Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Warszawa-bangården / Varsjavskij-stationen

Kirjeet jotka on kirjoitettu paikassa Warszawa-bangården / Varsjavskij-stationen kronologisessa järjestyksessä

Kirjeet joissa mainitaan paikka Warszawa-bangården / Varsjavskij-stationen kronologisessa järjestyksessä

Berlin (centralstation, Friedrichsstrasse) d. 24 kl. ½ 7 på morgonen 1. tammikuuta 1882
Etters voro med mig på Warschauer bangården; det är alltid ledsamt att skiljas, och fastän jag för ingenting i verlden hade velat bli i Petersburg, var det dock med vemodiga känslor jag tog farväl af dem – och också af hela den Etters-Manzey Petersburgska tankegången – der ändå fröken S. utgör themat.
d. 15 april 83 – 15. huhtikuuta 1883
Spara inte på telegram, söta Mamma – från Petersburg och Berlin – Tag biljett öfver Köln, icke öfver Aachen, ty sålunda får ni två à tre timmars rast i Köln, får bestyra om sofkupé och äta qvällsvard i ro. – för resten kan ni ju rådfråga Hendschel – men den senast utkomna, den för maj, ty jernvägsturerna förändras ju litet. Biljettförsäljaren i Warschauerbangården i Pburg är finne – men han rådde mig att ta vägen öfver Aachen hvilket jag var mycket förargade öfver tråkigt blir det för er att köras upp både vid Verviers och Erquelines kl. 1 och kl. 4 på natten, men hvad skall man göra – de dumma tullgränserna kunna ej afskaffas. – det stora Bagaget visiteras endast i Eydtkuhnen och Paris handgepäck deremot i Verviers och Erquelines. Tobak äro de strängast med i Frankrike. När ni är två, så går väl tiden ändå lättare från Petersburg till Berlin. Man reser fr. Pburg kl. 1. Kommer om aftonen till Pskov, följande morgon kl. 7 till Vilna, kl. 1 till gränsen, om aftonen till Königsberg och följande morgon till Berlin. Framför allt tag saken lugnt och kom ihog att hvarhelst ni befinner er, ni bara behöfver telegrafera till mig för att jag med nästa tåg skall komma. Passen böra vara påtecknade af tyske konsuln. – När jag tänker på den massa menniskor som reser alla dagar, finner jag det verkligen löjligt att jag är så rädd, för att Ni ej skola kunna ta er ut – men det är bara för att jag vore mycket mycket ledsen om ni hade det allra minsta obehag eller trötthet eller leda af denna resa.
5 mars kl. ½ 9 på aftonen. 5. maaliskuuta 1900
På denna för oss så sorgligt minnesvärda afton sitta Bertha och jag emot hvarandra på hotellet och skrifva under det vi vänta på att klockan skall bli 8.45 då Omnibusen går till Warschauerbanan. Sofkupéer ha vi ej men väl bäddar – och derigenom som jag hoppas, mera luft.