Edelfelt kan inte begripa att Berndt Lindholms adress varierar; en fransman Monsieur Huberts har sagt att Bantignolle inte är det samma som Rue des Carrières Montmartre.

Edelfelt har kommit i gång med målandet efter julledigheten; concoursen [tävlingen] börjar den 29 januari och håller på hela februari; de kommer att utföra arbeten i expression, perspektiv, anatomi, historia, estetik, kostymlära, målning efter naturen, teckning och komposition; Peeters tippas få guldmedaljen; Sidney Adams studerar för att "slå verlden med häpnad" i anatomi och kostymlära; Edelfelt läser om kvällarna anatomi för att inte bli sist; i historia (antiken) och kostymlära har de skriftliga prov: Edelfelt vet inte hur han skall få ihop något ämne på främmande språk; han har gått framåt i franskan, även om han ändå gör grova grammatikfel; nu förstår han t.o.m. vad Monsieur Hubert från Paris "skrävlar" om; Huberts språk är fyllt av "pariseruttryck" och egna uttryck, t.ex. gå: battre la semelle, äta: taper le panier, dabba sig: manquer le train, ett glas öl: un bistinguot, en kopp kaffe: un chicadeau.

När Monsieur Hubert blir riktigt livad sjunger han med stort patos en alsassisk sång; Hubert berättar också historier från 1848 års och 1871 års kommuner; efter belägringen av Paris 1871 deltog han (under hot om att annars mista livet vid Montmartre) i bygget av kommunardernas barrikader; Edelfelt tycker det är intressant att höra berättelser från tysk-franska kriget och kommunen av ögonvittnen, både preussare och fransmän; båda parter erkänner till fullo varandras tapperhet; fransmännen menar att kriget med Tyskland var en barnlek i jämförelse med kommunens fasor i Paris; Edelfelt blir melankolisk då detta ämne kommer på tal; "Att mennsikan verkligen kan bli ett sådant djur, är en sats som är så mycket sorgligare som den är fullkomligt sann."

Den suspekta polacken har åkt iväg utan att betala sina skulder; Baptistes räkning är obetald och den beskedlige Hubert, som kallas Bistingot, har säkert gett honom en stor summa; polacken sade sig ha en vän bland officerarna på fästningen Porte de Malines, dit han en gång åkte med en överförfriskad Bistingot; Bistingot hade i sporrsträck kört in i fästningen och i ett tal försäkrat de förbluffade åhörarna att "la France n'est pas perdue, et la Belgique non plus" [Frankrike är inte förlorat, och inte heller Belgien]; på nätterna när Bistingot kommer hem brukar han knacka på Edelfelts dörr och säga att han är glad över att Edelfelt bor där på hotellet Rose d'Or.

Jules Favre skall hålla föredrag om Jeanne d'Arc på Cercle artistique [konstföreningen]; Edelfelt gav sig så tidigt som möjligt iväg, eller "battre la semelle" som Bistinguot (Hubert) skulle ha sagt, till Heinrich Fischer för att be honom skaffa Edelfelt ett inträdeskort; han önskar att han också kunde ge en biljett till Alexandra Edelfelt.