Hvarför skall jag ej få denna lugna frid som första bästa vicehäradshöfding består sig. Hvad är det för ett anathema som hvilar öfver mig och ständigt håller denna oro, denna halfhet vid magt – half, half i allt. Jag duger till vän, till älskare åt en qvinna, men till man duger jag ej – är icke detta ett misstroendevotum. Jag är ju dock hvarken Lasse Maja eller eller Sutki, icke ens Hornborg. Ibland är jag rigtigt afundsjuk på alla dessa filistrar som ha det så bra – omgifna af lycka och kärlek, lugna, nöjda – skall jag då aldrig få ro!