Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kejsare, son till Alexander III

Källor

Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Jag steg in och Dagmar stod der och såg ytterst fin och behaglig om också alls ej Kejsarinnelik ut. hennes enkla väsen och snälla, goda blick hennes lilla växt och något blyga uppträdande kontrasterade med ståten och ceremonierna förut. Hon var klädd i svart atlas. – Tilltalade mig genast på franska – om att hon var förtjust i mina porträtt, taflorna hade ännu ej kommit från Zarskoje, samt önskade att jag skulle göra hennes barn – I morgon skall jag börja och installera mig. Hon frågade om jag talade svenska, hvarpå jag svarade att det var naturligt eftersom det var mitt modersmål; men hon fortsatte icke destomindre på franska. – Det var litet krångligt för mig att passa in Votre Majesté – veut-Elle o.s.v. Hon sade sig ha ett alldeles utmärkt minne från Helsingfors – j'aime tant la Finlande, et je serais très heureuse de voir votre tableau – Derpå sade hon att ännu ingenting kunde bestämmas om porträtternas storlek och hvilka af barnen skulle målas – i morgon får jag se dem. Kejsarinnan har något i sin blick som påminner om fru Leuhusen. Detta egendomligt fixerande och drömmande på engång – en utmärkt vacker blick. Hon står hela tiden – det gjorde hon med de andra med såg jag. Slutligen sade hon att hon var "charmée d'avoir fait min bekantskap.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
I går morgse kom jag hit ut., men ville innan jag kunde göra något träffa barnens vårdarinnor för att få något rigtigt besked. Jag träffade då först en englsman M. Heath, tronföljarens guvernör. Han bad mig vänta på Madame Flotow, Kejsarinnans kammarfru, som om en halftimme skulle komma. Undertiden bad Mr Heath mig komma och röka en cigarr, inne hos sig. – Han är ifrig amatör, aqvarellist och har specielt valt Finland och Imatra att föreviga. Han hör neml. till Neitsytniemi fiskklubb, och kände derföre mycket väl Zilliacusen, samt höll långa loftal öfver hela familjen, kvar i sin stad. Han bad mig komma och besöka honom under min sejour här. Snart kom Mme Flotow, en 60 års gammal dam med glasögon på näsan, liten och röd. Som hon talade mycket god franska tog jag henne för belgiska eller något dylikt. Hon sade skrattande: Eh bien, vous avez vu l'Impératrice hièr, et je jure que vous ne savez pas encore comment vous allez faire les portraits – comme vous n'êtes pas pratique, vous n’avez pas l'habitude de ces choses là.
Emellertid förde Mr Heath mig in till tronföljaren, som artigt steg upp och gaf mig handen. Han är mycket liten till växten, men ser ovanligt pigg och klok ut. – liknar Kejsarinnan, för resten.
I dag var den lille opasslig; och Kejsarinnan lät säga mig att han ej kunde komma (kl. 2 först). Jag gick och dref omkring och ordnade mina tre fonder – får nu se hvad hon väljer. Jag har tänkt göra flickan sittande och gossen stående och taflan på höjden. Duken är något större än Estlanders porträtt – möjligt att jag ännu kommer att måla de två andra – men de äro så upptagna. Deras lärare påstår att de nästan öfveransträngas.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
I går passerade jag hela aftonen hos Mr Duperré Tronföljarens franska guvernör. Parisare 30 år, f.d. elev i Ecole Normale, hygglig enthusiast för konst, beundrar Dagnan och Bastien Lepage, poet på lediga stunder. Många gemensamma bekantskaper ha vi i Paris och aftonen förflöt angenämt under prat om den eviga staden, en titel som Paris lika väl förtjenar som Rom. Han har gifvit mig le Temps.
Duperré sade, likasom engelsmannen att tronföljaren är ovanligt intelligent, och sade detta flere gånger.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Med Duperré har jag varit mycket tillsammans dessa dagar och han har läst för mig en stor del af sina öfversättningar från ryskan – Lermontoff isynnerhet. En intelligent och mycket lärd karl – parisare för resten, så att jag känner mig mycket hemmastadd med honom. – I dag på f.m. kommo vi tillsammans från Gatschina, och han bjöd mig då på en dejeuner monstre på en fransk restaurant. Fastän jag sofvit sedan dess känner jag ännu litet "dunkis" efter all den välfägnaden. Han ber mig hålla i ordning någon aqvarell till tronföljarens födelsedag – Han, Heath och general Daniloffsky (de tre guvernörerna) bruka då ge honom någon present, och ha nu funderat på en aqvarell af mig.
