Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk friherre, diplomat

Paris d. 20 nov. 77 – 20 november 1877
Det har kommit en ny svensk legationssekreterare till staden, baron Lennart Reutersköld; Edelfelt känner honom från en middag hos "gubben" Adolf Aminoff (greve Atte); greve Atte lär ha rekommenderat Edelfelt åt Reutersköld; Reutersköld har frågat efter Edelfelt under hans sjukdom och bett honom komma på besök med Gustaf Cederström i vinter.
Paris d. 18 febr 78. 18 februari 1878
Edelfelt har fått ett vänligt brev av baron Lennart Reuterskiöld, systerson till gubben Adolf Aminoff; Reuterskiöld är legationssekreterare på svenska ambassaden och bjuder Edelfelt till middag på torsdag; han hoppas att Edelfelt ofta skall komma till dem sans façon [utan vidare].
Paris d. 22 febr -78 22 februari 1878
Edelfelt besökte Lennart Reuterskiöld; det var bara Edelfelt och Gustaf Cederström som var bjudna; Cederström är gammal skol- och studentkamrat till Reuterskiöld.
Lennart Reuterskiöld är nyss gift med en fröken Nordenfalk, högst 18 år gammal; hon är en liten fraiche, men inte vacker, nordisk typ; hon såg snäll och hjärtlig ut; Reuterskiöld talar mycket och utan att välja sina uttryck (ungefär som Gustaf Cederström); de har hyrt ett litet hôtel [palats] vid Parc Monceaux; Reuterskiöld hoppades ofta få se Edelfelt hos dem och bad att få besöka Edelfelt med sin fru som målar, hon är elev till Charles Chaplin.
Edelfelt hade ett förargligt äventyr föregående kväll då han kom från middagen hos Lennart Reuterskiöld; conciergen [portvakten] hade redan lagt sig och vaknade inte då Edelfelt ringde på tills klocksträngen brast; Edelfelt gick till Rue Bonaparte 24 och bultade på Robert Stigells och Aukusti Uotilas dörrar, men de hade inte kommit hem ännu; Edelfelt gick till Gunnar Berndtson; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur långsam uppfattningsförmåga Berndtson har då han blivit uppväckt ur sin sömn; han erbjöd Edelfelt soffan i sin ateljé, där det var kallt och Edelfelt förbannade conciergerna i Paris; klockan 4 på natten gick Edelfelt ned till Otto Wallenius och fick sova i hans säng; då Edelfelt återvände hem till sig på morgonen skällde han okristligt på conciergen, Demostenes skulle inte ha kunnat hålla ett mera gripande andragande; Pierre Petit Gerard kom ned och deltog i hans olyckor och Edelfelt var för ett ögonblick föremål för uppmärksamheten på gården 81 Boulevard Montparnasse.
Reuterskiölds är enkla, glada och lätta att umgås med; Edelfelt känner inte de svenskar som de umgås med i Paris; det är grevar och baroner, Sparrar, Hamiltoner och sedan le corps diplomatique [diplomatkåren]; det är ett angenämt liv att vara legationssekreterare vid svenska ambassaden; Gustaf Cederström drev in infinutum [i det oändliga] med diplomaternas "myckna arbete".
Paris d. 9 Juli 1878. 9 juli 1878
Adolf von Becker, Gustaf Cederström och Edelfelt var bjuden på middag hos Reuterskiölds, där man skålade för Cederström av hjärtans lust.
Hos Reuterskiölds var det rätt trevligt; där var en dansk greve, en fransk baron och en svensk fröken Hjelmerus; Reuterskiölds har det förtrollande trevligt i sitt nya hem; de har hyrt ett litet hus nära Parc Monceaux och deras installation har inte kostat små smulor.
Lennart Reuterskiöld vill att Edelfelt kommer så ofta som möjligt och vill bilda en liten krets med honom och Gustaf Cederström; Cederström vill att Edelfelt tar en ateljé i samma hus som han, men hyran är för hög; det vore nära till Koechlins, Madame Jacquinot, Reuterskiöld och målarkolonin med Mihály Munkakcy; hos Edelfelt är det ljuvt gott, men entréen är så förfärlig att han inte kan be någon hederlig människa komma dit in.
Fru Louise Reuterskiöld går fortfarande i Charles Chaplins ateljé; hon ser ut som en fräsch svensk bondflicka, 18 år men inte alls tafatt; under middagen drack de "bastant", under förevändningen att prova alla de champagnesorter som Lennart Reuterskiöld beställt från Reims; i går träffade Edelfelt fru Reuterskiöld i svenska kyrkan och hon bad honom snart komma på besök.
