Hos fröken Krogius har jag varit. Hennes värdinna generalskan Lawroff är så lång som Paul men ett utmärkt hyggligt fruntimmer. Hon ville fråga om jag nu hade tid att måla hennes systers porträtt, men det blef uppskjutet till nästa gång jag kommer till Petersburg

Hos fru Lawroff. var jag i går utan att träffa henne hemma. Om några dagar måste jag besluta mig definitivt.

I går var jag neml. hos fru Lavroff. Den lilla flickan intresserar mig ej särdeles, och dagern är ju så miserabel att jag ej vill börja ett nytt lidande genom att ännu måla något. Jag skall derföre försöka skjuta upp detta porträtt. I dag är jag bjuden dit på middag, och skall då utlägga för dessa huru mycket de sjelfva vinna på att få porträttet en annan gång, så mycket mera som de, emot vanan, stanna här nästa höst.

Heinricius sitter visst och tror att jag skall resa som i morgon. Beklagligtvis har jag ej kunnat ge honom definitivt svar, ty ännu har jag ju att afgöra frågan och det Lavroffska porträttet. Emellertid vill jag telegrafera till honom i afton.

Lilla Lavroff blir ej målad, dels emedan jag ej har lust, dels för det Modren tycker att hon alls icke är till sin fördel nu.

I lördags var jag på middag hos Mme Lavroff – en ovanligt intelligent menniska. Hon är längre är jag och har mycket manhaftiga rörelser. Fröken Krogius är mera som vän i huset än som guvernant. De gjorde ett mycket godt intryck på mig dessa menniskor. Jag är lika nöjd att ej behöfva måla porträttet, ty flickan har nu något odecideradt i sina drag. Passar det sig ett annat år, så målar jag henne, så blef det öfverenskommet – i nästa höst till exempel.