Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Bröstbild i profil åt höger av en ung dansös med vit mantilj över svart hår. Dagmått: 28,7 x 21. Signerad: Seville avril - 81. à Paul Etter son ami Albert Edelfelt. Målad i slutet av april 1881.

Förekomster i brev

Sevilla d. 24 april 1881. 24 april 1881
Osäker koppling Det blef, som jag trodde – mycket litet gjordt i Sevilla. En figurmålare skulle ha enormt mycket att göra här, men dertill skulle framför allt fordras ett längre uppehåll.

Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Osäker koppling I går voro här en friherrinna Mellin en gammal fru Forsblom och den unga fr. Forsblom Ellens kamrat samt en student Kihlman. Hvarifrån de kommer vet jag ej, troligen från Italien. Fru Forsblom (eller) fröken sade om Erikssons porträtt, med denna milda ton, som utmärker äldre ogifta fruntimmer "Aj, hvad han ser präktig ut – gubben ha pröfvat mycket af lifvet" – om spanskorna anmärkte de att de voro brunetta och om min atelier att jag hade höga, vackra rum. Den stackars unga flickan lär ha varit sjuk och derigenom förhindrad att sjunga, hvilket har varit hufvudändamålet med resan.

Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Jag har nu fullbordat 2 aqvareller och gjort ett nyttigt verk. d.v.s. – fröken Manzeys fjäriljagt och en danserska åt Paul. Den förra är verkligen rigtigt fin och jag har lyckats – den är mera liten figuren ung 5 tum, med ett tjog flygande fjärilar och 10 fångade och uppträdda på en nål – Hon står sjelf på en blomstjelk och det hela ser derföre mycket lätt och luftigt ut. Nu skall jag försöka få en ram, helst af pelucher.

Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
I dag såg jag en utställning i akademin af Aivasoffskys och en Köhlers (porträttmålares) arbeten. Dåligt, dåligt. Jag vågar ej alltför uppenbart komma fram med mina tankar, ty folk ljuger redan på mig ett och annat, hvartill jag dock är fullkomligt oskyldig. Så t.ex. har Jacoby berättat följande, med nödiga exklamationer öfver min "otacksamhet mot de ryska målarne”: Kejsarn skulle ha frågat mig hvad jag tyckte om Akademin och målarne der, och jag skulle ha svarat att det var bara skräp! – Så dumt hopljuget. Det är åt fru Armfelt och fru Spetschinsky han berättat detta, och dessa ha besvurit mig vid allt hvad heligt är att ej sjelf säga något åt Jacoby. De skola nog försvara mig. Emellertid ligger nu Jacoby för ankar, i rheumatism så att han ej kan stöda på sina ben, och läkarne anse det betänkligt. Den stackarn, tänk om han blir en annan Nikiforaki. Jag var och helsade på honom i hans sjuklighetstillstånd, med biafsigt att ändtligen få igen mina skizzer – men der är allt ännu ingen nyckel till skåpet der de äro. Får jag dem ej i morgon, så blir jag arg. – Jag är verkligen sen till vrede är jag inte? – Det måste bevisa slapphet i karaktären att jag ej blir mera arg öfver lumpenhet, men jag föraktar den ändå bra djupt.

torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Jag ger åt fru Etter den lilla spanska flickan i hvit mantilj (jag har fått studierna från Jacoby) och har dertill bestäldt en vacker ram. – Åt Paul ger jag den andalusiska sångerskan, likaså i ram. Jag är så villig som skyldig att ge något åt Lilly – men hvad – en idé, en idé –

Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Jag bor igen i Poljas rum. Ingenting är förändradt här – Mamma skulle känna igen hvar möbel. Endast i det stora, första rummet är det litet omsvängdt. En skärm afskiljer ingången, och den gröna schaggsoffan är ställd i hörnet mot denna. Lilys porträtt är här. Jag återser det med nöje – och finner det bättre än jag trodde det vara – endast mindre. Mina taflor här: lilla spanskan Generalife etc. göra god effektt.

Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28 mars 1885
Alla talar med vänlighet om Edelfelts utställning; har verkliga vänner i Köpenhamn.

Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30 mars 1885
Konstutställningen i Köpenhamn öppnar följande dag.

Det finns inga bilder för det här konstverket.