Paris d. 22 Juli 1878 22 juli 1878
På lördag blir svenska studenternas konsert och efteråt sexa [festlig lättare måltid]: Edelfelt skall dit, liksom Eljert Mobeck, Pietro Krohn, Schou och Gunnar Berndtson; Ernst Nordström, Carl Langenskiöld och Otto Wallenius skall klä sig i vita mössor, Berndtson och Edelfelt har inga; sexan blir antagligen tråkig, de flesta svenskar är tråkiga, med undantag för Reuterskiölds och några andra; "fruntimmer" är också välkomna, men det finns så få av dem i staden; Edelfelt ser framför sig "harpor" som Freja Rydberg, som han alltid ser då svenskar är ute och roar sig.
Paris måndag 24 mars 79 24 mars 1879
Samtidigt med Alexander Etholen fick Edelfelt också besök av Lennart Reuterskiöld med fru; de gav Edelfelt en straffpredikan för att han inte varit på visit hos dem; på fredag skall han dit på middag.
d. 28 Mars 1879. 28 mars 1879
Edelfelt är på kvällen bjuden på middag hos Reuterskiölds; på söndag skall han på middag till herrskapet Lachaise, föräldrar till studenten som Edelfelt ofta talat om.
Föregående kväll var Edelfelt på middag hos Reuterskiölds; där var också Gustaf Cederström, greve Hans Wachtmeister och danske legationsseketeraren greve Knud af Knudsberg; Cederström underhöll sällskapet med sina överdrifter.
Reuterskiölds lever i den stora världen; det var roligt att höra om baler och mottagningar, duchesser och marquiser; därtill fick de höra om form- och etikettfel begågna av Madame Coralie Grévy och om de mera taktfulla Madame Florence Gallifet och Madame Mélanie Pourtalès; Reuterskiölds är för mycket hov- och etikettmänniskor för att inte hacka lite på republiken.
Gustaf Cederström ville med allt gewalt [våld] att Edelfelt skulle låna en vit halsduk av Lennart Reuterskiöld och följa med honom på bal hos Mihály Munkácsy; Edelfelt ville inte gå på en bal dit han inte var bjuden och tackade bestämt nej.
D. 3 april 79 3 april 1879
Edelfelt behöver ännu göra visiter till Koechlins, Madame Jacquinot och Reuterskiölds.
d. 9 juni 9 juli 1879
Den senaste veckan har Edelfelt levt i sus och dus; Gustaf Cederström har haft middagsbjudning, likaså Lennart Reuterskiöld; han tillbringade hela gårdagen med unga herrskapet Frenckell.
Hos Reuterskiölds var excellensen Georg Sibbern, danske legationssekreteraren greve Knud af Knudsborg, greve Hans Wachtmeister, attaché överste Ferdinand Staaff, norske attachén Mohr med fru, Gustaf Cederström och Edelfelt; Lennart Reuterskiöld var ekivok som alltid och lilla fru Louise Reuterskiöld gjorde les honneurs; hon försökte med sitt svenska bondtycke spela grande dame [världsvan dam] à la Gallifet och Madame de Pourtalès och det tog sig inte illa ut; fru Reuterskiöld var klädd i vitgul crèmefärg som nu används, vita spetsar och skor, bas à jour [strumpor som syntes]; Madame Mohr såg bra ut, men var inte van att röra sig, dessutom tycker Edelfelt att norskan låter så plebejisk [folklig]; renast svenska talade "gubben" Sibbern.
Det är fint och trevligt hos Reuterskiölds.
Paris d 13 april 1880 13 april 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
Lennart Reuterskiöld föreslog än en gång att de skulle ses oftare; Edelfelt tycker detta är svårt i Paris med de stora distanserna.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
d 21 dec 1880. 21 december 1880
De närmaste veckorna blir det ett schasande på middagar och baler; på kvällen är det middag hos Monsieur Napiat, på juldagen hos Reuterskiölds, på andra dag jul med Runebergs på Palais Royal; den 27 är det stor bal hos svenska ministern och den 29 stor skandinavisk middag med bal hos grand Vefour.
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
På juldagen var Edelfelt på en ytterst fin, men inte särdeles rolig, middag hos Reuterskiölds; Lennart Reuterskiöld är för ceremoniös och formkarl; de kvinnliga gästerna var en sjåpig äldre grevinna Barck, en friherrinna Nordenfalk med pipig stämma och fröken Coyete; männen var attechéerna Carl Gripenstedt och Fredrik Wedel-Jarlsberg, två svenska doktorer, baron Georg von Rosen och Edelfelt; hela aftonen gav tomt intryck; fru Louise Reuterskiöld blir lite för mycket tillgjord grande dame.
