Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Mot en enfärgad, gråbrun fondvägg står en ung, något fyllig dam med mörkbrunt hår och ljusblå ögon, iklädd en Louis XV-dräkt av ljust siden, skiftande i rosa och grönt, med stor urrigning och korta ärmar, garnerade med breda, vita spetsar. Vid barmen en stor, svart sidenrosett med ett diamantspänne. Kring halsen ett band av spets. I handen en vit, hopfälld solfjäder. Knäfigur i fas åt höger, huvudet och blicken vända åt vänster. Dagmått: 132 x 80. Signerad: A. Edelfelt 1883. Målat i Paris i februari - mars 1883 på beställning (från juli 1882) av legatonssekreteraren L. Reuterskiöld (händerna och armarna retuscherade i Paris 1884).

Förekomster i brev

Paris d 9 Juli 1882. 9 juli 1882
Jag ryser vid tanken på en längre vistelse i Ryssland i år. Det skulle ta lifvet af mig att ännu vara der en hel vinter. Jag måste nödvändigt ställa ut ett vackert porträtt i nästa år för att få porträttbeställningar här – så att Jag ej ens kan komma i frestelsen att stanna i Ryssland.

Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Men nu kommer det en beställning – Reuterskiöld ville gerna att jag skulle måla hans fru. – Jag har länge tänkt be att få måla henne gratis, och nu passar det så mycket bättre Ännu är ingenting afgjordt kunde jag svänga ihop det på 14 dagar så vore det ju ej så illa. Hvad fru Reuterskiöld betreffa är jag säker på att göra något bra af henne. Hennes Louis XV fysionomi – denna blandning af grande dame och smånätt svensk bondflicka har alltid gjort att jag tyckt att det skulle vara roligt att måla henne. Blond, uppäst, med ljusblå ögon à la Butti – une tête chiffonnée, enfin. Får nu se. Reuterskiöld skall komma till mig en af dagarna. och sedan till Salongen. Det går, det går! Det är ändå roligt att ha succès.

Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Reuterskiöld och jag ha sprungit om hvarandra för att tala om porträttet Hemlängtan och sommarhetta tala mot – möjligheten att få något godt gjordt nu hastigt talar för. Hon har nu tid att posera bättre än i vinter och som ljuset är ypperligt nu skulle det hela gå som en dans.

Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
Jag har engagerat mig för fru Reuterskiölds porträtt i oktober-november – ty i December resa de på 2 månader till Sverige.

Paris torsdag d. 4 Jan. 1883. 4 januari 1883
När Reuterskiölds komma vet man ej.

Odaterat 19 januari 1883
men väntar isynnerhet på att Reuterskiölds snart må återvända, ty jag räknar på hennes porträtt till Salongen.

Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Reuterskiölds komma i veckan, och då få vi afgöra om porträtten Endera det eller taflan till salongen, båda hinner jag ej med.

Paris 1 februari 83 1 februari 1883
först om lördag kommer Reuterskiölds så då få vi höra om porträttet. Jag får god tid att göra antingen taflan eller porträttet till salongen.

Söndag d. 4 februari 1883. 4 februari 1883
Endera dagen skall jag väl börja fru Reuterskiöld, som blir min Salongstafla, – hoppas jag.

fastlagstidag 83 6 februari 1883
Ännu har Jag ej börjat fru Reuterskiöld – hon skall komma hit en af dagarne.

fredag 9 februari 83 9 februari 1883
I morgon har fru Reuterskiöld sin första séance. Om hon bara är regelbunden, så hoppas jag kunna så något rigtigt bra af porträttet. Både för att det ser bättre ut och för att en förgången tids kostym ej kan bli omodern, låta vi göra en klädning alldeles Louis XV, i "vert-d'eau” skiftigt tunnt siden. Hon har dessutom ett hufvud som passar bra till den epoken. Jag har prevenerat henne att hon måste vara exact med seancerna, ty annars blir jag aldrig färdig. Under nästa vecka skall jag arbeta samtidigt på taflan och porträttet. Jag tänker detta skall gå då fru R. valt tiden från 10 till 12 för att sitta, och jag sålunda har hela eftermiddagen (och nu ser man ända till kl öfver fem) till min disposition. Nu måste jag måla på fru Reuterskiölds skizz för att kunna visa henne den i morgon. Jag vill hålla det hela i fina, ljusa toner.

Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
I dag ha Reuterskiölds varit här. Frun ser inte ut att vara så glad öfver att sitta, men det ger väl sig. Något specielt nöje är det ju icke heller, men jag råder på det ifrigaste att ta någon sprittande qvick person med sig – Nu är det just svårigheten att finna någon sådan. Hon får nöja sig med sin kammarjungfru. Hon har blifvit litet för fet hemma i Sverige, men det ger väl sig. Nu hålla vi på med att låta göra en klädning af gammalt tyg. Jag har nu fullt upp med arbete – om morgnarna fru R. och tafla på e.m. på aftonen själströtthet, promenad och abrutissement complet. Nu måste jag till Reuterskiölds för att se på ett tyg till fond.

Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
I dag har jag haft seance med fru Reuterskiöld. Jag skulle ha velat göra något mera originelt af porträttet än jag nu blir istånd till, ty både ställning och belysning äro temmeligen alldagliga, men de vilja nu engång ha det så, och man kan naturligtvis ej förtrycka dem detta. Roligt vore det ju ej eller för en person som beställer och betalar sitt porträtt, att ha hufvudet i skugga eller några andra underligheter som en målares vilda fantasi kunde finna på. Reuterskiölds komma vanligen båda, och då han ej kan komma, är kammarjungfun med. Fru R. byta om kostym här. Vi ha beställt en vacker Louis XV kostym, som hon sedan tänker använda på någon kostymbal. Olyckligtvis ha vi ännu ej blifvit rigtigt eniga om tyget, och hon poserar tillsvidare i en drägt som blott närmelsevis liknar den jag vill göra. Då hon nu står stilla, och jag kan nagelfara hennes yttre, märker jag att dragen äro grofva, snarare fula än vackra. Måtte jag blott kunna se henne från den charmanta sida som jag kännt henne från sedan länge – l'Impression, – se den bör man bibehålla om någon själ skall komma in i det hela.

Paris 15 februari 83 15 februari 1883
Fru Reuterskiöld har varit illamående i dag. Får se hvilkendera taflan blir bättre – Jag låter dem nu gå i bredd som ett par kapplöpningshästar, och kan val om 10 dagar besluta mig för hvilken som skall exponeras. Gerna ville jag skicka upp båda. Lyckan står dem djerfvom bi, och jag skall försöka få båda färdiga. I dag har jag jemnt en månad på mig till sista inlemningsdagen som är framflyttad till den 15 mars detta år. Vi ha ett bråk med fru Reuterskiölds kostym som icke på flere dagar ännu blir färdig. Hon är ytterst intresserad af målningen, gör sina reflexioner om hvarje rörelse på ett finger eller ett veck i kjolen. Fru R. se det är en lifvande typ (till det yttre, N.B.) från Gustaf IIIs tidehvarf. Fraiche, litet bonflicka i dragen, men med mycken chic. Hon hade bättre än det Cedercreutz'ska hufvudet, gjordt "de chic" kunnat kallas för hundra år sedan.

Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
Fru Reuterskiöld är nu temmeligen avancerad. i morgon skall hon stå hela dagen, ty jag skall göra hufvudet färdigt, och får derföre bjuda dem på frukost – Ack jag är i sådan nöd för att maten skall bli ätbar. Vår concierge, med hvilken vi hvar i sin tur varit i delo, har på senaste tider börjat servera bifteker och coteleter som ovilkorligen kommer mig att tänka på mina gamla bottiner, likaså ondt som hans vin mest smakar af ättika och bläck. Jag tar derföre det hufvudsakligaste från en restauration.

Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
De här sista tiderna har fru Reuterskiöld poserat alla dagar. Porträttet är nu i det treflig stadium då det ej liknar det minsta, är inslaget och ohyggligt i färgen, och gör mig alldeles galen hvargång jag ser ditåt. Kostymen är visserligen Louis XV, men kan lika gerna vara moderna, nu har man ju dock en särdeles stor frihet. Hårklädseln är modern, snitten temmeligen modern också. För resten kan man här i Paris våga ungefär hvad man vill i kostymväg, något som man ej har aning om hemma der alla följa modet under det man här skapar det. Fru Reuterskiöld står mycket bra – beklagligtvis har jag ej målat lika bra – det är nu alltid en period i en tafla då man gör idel dumheter, men det blir nog bra. Jag tror jag får lof att samfiera taflan för porträttet. Jag ser med ett relativt lugn mot salongen detta år, ty jag är fast besluten att ställa ut fru Reuterskiöld endast om det blir färdigt, dugligt och kan bringa mig ära.

Paris d. 25 februari 83. 25 februari 1883
Fru Reuterskiölds kostym har jag haft åtskilliga förargelser med. Sömmerskan håller på sitt artistskap, hon också, och skickade t.ex. i dag ett extrabud för att säga att hon bestämdt ej ville sitta svarta atlasrosetter på det ljusröda, emedan det ej passade ihop med tiden och färgen – men jag höll ändå på mina rosetter och gick segrande ur striden. Jag är öfvertygad om att de behöfvas. Så har hon dröjt och sölat med att försöka klädningen. Fru R. är nu missnöjd med tyget – som hon anser ej vara tillräcklig fint för "le monde”, ty hon har alltid velat begagna klädningen senare, vare sig på någon kostymbal eller annars på en soirée. Reuterskiöld är rysligt nyfiken och för att han ej skall se det halffärdiga hufvudet, måste jag klistra öfver det med papper hvar gång han kommer. – Der är något i armarnas ställning som alls ej går ännu, men det kommer väl. Jag följer Dagnans råd att alls ej tänka på Salongen – blir porträttet färdigt också att jag blir nöjd med det till den 15, så skickar jag det, hvarom ej, så fortsätter dermed tills alla bli nöjda.

Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Får se om porträttet blir färdigt. Jag har mina dubier, men är lugn.

d. 9 mars 83 9 mars 1883
Med mitt värkande käftament kunde jag ej göra mycket på porträttet i går, fastän fru Reuterskiöld satt mycket troget hela dagen. Ack tiden lider, och jag har föga utsigt att få det så som jag ville på så få dagar. fru R. har nu gått, kl. är 4, och jag har fått hufvudet rigtigt bra i dag. Det blir bestämdt bättre än Miatleffs i färgen, nu står det så friskt och ljust – måtte blott ej färgerna mörkna. Uttrycket är också bra hennes bästa, tycker jag – litet småleende och förnämt, hvilket senare så roligt kontrasteras med uppnäsan och det runda ansigtet. Jag har refuserat några middagsbjudningar de sista dagarne och gick i går, och tänker i afton gå tidigt till sängs – för att vara rigtigt kry, ty på dessa några dagar beror det om porträttet blir bra. Här äro många af diplomatiska kårens damer som ha lofvat komma och se på porträttet. Grefvinnan Moltke och friherrinnan Fredericks.

Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Efter ett nervöst, oroligt, pinsamt arbete under de 4 à 5 sist dagarne, skickade jag med verklig vedervilja upp fru Reuterskiölds porträtt i går. Ensemblen var visserligen god, likheten tillräcklig, det hela temmeligen vackert i tonen, men der voro ett par armar och händer, som voro förfärliga. På dessa händer ha jag arbetat under sista tiden Mamma vet huru galen man blir då man envist håller på med något som ej går från början Alla de som sågo porträttet, gjorde denna enda anmärkning, händerna voro klumpiga och "en bois” – Jag hesiterade förfärligt och efter en kamp der mitt samvete kapitulerade för min fåfänga och Reuterskiölds vilja skickade jag af porträttet kl. 5 efter att ha målat derpå ännu kl 4. som Mamma ser äro andra mera måna om sitt anseende anseende än jag. Jag är temmeligen säker att behaga publiken med detta ljusa, glada obeliganta porträtt – men konstnärerne hvad skola de sägo om denna förfärligt tecknade arm. Måtte nu dessa armar göra att det artistiska anseende jag småningom kommit till strykes med på ett tag. Hufvudet är bra, halsen och kostymen likaså – men dessa styfva träbitar göra mig olycklig ännu då jag tänker på dem. Reuterskiölds sjelfva äro mycket nöjda med porträttet, så nöjda att de ha skickat flere af sina vänner hit för att beundra det. I går kom furst Radziwill med fru hitupp just i det ögonblick karlarne voro och togo bort taflan, som de dock hunno se tillräckligt för att finna den charmant. Jag tror hon kommer att sakna seancerna litet, likasom jag Hon har varit utmärkt snäll med att stå. I förrgår t.ex. åto vi frukost kl. 10, och så stod hon, med mellanrum till kl. 4 e.m.

