Dagnan tycker om "Kaukola ås"; Larsson och Zorn tycker mera om studien.

Dagnan, Larsson, Zorn, Chambure menar att Edelfelt målar "saftigare och yngre" än på många är; det känns roligt att höra; Edelfelt vill inte bli en "strofil".

Orättvisor vid utdelningen av hedersbemärkelserna har nu blivit reparerade: Sargent, Harrison, Zorn, Bergh fått hederslegionen; Salmson fått hederslegionens officersgrad.

Har de bästa ansatser att "teckna med karaktär, måla sobert och enkelt", men de "gamla tagen" kommer igen så fort Edelfelt får penseln i handen; tycker att Zorn, Larsson, Bergh, Dagnan, Sargent och Friant är mera konstnärer än han själv.

Blir troligen tvungen att börja porträttet av Moltke på ny duk; lyssnade på grevinnan som ville att ögonen skulle se på åskådaren medan huvudet är i tre kvart; på det sättet fick Moltke ett blängande uttryck, som han inte har i verkligheten; Zorn rått Edelfelt att ändra; Ellan säger samma sak; vill gärna göra porträttet bra eftersom Moltke är känd i Paris och porträttet kan skaffa Edelfelt flera beställningar i Faubourg St Germain.

Middag hos Zorns på fastlagstisdagen; Edelfelt: inga grosshandlare kunde vara mera "merkantilistiska" än Hagborg, Thegerström och löjtnant Ehrenborg som är massör; de hyllar de borgerliga dygderna och Edelfelt kan inte förstå hur Zorn kan leva i detta sällskap.

Zorn är mycket talangfull, men Edelfelt förstår honom inte som människa; Zorn spelar naiv bondpojke, men det märks att fasaden döljer en "knipslug karl".

Zorn är vänlig mot Edelfelt; de ska börja etsa tillsammans, dvs. Zorn ska ge Edelfelt råd eftersom han har erfarenhet av att etsa.

Edelfelt hoppas att han inte bli "kollrig" av Zorns konst; tänker på den och beundrar den; ingen målar vatten bättre än Zorn; Zorn målar "enkelt storslaget skissaktigt" medan Edelfelt förlorar sig i detaljer.

Igår, på Berta Edelfelts födelsedag, på konstnärsmaskerad hos Zorn; alla var vackert kostymerade; Edelfelt en venetiansk doge; alla damer var skådespelerskor eller modeller, men det blev inte rått och otäckt som det blir på alla andra ställen; man skulle få gå först efter supén klockan 5; Edelfelt mutade en vaktmästare och gick klockan 3; många "orientaler", människor i äkta Louis XVI-kostymer; de flesta damer blivit klädda av konstnärer; en flicka i rustning var som utstigen ur ett verk av Velasquez; Zorn var spanjor; Ehrenborg amma.

Umgås mycket med Zorn; etsar tillsammans; Zorn har talang, men är nästan för mycket "konstmakare" för Edelfelt, det går så lätt för Zorn.

Lugn efter att ha fått låna pengar av Zorn och efter att fått goda råd av honom; gick till Zorn efter att ha åkt tillsammans med Ellan kring hela Paris på taket av en omnibus till priset av 30 penni, en lämplig summa för familjens ekonomi; ville fråga Zorn som målat porträtt i många länder om hur han brukar göra.

Zorn förklarade Lyons tystnad: Lyon är till hälften engelsman och har inte samma delikata sätt som en fransman; Lyon väntar på en räkning eller på ett brev; Zorn skrivit många sådana i England till lorder och "simpla dödliga"; Zorn berättat hur brevet ska komponeras; Zorn själv har svultit en gång av överdriven finkänslighet medan kunden väntat på brev; Edelfelt tycker mera om det franska sättet: att betala tidigare än senare, mera än mindre; det känns underligt att kräva.

Visiten hos Zorn bevisar att alla konstnärer har samma problem.