Edelfelt gick på stor bal hos Georg Sibbern; ceremonimästaren Lennart Reuterskiöld tvingade honom att dansa alla danserna; en splendid supé intogs och därefter dansades ännu en vals; Reuterskiöld bad Edelfelt stanna kvar på en supé en petit comité [i ett mindre sällskap]; där var inga andra än Excellensen och fru Sibbern, Reuterskiölds, Fritz Wedel Jarlsberg, Gustaf Cederström, en greve Moltke (ung dansk attaché), Carl Gripenstedt och Edelfelt; det dracks kopiöst champagne; efteråt insisterade Wedel Jarlsberg att herrarna på vägen hem skulle vika in till honom och dricka seltern; Edelfelt kom hem klockan 6 i morse.
Fredag 11 maj 1882 11 maj 1882
I förrgår var jag på en mycket rolig middag hos Reuterskiölds. Fru R. tycker jag om – isynnerhet hennes utseende – hon ser nu bättre ut än förr, sjukdomen i fjol har gjort henne finare och magrare. Der var en grefve Piper och en Peyron från Skåne, båda med fruar, Wedel Dr Nordenson med fru (Bertha Cleman, för detta) samt några andra.
Måndag 3 juli 82 3 juli 1882
skall i morgon på middag till Reuterskiölds i öfvermorgon till gamla baronne de Silvayre om fredag till Grommé. I nästa vecka är jag bjuden till Ochoas i Compiègne – får nu se hur jag får tid till allt
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Men nu kommer det en beställning – Reuterskiöld ville gerna att jag skulle måla hans fru. – Jag har länge tänkt be att få måla henne gratis, och nu passar det så mycket bättre Ännu är ingenting afgjordt kunde jag svänga ihop det på 14 dagar så vore det ju ej så illa.
De äro dömda att stanna här hela sommarn då han är chargé d'affaires
Hvad fru Reuterskiöld betreffa är jag säker på att göra något bra af henne. Hennes Louis XV fysionomi – denna blandning af grande dame och smånätt svensk bondflicka har alltid gjort att jag tyckt att det skulle vara roligt att måla henne. Blond, uppäst, med ljusblå ögon à la Butti – une tête chiffonnée, enfin. Får nu se. Reuterskiöld skall komma till mig en af dagarna.
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Reuterskiöld och jag ha sprungit om hvarandra för att tala om porträttet Hemlängtan och sommarhetta tala mot – möjligheten att få något godt gjordt nu hastigt talar för. Hon har nu tid att posera bättre än i vinter och som ljuset är ypperligt nu skulle det hela gå som en dans.
Odaterat 19 januari 1883
men väntar isynnerhet på att Reuterskiölds snart må återvända, ty jag räknar på hennes porträtt till Salongen.
Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Reuterskiölds komma i veckan, och då få vi afgöra om porträtten Endera det eller taflan till salongen, båda hinner jag ej med.
Paris 1 februari 83 1 februari 1883
först om lördag kommer Reuterskiölds så då få vi höra om porträttet. Jag får god tid att göra antingen taflan eller porträttet till salongen.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Nu måste jag till Reuterskiölds för att se på ett tyg till fond.
I dag ha Reuterskiölds varit här. Frun ser inte ut att vara så glad öfver att sitta, men det ger väl sig. Något specielt nöje är det ju icke heller, men jag råder på det ifrigaste att ta någon sprittande qvick person med sig – Nu är det just svårigheten att finna någon sådan. Hon får nöja sig med sin kammarjungfru. Hon har blifvit litet för fet hemma i Sverige, men det ger väl sig. Nu hålla vi på med att låta göra en klädning af gammalt tyg.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
I dag har jag haft seance med fru Reuterskiöld. Jag skulle ha velat göra något mera originelt af porträttet än jag nu blir istånd till, ty både ställning och belysning äro temmeligen alldagliga, men de vilja nu engång ha det så, och man kan naturligtvis ej förtrycka dem detta. Roligt vore det ju ej eller för en person som beställer och betalar sitt porträtt, att ha hufvudet i skugga eller några andra underligheter som en målares vilda fantasi kunde finna på.
Reuterskiölds komma vanligen båda, och då han ej kan komma, är kammarjungfun med.
De äro glada menniskor som det är mycket lätt att vara med. Hon talar visst litet för mycket om la duchesse de la Rochefoucauld, la marquise de Gallifet, la duchesse d'Uzès m.fl. af sina vänner, men det är ju naturligt. Hon tycktes ej ha funnit Stockholms danslifvet särdeles tilltalande, ehuru hon medgaf att hon aldrig sett så vackra och ståtliga karlar som bland de svenska officerarne. Detta är sannt.
I går var det en slags skandinavisk konsert med bal, pationerad af fru Björnson, en svensk fröken Stjernstedt och en halftokig danska. Der lär ha varit ytterst blandadt sällskap. Grefve Moltke och Reuterskiölds kammarjungfru, en massa säfliga nordiska damer och norska rabulister. Jag vet ej om jag är specielt aristokratiskt anlagd, men jag tycker dessa soiréer äro olidliga, derför att man för landsmanskapets skull tvingas att vara med folk som man aldrig skulle umgås med hemma. Jag var ej der, och har bara en gång i verlden varit på dylikt nöje.
