Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

En ung, sittande flicka i benvit klänning med grönt skärp och bred krage i blåvitt; knäfigur i fas åt vänster. Hon har mörkbrunt hår och blågröna ögon. I händerna en uppslagen bok. I bakgrunden ett brokaddraperi i rosa med skuggpartier i ljus umbra och krapplack. Pastell. 82,5 x 63. Signerad A. Edelfelt. 1896. Målat i Sankt Petersburg våren 1896 på beställning av Envoyén Lennart Reuterskiöld. En kompositionsstudie, blyerts, 20 x 15,5, i samling Thorsten Laurin, Stockholm, förvävad från Stenmans Konstsalong.

Förekomster i brev

Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Frukost hos Rs först för att se på flickan och hennes kostymer. Hon "Ducky" har ingen yttre fägring – en blek, mager, grinig 8 års flicka – med apgrimaser, små pliriga ögon och en stor mun. – Lennart hade ondt i magen

Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
skulle gerna vilja komma hem i slutet af nästa vecka – får se om det går – och först vid ett förnyadt besök här måla fru Runeberg och lilla Reuterskiöld

Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går passade jag på och gaf fru Runeberg lof, för att i dag, här i ateliern börja med lilla Reuterskiöld – De gingo just nu härifrån. En sådan triumf som denna första seance har jag ej haft på länge. Pappa Excellensen och Mamma Louise jublade och bad mig att ändtligen inte förstöra likheter och uttrycket. – Mitt första utkast blef verkligen mycket likt och fick detta späda, lifliga fogelungsaktiga och ej ograciösa, som flickan har. Fru R. sade att det var så underligt och roligt att vara i min atelier igen, precis som för 14 år sedan, att se mig måla och tala om gamla tider. Hvad som gör att Reuterskiölds äro så förtjusta är det att de förstå sig på måleri och också njuta af färgerna, teckningen, karaktären o.d. – då hos de flesta andra det är bara bekymmer om en nätt likhet och hvad alla bekanta ska' säga. – Jag är säker på att det bara är det senare som gör att Naëma Runeberg krånglat med kostymen. – Hon vill ej att man skall säga att hon – låtit "ta åf sig" i peignoir – det tillstod hon i går.

Petersburg tisdag. 27 april 1896
Nu är jag i en sådan "hurry" igen att jag ej vet hvart jag skall vända mig. – Bråk med Kejsarns ram som i sista minuten måst göras om alldeles, så att judpolacken Volkoviski sitter uppe hela natten och skär. Bråk med permen, som nu, Gudskelof blir bra – Lilla Reuterskiöld är så godt som färdig. – Fru Runeberg likaså, men detta sista tar mera tid än man kan ana. Och när när skall allt detta göras. Nu måste jag skynda mig till frukosten ty Reuteskiölds komma om en timme. – Han, den gode Lennart, är så fjeskig och så springande och så enerverande t.o.m. då han beundrar, att jag sjelf blir alldeles nervös. Emellertid äro de mycket nöjda – flickan illa uppfostrad och liflig.

Petersburg onsdag. 28 april 1896
Reuterskiölds "Ducky" är så godt som färdig.

Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Reuterskiöld undfägnade mig med förfärligt mycket politik och klagomål öfver utställningskomiten i Stockholm. Flickans porträtt tyckte jag rigtigt om. Jag är arg på mitt måleri (med undantag af de två porträtten hos Reuterskiölds) och har en brinnande lust att måla, måla bra, måla med färg – mycket mindre lust har jag att exponera. Jag börjar tycka att det är fint att ej ställa ut så ofta. Lenbachs 15 porträtt här på Diagilews utställning skulle ej ta sig så bra ut om man såga dem på alla utställningar.

Det finns inga bilder för det här konstverket.