Paris d 20 mars 83 20 mars 1883
Reuterskiölds tyckas ej vilja betala förrän efter Salongen. Jag tänker ej så mycket på de olycksaliga händerna i mitt porträtt, ty det gör mig alltför hypokondrisk. Kanske att det kommer att ta sig bra ut på salongen, kanske också inte.

Paris, lördag d. 31 Mars 83. 31 mars 1883
Jag har ju hopp om att få mera pengar för fru Reuterskiöld, små porträtten, taflor o.s.v.

Tisdag morgon 1 januari 1884
Ack om jag finge någonslags slut på den fru Reuterskiöld. dels kan jag ej måla, dels kan hon ej sitta när jag vill. Jag börjar bli så till ytterlighet utpinad af detta arbete.

Valter Runebergs atelier påskaftonen kl 4 ½ e.m. 1 januari 1884
Fru Reuterskiölds porträtt har nu ändtligen blifvit bättre, och jag tror nu att det skall bli passabelt i nästa vecka.

Fragment 1 januari 1884
Jag har målat och målat på fru R. men jag tycker ej det blir bättre. I morgon kommer hon igen. Det är förfärligt svårt att måla på något gammalt som man sedan hunnit glömma

Odaterat 1 januari 1884
Fru Reuterskiöld är trött allt fortfarande. Visserligen dansar man ej under fastan, men raoît'erna äro lika förslappande, isynnerhet om man, som hon, går på 3 à 4 hvarje, qväll Jag skulle bli galen med ett sådant lif

Petersburg fredag 22/1 84 22 januari 1884
Nu skall jag försöka arbeta dugtigt i Paris – först måla om fru Reuterskiölds armar, så möjligtvis fröken Ahlberg och så begynna jag något större, allvarligt arbete – Jag bryr mig ej om att måla "des petites femmes" längre, det är för farligt för talangen.

Paris d. 7 febr. 83. 7 februari 1884
Jag har redan beställa en modell för fru Reuterskiölds armar men hvad jag sedan skall göra, begriper jag ej – ännu har jag ingen rigtig klarhet.

Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
I morgon och öfvermorgon har jag modell för fru Rs armar

Paris d. 17 febr 84. 17 februari 1884
skall börja, efter fru R. som kanske kommer i dessa dagar, att teckna Aino, sedan Gustaf III

Paris d. 9 mars 1884 9 mars 1884
efter att ha arbetet med Reuterskiölds hela förmiddagen, under inseende af Munkacsy, som satt här fr. kl. 10 till 12, Ack hvad det är för ett öde med fru Rs porträtt. De äro visserligen nöjda eller nöjdare nu, men jag har förstört all fraicheur i sjelfva målningen Osäker koppling Han förstår naturligtvis ej mitt måleri "en plein air" han som bara tycker om kolsvart och hvitt – emellertid erkände han att det var mycket talent i taflan. Mammas porträtt tyckte han om, och tog, under det jag målade, och ritade med krita ett och annat på boken, fonden och kostymen för att sätta in några knalleffekter.

Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
Det är själsmördande att lappa och lappa på fru Reuterskiölds porträtt. Men då jag tagit hin i båten vill jag ro honom i land. Lycklig den dag då jag får ge dem detta konterfej. Hon är nu svår att tillfredsställa, tror jag – och så komma kritikerna från alla dessa ambassadungdomar som naturligtvis för att smickra henne aldrig komma att anse porträttet tillräckligt skönt.

Paris d. 20 mars 84 20 mars 1884
Fru Reuterskiöld får hvila så länge.