Miatleffs Madonna hinner jag verkligen ej nu befatta mig med. Reuterskiölds, Portalis och andra säger att jag ej bör göra mig minsta samvete af att vara så litet expedit, ty jag har ju begärt detta uppdrag, utan det har blifvit mig pålassadt utan min förskyllan eller värdighet,
Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
Fru Reuterskiöld är nu temmeligen avancerad. i morgon skall hon stå hela dagen, ty jag skall göra hufvudet färdigt, och får derföre bjuda dem på frukost – Ack jag är i sådan nöd för att maten skall bli ätbar. Vår concierge, med hvilken vi hvar i sin tur varit i delo, har på senaste tider börjat servera bifteker och coteleter som ovilkorligen kommer mig att tänka på mina gamla bottiner, likaså ondt som hans vin mest smakar af ättika och bläck. Jag tar derföre det hufvudsakligaste från en restauration.
Om torsdag är jag först bjuden på Reuterskiölds på middag med en hop diplomater, för att sedan gå på Grévys stora bal med dem. R. har skaffat mig inbjudning.
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
I går var jag först på en diplomat middag hos Reuterskiölds, och sedan på presidentens stora bal i Elysée Palatset, med 5000 personer.
Hos Rs var en grefve Fossati 30 år, italiens attaché, som var särdeles rolig. Han är beklagligtvis bröstsjuk, hostar dugtigt och ser eländig ut. Damernas gunstling, men ej någon "Jot" för det.
Rs har en massa projekter – i nästa vecka skall jag föras till en marquise de Bérenger, i hennes loge på en theater, det skall bli partier med fru den och fru den – och jag svarar alltid: – "après le 15 mars tant que vous voulez, avant, non.
Reuterskiölds komma ej med för att Björnsons stå i spetsen – deras politiska opinioner och Rs ställnig tillåta honom ej att umgås på minsta sätt med Bs.
Nu om presidentbalen. I en republik bör man ej förvåna sig öfver att på en dylikt bal finnas kreti och plati. Dödande hett, omöjligt att röra sig. Toiletter från de elegantaste, mest afklädda till ytterst tarfliga, höghalsade ylleklädningar. Som regel må jag säga att diplomatiska korpsens och de utländska damerna voro de bäst klädda. Naturligtvis – aristokratin går ej till Grévy – således endast tjenstemännen i alla grader och deras fruar. Dansen var ett skuffande fram och tillbaka som allsej jag frestande ut. Trångt, hett så att man kunde stekas. En ryslig massa militärer: franska, italienska engelska, tyska, ryska och svenska uniformer såges. Kinesiska ambassaden med fruar i granna, äkta kinesiska kostymer, var ganska lustig att åse. Japanesarne moderna. två små japanesiskor i fullständig modern drägt sågo rigtigt söta ut, trots kindknotorna. Jag gick en stund och talte med Fossati, Reuterskiöld, Sibbern, Portalis Koechlin o.a. och kl. 1 rusade jag, efter fåfänga försök att nalkas buffetten, ut på ett kafé med Portalis, för att med några glas skölja ned det förfärliga dam jag slukat under aftonen. – Nazar-Aga, den persiske ambassadören hade en guldstickad rock, formligen öfversållad med diamanter.
*Frukosten då Rs voro här, vann mycket bifall – och var god – jag hade bestält en "poularde buffé" god men dyr 30 frcs fan sen.
Paris d. 25 februari 83. 25 februari 1883
Fru Reuterskiölds kostym har jag haft åtskilliga förargelser med. Sömmerskan håller på sitt artistskap, hon också, och skickade t.ex. i dag ett extrabud för att säga att hon bestämdt ej ville sitta svarta atlasrosetter på det ljusröda, emedan det ej passade ihop med tiden och färgen – men jag höll ändå på mina rosetter och gick segrande ur striden. Jag är öfvertygad om att de behöfvas. Så har hon dröjt och sölat med att försöka klädningen. Fru R. är nu missnöjd med tyget – som hon anser ej vara tillräcklig fint för "le monde”, ty hon har alltid velat begagna klädningen senare, vare sig på någon kostymbal eller annars på en soirée. Reuterskiöld är rysligt nyfiken och för att han ej skall se det halffärdiga hufvudet, måste jag klistra öfver det med papper hvar gång han kommer. – Der är något i armarnas ställning som alls ej går ännu, men det kommer väl. Jag följer Dagnans råd att alls ej tänka på Salongen – blir porträttet färdigt också att jag blir nöjd med det till den 15, så skickar jag det, hvarom ej, så fortsätter dermed tills alla bli nöjda.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Fru R. tröttar ut sig med sina visiter, mottagningar och baler – i morgon skall hon hvila, heter det – men är i afton på theatern. Det är ändå grymt för en gift qvinna att ej ha barn; jag tror Reuterskiöld bra gerna sågo att hon hade ett annat intresse än detta mondaina lif. Det blir en passion som allt annat detta att följa med. Olycklig skulle jag vara i Rs ställe, men han tyckes älska henne oändligt, och är derföre med öfverallt fastän jag misstänker att han tusen gånger hellre ville sitta hemma och vid hemmets härd röka sin cigarr.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
I förrgår hade Reuterskiölds en soirée för Wedels, der jag också var. – Ganska mycket folk, nästan alla tillhörande corps diplomatique. Fransmän: Marquis et marquise de Montreuil, Madame et Mademoiselle de Lagrenée, belgiska ambassadrisen, baronne de Beyens med dotter, en engelsman Marshall med fru och dotter, en holländare Scheidecker, med fru, och så en stor massa attachéer – grefve Clary, österrikare, grefvarna Corteggiani och Fossati, Italienare, Vuillaume en preussare och Bonn en österrikare, Reventlow m.fl.
