken resa sedan till Lyon Jag stannar en dag i Arles Om onsdag äro vi i Paris, senast torsdag.
Arles 4 maj 1891 4. toukokuuta 1891
I går kommo vi till Marseille i ett åskdigert, förfärligt tryckande väder. När jag tittade ut ur hotelfönstret, och såg den grågula staden med den grågula N. D. dela Garde och den likafärgade Chateau d'if afteckna sig mot en blygrå himmel och ett blygrått haf så stod det hela för mig som en underbar vision af Karthago eller någon annan urgammal sagostad. Mamma mins de der väldiga vallarna man passerar innan man kommer till la Joliette, de ge alltid något cyklopiskt urgammalt jättelikt åt Marseille likasom denna frånvaro af grönska gör det allvarlig
Sedan gick jag med Ellan omkring, på la Cannebière och Vreuxport. Det var otroligt lifligt och folkrikt, och typrikt der som alltid. Ellan sade om Cannebière att den är lika storartad som boulevarden i Paris, men roivigare, och det är sant. Sedan vi gått och sett på Rue St Ferreol gingo vi och åto en alldeles utmärkt god provencalsk middag: bouillabaisse, filet med i oljestekta tomater och drucko dertill kopiöst Casssis-vin – med den påföljd att vi båda fingo ondt i magen. Vi drucko Mammas och söderns skål som jag sagt. – Jag vet ej hur jag hvart ögonblick tänker på Mamma i Marseille det är som vore det Mammas enskilda egendom. Barndomsminnen komma på mig med en så märkvärdig kraft och alla dessa namn Couors de Belzuner, Prado, Longchamp des Allées de Meillan o.s.v. förefalla mig som urgamla bekanta. –
Paris 6 Maj 1891 6. toukokuuta 1891
Så kom jag till Lyon, kl. 2 på dagen och der regnade det också. Pojken var frisk och det var hufvudsaken – Ellan hade haft ledsamt der – och för att roa en gingo vi då ut i regnet för att bese staden. Museet var stängdt, ty det var måndag och inga böner hos konserjatorn hjelpte. Så togo vi en vagn och foro upp och ned, fram och tillbaka . Lyon såg mycket tråkigt ut, och detta besannades också af min vän Payen, som sedan 10 år är bosatt der i sin födelsestad. Han tillhör en af de rikaste familjerna der. Han jemrade dig öfver den fullkomliga bristen på glädje och högre intressen i den stora staden – ty der finnas 500,000 menniskor. Smutsigt var der – icke denna Marseilles fräcka lefnadsfriska smuts som breder ut sig i solens ljus med oskuldens hela enkelhet – nej en dof, tråkig, respektabel orenlighets ande låg öfver det hela. i de enomra husen voro gårdar och bottenbutiker jordvåningar alldeles nedrökta och alls ej aptitliga. Förskräckligt stort är Lyon det tar aldrig något slut och husen äro lika stora som här i Paris. Kontor i alla bottenvåningar. – Typen var nu den jemna medeleuropeiska, – menniskorna sågo tråkiga, hederliga och djupt allvarliga ut, utan tillstymmelse till målerisk karaktär.