Fru Zorn hade gråtit och Zorn hade inte kunnat sova, eftersom Antell skällt ut dem för alla på kaféer, ateljéer och hos Ehrenborg; Antell menar att porträttet av honom som Zorn målat är "skandalmåleri", en karrikatyr som prisas av fru Zorn och fru Thegerström; Antell kallat fruarna för "judpack" eftersom de heter Lamm; Antell:Zorn ska få betalt, men porträttet ska brännas; Edelfelt: porträttet är bra: Antell är inte förskönad utan ser ut som om han vore uppfylld med sött vin och innerligt belåten med sin "affärsställning"; Zorn vill ställa ut porträttet, vill inte bränna det; Edelfelt förstår Zorn.

Försökt trösta Zorn med att Antell är elak mot alla när han är berusad; särskilt fru Zorn är sårad eftersom hon försökt vara älskvärd mot Antell.

Situationen ordnar sig med Guds hjälp om några dagar; känner sig som en annan människa efter att ha talat med Zorn.

Tagit 5-6 dagar ledigt från porträttet av Moltke; tänker bara gå omkring och promenera; gjorde en lång promenad tillsammans med Ellan igår; har inte på länge känt sig så lycklig; den enda möjligheten att bli frisk är att vara ute i friska luften; måste bli frisk först, kan måla sedan; hårt att erkänna sig vara "invalid"; känner avund gentemot Zorns verksamhetsiver och de många resultaten av hans arbete".

Medan Edelfelt hållit på med Moltke har Zorn målat 6 porträtt och nästan alla är bra; Zorn är en lycklig människa; Zorn har under några år gått framåt i sin konst mera än under de senaste 10 åren; Zorn fyllde 30 år för några dagar sedan; Edelfelt tykcte att Zorns illustrationer och akvareller var osympatiska; sedan Zorn börjat måla i olja har hans konst blivit "utmärkt bra"; visserligen är Zorns verk "stora spirituella skisser", men de har rörelse, impression, färg och friskhet och är således bättre än verk med detaljer.

Zorn påminner om Sargent, men Sargent har mera.

Det var inte bra att så starkt låta sig påverkas av Bastien-Lepage för 10 år sedan; Bastiens konst stämde inte alls överens med Edelfelts natur; Sargent sade det ofta åt Edelfelt, men Edelfelt var "envis och enfaldig"; Edelfelt har arbetat mot sin natur åt ett håll där han inte skulle kunna gå långt; resultatet är att han är "halv", ensam och osäker; Alexandra Edelfelt har sagt att Edelfelt lyckas bäst då han arbetar fort, skulle ha behövt öva upp den här sidan precis som Sargent och Zorn för att "bli något"; är det för sent nu?; detta är inte koketteri.

Det går inte att "svänga ihop" något för att få pengar, som Alexandra Edelfelt föreslår; ingenting säljer och konstnärer är bara människor, med undantag av Zorn och några andra; orkar dessutom inte måla, det är som om något i hjärnan vore slitet; kanske hjärnan kunde få tillbaka sin späsntighet om den fick vila, men när och hur skulle Edelfelt kunna tänka på det?

Middag hos Zorn igår; Ellan kom inte, skyllde på huvudvärk; Zorn, Sparre och Reinhardt "flaxade" kring Hanna Palme, men tyckte att hon var tillgjord; de frågade Edelfelt varför Hanna är i Paris, Edelfelt svarade inte.

Vallery-Radot om Zorns verk med modern och pojken i vattnet, som Edelfelt äger och som Berta Edelfelt känner till: det är en "harmonie en mère sur mer".

Zorn "faller igenom" på utställningen; Edelfelt kan inte förstå att han tyckte så mycket om Zorns konst i vintras: det måste ha berott på influensan som är en sjukdom i ryggmärgen och således också påverkar "tankepunkten".

"Sprungit efter irrbloss" hela vintern i sin beundran för Zorns konst; Zorns verk på utställningen kan inte jämföras med Dagnans, Boldinis, Mueniers; det finns en gul ton i Zorns verk, de ser inte "unga" ut: Meissonier som är 75 år har verk som ser "yngre" ut än Zorns.