Hos Rs äro ofta två ryska östersjöprovinsialer grefvar Knorring, attachéer här. Den yngre ha varit konnogardist, och har alldeles det der sättet, – fastän hyggligaste sortens.
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Reuterskiölds sjelfva äro mycket nöjda med porträttet, så nöjda att de ha skickat flere af sina vänner hit för att beundra det. I går kom furst Radziwill med fru hitupp just i det ögonblick karlarne voro och togo bort taflan, som de dock hunno se tillräckligt för att finna den charmant.
För några dagar sedan var jag hos Madame de Beyens med Reuterskiölds och en massa unga diplomater. Mlle Amparo sjöng spanska saker till guitarr, utmärkt bra tyckte jag, ehuru hon ej har någon särdeles röst. Gumman som är mycket munter och ungdomlig fastän hon nog ibland lär kunna vara styf och ambassadrice, har haft reputation att dansa utmärkt väl alla spanska danser – och Kejsarinnan Eugenie hos hvilken hon passerade flere månader ute på Pierrefonds slott alla år, lär alltid ha tvungit henne att dansa. Hur det var blef hon lifvad, och dansade så tjock hon var en jota arragonese med mycken grace; vi voro alla förvånade öfver hennes vackra rörelser. Hon har varit en stor skönhet, och är icke ful ännu, fastän hon är skrynklig i ansigtet och tjock.
Efter ett nervöst, oroligt, pinsamt arbete under de 4 à 5 sist dagarne, skickade jag med verklig vedervilja upp fru Reuterskiölds porträtt i går. Ensemblen var visserligen god, likheten tillräcklig, det hela temmeligen vackert i tonen, men der voro ett par armar och händer, som voro förfärliga. På dessa händer ha jag arbetat under sista tiden Mamma vet huru galen man blir då man envist håller på med något som ej går från början Alla de som sågo porträttet, gjorde denna enda anmärkning, händerna voro klumpiga och "en bois” – Jag hesiterade förfärligt och efter en kamp der mitt samvete kapitulerade för min fåfänga och Reuterskiölds vilja skickade jag af porträttet kl. 5 efter att ha målat derpå ännu kl 4.
Paris, lördag d. 31 Mars 83. 31 mars 1883
Nästa vecka igen middagar – från måndag till fredagen – om tisdag hos Reuterskiölds, om torsdag hos Portalis med Mme och Mlle Magnin f.d. finansministerns fru och dotter.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
Sista tisdags middag hos Reuterskiölds – med Munkacsy's, baron Adelsvärds (alldeles franska, tala ej svenska) Nobel, den rike, nitro glycerin-mannen, några fransmän och några attachéer.
Fragment 1 januari 1884
I morgon är jag hos Reuterskiölds på middag med furst Radziwill och hans fru. De äro ju så enormt rika.
Valter Runebergs atelier påskaftonen kl 4 ½ e.m. 1 januari 1884
och sist aftonbjudning med supé hos Reuterskiölds, der en stor skandinavisk karonka skall gå af stapeln, supé för 50 personer.
Petersburg d. 11 Jan 84 11 januari 1884
Två rigtigt vänliga bref gjorde mig godt i själen – från Reuterskiöld, som icke kan begripa "hvarför man sitter i Petersburg när man kan vara i Paris"
d. 10 febr. 84 10 februari 1884
I går var jag hos Reuterskiölds, träffa de der Mme och Mlle de Beyens, österrikiska ambassadören och unge Giers. Samma prat om visiter, visiter och detta eviga fläng som är "la vie mondaine". Hvad jag är lycklig att ej ha allt detta på min nacke.
Om onsdag är jag bjuden i Reuterskiölds loge på Operan.
Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
I afton skall jag på Operan med Reuterskiölds. Man ger Don Juan.
Paris d. 17 febr 84. 17 februari 1884
Sedan dess har jag varit på Operan i Reuterskiölds loge med bankiren Fould och hans fru, (som talte om att Mlle Bochers porträtt har så stor succès hos dem, jag måste gå dit).
Reuterskiölds äro så vänliga emot mig – det är bara mondanité, kan hända men det gör i alla fall godt.
Hon är rent galen med sitt spring på alla faubourg St Germains baler – han lider och samtycker.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22 februari 1884
Balen hos Mme Schidofsky var mycket storartad. der voro bl.a. Marskalkinnan Canrobert och bland mina bekanta Freedericksz, Giers, Reuterskiölds, baron Seebach, baron Fleetwood m.fl.
Den arme Reuterskiöld han är alldeles slut, öfveransträngd och abruti af det eviga flängandet på baler – men hans fru har nu engång kommit in i takten och då måste detta lif fortsättas.
Paris måndag d. 25 febr. 84 25 februari 1884
Reuterskiölds ha ej tur med sina middagsbjudningar och mig – nu är jag igen bortbjuden om torsdag.
Paris d. 9 mars 1884 9 mars 1884
Ack hvad det är för ett öde med fru Rs porträtt. De äro visserligen nöjda eller nöjdare nu, men jag har förstört all fraicheur i sjelfva målningen
Måndag d. 10 mars 1884 10 mars 1884
Det är själsmördande att lappa och lappa på fru Reuterskiölds porträtt. Men då jag tagit hin i båten vill jag ro honom i land. Lycklig den dag då jag får ge dem detta konterfej. Hon är nu svår att tillfredsställa, tror jag – och så komma kritikerna från alla dessa ambassadungdomar som naturligtvis för att smickra henne aldrig komma att anse porträttet tillräckligt skönt.
Paris d. 20 mars 84 20 mars 1884
Här skall ges ut en svenska norsk artistisk tidning dit jag lofvat teckna. Snoilsky, Jonas Lie (icke Björnson) skrifva, och jag har lofvat illustrera en sida – den skall säljas för välgörande ändamål, för en understödsförening för fattiga nordiska arbetare. Reuterskiöld står i spetsen för den och för ett lotteri som skall dragas i maj, och dit jag gifvit en pastell.
Paris d. 31 Mars 84 31 mars 1884
Talte jag om att jag gifvit en pastell till det der Reuterskiöldska lotteriet för svensk norska arbetare en vacker vinst, med ram och allt.
Lördag 5 april 84. fortsatt onsdagen. – 5 april 1884
Jag håller nu på med fru Reuterskiöld. Nog är der ännu arbete för fem à sex dagar. Det är ett ögonblicks verk att förstöra flere veckors sträfvanden – men lyckligtvis tror jag att porträttet om det också icke är bättre, är lika bra som det var förut. Han vill naturligtvis ha henne leende, förtjusande vacker – och det är hon sällan – men nu skall jag icke spara på de vanliga försköningsmedel som stå till buds.
Fru Reuterskiöld är mycket rädd att de skola bli skickade till Washington – så långt bort och i alldeles främmande förhållanden.
Om påskaftonen är jag bjuden dit till dem.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16 april 1884
I lördags, på påskaftonen var Acku och jag bjudna till Runebergs på middag, och sedan var jag på stor soirée hos Reuterskiölds – der det var ganska roligt. Björksten sjöng mycket bra små italienska visor. En fröken Lang spelade ovanligt bra violin och så musicerades der hela aftonen. bl.a. kom en ung Scholander fram med en massa bondvisor på bygdemål, der sjöng gluntar, bellmannar o.s.v.
Paris söndag d 21 april 84. 21 april 1884
Ändtligen äro Reuterskiölds rigtigt nöjda med ansigtet på porträttet och jag rör det derför icke mera. Jag kan ej neka att jag är alldeles abruti af detta lappningsarbete och att jag ej blir menniska förrän det är helt och hållet.
Lördag d. 26 april 84. 26 april 1884
På fru Reuterskiöld har jag gjort om 3/4 af porträttet, och är så arg på det som möjligt. Dock har han nu återfunnit det ljufva den som han fåfängt sökt förut. Förstorat ögonen, förminskat munnen och afståndet från näsan till munnen – voila tout.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Fru Reuterskiöld är verkligen innerligt road af detta flängande. Hennes man tror jag i grunden också är det, så mycket han talar om coin du feu. Med fru R. måste jag säga att jag haft en svår missräkning. Jag trodde länge att detta schas var bara en påtagen mask för att dölja någon inre oro – att der dock bodde en massa idéer hos henne, och nu ser jag att jag misstagit mig.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
I går afton var jag på middag hos Reuterskiölds – Denna gång var der mycket roligt, rigtigt uppsluppet. Giers, en ryss, Kotzebue en grefve Bondy de hvad det nu var, öfverste Vuillaume (tysk militär attaché m.fl.