Paris d. 31 Mars 84 31 mars 1884
Ledsamt är det att jag genom det fjesk för denna utställning "hvilken ej blef af" försummat fru Reuterskiöld, som jag nu vill slippa så fort som möjligt. Nu är hon "falquée" (det är då ej underligt), och kan först mot slutet af veckan posera.

Lördag 5 april 84. fortsatt onsdagen. – 5 april 1884
Jag håller nu på med fru Reuterskiöld. Nog är der ännu arbete för fem à sex dagar. Det är ett ögonblicks verk att förstöra flere veckors sträfvanden – men lyckligtvis tror jag att porträttet om det också icke är bättre, är lika bra som det var förut. Han vill naturligtvis ha henne leende, förtjusande vacker – och det är hon sällan – men nu skall jag icke spara på de vanliga försköningsmedel som stå till buds.

Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16 april 1884
Fru Reuterskiöld skall på en begrafning i dag och derföre har jag litet andrum. Ja jag har ej en minut ledig. Valters byst, fru Reuterskiöld Illustrationerna till Clareties Roman, tusen teckningar som begäras från höger och venster. När någonting rigtigt sätter sig på tvären i måleriet, då går det då alls inte. Den der fru Reuterskiölds arm har jag målat om hundra gånger och det blir bara en träbit af. Aj. den fru Reuterskiölds porträtt – Ibland är jag så förtviflad att jag skulle vilja "krapsa de allt bortan" men har ej mod dertill utan påtar i det gamla. Nå, nå jag skall få plikta för de många urakliathetsynder i afseende å måleri. Konsten är svår, och jag har tagit den för lätt.

Paris söndag d 21 april 84. 21 april 1884
Ändtligen äro Reuterskiölds rigtigt nöjda med ansigtet på porträttet och jag rör det derför icke mera. Jag kan ej neka att jag är alldeles abruti af detta lappningsarbete och att jag ej blir menniska förrän det är helt och hållet. Som jag emellertid hade fru Reuterskiöld följande morgon, gick jag hem kl. 12 efter att ha varit en qvart inne på balen och blifvit komplimenterad för min vackra kostym.

Lördag d. 26 april 84. 26 april 1884
Fru Reuterskiöld har ännu stått i dag. Nog är det förfärligt och jag lider deraf mera än jag kan säga. Genie ist Geduld – och jag måtte då vara öfvermåttan genialisk. På fru Reuterskiöld har jag gjort om 3/4 af porträttet, och är så arg på det som möjligt. Dock har han nu återfunnit det ljufva den som han fåfängt sökt förut. Förstorat ögonen, förminskat munnen och afståndet från näsan till munnen – voila tout.

torsdag 1sta maj 84 1 maj 1884
Ack – ännu har jag en eller två seancer på fru Reuterskiölds porträtt – det är odrägligt och slutar aldrig, ser jag.

Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Fru Reuterskiölds ram är ännu ej kommen, och Duken står följakteligen här ännu och embêterar mig.

d. 23 maj 84 23 maj 1884
Fru Reuterskiöld var just nu här, på den absolut sista seancen – jag målade några fingrar och så förklarade vi båda att det var slut – slut – slut. Ramen har emellertid ej kommit. Den blir ett mästerverk i sin stil, och så blir här, efter min återkomst från London, en liten specialexposition. Giers, Radziwill m.fl. komma för att se mästerverket.

Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Bokstaven E kommer att vara i samma sal som för tre år sedan, då Edelfelt ställde ut porträttet av Louise Reuterskiöld; salen är inte på en framträdande plats; bokstävernas placering bestäms med lottning.