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31 januari 1882
Om fredag afton var jag hos general Danilowitch, och drack the med tronföljaren och furst Georg, Åt den förre gaf jag mina fotografier, förklarade vidt och bredt såväl Drottning Blanka som Fleming, och den unge mannen tycktes mycket intresserad, bockade och tackade. Han förefaller rigtigt treflig och fix, pojken – talar mycket men utan affektation eller blyghet. Danilowitsch är polack tror jag – har en ynklig röst och är mycket didaktisk, upplysande och lärorik – för resten en lärd general som har litet reda på historia o.d.
Lördag 15 dec. 83 15 december 1883
Tronföljaren hade bedt helsa till mig, men var ej visibel, emedan han hade en lektion.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28 oktober 1894
Kejsarens sjukdom dryftas mycket. Kungen och Drottningen lära få mycket lugnande telegrammer – kanske för deras höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel om han skulle komma sig. Måtte tronföljaren verkligen vara liberal (det vet ingen) och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke har mycket vänligt lofvat be kronprinsen att han måtte ge den blifvande kejsaren goda råd angående Finland – men jag säger som Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!
Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20 februari 1895
Heath sade mig att kejsaren varit mycket nöjd med L. Mechelin och sagt om honom: "He is a very clever and interesting man".
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Sedan jag ätit middag hos Chambure, trodde jag mig kunna njuta af en välbehöflig hvila – men då hade jag hemma ett telegram af friherrinnan Freedericks som ändtligen bad mig komma på soirée till dem, dit Storfursten af Mecklenburg och hans gemål grefvinnan Carlow bådat sig. Jag erkänner att jag är så obevandrad i almanackan, att jag ej har begrepp om hvem denne Storfurste är – kusin till Kejsarn hade Mme Fr. skrifvit. Nå jag fick fracken på mig och kom upp och pratade länge med storfursten eller hertigen, som, jemte gemål både mig komma till Oranienbaum för att helsa på dem när jag kommer till Petersburg.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
I går morgse var jag hos Wladimir Alsch, blef genast emottagen och fick förhållningsordres. – Han sade att jag nu genast skulle måla upp en skizz efter en (icke publicerad) fotografi, som kejserliga familjen anser vara den bästa, samt i slutet af Veckan med denna undermålning komma till honom och derifrån till Vinterpalatset. – Han skulle som i dag tala med H.M. och sade "j'espère, alors, que l'Empereur vous accordera quelques séances, – mais souvenez-vous que je n'ai rien promis" – "Mais si, Monseigneur, vous m'avez donné une demipromesse, et personne ne-peut autant que votre Altesse dans cette affaire.
Jag skall måla i officeren Backmansons atelier skizzen till Kejsarporträttet – (på Akademin också).
I dag hos Runebergs, der jag såg på kostymer och ljus. – sade att porträttet uppskjöts för kejsarporträttet. pres. Forsman från Viborg var der. – Kom derifrån kl. 2.
Petersburg 19 februari 1896
Fru R. var bara solsken, mycket mycket vänlig och glad, och alls ej så der fasligt mondän. – Hon hade dansat med Kejsaren häromdagen, och, sedan han talat om Flameng och hans porträtt sade han med ens: vous connaissez Edelfelt, n'est ce pas? – Mais comment donc Sire, je le connais beaucoup, il a fait mon portrait etc. etc. Så hade han frågat: n'est ce pas qu'il a une grande renommée en France? Och fru Louise hade icke sparat på berömmet. – Och så förargligt – gick hon på med – att jag inte hade en aning om att hr Edelfelt skulle komma, då hade allt ihop så lätt kunnat arrangeras, och jag hade varit stolt och lycklig att få vara Er till något slags nytta. Hennes porträtt som verkligen är bra, kommer också på utställningen.
I går såg jag en samling aqvareller som Wyllie gjort för Kejsaren. Jag var näml. på frukost hos Wyllie med Benois – Liphart och hans fru (en f.d. fransk aktris och skönhet) samt en Wyllies nièce). Wyllie, som gammal preobrajenski har en mera mondin position än målarne öfverhufvud. Hos Liphart såg jag ett porträtt (stort) af Kejsaren, som målats utan seancer – rätt bra.