Zorn har blivit för hårt kritiserad av Wolff i Figaro, som Edelfelt skickade till Alexandra, Annie och Berta Edelfelt; Zorn var förtvivlad över kritiken, menade att den är början på en serie av "insucces" och olyckor; Edelfelt: Zorn har stor talang även om hans verk var mera lyckade förra året.

Familjen rustar sig till avresa; Edelfelt målade kejsarinnans "Från Köpenhamns redd" hela dagen, men det enda resultatet var huvudvärk hela kvällen hos Dagnans; man kan inte måla "forcerat" och ifall man inte är Zorn, är det omöjligt att "svänga till en tafla ett tu tre".

– I San Remo går jag och besöker den gamla vänliga Zornska engelskan som heter Morennel.

I förrgår som hit från San Remo en äldre engelsk dam, som var vän till Zorns. hon hade verkligen väl reda på hvad jag gjort och bjöd oss på frukost till San Remo någon dag och på långvisit till England när vi bara hade lust. I dag har hon skriftligen återupprepat sin bjudning.

Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. –

Zorn har rest jag var det en qväll och jag en massa goda etsningar – hans taflor äro ej så bra som i fjol Jag tänker att Mamma, som Ellan, är glad att jag ej varit här och etsat med honom i vinter, då skulle jag ha blifvit rent vriden – Det var ändå få herrligt lugnt dernere i Södern. Det förefaller mig nu som en behaglig dröm och hvila, nu då jag är midt uppe i det har förskräckliga struggle for life

Från Pinakoteket i München ha de skrifvit och bedt mig sälja den studie som Zorn gifvit mig – svar pligtkollision ty jag får aldrig något så bra i stället af Zorn, och skulle ändå ej vilja sätta mig absolut mot köpet om som Zorn ser sin fördel deri.

Med Millaais har jag gjort bekantskap. Han är mycket hygglig och liknar mycken en Mr Darcel som jag sett hos Mme de Lurcy. De ha hos sig af franska statens gobeliner, som ger något extra fint åt våningen. Om torsdag är jag der på middag med Zorns och Unga Scholander, Bellmanssångaren och Palmes. På väggen hade Millet flere af mina taflor, och sade att han reklamerar mig som fransk konstnär.

I morgon tidigt kommer Zorn till häst och poserar för mig i Djurgården. Han har målat rätt bra saker i sommar, men icke ändå gifvit något nytt uppslag åt sin konst.

I går var Hanna Palmes stora fest för Mechelin och mig (!!) Hundra personer, mycket väl arrangeradt, tal af Sven Palme, och ett mycket bra svar af Mechelin. Der voro Hela venster-Stockholm, qvinliga Idun, Hedin, Gyldén, Victor Rydberg Strindberg, Tor Hedberg Millets, fröken Törnebladh (som sjöng mycket) Gunnar Berndtson med fru, Zorns, den der behagliga fiffiga fröken v. Knorring, en mycket vacker ung fru Medin, fru till en doktor, och en massa menniskor som jag aldrig fick veta namnen på. –

I dag är jag med Zorn, R. Bergh, Strindberg m. fl. hos Palmes på Djursholm Nu fick jag påminnelse från P. att ej försumma tåget. –

Om torsdag är jag bjuden till Palmes om lördag till Millets med prins Eugén, Zorns, och fröken Törnebladh. Signe T. skall den 2dra November resa af till Paris för att egna sig åt sång – elev af Mme Artôt, hos hvilken hon får bo. Menniskorna tvifla på hennes framtid som sångerska, men hon sjelf är mycket deciderad och tror att det skall gå. Millets ha nog försökt måla framtiden dyster för henne, men hon vill ändå försöka. Mme Millet håller mycket af fröken Törnebladh.

