Ryssarna har på nytt vunnit en seger i kriget; att ligga bekvämt i sin säng är ingenting mot att lemlästad ligga på något av de genomblödda fälten kring Plewna; Edelfelt frågar efter nyheter om sårade från [Finska] Gardet; Alexandra Edelfelt har sagt att Torsten Lode skulle komma hem; Edelfelt sänder hälsningar till Ankepirre (Annie) och Blis (Berta) Edelfelt.

Det lär finnas en massa finnar i Paris, Schulténerna, magister Streng och Torsten Lode.

Gunnar Berndtson har börjat på ett porträtt av Torsten Lode; han hoppas, om han får det färdigt till den 15 mars, att det tack vare uniformen skall göra lycka på salongen; Edelfelt uppmanar Berndtson att arbeta, i synnerhet som teckningen är god.

Föregående dag åt Edelfelt middag med Hugo Schultén, Gunnar Berndtson, Gustaf Sucksdorff och Torsten Lode.

Torsten Lodes gör just ingenting och skyller på den lättja han vant sig vid i bataljonen.

De enda som kom i svart frack var Max Schultén, Gustaf Sucksdorff, Torsten Lode och några norrmän.

Föregående dag var Bertha Edelfelts födelsedag; Edelfelt firade med att gå till Madame Jacquinots; det var omöjligt att få tag i någon annan dansör än Gustaf Sucksdorff; Torsten Lode hade ingen frack och Schulténerna sade nej då de hörde att det blev dans.

Bra blir Gunnar Berndtsons tavla, connaisseurer [konstkännare] på Louvren under förra seklet, likaså hans miniatyrporträtt av Torsten Lode.

Gardisten Torsten Lode hade tillfälle att klä upp sig i uniform då han var bjuden till ryska kyrkan och sedan på supé till Nikolaj Orloff under påsken; han var nöjd över den uppmärksamhet han väckt bland furstinnor och grevinnor och haltade lite extra på sitt skadade ben av pur förtjusning; i glädjen och fyllan hade Lode bett prinsen av Oldenburg att hälsa på, vilket han ångrade eftersom han bor på ett tämligen tarvligt hotell; Lode är en präktig pojke men typisk officer, det är endast kejsaren och bataljonen som räknas.

Torsten Lode, Gunnar Berndtson och Edelfelt kommer följande dag att sända ett telegram till Monsieur och Madame Theodor de Frenckell; de hoppas det kommer fram i tid; Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt.

Pierre Petit-Gérards bror, officeren, var förra veckan i staden på genomresa till Strassburg; Edelfelt umgicks med honom och några officerare, samt Torsten Lode, som bjöds på officersmiddag i kasernen.

Det är Torsten Lodes fel att telegrammet till Ehrnrootska bröllopet kom för sent; han glömde en hel dag att sända det, medan han umgicks med några chevalier gardes – ryska officerare.

Torsten Lode skall resa; han blev rörd i sin hederliga gardistsjäl över att som avsked bjudas på frukost med champagne.

Dagmar von Frenckell var fin och världsdam, är förtegen om sin fästman; Edelfelt tror att hon sagt ja bara för att komma bort från Lodes kurtis, Helsingfors och sin mor.