Alla tala om hans vackra uttryck, alldeles moderns, och ytterst vänliga sätt. Reutersköld säger att han har en aning att jag skall måla Kejsarinnan också. Om torsdag komma die allerhöchsten Herrschaften till utställningen.
Till Ellan skref jag att jag var på frukost hos Rjepin. Alla säga att han icke är mycket att lita på – säger artigheter – nå det är ju också detsamma. roligt att vara med en dugtig karl och stor konstnär i alla fall. – Hos honom talade jag ryska hela tiden, och han försäkrade att jag talade atlitschno!!! Han talade så mycket om L. Tolstoi igen. – I allmänhet tycker man ej om hans kejsarporträtt.
Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
Jag plågar mig med porträttet af H.M. I går skrapade jag ut alltsammans, och började beskedligt med en trogen kopia af Rjepins första studie, som jag och många med mig ej tycker är lik. I början af nästan vecka går jag till Storfurst Wladimir
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Jag blef genast emottagen af Alexander Michailovitsh, Xenias man, som sade att Kejsaren skulle komma strax. Jag stälde upp mina två skizzer, staffliet med porträttet på uti en biljardsal – mycket vacker för resten (med mahogny, gult läder och ljusgröna sidenväggar – rika förgyllningar) och så kom kejsaren, tog saken helt naturligt, satt sig i det ljus jag ville ha och sätt en timme, samt lofvade mig flere séancer nästan vecka.
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Då det var fråga om Finland sade jag att det skulle väcka jubel hos Universtetets män att han ville sitta för deras porträtt – likasom jag talte om att Daehns telegram väckt jubel – och så skröt jag litet med den finska konsten och våra unga förmågor.
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.
Han gaf mig ett uppdrag – (i målning, naturligtvis), som är ytterst hedrande för mig, men som han bad skulle bli emellan honom och mig. Således ej ett ord om något.
Våra grymma tidningar der hemma! Med reportrar! – Alldeles ofattligt var det för mig, att denne unge vänlige och städade officer i Schuras uniform som satt ensam med mig i Biljardsalen, pratade och rökte, var sjelfherrskare öfver 80 miljoner ryssar, Storfurste till Finland o.s.v., det vill säga verldens mägtigaste monark.
Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17 mars 1896
I morgse fick jag bud efter mig till polisen att mitt pass ej var bra – det samma passet som gällt en månad på hôtel de l'Europe och der blifvit viseradt. Lyckligtvis var Kuznetsoff hemma – kallade karlen durak och sade att jag målade kejsarns porträtt – hvarefter hejduken aflägsnade sig.
Om en stund kommer Kejsarens tant, fru Scheremetieff, född Stroganoff hit med herrskapet, Krusenstjerna. för att se Kejsarens porträtt.
Som jag i mitt förra bref antydde har jag något att måla åt Kejsarn, något som han bad mig icke tala om tills vidare – detta sysselsätter mig nu, endera dagen, i morgon eller öfvermorgon skall jag gå dit upp med det. Får se om jag kan ta betalt för det åtminstone! Jag blir aldrig rik och kan aldrig göra kupper à la Flameng. – Då jag ser hans alldeles olika porträtter der kläderna äro bra, men ingenting annat, och tänker på de pris 10 tusen, 20 tusen o.d. som han fått, så beundrar jag hans aplomb. – Emellertid är det ju utmärkt bra att Kejsarn tycker att detta är det bästa porträtt af honom, bedt mig komma när som helst o.s.v. – Detta väcker en helig vördnad hos alla här. Vous avez donc des petites entrées aussi! Min prestige stiger enomt sedan några dagar.
Gud låte Er alla få vara friska fortfarande! Då jag fått min Monark någotsånär färdig tror jag jag lacherar fru Runeberg på en tid och kommer hem för att hvila litet. Kickis bref fröjdade mig outsägligt. Säg att jag i dag telegraferat till Ellan – och läs detta för henne. Jag skall skrifva med det första, men har nu mycket brådtom, för att ej hasa ut med tiden så att Kejsarn hinner fara till Zarskoïe Selo. Tusen helsningar till alla genom Mammas egen Atte
Måndag 23. 23 mars 1896
Ännu har jag ingenting hört från min Monark. Det är tråkigt att målningen nu blir halftorr och jag aldrig mera kan få in den fraicheur i faituren som jag var på så god väg att finna.