Der var för resten mycket roligt hos Millets. M. tog mig afsides och sade sig så glada ha fått göra min bekantskap. Mina och Zorns taflor voro i fotografi uppstälda kring borden. Scholander sjöng och spelade, en fröken Barch, uppfostrad i Paris, läste upp eller spelade några franska monologer, rigtigt bra, med rigtig parisisk accent – det var mycket roligt. –

Galléns tafla tar sig bra ut på Champ de mars. Dagnan karakteriserade den med: on dirait qu'il a beaucaup regardé ta peinture pour le paysage et celle du Zorn pour les personnages, – hvilket är mycket smickrande för mig. –

Jag var vid så ypperligt godt mod denna eftermiddag, då jag hade fattat beslutet att börja om porträttet af grefvinnan – jag hade gjort en teckning som jag tyckte var bra och tänkte bara kalkera af den på den nya Duken och så kom han, stirrade på skizzen och teg. Jag frågade om han ville ha det så. Tystnad; upprepad fråga, tystnaden fortsatt – efter en qvart timme ungefär kom det: jag det er så saa rasende vanskeligt at sige". – sådana der svar göra mig alldeles förtviflad, och om jag icke hade så alldeles bestämdt beslutat att icke "mich verbluffen lassen" och att icke tappa modet så tror jag jag hade brutit ut och lemnat altsammans. Jag blir aldrig en sådan charlatan att jag kan imponera så som Zorn t. ex. och derför får jag stå mitt kast. Emellertid vet jag nu med mig sjelf att det är sista gången i mitt lif jag gör ett porträtt på resa och sista gången jag börjar så lättsinnigt ett porträtt, d. v. s utan att ha lust dertill. Allt hvad man i konst gör för pengar, blir dubbelt straffadt – först genom att man inga pengar får och sedan genom att det blir dåligt och till ingen ära. –

Detta herrskap Raben äro då högst besynnerligt. De ha ej rest utomlands utan vistas för att jaga på ett af sina gods här i närheten. Det de reste från Aalholm med 3 barn, 3 guvernanter, 10 tjenare 4 velocipeder, 4 hästar, en vagn och en flygel Det måtte vara som cirkus Busch. – Här likaså litet som hos dem kan man förstå att något sådant som en jagt med ty åtföljande middagsätningar med alla dessa eviga kusiner Kristian och Frederik och ove och Palle, att något sådant säger jag kunde uppskjutas eller inställas för någon mensklig orsaks skull. Möjligen kungens död – och ändå är jag ej säker på det. Man skulle kanske nöja sig med att slå ett sorgflor om Dyrestegen. – Och vi andra som tycka att allt annat är så vigtigt här i verlden – arbete, ära, höga mål, utkomst. Och värre lär det vara i England. Zorn sade att man alltid blir frågade "Do you hunt, Sir? svarar man då nej, så är det slut med konversationen. – Här var ju en massa menniskor, både herrar och damer, alla i stor gala till middagarne – damerna med diamanter och perlor, djupt urringade. Härifrån reste hela sällskapet till grefve Lerche på Lerchenborg, derifrån till baron Reedz Thott på Gavnö o. s. v.Och icke en som skulle tycka att detta lif ändå är litet innehållslöst!

Jag hade så gerna velat besvara det i går men så kom Thaulow och halade mig ut på "internationales" utställning. Jag var med en del af dessa herrar Thaulow, Zorn, några belgier och do fransmän hela aftonen. Rätt glad att ej ha utställt denna gång hos Petit, ty utställningen är ej öfver höfvan god och så har jag mina 150 frcs i fickan.

Hos Zorn var jag i går på frukost och fick igen min tafla [En premiär] som nu i 3 år rest Europa och Amerika rundt. Zorn bråkade med en parisisk tafla nattstycke från Boulevarden – som nog var bra måladt men ej det ringaste parisiskt. Så hade han en vacker svenska flicka (en målarinna) att stå modell för en parisisk americain-kund – det kan ju ej bli annat än mischmasch. Fru Zorn är fortfarande utomordentligt vänlig mot mig och vi drucko på att ofta vara tillsammans sedan Ellan kommit. Hon (fru Z, syster till fru Geber, född Lamm) är i allmänhet ej omtyckt. Hon har ett utmärkt godt hufvud och en ganska skarp tunga – ser folks löjligheter och svagheter ögonblickligen.

