I dag har jag ej varit i Zarskoje, eftersom det var söndag, men i morgon skall jag åter begynna detta kuskande fram och tillbaka. Gerna skulle jag dröja några dagar med ens, men nu är det svårt, ty mina dagar eller rättare sagdt aftnar äro alla upptagna. Imorgon på middag hos Buistroff (frun liknar Emilie Levong, också hvad åldern beträffar), tisdag hos Sascha J. som ehuru jag ej tål honom, lär ha stor vänskap för mig, onsdag bjudning hos Spetschinsky, torsdag ny koncert af Sarasate.
I förrgår var Sarasates andra konsert. Fru Etter som aldrig hört honom förr var alldeles hänryckt – det var så roligt att se henne så lifvad så förtjust, Manzeys och gossarne E. voro likaså utom sig. Hans spel är verkligen sådant att man ej kan tänka sig något bättre. Han spelade bl.a. en fandango, en zapateada och en "romanza andaluza" – Zapateadan ha vi hemma bland noterna.
Sarasates konsert utmärkt. roligt att höra en så ypperlig orkester igen. Efter konserten gick jag in till de medspelandes rum, togs der emot af Pablo och de två andra, som presenterade mig för några musikaliska notabiliteter – någon slags supee blef ej af emedan S. var mycket trött.
I går voro vi igen på konsert. Petersburgarne äro galna i pianobuller, för Rubinsteins skull – och en helt ung tysk, 18 år som heter d'Albert, ger på så förfärligt att man tror han kan slå hela flygeln sönder och samman – mycket kraftigt spelade han Beethoven, Rubinstein och Weber, men som jag, fattiga okunnig man tyckte, mycket känslolöst Schumann och Chopin. Emellertid var publiken i extas, och gaf honom en stor guldkrans, och fastän man hört piano och bara piano från 8 till 11, tvangs han ännu att spela 2 nummer öfver programmet. Denna d'Albert, liten, ful, otymplig, med en lejonman à la Rubinstein, är dagens hjelte långt mera än Sarasate. "C'est un genie” säga ryssarne, och då är det ej att resonnera emot. Visserligen är han förvånande säker och har en styrka som endast Rubinstein, men detta förfärliga slammer detta hamrande i timtal! – nå ja, jag är nu en okunnig stackare, och vill derföre ej komma fram med mina funderingar Sascha Manzeys och jag voro der. De voro i extas, fullständig extas.