Petersburg lördag 28 mars. 28 mars 1896
Kl. 2 tog jag mod på mig, likaså frack och ordnar, och gick till min herre och Kejsare. – Alltid i lifvet bör man "S'adresser au Bon Dieu, plutôt qu'à ses saints". – Jag blef ganska rigtigt emottagen, lika vänligt som alltid. Han gaf mig nu lof att tala om "hemligheten" som jag gått och tjufhållit på t.o.m. för Er. – Det är helt simpelt att det andra porträttet, som jag nu gör är bestäldt af honom sjelf – det enda han vill är att jag icke skall tala om hvem som skall få det – och det gör jag ju ej nu heller. Han är emellertid mycket nöjd, och ser med välbehag på det. – Gaf order att lemna ut åt mig ett stycke af ett engelsk gobelintyg som han gerna ville ha till bakgrund (teckning af Walter Crane). Som jag gerna ville skjuta upp den sista séancen till efter påsk (för att kunna komma hem i ro och visa Eder mina 2 kejsarporträtt, frågade jag om jag ej skulle få låta porträttet torka nu på 14 dagar. – Mais ce serait si bien si vous pouviez le finir pendant la Semaine Sainte – Nous pourrions être nu peu tranquilles alors – tandis qu'après Pâques je n'aurai pas une minute à moi. Venez donc mercredi, jeudi et vendredi si vous voulez, toujours à 2 heures. – Jag tror att jag behöfver måla bara på skärtorsdagen, och så är det färdigt, hoppas jag med Guds hjelp. Men är icke allt detta hyggligt af honom?
Nu ser Mamma att om jag också våndats och väntat litet, så har jag i alla fall ej gjort det förgäfves, då jag ensam fått en sådan der intim beställning – Kejsarn i grå kort hemrock. – Det bevisar ju att de tycka om mitt sätt att uppfatta honom. Alla, som sett porträttet, t.o.m. de ryska målarne, som Gud nå's så visst icke äro några aristokrater, tycka att jag fått fram det fina och goda hos honom, det aristokratiska i bästa mening.
Naturligtvis ber Jag dem bestämma priset, när tiden blir – jag kommer nog icke att ångra det. Flamengs tillhuggna priser äro ett vanligt konversationsämne bland hoffolket. Är Kejsarn nöjd, så kan det hända att han betalar une grosse somme – och mycket nöjd är han fortfarande.
Kejsarn bad mig t.o.m beställa ramen för att få det hela rigtigt i stil och konststärligt.
Mina séancer hos kejsarn väcka folks förvåning – Mamma skall veta hvad kejsarn är här – Gosudár, – ett ord som alltid nämnes med en slags bäfvan, sjelfherrskare öfver ett hundratjugo miljoner menniskor! Och när jag ser honom, talar med honom och hör honom, så glömmer jag alldeles allt detta. Han är så ytterst vänlig och naturlig, språksam och ungdomlig att jag måste göra den största ansträngning för att få mig att begripa att han är Gosudár och tsaren.
Rjepin har varit här och sett mitt senare kejsarporträtt – han tyckte mycket om det – men jag börjar frukta att folk har rätt som säger att han ej är att lita på.
Om tidningarna vilja tala om att jag håller på med ett porträtt af Kejsarn, bestäldt af honom sjelf, så må de göra det, ehuru jag hellre ser att de låta bli tillsvidare.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
Den 15 är det vårparad (d.v.s. d. 27) och då skall Jag försöka, genom Vorontzoff, få stå nära så att jag får se kejsaren till häst.
Fru Etter var här med Lily, fröken Oseroff o.a. i förrgår – hon tyckte mycket om kejsarns porträtt.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
Rs bådo att i morgon få komma med en annan prinsessa Wassiltschikoff, som också lär vara mycket lierad med Kejsarn. Hon lär tycka att jag måste måla Kejsarinnan också efter jag lyckats så bra med kejsarn.