I går på middagen, der alla dessa målares fruar voro med – hade fru Z. några så herrliga sidoblickar på fru Thaulow som i sin huldre-aktiga-Christiania-bohême-frihet tog sig kostlig ut bredvid en ytterst soignerad, reserverad liten belgisk fru. – En belgier Scribe, drack för den skandinaviska konsten så väl representerad af Zorn, Thaulow och mig i detta sällskap.

Zorn är mycket förtjust i mitt Sveaborg på cerclen.

Zorns, som äta frukost hos sångaren Faure ha bedt mig på Fs vägnar komma dit och se på Faures taflor. Han har nämligen ett utmärkt galleri.

Jag var på middag igen hos Zorns söndag afton. Det var mycket roligt att höra henne tala om Amerika. Hon hade fattat och fattar ännu sin rol såsom ett verkligt arbete: – Anders skall måla och hon göra bekantskaper och göra reklam. Utan henne skulle han aldrig ha gjort en sådan lycka. Hennes goda hufvud, hennes utmärkta språkkunskaper, hennes judiska börd (som genast ger henne en massa relationer bland rikt folk hvart hon kommer) äro ypperliga hjelpmedel att komma fram.

De hade på dagen fört mig till deras goda vän sångaren Faure, som har ett utmärkt tafvelgalleri (4 à 5 Zorn bl.a). Det var mycket roligt att se. Men trots rikedomen tyckes Faure ej kunna smälta att han nu är utom täflan, pensionerad och gammal. Han återkom alltjemnt till detta: Oh que vous êtes heureux, en plein succès, en pleine activité, et puis il restera quel'que chose de vous! – Jag tackade honom för hans Don Juan i tiden. – Jag har aldrig sett eller kunnat tänka mig något bättre sjunget och bättre speladt. Mme Faure visade ett Album med fotografier af mannen i alla roler – men han ville ej se ditåt. Nog måste det vara hårdt att se sig såsom legend såsom en mormorssaga, betviflad af den yngsta generationen – då man ännu lefver och vet att man skulle kunna göra allt det som nu göres mycket bättre, om bara uttycksmedlet, rösten vore qvar. – Han hade ypperliga måleri och skulpturverk öfverallt, i cabinet de toilette, i korridorer öfverallt: Manets bästa saker t.ex.

Mina taflor ta sig mycket bättre ut i ram. Zorn var der i går och tyckte om dem – isynnerhet om Sorg och Sveaborg – de enda anmärkningar han gjorde voro angående flickans kjol som han tyckte gick litet ut ur tonen – för kall till allt det öfriga – Ellan och han sågo på då jag satte in några raska penseldrag med en varmare ton och det gjorde verkligen mycket godt. Man tänker ej på kjolen nu, och det är ju allt som behöves. Zorn tyckte denna tafla var en af mina bästa. Uttrycket, hos karlen hennes nacke, och landskapet, stämningen slå mycket an för såväl konstnärer som publiken. Får nu se hur den kommer att ta sig ut på Salongen.

nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.

Häromdagen var det en stor herrmiddag hos svensk-norska ministern Due. Ehuru utländing fick jag föra fru Due till bords, Zorn satt på andra sidan. Det är ändå skilnad på legationen nu och förr, under grefvinnan Lewenhaupts tid. Due är så fjeskig och predikar om sina antiqviteter i tid och otid. Han har samlarmani och har fått ihop mycket vackra saker, isynnerhet silfver.

Zorns ha rest till London öfver påsken och ville hava oss med. – Det är ej så lätt då man har barn och jungfru med.

