Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dotter till Olga (f. Jacobson) och Herman Lerche

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 455.

Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
De bo i bel étagen vid Stora Morskaïa. Vacker entrée och stora rum. Alla voro församlade i salen d.v.s. alla Manzeys Armfelts Mima och Hermuschka, för att försöka en flygel som de nyss fört hem, och jag blef så vänligt emottagen som möjligt. Vid första anblicken af fröken tänkte jag: Tante Gadd hade rätt, hon kan ej jemföras med Anna Ehrnrooth, hon är verkligen ett strå hvassare. – 5 minuter efteråt voro Armfelt och tjotje Nadja inne i en diskussion om koketteri, hvari Armfelt med sin gälla röst uttalade sina åsigter fram och tillbaka, till föga fromma för menskligheten. Många frågor gjordes om alla derhemma. Anni Butti och Mamma, Mamma främst. Jag tror ej att Mamma ett ögonblick skulle känna sig generad här. 1o äro de verkligen mycket fästade vid Mamma 2o är det alls ej så farligt med deras lyx att t.ex. Ahrenbergs och Mamma i Hfors skulle ha det lika trefligt i deras salong och 3o äro de bra hyggliga och enkla menniskor.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9 november 1881
Några ord blott. I går på e.m. gingo vi till Spetschinskys, der en fin middag intogs och der aftonen passerades. Sällan har jag haft så tråkigt, och troligen hade alla i sällskapet, utom Armfelt som ständigt pratade, samma erfarenhet. Jag försökte, jag försökte verkligen att se glad ut ändå, men mot hela denna atmospher af familjekonversation på ryska, ständigt, alltid evigt om samma saker och personer, kan men ej hålla stången. Att fru Etter gjorde precis samma reflexioner som jag, det märkte jag redan der, men isynnerhet då vi kommo hem igen, och hon utgjöt hela sin galla. Naturligtvis gör sorgen efter modren och det splittrade hemmet sitt till, men isynnerhet är det deras eviga lif inom familjen ensam, som gjort dem ensidiga. Ytterst ömma för de små barnen äro de, och det är ju vackert nog. Vi lekte blindbock en stund i den stora salen med Bebe Mima, Lilli och Sirioscha, men det blef ej mycket roligare för det. – Hvad skall jag säga då de tala om Herm' Gustavitsch, Vikt' Alexandritsch, Nikolai Ivanowitsch, Iwan Nikolaiewitsch, etc. etc.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
I dag är det Lilys födelsedag; och Jag har nyss gifvit henne en stor ask konfekt från Ballet. Mimuschka Schurinka en liten Ellis och Lily samt Baby leka någonslags nata här i salongen bredvid och det är ett halloh utan like må Mamma tro. Jag framförde flickornas helsningar till Lily och hon var ytterst fägnad deröfver. – Schura klinkade nyss på pianot några sommarmelodier och det lät så skönt för mina öron.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Hos Manzeys ha de ett elände med Lerche som nu i dag tog bort Mima under gråt och tandagnisslan, mycket, mycket obehagligt – jag var vittne till denna scen. Det värsta är att han lofvat hotat ta bort Bebe då hon blir 8 år – hvilken nedrighet att så här på förhand säga dem det. – Fru Armfelt och fru Manzey voro förtvifla de, greto och jemrade sig – fröken, gubben M. och jag voro lugnare.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Hvad skall jag göra till torsdagen? Att gå till Manzeys duger ej (flickan är förresten mycket bättre nu) och de ha tagit hem Schura.) Madame Miatleffs pojke har nyligen haft scharlakansfeber han också, – hvad skall jag göra – – Det ledsamma med de Kejserliga är att då de engång säga något så är det sagdt och det går ej an att resonnera – så ock med uppskofvet till torsdag – ty jag är öfvertygad om att flickan är bra i morgon.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
omöjligt att gå till Manzeys, så gerna jag än velat det, och jag begaf mig derföre till Armfelts, der Gisiko och Wille Cadenius skulle vara och der vi sutto och pratade kallprat och gjorde några svaga försök att sjunga Gluntar Cadenius och jag. Gisiko sitter tyst, tänker uppå intet just och är rolig.
Gatschina Onsdag d. 2 febr. 1882 2 februari 1882
I slutet af veckan skall Mima Lerche ta sitt bad och det Manzeyska huset blir då igen tillgängligt för andra menniskor.
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Mima Lerche har nu tagit sitt bad och jag kan derför gå till Manzeys. – Nikolai Ivanowitsch den store sade det. Han åkte också skridsko, men det var min själ ej vackert att se – der var då åtminstone en som var sämre än jag.
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
Mima går ännu ej ut från sina rum, men har badat flere gånger, och Buistroff har gifvit mig tillåtelse att vara här så mycket jag behagar
Nyårsnatten 1882-1883 31 december 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Fredag 13. 1 januari 1891
Så till Etters – de bebo en enorm villa så stor som ett kungligt lustslott i Skandinavien midt i en stor trädgård – ingen menniska synlig först – Så ser jag hans Majestät Mischa Wolkoff segla fram. Han visade mig ganska litet vänligt för resten in till damerna och i Salongen träffade jag först Mme Sophie Wolkoff, (Lily & Mima i bakgrunden, tysta roler) Natalia Basilevski född Volkonsky och ett mycket schangtilt herrskap som bar det i våra öron oschangtila namnet Petterson – ryssar – hon född Nabokoff – Så pratades det såsom på en visit i Petersburg och Mme Petterson, née Nabokoff talade om att det på deras hotell var djèrisoirement bon manhé, bara 15 frcs person
d. 16 morgonen. 1 januari 1891
– Jo Mima Lerche har haft tyfus som ytterligare komplicerats med Höftsjuka och så starka plågor att hon gallskrikit natt och dag – skrifver fru Etter. Koki får väl om en stund berätta mig mera. –
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Har Mamma hört om att Mima har tyfus – är det icke rysligt. Lyckligtvis är sjukdomen ej elekartad – men tänk hvad det måste vara ledsamt och vårt för dem på Santa Maria. Vi väntade fru Etter och Lilly alla dagar då slutligen brefvet med förklaringen kom.