Paris 6 augusti 1891 6 augusti 1891
Det här är icke för att beklaga mig men för att förbereda er på att jag ej ännu på länge kan komma hem. – Då jag började det Grancherska porträttet var det ej fråga om något pris, G.hade talat med Vallery Radot och sade mig "je ne vous parle pas du prix, je sais que vous êtes tres modeste. Då jag ändtligen i dag fick tillfälle att tala ett ögonblick med Vallery Radot mellan fyra ögon frågade jag honom hvad Grancher tänkt sig för pris, och fick till svar: ungefär 2000. Nu är saken den att jag är skyldig här 2500 – hyran, dukar ramar, skräddaren, pensionen m.m. och lofvat betala alla dessa inom denna vecka. Först och främst blir porträttet ej färdigt snart, ty jag harnu skrapat ut hufvudet, och det är således att börja om på ny kula. För det andra har jag ej lyckats sälja några småsaker som jag gjort under sommaren. Mme Granchers duk är lika stor som Moltkes, för hvilken jag fick 4000 och fru Reuterskölds, som betaltes med 5000, det ledsammaste är att Grancher och hans fru ej ha en aflägsen aning om konstverks värde och de gängse prisen, likasom de lefva i den mest rörande okunnighet om konstverden här i Paris – En medicine professor som alltid sysslat uteslutande med sin vetenskap och en kreolska som ej han lära sig sitt Paris fastän hon varit här i 12 år gift. Jag misstänker starkt att de endast öfvertalade af Pasteur kommit sig till att beställa porträttet. Min ställning är derför otäckt obehaglig. Endera ser jag ut att vilja profiteraaf det ouppgjorda priset, eller går jag in på något som är en skandalöst dålig affär och en stor förlust för mig.

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?

Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Men energi har hon – alla dagar visiter, bjudningar, baler. Mitt porträtt såg mycket bra ut. De ha vackra saker, bl.a. gammalt silfver i massa, bägare, kandelabrar en hel vägg full, turkiska mattor en vacker hvit matta i Salongen – det hela arrangeradt med mycken smak. Lennart var hjertlig som alltid – talade om gamla tider. – "Le chasseur de la legation" i grann blågul uniform hjelpte på mig pelsen och talade den renaste Helsingforsiska och sade att han "nog kände herr Edelfelt".

Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Med frun reste jag i ministervagnen till Utställningen der vi gingo omkring – jag skakade hand med åtskilliga menniskor. Fru R. förtjust öfver sitt porträtt, och förtjust öfver att alla menniskor tyckte hennes så mycket bättre än fru Haartmans. – Då jag någongång fick mera comme il faut lof att tala med andra, med Lillie, fru Mansouroff o.a. damer, tog Koki fru Reuterskiöld om hand. Reuterskölds äro ytterst vänliga mot mig nu, hon är bara solsken och vackert väder.

Petersburg 19 februari 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt. Fru R. var bara solsken, mycket mycket vänlig och glad, och alls ej så der fasligt mondän. – Hon hade dansat med Kejsaren häromdagen, och, sedan han talat om Flameng och hans porträtt sade han med ens: vous connaissez Edelfelt, n'est ce pas? – Mais comment donc Sire, je le connais beaucoup, il a fait mon portrait etc. etc. Så hade han frågat: n'est ce pas qu'il a une grande renommée en France? Och fru Louise hade icke sparat på berömmet. – Och så förargligt – gick hon på med – att jag inte hade en aning om att hr Edelfelt skulle komma, då hade allt ihop så lätt kunnat arrangeras, och jag hade varit stolt och lycklig att få vara Er till något slags nytta. Hennes porträtt som verkligen är bra, kommer också på utställningen. Helsa Ellan och säg att jag just nu fick hennes kort – flickorna också – mera härnäst, nu måste jag upp på akademin och ställa upp fru Reutersköld och gummorna – Mammas Atte

Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går passade jag på och gaf fru Runeberg lof, för att i dag, här i ateliern börja med lilla Reuterskiöld – De gingo just nu härifrån. En sådan triumf som denna första seance har jag ej haft på länge. Pappa Excellensen och Mamma Louise jublade och bad mig att ändtligen inte förstöra likheter och uttrycket. – Mitt första utkast blef verkligen mycket likt och fick detta späda, lifliga fogelungsaktiga och ej ograciösa, som flickan har. Fru R. sade att det var så underligt och roligt att vara i min atelier igen, precis som för 14 år sedan, att se mig måla och tala om gamla tider.

Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Jag är arg på mitt måleri (med undantag af de två porträtten hos Reuterskiölds) och har en brinnande lust att måla, måla bra, måla med färg – mycket mindre lust har jag att exponera. Jag börjar tycka att det är fint att ej ställa ut så ofta. Lenbachs 15 porträtt här på Diagilews utställning skulle ej ta sig så bra ut om man såga dem på alla utställningar.