På aftonen var jag på en skandinavisk konstnärsmiddag, dit Ellan som hade värkande fötter af två dagars stående och gående, ej kom. – Det gjorde ett sorgligt intryck att de hufvudparten af utställarne utgöras af mina samtida Thaulow, Kroyer, Zorn Hagborg o.a. ingen ny ungdom. och de få nya som finnas ganska obetydliga – Det var en väldig ström framåt på 80talet, nu ser det ut som det vore slut på en tid. En massa god musik utfördes. bl.a. af en svensk harpist och en dansk violinist fröken Magnus, unge Nyblom violinist desslikes gjorde sin sak bra. – Men litet sorglig var jag öfver att vi äldre icke mera hade den jublande stämning som för 10 15 år sedan ehuru vi ju nog skulle haft anledning att fröjdas då vi icke blifvit alldeles ramollis ännu.

I går var jag, på en festfrukost för Zorn som fått Nordstjernan. Der träffade jag kammarherre Nordenfalk den der märkvärdiga uppfinnaren.

Zorn och Thaulow se också ut att ha bra saker – Sargent, Guthrie, Lavery!!!

Det är underligt att se de upp- och nedåtgåenden som mina kamrater äro utsatta för – jag är således icke annorlunda än alla andra. Alex. Harrison har taflor som kommer en att tro att han är litet rubbad, Roll har rätt ynkliga taflor – Gervex som varit dålig i många år rycker upp sig med en ypperlig tafla – Besnard är underligt tom och svag o.s.v. Zorn håller sig på höjden.

Roligt är, att jag, fastän jag ej spelat ut mina bästa kort, och inser att jag ej har en rigtig succès d'artist som t.ex. Zorn, ändå är mera lifvad än någonsin för att måla bättre och bättre, försöka ännu försöka göra något rigtigt bra och måleriskt. Då man har den stora lyckan att ha en så herrlig konst till lifsmål, måste man försöka göra något som bevisar att man älskat denna konst och att man ej varit en otrogen tjenare. Allt annat Petersburg, le monde, komitéer, landtdagen, partistrider i Finland, förefaller mig som strunt mot detta ena: faire de la bonne peinture!

Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.

Zorns träffade jag genast och gjorde upp ressällskap med dem till Berlin och Paris – Z. har ingenting utställt i Paris, han heller och vi kunna derför resa med lugnt mod, utan fruktan för obehagliga öfverraskningar.

Några saker som jag komma ihog citerar jag (Mörner tog manuskriptet) – Jag vill förutskicka att alla qvickheter och namn skulle gå ut på U.D. – Mörner heter sålunda Utiles Dräng (Uroxens descendent, som också proponerats, var han, med rätta, mankerad öfver) Levertin Unga Disraëliten, prinsen Utomordentlig Dux, Zorn Utlandets dalmas o.s.v. – Jo, det hätte bl.a, om jag mins rätt tre vise män uti Österland De gingo och svärmade hand i hand men väcktes plötsligt ur sitt drömmeri af Utile-drängens lystringsskri. "till U.D." det ljöd öfver land och sjö "En gång se U.D. och sedan dö!" Och strax fick man skåda på gungande stråt, tre fåvitske män uti en båt i Stockholm de bjödos på middag och lunch och sexa med whisky och kaffe och punsch. De bjödos på vitser, på qvickt kåseri djupsinniga tankar och eldigt geni. –så funderade de på huru de skulle kunna svara på all denna herrlighet Se slogo tillsammens de hufvuden tre De klungo så dystert som ihåligt trä *)*) Heidenstamskt rim,(Stor munterhet) "det blir ett fiasko af denna var färd, vi äro blott bönder i andens värld Vi äro ej qvicka i skålar och tal! det hela blir bara slutar med en gräslig skandal. Vi kompromettera vår reputation i afton i slaget vid Lidingöbron nej, hellre fly från den qvicka milieu, der vi spela rolen af Pauvres honteux. hvarpå de f.d. vise männen skamsne dra till sitt land igen, men mötta af ovilja i hemlandet t.f. af den dåliga repre-senteringen, och förtviflade, fatta de ett hemskt beslut:De störta sig alla i Ålands haf och dito i en förtidig graf. Af de många sens moral'er som Jag lät den vittra areopagen välja på, hade denna den största succes:Skomakare, lemna aldrig din läst, ty U.D. är bra, men hjemme är bäst. Heidenstam och Levertin drucko med den "store skalden" och stämningen blef af detta anspråkslösa fåneri ganska animerad.