Petersburg tisdag. 27 april 1896
Nu är jag i en sådan "hurry" igen att jag ej vet hvart jag skall vända mig. – Bråk med Kejsarns ram som i sista minuten måst göras om alldeles, så att judpolacken Volkoviski sitter uppe hela natten och skär. Bråk med permen, som nu, Gudskelof blir bra – Lilla Reuterskiöld är så godt som färdig. – Fru Runeberg likaså, men detta sista tar mera tid än man kan ana. Och när när skall allt detta göras.
I går var den stora vårparaden. Jag hade köpt 2 biljetter, men dessa pengar 8r.50 voro bortkastade, då jag ändå genom mina officersbekanta fick stå vid kejserliga tältet ibland generalerna – Grefve Schuvaloff Kræmer m.fl. – Jag såg nu kejsaren alldeles nära till häst, visserligen litet från ryggen, men kunde teckna af honom flere gånger. Det kejserliga tältet – invändigt rikt guldbroderadt vaktadt af kammarherrar i stor uniform, lifkosacker, lakejer i rödt och guld, tcherkesser i rödt och silfver grannt, grannt, grannt! Och så defilén: chevaliergadet med Gustaf Mannerheim (bland de ståtligaste officerare) lifhusarer (med Meyendorff), konnogardet, gula kyrassierer, blå kyrassierer och alla sorters kosacker, röda, blå, ljusblå, hallonfärgade – det var en prakt utan like – Infanteriet var långtrådigt. Kejsarn såg mera likgiltig ut än hemma hos sig – också måste det ju vara tröttsamt att sitta och se och ropa "spassiba, ulani" och "spassiba hussari" o.d. och så ropa de i takt "rádi staratsa – vásche – imperatorskoe velitschestvo" och detta i två timmar. Vädret var herrligt – I logen bakom sutto Manzeys-Volkoffs med Paul Etter, hvilken som kassör vid brigaden var befriad från att paradera.
Moskva tisdag 7/19 Maj 1896 19 maj 1896
Vädret är fasligt, fasligt – så också hos Er troligen. Det är ett allmänt beklagande och en allmän fruktan. I går kom kejsarparet i hällregn – Den af oss akademister som for dit ut, till Petroffska palatset, en viss Samokisch, blef alldeles genomblöt och förderfvade totalt ett par vaxläderskor.
I öfvermorgon är det triumfala intåget i Moskva – får se om det blir bättre till dess. Annars vore det bra synd om Kejsarn, och alla de andra med som i regn skola rida – långsamt, fot för fot – 6 varit! Jag skall få plats alldeles vid Kreml der jag vill afteckna ståten i de alldeles utmärkt pittoreska omgifningarna.
Kreml öfvergår näml allt hvad jag föreställt mig. Det ser ut än som en medeltidsstad med höga torn och tinnar, än som ett indiskt Benares, än som en Hoffmansk Sagostad – mycket besynnerligt och mycket vackert. Visserligen har Nikolai I gjort allt för att förstöra det genom att brygga ett fasligt stort palats och en massa kaserner – men ändå här han icke lyckats ty det har karaktär. Från vissa sidor påminner Kreml mycket om Alhambra – dessa höga yttre murar bakom hvilka guld kupoler skymta – dessa många småpalats som liksom hänga på de krenelerade murarne.
Men vädret, vädret! Det är alldeles förtviflansfullt. Om det är sådant väder om torsdag så är det förfärligt för den unga kejsarn och för alla andra med. Kallt dessutom. Jag har bara gått i i min stora vinterregnkappa och alls ej haft för varmt.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26 maj 1896
Först samlades diplomatiska kåren hofvet, kårer och stater kl. ½ 8. – de diplomatiska fruarna sågo ej alldeles fraicha ut decolleterade denna tid på dagen. – Så kommo prinsarne, af alla nationer och alla färger – och kl. 9 började klockan ringa i Ivan Velikii så gafs signal att enkekejsarinnan skulle bege sig i kyrkan. – Så började kanonaden och Dagmar kom ned för den röda trappan – i guld och hermelinmantel, buren af 12 kammarherrar – och under frenetiska hurrarop skred hon till Uspenskikatedralen. Chev. gardet och lifkonvojen bildade spalier – rödt, guld och hvitt voro öfvervägande. Hon bar krona på hufvud och såg sig vänligt och sorgset omkring. – Alla asiaterna i full ornat voro der – alla de utländska sändebuden och officerarne, alla med blottade hufvuden, alla soldater och officerare skyllrade och massan skrek under det klockorna dånade och alla musikkorpsen spelade Boje Zarja chrani – en förfärlig kakafoni, som dock verkade fysiskt öfverväldigande. – Strax efteråt kommo generaladjutanten fram med en mycket större baldakin för kejsarn och kejsarinnan, som följda bl.a. af flere hundra hoffröknar i ryska drägter, rödt sammetssläp, guldbroderadt, hvitt siden och perlkahoschnikar, generaler, tusental grannt klädda menniskor, i samma långsamma takt skredo till templet. – Hela platsen är så stor som rådstufutorget i Borgå och man ser derför ypperligt öfverallt. Jag gjorde fotografier med min nyköpta ögonblicksapparat (45 rubel) och tecknade mycket
Tiden gick mycket fort, och ett tu tre ljödo igen kanonskott att Kejsaren nu var krönt och med den heliga oljan bestruken och således Herrans smorde, och så kommo de ut – först enkekejsarinnan under sin baldakin på samma sätt som hon kommit – så Kejsarn och Kejsarinnan under deras stora baldakin – klockorna klämtade, alla musikkorpser, spelade Boje Zaria chrani, menniskorna skrålade och hurrade och kanonerna höllo takten med bom, bom, bom,.
