Edelfelt är uppskakad av Alexandra Edelfelts brev [med underrättelse om Friherre Emil Walleens sinnessjukdom, kommentar av troligen Berta Edelfelt]; Edelfelt är ledsen för Mammas skull och för att han inte kunnat vara till någon hjälp under dessa dagar; Edelfelt hoppas vid Gud att han nu är borta [alt. botad?]; Thiodolf Sælans utlåtande ger hopp; Max af Schultén är en god läkare, Axel Fredrik Holmberg och Sælan likaså; Edelfelt beundrar Mammas mod och ståndaktighet att inte nämna ett ord om saken i raderna hon skickade med Schura von Etter; hela kvällen har de talat om detta sorgliga ämne.