Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Bertel Hintzes beskrivning

Utsikt från Brunnsparken en vårvinterafton. I mittplanet till vänster står Långörns svarta silhuett mot horistonten, som färgas brandgul av den nedgående solen. I bakgrunden längst till höger Gråhara fyr. Tunga, naturlatistiskt målade ovädersmoln på himmeln. I förgrunden ligger ett stort, vattenmängt isflak på det mörkt gråvioletta, stiliserade vattnet, som krusas av en lätt dyning. 63 x 91. Signerad: Albert Edelfelt 1894. Målad på Haiko sommaren 1894.

Förekomster i brev

Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11 oktober 1894
– Hvad det vore rysligt roligt att få några underrättelsen om Eder, och om taflorna i Helsingfors. Hvad säger man om Sorgen, om Mammas porträtt om Sjöberg, om Sveaborg – hvad om Galléns underliga, hybrida fundering. Jag hoppas till Gud att ni alla måtte få vara friska och raska. Jag tänker hvarje ögonblick på Er, och skulle ge mycket för att kunna sitta hemma och prata en stund nu i skymningen.

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?

Paris fredag 1 mars 1895 1 mars 1895
Jag skrifver detta på cerclen der jag varit och sett på mina taflor – och de andras förstås också. Sveaborg tar sig rigtigt bra ut – Madonnan förefaller litet matt. Annars fins det mest skräp här. Jag har starkt funderat på att taga mitt afsked från cerclen med detta års utgång. Aldrig har jag sålt något här – aldrig går jag hit – tidningar kan jag få läsa på andra ställen, och spela gör jag ju ej. – Jag fann de flesta taflorna här så innerligt tomma, så fullkomligt utan mensklig medkänsla och menskligt intresse – och den der "elegansen" i fruntimmersporträtten den finner jag småningom alldeles afskyvärd.

Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
Zorn är mycket förtjust i mitt Sveaborg på cerclen.

Paris 21 mars (mi-carème) 95 21 mars 1895
Mina taflor ha nu fått vackra ramar och se betydligt bättre ut.

Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
Mina taflor ta sig mycket bättre ut i ram. Zorn var der i går och tyckte om dem – isynnerhet om Sorg och Sveaborg – de enda anmärkningar han gjorde voro angående flickans kjol som han tyckte gick litet ut ur tonen – för kall till allt det öfriga – Ellan och han sågo på då jag satte in några raska penseldrag med en varmare ton och det gjorde verkligen mycket godt. Man tänker ej på kjolen nu, och det är ju allt som behöves. Zorn tyckte denna tafla var en af mina bästa. Uttrycket, hos karlen hennes nacke, och landskapet, stämningen slå mycket an för såväl konstnärer som publiken. Får nu se hur den kommer att ta sig ut på Salongen.

Paris lördag d. 6 april 1895 6 april 1895
Nu har igen två dagar gått innan jag fått tillfälle att skrifva till mamma och tacka för mammas trefliga bref i förrgår. Jag hade just då så många jern i elden emedan jag skulle skicka in mina taflor då, dessutom tigga om uppskof med Snoilskyteckningarna (hvilkas ramar ej hunnit bli färdiga) Samt för Madonnan hvars draperier jag ej är nöjd med. Uppskofvet beviljades med största älskvärdhet, och jag njuter af att ej mera vara så der jagad som ett villebråd.

Skärtorsdag 1895 11 april 1895
Någonslags bäfvan för Salongen har jag ej denna gång – jag vet att der ändå finnes något i hvad jag gjort, åtminstone ärlighet och god vilja.

Paris fredag 19 april 95 19 april 1895
Om söndag få vi se våra taflor – om tisdag ta vi emot Felix Faure (Ellan har ett nytt ljusgredelint sidenlif) i Champ de Mars, om onsdag är le Jour de Vernissage.

Paris 25 April 1895 25 april 1895
Jag fick många complimenter af alla dem som voro der. Mammas porträtt har mera succès här än i Helsingfors. Jonas Lie, (i går på vernissagen) höll långa tal öfver det. Det var mycket briljant i går – utomordentligt vackra fruntimmer och toiletter. Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag. Georges Hugo och hans vackra unga fru (född Menard-Dorian) voro mycket betagna i min utställning.

Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30 april 1895
Mina taflor i år tyckas verkligen ha succès, teckningarna likaså.

Paris 2 maj 1895 2 maj 1895
Jag skickar med en hel bunke tidningsutklipp – mamma kan deraf se att jag har "une presse excellente". – Om några, t.ex. New York Heralds ytterst smickrande omdöme kunde komma in i N. Pressen vore det bra. Är icke Mamma stolt när Mamma läser sådant? Jag vet att bara en del är sann af berömmet och jag har lyckligtvis ännu min ungdomskänsla vid hvar Salong! Det här är ingenting men i nästa år skall det bli bättre.

Paris måndag 13 maj 95 13 maj 1895
Mina taflor ha fortfarande succès – och jag kan ej begripa hvad Spada menar med revanche. När sådana karlar som Puvis och Dagnan tycka om Sorg så är det allt hvad som behöfs, Spadas dom är mig då "janz ejal". För À propos, jag träffade Liebemann som tyckte att jag går framåt, mera fast och mera voulu i formen. mera manlig – är det icke roligt?

Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
På utställningen hörde jag att Scheremetieff köpt Paraske – jag är glad att jag satt ett ordentligt pris på henne.*) *) 1500 rubel – i Finland hade jag begärt 2000 mark. – Såväl gummorna som Paraske slå an här – det är typer som de känna. – Så såg jag de från Hfors anlända taflorna, som Mamma och Ellan haft bråk med. – Jo Helsingforsvyer och Sveaborg ställer jag ut, likaså Imatra – Men med den gulnade Köpenhamnsmarinen och blommorna gör jag ingenting. – Jag menade aqvarellpionerna och aqvarelltulpanerna. – Kan och vill Ellan ännu besvära sig med dessas afsändande (de äro upptagna i katalogen som aqvareller) så vore det bra.

Petersburg 19 februari 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.