Då Kejsarn kom så nära att jag kunde rita af honom på 20 à 30 steg måste jag säga att min första känsla var ett slags medlidande – kronan såg så väldig, så tung ut, och af blixtrande stenar visserligen, men dock af sten! Den enorma manteln buren af kammarherrar bl.a. af Carl Armfelt, såg också kolossal ut – han sjelf blek och bestämd. Det var första gången jag rigtigt fick klart för mig uttrycket, kronans tyngd. – Hela min sympathi för honom som menniska vaknade och jag tyckte ett ögonblick att det var synd med den unge herrskaren, som nu i synlig måtto också bar sin börda af verldens största rike. – Jag kopierar i största hast detta ur skizz boken. Kejsarinnan hade en liten krona som klädde henne väl. Efter en hastig invikning i de två små kyrkorna, Archangelski och bebådelse kyrkan tågade de upp för den röda trappan och der bugade de sig Kejsarn och Kejsarinnan tre gånger för folket – och så var det slut.
Våra finska deputerade gingo nära kejsarn – först gingo golova'erna i Moskva och Petersburg och Warschau, och så kommo de våra – Montgomery Biskop Johansson och Ramsay i ett led – Kurtén och Wärri och Rein i ett annat. Johanssons och Reins doktorshattar begreps ej af mängden. Hvad som var rent af ynkligt att se var de stackars utgamla generaladjutanterna som skulle bära baldakinen. Alltjemnt vacklade baldakinen till höger och venster, och man trodde att någon af gubbarne skulle ramla och stryka med på kuppen. – De svettades och sågo olyckliga ut i sina skinnmössor, krokiga i ryggen och utgamla. Många åttioåringar, de allra flesta öfver 75 år.
Svenska kronprinsen gick der i procession – han liknar porträtterna, lång, mager – icke så sympathisk som prins Carl och Eugen. – Några ungerska magnater voro kanske de vackraste af allesamman. – Greker i fustaneller, montenegriner rumänier – Scots quards med bara knän – Tänk hvad Kicki skulle ha njutit. De franska officerarne som äro här äro alla långa, resliga karlar – se mycket bra ut – många chasseurs d'Afrique i ljusblått och röda byxor – Gustaf Mannerheim gick framför kejsarns baldakin med dragen sabel och såg mycket schangtil ut – verkligen ståtlig.
Moskva – måndag. – inne på juni redan 96 1 juni 1896
Jo Dæhn hade i dag varit uppe med aqvarellen, kejsarn hade förklarat sig mycket nöjd och genast bifallit till Dæhns ordensproposition. Montgomery var särdeles nöjd, likaså biskopen som tackade mig skildt för idén.
Kejsarns porträtt har blifvit betaldt, men ej med 5000 utan med 3000 rubel – detta är nu den goda Tolstoys fel, som ej insisterade på 5000 – utan sade till Worontzoff att 2000 är mitt vanliga pris och att kejsarn naturligtvis skulle betala mera. Tolstoj är ganska skamsen och flat, och lofvade ännu reparera saken. – Liphart har näml. för ganska skrala porträtt fått 3000 rubel, och för alldeles usla landskap har Kejsarn betalt 5. – Men jag har ej tur i pengar, och kommer aldrig att ha. Jag tänker nu att Stanislai, som kommer att kosta något hundratal rubel, alldeles förhindrar ytterligare påstötning från Worontzoff.