Till följd af detta blef det fråga om enaf de största polyglotter här, en grefvinna Flavigny – hon talar också svenska och har aldrig varit i Sverige R. gick till henne häromdagen i och för festen den 30 för svenska understödsföreningen. Hon sade genast alldeles rent: Det var roligt att göra kammarherrens bekantskap o.s.v. och konversationen fördes hela tiden på svenska. Hon är mor till 10 barn, går aldrig ut och har rest mycket litet, men har denna Mezzofanti-gåfva. Så talar hon femton språk och skrifver dem. Hon hade talt med R. om Snoilsky och Strindberg – är det icke egendomligt.
Reuterskiölds tycka att det är ett brott af mig att resa bort till den 30de. Bland "damespatronesses" kommer der att vara 5 hertiginnor, 2 prinsessor, 4 markisinnor och på grefvinnorna är intet tal. Bl. Mesdames Metternich, Pourtales, Gallifet Rochefoucauld. – De hade tänkt be mig att komma och hjelpa till vid anordningarne, upphängning af taflor o.d. Men Krøyer? och Londonresan? Nej jag tror ändå jag får, ty annars blir det aldrig något af. Om söndag ha vi tänkt resa.
Paris d. 23 maj 86 23 maj 1886
Edelfelt är bjuden på middag hos Pasteur i kväll, men kan inte gå; har lovat gå till Emile Bastien och sedan ska han gå till M. Marschall, som är japansk conseiller d’ambassade och bekant till Reuterskiölds.
Paris lördag d. 11 dec 86 11 december 1886
Det finns rum att hyra på samma gata som Reuterskiölds bodde på.
Paris 14 april 88 sent på aftonen 14 april 1888
Reuterskiölds kommer till Paris; det går rykte att herr Reuterskiöld ska bli minister i Konstantinopel.
Paris 20 april 88 20 april 1888
Edelfelt hade hoppats på ett hjärtligare återseende med Reuterskiölds efter så många år; Edelfelt undrar dock om "mondaina" människor kan vara hjärtliga.
Lennart Reuterskiöld klappade Edelfelt så vänligt då de möttes, på det vänliga svenska sättet att klappa alla i sidan.
Paris, måndag 7 maj 88 7 maj 1888
Edelfelt och Ellan har varit på visit hos Reuterskiölds; fru Reuterskiöld är en snobb, en gammal markisinna gjorde visit samtidigt och då såg fru Reuterskiöld inte ens på Ellan eller Edelfelt; grevinnan Lewenhaupt är av en helt annan sort.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
Fru Reuterskiöld skröt med deras lyx i Konstantinopel, han var hjertlig som vanligt, det vill säga pajande och trofast Aminoffskt seende en in i ögonen.
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
Hos gr. Holk träffade jag fröken Schjelderup, en norsk målarinna som jag för 12 år sedan ofta sett hos Reuterskiölds i Paris. Det var liksom uppfriskande att igen höra talas om annat än familjeförhållanden inom den danska adeln.
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Här sitter jag ännu och väntar på audiens hos Enkekejsarinnan. Furst Galitzin, som jag träffade hos Reuterskiölds sade nämligen att fastän kejsarinnan ej tar emot någon nu, hon "säkert skulle göra ett undantag för mig" – och lofvade underrätta mig derom. Jag sade att jag tänkte resa strax efter denna audiens – går således och väntar nu.
Den Reuterskiöldska middagen, som jag beskrifvt litet längre i bref till Ellan, var så der rigtigt slösartadt mondain. Mycket eleganta toiletter, ehuru i svart, decolleterade damer och herrar med kraschaner. – En grefvinne Keller, född furstinna Shakavskoi såg finast och enklast ut. En grefvinna Bloudow ytterst grand genre, blond, fetlagd, talade franska med engelsk accent à la Maroussa Albedinsky.herrskapet Radziwill, baron Gasser baron Buxhoevden m.fl. 30 personer. Galitzin kom mycket väl ihog mig från Gatshina för 14 år sedan. Grefve Keller som jag ofta såg hos Mme Miatleff, var förvånad öfver att jag ej förändrat mig – likaså voro Reuterskiölds alldeles häpna öfver att jag var mig så lik – nå ja, jag är ju ej så last gammal ännu, och jag bär mina år bättre än Duplessis.
Men energi har hon – alla dagar visiter, bjudningar, baler. Mitt porträtt såg mycket bra ut. De ha vackra saker, bl.a. gammalt silfver i massa, bägare, kandelabrar en hel vägg full, turkiska mattor en vacker hvit matta i Salongen – det hela arrangeradt med mycken smak. Lennart var hjertlig som alltid – talade om gamla tider. – "Le chasseur de la legation" i grann blågul uniform hjelpte på mig pelsen och talade den renaste Helsingforsiska och sade att han "nog kände herr Edelfelt".