Fru Etter talar om att Koki skall komma dit på fyra dagar – han är återigen skickad med depescher till Haag och Paris. Så roligt för dem – om bara Mima skulle vara friskare då! –
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31 mars 1891
I går afton efter en mycket tråkigt middag vid den tråkiga och obekanta table d'hôten – der man ej hör ett ord franska, endast engelska och tyska – företog jag mig vågstycket att fara på visit till fru Etter det är en förfärlig väg dit, ty om detta ligger som Mossaskogen från Borgå, så motsvarar Santa Maria "Vade" på Illbyvägen. Jag vet ej huru länge det räckte att köra dit – när jag kl. 1/2 9 kom fram var huset alldeles utdödt – och först efter mycket sökande fick jag tag i fru Etter och Lily. Mima ligger allt ännu, naturligtvis – fru Sofi W. låg också, ännu krasslig efter ett nytt missfall, Mischa låg i gulsot och fru Manzey af trötthet Jo nog ha de fått göra en lustresa!
I dag på e.m var jag igen på Santa Maria och såg nu fru Manzey och fru S. Wolkoff blek och tärd men upp från sängen. Alla säga att om fru Etter varit beundransvärd under denna sjukdoms period så har Lily varit ändå beundrans värdare. Mima ligger med ett lamt ben, men läkarne tro att hon kommer sig och ej får några sviter. Hon har blifvit opererad af dr Monod, en af Paris celebriteter, son till den berömda protestantiska presten.
Cannes 1sta april 91 1 april 1891
Mischa var mycket ämabel – gulsoten måste ha mjukat upp hans hårda hjerta. – Middag åts der, och fru Etter och jag kommo in på Haikohistorier om Heidens och Olbedinskys –det var precis som på Haiko. T.o.m. fru Etters vänlighet att placera enorma bitar på min tallrik och Lillis att hälla mitt glas bräddfullt fr var precis som på Haiko. Mima är bättre och sitter nu i sängen. –
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Mima, som nu är uppe, och alls ej förandrad fastän hon haltar litet – var strålande af glädje öfver vår visit. Lily talade ut les trop plein de son coeur i dag – mest gingo hennes vredes skålar ut öfver Mischa Wolkoff, som varit deras tyrann och oläsligt nu under hela vintern. –
Paris 12 maj 91 12 maj 1891
Jag har ej skrifvit och tackat för Mammas bref och brefkort, emedan jag under denna sista vecka varit så trött och utfaren som jag ännu alldrig varit förr. Allt för Manzeys porträtt – Jag började måla det sista torsdags, steg upp kl. 6 de följande dagarne och gnodde på – Så kommo Etters-Manzeys – men i stället för att stanna har öfver d. 15 som jag hade trott resa de redan i afton – bortkörda af Mischa som narrat dem bort från Cannes och nu stannar här längre än de. Jag tror jag blir galen af all deras underlighet. Mischa vill bli af med dem – alltnog porträttet är nu färdigt, och det är, skall jag säga Er, resultatet af en oerhörd ansträngning – och ändå är det alldeles "omsonst" som jag bråkat så ty fru Etter sade i går att fru Manzey ej har några pengar mera, ty Mischas luxuösa installation har tagit med deras fyrkar. – De ha just så mycket att de komma hem. Och nu bo de (Mischas arrangement) på hôtel Bristol, Place Vendôme, der endast kungliga personer brukar bo, och der en kopp kaffe med doppa kostar 6 frcs. – Jag har gjort 2 porträtter af gubben Manzey, som Mamma vet, – och skall nu föra dem i vagn (de äro encadrerade redan) till Place Vendôme.
Förgäfves hade jag låtit göra ateliern rigtigt fin i går med en blomsterprakt som var stor men de måste ut och söka ett "minnen" åt Buistroff och en Waterproof åt tjotje Nadja, och så var min blomsterprakt alldeles onödig – med Kl. 2 e.m. kommo vi efter fru Etter – fingo vänta på de andra till kl ½ 6 – under hvilken tid fru Etter endast talade om Mischas nedrighet så foro vi ut på kommissioner "Waterproofen) och voro i tusen butiker. Ellan alldeles forceradt artig, var ej nöjd förr än vi hade sett ungefär 10000 regnkappor – ingen togs åt tjotje Nadja. Så bjöd jag fru Etter och Lilly på middag till Ledoyen och sedan Lilly och Mima på Teatern
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Allmänt solsken i går, alla ytterst vänliga. Middag hos fru Manzey – med grefvinnan Armfelt Mima, Baby, Etters allesamman. – De frågade hvar minut om flickorna ej skulle komma, och om Ellan ej skulle göra allvar af sin hitresa. Jag svarade jo. hvilket till efterrättelse länder.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går afton var jag på middag hos Etters med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna. Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfningsskof som såg obehagligt ut, men som med Lilys och gossarnes droppar och hjelp gick öfver. Sofia Andreevna var mycket humoristisk då hon berättade om fru Manzeys oro då hon skulle förklä Baby och Mima samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspektakel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima eller Baby talade med någon ungherre som de dansat med tog hon på sig den olyckligaste min och ville gå och förhindra samspråket såsom varande för långt och