Den franska balen blef alldeles störd af denna olycka – det var skada, ty aldrig har jag sett något, vackrare arrangeradt. – Då jag för fr. Wassiltchikoff uttryckte min förvåning öfver att Kejsarn dansade (en kadrilj med grefvinnan Montebello bara) sade hon att detta ju var "de la politique etrangère" blott. De franska officerarne, alla utvalda, mycket långa, vackra, smärta karlar, voro särdeles eleganta och aimabla. Jag blef bekant med många af dem genom Gervex. Kejsarn och Kejsarinnan nickade mycket vänligt åt mig der jag stod bland uniformerade herrar. – Der hade jag för resten bra många bekanta, det måste jag säga.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28 mars 1897
Dagnan tycker att jag icke bör utställa porträttet af Kejsaren. han menar att då jag, med det oförtjent stora namn jag har, ställa ut ett porträtt af en så känd person, detta då bör kunna jemföras med Pasteurs porträtt. Han medger att det är likt, destingueradt i ställning och färg, men tycker ej om fonden och säger att det hela är svagare än mycket annat jag gjort. – Andra, likgiltiga menniskor vilja naturligtvis se det på Salongen. 8 dagar har jag ännu på mig att tveka. – Jag tror dock jag följer Ds råd, så mycket mera som jag hört efter och icke kan på något sätt få ut porträttet före den 30 Juni – då vore det hemma 15 20 Juli och han kan ju komma i början af juli till Helsingfors.
Gumman Pasteur var rigtigt rörd att se mig och talade om huru hennes man "vous aimait comme nu fils". Hos Vallery Radots der jag träffade henne, var M. Perière, som förde hem mig i sin vagn. Också han sade ang. kejsarporträttet: Après le portrait de Pasteur iI vous sera difficile d'exposer un portrait d'un homme connu.
Paris, måndag 5 April 1897. 5 april 1897
Dagnan talade med mig om kejsarporträttet igen, – både han och Vallery Radot äro verkliga vänner, och anse att jag har många afvundsmän och ett stort rykte som kunde få en skavank om Kejsar-porträttet utstäldes. – Emellertid säger Dagnan icke detta skäl åt någon utomstående. Igår vid frukosten sutto vi, D. på ena och jag på andra sidan om Madame Pereire, – och då hon frågade mig: mais qu'est -ce que les parisiens vous ont fait, Monsieur, pour que vous ne leur montriez pas le beau portrait du tsar? Svarade Dagnan att Kejsarn kunde komma till Finland i början af juli och att porträttet måste vara der då. Jag ber er alla för samma tal, och aldrig antyda ens att jag tyckt det lemna skäl till kritik. – Chambure och alla andra mena naturligtvis att det är mycket bra, utmärkt bra t.o.m. – men som det egentligen är konstnärernas mening som här betyder något, tror jag man ej behöfva fästa sig vid den stora publiken, huru distingerade än några af dess representanter äro.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12 april 1897
En korrespondent till Neue fr. Presse, Frischauer, var mycket pratsam. Han var här just nu med Mme Clemanceau för att se tsarens porträtt.
Paris, andradag påsk, kl. 6 e.m. 19 april 1897
Naturligtvis är jag sist och slutligen missnöjd med min utställning. Alla mena att kejsarns porträtt är bra som officiellt porträtt betraktadt men att jag gjort många bättre saker som målning. Det var i dag målarenas dag och således den värsta dusten. d.v.s ingenting annat än rent måleriska hänsyn togos i betraktande.
I brefvet till Ellan i går berättade jag om hela historien angående kejsarporträttet, öfvertalningarna, ommålningen af fonden o.s.v. Jag är alldeles för slö och trött att nu objektivt kunna döma om jag gjort rätt eller orätt. Dagnan menade att det kanske ändå var bäst att ställa ut det. De flesta anse det bättre än Rosquist sjöjungfrun, som förlorat mycket på Salongen. Isynnerhet den rödaktiga tonen, som var pointen i den, går tillbaka genom att väggens färg är mörkröd.
