Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Asnières

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Asnières kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Asnières kronologisessa järjestyksessä

Paris d. 24 Juni 1874. 24. kesäkuuta 1874
Alexandra Edelfelt har anmärkt att Berndt Lindholm är ovanligt hygglig och vänlig och Edelfelt är av samma åsikt; Lindholm verkar ha stora tankar om Edelfelts begåvning och framtid; han hade hållit ett lovtal över Edelfelt då denna drack brorsskål med Olaf Isaksen i Asnières, dit Lindholm bjudit Edelfelt på diner, middag.
Paris d. 13 Mars 1875 13. maaliskuuta 1875
Edelfelt var på dagen till Asnierès (10 minuter från Paris) med Charles Cartier och Dewey Bates för att göra landskapsstudier; det var blåsigt men han gjorde en vy av Seinen med Suresnes och Mont Valérien i bakgrunden; det var svårt att få effekt i landskapen då han inte var van och studien blev grådaskig; han skall berätta mera om en annan misslyckad studieresa i ett brev till Ellen Edelfelt.
Hemkommen från en studieutfärd till Asnières väntade Edelfelt underrättelsen om att Kiala sålts till Axel Gustaf Mellin; det är mycket svårt för Edelfelt att tänka på allt vad det innebär, det låter lika otroligt som att Borgå stad skulle ha promenerat till Haiko; han hoppas att försäljningen hjälper upp Morbror Gustaf Brandts affärsbekymmer;han undrar när de skall flytta och hur det är med Moster Fanny Brandts humör; "Gubben" Morbror August Streng stannar kvar; mest ont gör det Edelfelt om Tajta (Fredrika Snygg), han ber Alexandra Edelfelt ordna så att hon får vara i Helsingfors så mycket som möjligt; Mamma får heller inte misströsta om framtiden, dels får hon förtrösta på att Vår Herre hjälper, dels får hon hoppas att Edelfelt en gång blir karl nog att ha råd att försörja henne.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
Då jag i går satt med Wahlberg och Becker tänkte jag på midsommaraftonen 1874 då jag med dessa två herrar satt i Asnières och åt en middag liksom i går. Hvad denna tid ligger långt långt borta, och hvad det hade kunnat gå mycket sämre för mig. Wahlberg drack för dessa 8 år, för mig som då var en anspråkslös sapin, för mina framsteg och för hvad jag ännu kommer att göra. Trots sina 48 år blef han lifvad och svor på att han ännu skulle göra under och mirakel, och gå framåt ännu med stora steg – Detta är det enda rätta, alltid se framåt och excelsior! "Arg får man vara, men aldrig modlös" sade han. Hvad hvarje melankolisk stund skulle ha varit mycket bättre använd om jag målat i stället för att sörja. Skall jag då aldrig upphöra att bli en stackare!
Paris, fredag d. 21 april 82 21. huhtikuuta 1882
Jag skrifver för öppna fönster derute ligger förstäderna i vårlig skrud. Hvad jag känner dem bra! Jag kan följa Seinen som jag ej ser, mellan husen ända till Asnières som syns längst bort.