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Frukost hos Rs först för att se på flickan och hennes kostymer. Hon "Ducky" har ingen yttre fägring – en blek, mager, grinig 8 års flicka – med apgrimaser, små pliriga ögon och en stor mun. – Lennart hade ondt i magen
Med frun reste jag i ministervagnen till Utställningen der vi gingo omkring – jag skakade hand med åtskilliga menniskor. Fru R. förtjust öfver sitt porträtt, och förtjust öfver att alla menniskor tyckte hennes så mycket bättre än fru Haartmans. – Då jag någongång fick mera comme il faut lof att tala med andra, med Lillie, fru Mansouroff o.a. damer, tog Koki fru Reuterskiöld om hand. Reuterskölds äro ytterst vänliga mot mig nu, hon är bara solsken och vackert väder.
Petersburg 19 februari 1896
I går var jag på middag hos Reuterskölds der voro bara två tyska damer, Maria Pavlovnas barndomsvänner, baron Lövenörn, en engelsk diplomat och en Mr Bork, conservator vid Eremitaget.
Med Etters har jag varit bra litet. Ändå till Söndagen voro de i en sådan tourbillon de plaisirs – och just på söndagen voro de på en stor utfärd till Scheremetieffs – Sigovka. I går bjödo de mig på aftonen till Mansouroffs, men den Rska bjudningen förhindrade mig att gå dit.
Alla tala om hans vackra uttryck, alldeles moderns, och ytterst vänliga sätt. Reutersköld säger att han har en aning att jag skall måla Kejsarinnan också. Om torsdag komma die allerhöchsten Herrschaften till utställningen.
Utom fru Runeberg (jag skall dit på middag i afton) skall jag göra en pastell af Reuterskölds lilla fula och lifliga flicka (8 år) – en fransk fabriksegare Mr Charlier har låtit fråga om jag vore villig att måla hans fru (en spetsig blondin) – får nu se.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
Sedan svänger jag till den Reuterskiöldska flickan på tre dagar här i ateliern. – De komma med förtjusning hvart som helst – det är ju visst också sannt att de ha hästar och vagnar och betjenter i massa.
En afton var jag hos Reuterskiölds
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går passade jag på och gaf fru Runeberg lof, för att i dag, här i ateliern börja med lilla Reuterskiöld – De gingo just nu härifrån. En sådan triumf som denna första seance har jag ej haft på länge. Pappa Excellensen och Mamma Louise jublade och bad mig att ändtligen inte förstöra likheter och uttrycket. – Mitt första utkast blef verkligen mycket likt och fick detta späda, lifliga fogelungsaktiga och ej ograciösa, som flickan har. Fru R. sade att det var så underligt och roligt att vara i min atelier igen, precis som för 14 år sedan, att se mig måla och tala om gamla tider.
Rs bådo att i morgon få komma med en annan prinsessa Wassiltschikoff, som också lär vara mycket lierad med Kejsarn. Hon lär tycka att jag måste måla Kejsarinnan också efter jag lyckats så bra med kejsarn.
Hvad som gör att Reuterskiölds äro så förtjusta är det att de förstå sig på måleri och också njuta af färgerna, teckningen, karaktären o.d. – då hos de flesta andra det är bara bekymmer om en nätt likhet och hvad alla bekanta ska' säga. – Jag är säker på att det bara är det senare som gör att Naëma Runeberg krånglat med kostymen. – Hon vill ej att man skall säga att hon – låtit "ta åf sig" i peignoir – det tillstod hon i går.
Petersburg tisdag. 27 april 1896
Nu måste jag skynda mig till frukosten ty Reuteskiölds komma om en timme. – Han, den gode Lennart, är så fjeskig och så springande och så enerverande t.o.m. då han beundrar, att jag sjelf blir alldeles nervös. Emellertid äro de mycket nöjda – flickan illa uppfostrad och liflig.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Reuterskiöld undfägnade mig med förfärligt mycket politik och klagomål öfver utställningskomiten i Stockholm. Flickans porträtt tyckte jag rigtigt om.
I afton ville de Rs att jag skulle kl. 1/2 12 komma till Lövenörn som har kalas för herrskapet Schack nej, jag orkade ej klä om mig för att gå dans le monde.
Jag är arg på mitt måleri (med undantag af de två porträtten hos Reuterskiölds) och har en brinnande lust att måla, måla bra, måla med färg – mycket mindre lust har jag att exponera. Jag börjar tycka att det är fint att ej ställa ut så ofta. Lenbachs 15 porträtt här på Diagilews utställning skulle ej ta sig så bra ut om man såga dem på alla utställningar.