Jag reser fredag eller lördag qväll till Köpenhamn, och sammanträffar der med Zorns.

Zorn målar kungens porträtt. Vi voro alla tre och sågo på det och slottet. Porträttet blir utmärkt en rigtigt ovanligt utmärkt Zorn, måladt som Van Dyck, öfverdådigt.

Zorn och Heidenstam be om sin helsning Heidenstams första fråga var om Mamma, Vrangels om Bertha.

Vi resa näml. om 2 timmar till Braunschweig, för att derifrån göra utfärder i morgon till Harz, Goslar, Hildesheim o.s.v. – om vädret är någorlunda drägligt. Jag ville gerna göra en aqvarell eller två i dessa gamla städer. får se om Zorn också får lust att måla – Jag gör det för att förtjena den nya fracken som jag behöfver i Paris – det mest krasst egoistiska motiv således.

Om jag bara finge sofva i Braunschweig – Vädret och sömnlöshet har varit de enda molnen på denna resas himmel. Ännu äro vi ej på det klara med resplanen men vi äro troligen i Paris i början af nästa vecka. Zorns ville näml. från Basel fara till Aix les Bains i Savoyen för att träffa Ossbahr der.

I morgon har jag herrskapena Zorn, Muenier och Zilliacus på frukost här i ateliern – för att tacka för all godhet.

Med Zorns har jag varit en par gånger. de resa om tisdag via Mont St Michel till England och jag har verkligen lust att följa med dem. men till tisdag hinner jag ej bli färdig ändå.

Senaste onsdag hade jag bjudit Zorns, Zilliacuses och Mueniers på frukost i ateliern.

Under frukosten träffade jag Zorn och andra svenskar samt Gallén som bara uppmuntrade mig att vara bestämd.

För resten är det ett feberaktigt fånigt skyndande nu öfverallt på utställningen ty man tror att man blir färdig till den 14. Jag kan verkligen ej börja hänga upp taflor i rotundan som saknar dörrar och fönster – och trappor sedan. Zorn tar saken mycket humoristiskt och säger att han tänker ta saken ytterst lugnt. – Allting far illa i kölden och fukten – t.ex. våra finska vackra masur ramar till paviljongen, som äro alldeles krokiga och obrukbara nu. Måtte ej våra taflor ha tagit något fel!

I morgon är middagen hos Mme Menard med Zola Labori, Zorns, Vallgrens och vi. Vi gläda oss mycket deråt, ehuru dessa herrar lära vara ytterst nedslagna till följd af nationalismens allt större seger – Senaste söndag segrade ju Deroulèdes anhängare här i Paris municipalval. Boulangismen om igen. Anatole France har i dagens Figaro ett dråpligt gammalfransk skoj med hela detta sällskap. Jag skickar Er det.

Tisdag hade jag hela juryn i finska paviljongen och explicerade Gallén för dem. – derefter röstning. Jag blef satt att depointer le vote (såsom vid landtdagen, och höll på med detta till kl. 3, då jag fick frukost. Gallén fick en massa röster till hedersmedalj men ej tillräckligt. Nå ja. Zorn Krøyer gingo glensande igenom. Thaulow också.

Zorn, triumfatorn bjöd mig med dr Martin fr. Stockholm (han som varit förlofvad med fr. Cotta) på fest supé kl. 1.

I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.

Snart få vi väl ett Zornkalas också. Vi lefva verkligen i ett tidehvarf...

Spada har blifvit riddare af Leg.d'Honneur, Zorn och Hagborg (!) officiers) Björk, Larson och Erikson, bildhuggaren riddare. – Men de svenska arkitekterna ingenting

Zorns porträtt af en amerikanska är ej bra i år – mästerligt men ointressant.