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
Det har i det hela gått bättre med min utställning än jag någonsin vågat hoppas. Visserligen har jag ej någon succès d'artiste med mitt Kejsarporträtt, men pressen är i allmänhet god och alla de som vilja se saken opartiskt, erkänna att jag gjort allt hvad jag kunnat af detta officiella porträtt. Sirenen som jag kallar Rosqvisttaftan, och neckrosstudierna har väckt många odelade erkännande – Bland publiken hörde jag en viss förvåning. tiens c'est de lui ça, il a donc changé sa manière etc.
Och ändå har jag haft den förfärliga oturen med Kejsarn-kröningsaqvarellen (kosackerna) som Jag skrifvit om till Ellan. Jag är så glad ännu att vara långt borta från Petersburg att jag hvar morgon tackar Gud af hela mitt hjerta att jag får vara här och icke sitter der på Jevropeiskia Gostinoritsa eller vid 3dje linjen.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Felix Faure, som den stora publiken tycker om kejsarporträttet, fastän den fransk-ryska alliancefebern betydligt svalnat och alla i smyg gräla öfver den hållning i grekiska frågan som "le concert européen" fått frankrike att intaga. Alla tidningar äro ej så ministeriela som figaro – tvärtom haglar det sarkasmer öfver hanotaux och turkvänligheten i de små bladen.
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
För resten har jag arbeta rätt dugtigt i Paris, ehuru det mest gällt att putsa upp gammalt. Lefflers porträtt har sig målat om så godt som helt och hållet. Muenier som bor i 147 och som varit min trogne vän, kom upp och underströk litet sin förtjusning öfver porträttet, i Lefflers närvaro. Det hade en vådlig effekt, och L. nämnde om i sitt tal till alla matematikerna vid Institutet, att "le celèbre peintre Muenier, que vous connaissez tous; Messieurs o.s.v. – alltnog att han sagt att detta porträtt var jämförligt med Pasteurs. Det tycker jag inte, men låt gå. Jag har dessutom sedan målat upp Schuvaloff och gjort häststudier till Kejsarn. Då Jag varit bortbjuden så godt som hvarje dag, måste man ju säga att det ändå blifvit något gjordt.
Torsdag 10 juni 1897 10 juni 1897
Jag kan ej uppfylla alla mina löften Om jag än arbetade natt och dag, och nu är jag ju bunden af kontrakt till Söderström ang. Fänrik Stål. Jag ser redan i andanom då Söderströmmarne Ahrenbergs, barnet Lagerblad och Janne Thurman, alla som bilda &Comp., komma och slå mig i bojor och släpa mig till ett hemskt och dystert fängelse, der jag på den murknade halmen får sitta och begrunda faran att ta för sig mera än man kan få ur händerna. Det är ganska obehagligt detta, och jag talar alldeles allvarsamt då jag säger att det kommer mycket surt efter under denna höst. Och kejsarporträttet till häst. Jag har haft modell till hästen i Paris, låtit fotografera den o.s.v. men tiden att göra det!!!
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Samma afton träffade jag Roll. Han var djupt upprörd öfver le Coup d'Etat. Han känner ju H.M. då han målat honom.
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Efter frukosten kom prins Waldemar till mig och sade: Nå, Stemningen er vidvarende trykket i Finland? – Ja, hur skulle den icke var det svarade jag och så talte jag om B. och Plehwe, om tidningarnas indragning, och sade "jag hoppas att Kejsaren icke vet af att så lojalt folk som det finska alltid varit, ett så civiliseradt och arbetsamt folk, som just nu haft triumfer här vid verldsutställningen, behandlas på det viset! Lyckligtvis ha vi vänner, sade jag – och våra vänner i Danmark, kronprinsen och Kejsarinnan veta sanningen – "Oh, det er förfærdelig sørgeligt"sade han flere gånger. Jag har fått en viss vana att tala i den finska frågan och det går som ett flytande vatten – dessutom blir jag alltid arg, när jag tänker derpå, och då få orden mera eftertryck. – Alla prisade den finska paviljongen som en af de vackraste och originellaste på hela utställningen. – Går stormen öfver, på ett eller annat sätt så ha vi genom denna pröfningens tid vunnit enormt – vi äro nu mera kända i Europa är någon annan liten nation, och ingen finnes som har penna att gifva de storryska publicisterna och Pobedonostyeff rätt.