Edelfelt har fiskat med långrev tillsammans med morbror Gustaf Brandt, Lulle (Julian) Serlachius och hans bror.

Edelfelt har tillsammans med Lulle (Julian) och Leonard Serlachius städat parken och en holme, byggt en bro, gjort blomsterrabatter och sått blommor.

Lulle (Julian) och Leonard Serlachius har gått till Borgå.

"Bryggers Calle" och Gustaf Zvick har på ett "nedrigt sätt" plundrat ett talgoxbo; morbror Gustaf Brandt har gett dem en utskällning och gett Edelfelt samt Lulle (Julian) och Leonard Serlachius rätt att gräla på dem, vilket i synnerhet Lulle Serlachius tagit fasta på: "O, förmätna skurk bekänn ditt brott!"

Edelfelt ber hälsa Morbror Gustaf Brandt , Leonard Serlachius, Axel Antell och Mille (Emil) Cedercreutz; han ger pussar åt Anni, Ellen och Butti (Berta) Edelfelt.

Edelfelt hade lånat franska illustrerade tidningar från Studentbiblioteket, Alexandra Edelfelt kunde be Leonard Serlachius föra upp dem på Studenthuset.

Leonard Serlachius har sänt brev, likaså Alexandra Edelfelt, vilket gör att Edelfelt längtar hem; Edelfelt försvarar sig mot moderns beskyllningar om fåfänga för utgifterna och resan till Köpenhamn; pengarna räcker för att resa till Stockholm.

Edelfelt måste sluta brevet då kvällsvard i Mariefred väntar; han hälsar till morbror Gustaf Brandt, Leonard Serlachius, Lulle (Julian) Serlachius, Mille (Emil) Cedercreutz och Axel Antell.

Edelfelt grämer sig över att Mille (Emil) Cedercreutz och bröderna Lulle (Julian) och Leonard Serlachius inte hade följt med honom till Reval.

Edelfelt var glatt "surprenerad" [överraskad] över att redan på lördagen få inte mindre än fyra brev: från Alexandra Edelfelt, Morbror Gustaf Brandt, Leonard Serlachius, samt paketet med tidningar.

Av Leonard Serlachius brev framgår att det varit glada tider inom studentkretsarna; Edelfelt håller som bäst på att skriva till Lulle (Julian) Serlachius och Axel Antell och säger till Alexandra Edelfelt att be dem inte bli rasande på hans tröghet.

Edelfelt hälsar till sina systrar och önskar Ellen Edelfelt flit och framgång i skolan; han ber Alexandra Edelfelt hälsa Lulle (Julian) Serlachius, Leonard Serlachius, Axel Antell och Tante Gadd; Edelfelt ber om förlåtelse för att han dröjt med att sända brevet, men han ville sända Bernhard Reinholds brev på samma gång.

Edelfelt ber Alexandra Edelfelt be Lulle (Julian) Serlachius och Mille (Emil) Cedercreutz om förlåtelse för att han inte har skrivit, och hälsa Leonard Serlachius och Axel Antell.

Då Edelfelt kom hem från concoursen [tävlingen] i anatomi väntade brev från Alexandra Edelfelt, morbror Gustaf Brandt och Leonard Serlachius.

Ansökningstiden för stipendierna har ändrat; det var en "lyckans skickelse" att B.O.Schauman informerade Alexandra Edelfelt om saken; det gör Edelfelt ont att Mamma, Leonard Serlachius eller Mille (Emil) Cedercreutz kommer att ha "bråk" [besvär] för hans skull.

Edelfelt kommer inte ihåg hur ansökan stilistiskt skulle utformas så han sänder ett tomt papper försedd med underskrift, han sänder också fullmakt för Leonard Serlachius.

Alexandra Edelfelt har fått intyget från konstakademien och fullmakten åt Leonard Serlachius.

Edelfelt ska skriva till Leonard Serlachius och på förhand tacka honom för besväret.

Edelfelt har ännu inte skrivit till Leonard och Lulle (Julian) Serlachius; de vackra vårkvällarna gör att man hellre vill vara ute än att sitta inne och skriva.

Edelfelt har fått Leonard Serlachius brev.

Edelfelt gladde sig åt Ellen Edelfelts brev och skildringen av hennes födelsedag; det var snällt av gossarna Serlachius att ge henne broschen; gumman Adèle Gadd gav ett ur.

Edelfelt skulle gärna vara med om bröderna Serlachius "magistervift", men får nöja sig med att sända sina lyckönskningar brevledes.

Edelfelt ber Alexandra Edelfelt vidarebefordra brev till Serlachiusarna.

Hälsa småsyskonen, framför gratulationer på Johannedagen till Morbror Gustaf Brandt och Morbror August Streng; kommer tante Adèle Gadd till Kiala i sommar; var är Leonard Serlachius?

Edelfelt hinner inte skriva till Ellen Edelfelt; han sänder med ett brev till Mille (Emil) Cedercreutz i brevet till Alexandra Edelfelt; hon får gärna väcka någon av Serlachiusarnas samvete vad beträffar korrespondensen med Edelfelt.

*P.S. Lulle (Julian) och Leonard Serlachius, samt Axel Antell har inte skrivit sedan juni.

Glad som en speleman tågade Edelfelt av till Établissement Duval vid Boulevarden, där han skulle träffa familjen Cedercreutz för sista gången; de var som alltid "utmärkt vanliga"; friherrinnan Emmy Cedercreutz gav honom en portmonnä med en 20 francs dukat till minne; efteråt gick han ännu med Mille (Emil) Cedercreutz på ett avskedsglas till Café de la Régence; Edelfelt hade köpt små presenter till Axel Antell, Lulle (Julian) och Leonard Serlachius; han hade gärna sänt något åt Alexandra Edelfelt och systrarna Ellen, Anni och Butti (Berta) men det skulle ha blivit för dyrt och för svårt att få ner i Milles fyllda kappsäck; de ska få färska hälsningar av Mille då han anländer till Helsingfors.

*Edelfelt hälsar till Leonard Serlachius och ber honom skriva om sin resa; Lulle (Julian) Serlachius borde i dagarna få brevet med Mille (Emil) Cedercreutz hälsningar.

Annie Edelfelt är sjuk i scharlakansfeber; Edelfelt är orolig och önskar han kunde vara Alexandra Edelfelt till hjälp och sällskap; Jakob Estlander tror väl att febern är av lindrig art?; det är en lycka att tante Adèle Gadd inte är rädd för smittan; Axel Antell, Lulle (Julian) och Leonard Serlachius, samt Mille (Emil) Cedercreutz borde inte heller vara rädda, då smittan främst angriper barn.

Det är ju en ohygglig historia med det der mordet i Borgå. Hans hustru och barn säger Mamma – ohyggligt, ohyggligt att något sådant han förekomma i ett stort centrum, under nervösa och osunda förhållanden, men i det beskedliga Borgå! Naturligtvis får vår lusiga kriminallagstiftning ej någon reda på saken. Öllers mord, de två morden i Kajsanienmi, Zimmermanska saken stå ju der och vinka banditerna och trösta dessa sympatiska personer ifall de skulle tveka ett ögonblick vid utförandet af sina små skämt. Det är uselt att Zimmernans mördare kanske nu gå kring som aktade medborgare i Kuopio, det är uselt och skamligt för hela vårt folk. Lalligheten, den rysliga lalligheten är skulden dertill – Jag tycker hvad det måste vara rysligt för Leonard, äfven om de ohyggliga misstankarne skulle vara ogrundade. Hvad gjorde Gubben Åhman för ondt? – Var han rik?