Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

familjen, i S:t Petersburg

Källor

Inga källor
Petersburg, tisdag morgon 1 januari 1885
Edelfelt saknar Alexandra Edelfelt och systrarna; Petersburg förefaller tomt då "de Etter-Manzeyska fruntimren" inte är där; gossarne Etter bor trevigt och har fallenhet för inredning; de har två stora rum utom sängkammare och Edelfelt kan lätt bo hos dem utan att störa .
Petersburg Onsdag morgon 1 januari 1886
Denna dag ska Edelfelt äta frukost hos Manzeys; sedan tar han tåget klockan halv två på eftermiddagen.
Paris lördag d. 29 maj 86 29 maj 1886
Edelfelt har köpt ett skåp av Pinchart i Louis XV:s stil för 300 franc; har beställt nytt gyllenläder för stolarna; om den övriga inredningen i ateljén; Edelfelt ska ställa in sina mindre studier, gångkläder och bordslinne i det nya skåpet; det blir ledsamt att skicka hem Berndtsons gobelin; den Manzeyska mattan är för stor för att sättas upp på samma plats.
Petersburg tisdag 23 nov 86 23 november 1886
Edelfelt använde föregående dag till att göra visiter, trots ohyggligt väder; han träffade inte familjen Albedinskij, som inte var hemma, men däremot familjen Manzey, herrskapet Armfelt och Sophie Volkov (f. Manzey).
Hos familjen Manzey var också Bystrov och Koki von Etter; hade de inte varit med hade Sophie Volkovs föräldrar säkert talat med Edelfelt om sina bekymmer.
Sophie Volkov hade "embellerat", blivit vackrare, och tog emot honom vänligt och glatt, lite för glatt för att vara naturligt; hon talade med "en aplomp", självsäkerhet, om "mon mari", min man hit och min man dit; fiendskapen mellan Michail Volkov och familjen Manzey verkar högst överdriven; familjen hade inrett en del av sin lägenhet för de nygifta, men Michail Volkov hade ändå hyrt en våning på Hôtel d'Europe som kostade 25 rubel per dag; nu får Sophie Volkov sitt lystmäte av betjänter och vagnar; all denna konvention, konvenans och komfort där nya idéer eller känslor inte har någon plats är något som Edelfelt inte förstår; Sophie Volkov hade inte varit rätt kvinna för honom insåg han nu, "nej, nej, njeto dobra marcher" [nej, nej, det går inte bra].
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
– Ute hos Amic var en läkare från Cannes Pouzet (icke Roustau, Etters Manzeys) – han var särdeles upplagdt för att diskutera, och som Dagnan och jag också voro det och som Amic är en repeter oläsligt maskin af naturen var det mycket roligt. Dagnan är jemte gubben Pasteur, Puvis och några få till, så som jag tänker mig en rigtigt begåfvad fransman – klok och djupt men klarframförallt. Dr Pouzet kom till mig på aftonen och sade: Qelle charmante journeé, n'est ce pas – il me semble que c'est une de ces journées qui marguent dans la vie instellectuelle d'un homme! Och så var det så herrligt vackert derute!