Edelfelt sökte upp mattfabrikant Monsieur Joseph Van Loon på Rue Leys; Edelfelt överräckte rekommendationsbrevet från kommerserådet Johan Friedrich Hackman till sonen Van Loon som öppnade dörren.
Monsieur Joseph Van Loon erbjöd sig att följa Edelfelt till konstakademiens direktör Nicaise de Kayser, som han känner; Van Loon var glad över att därigenom göra Edelfelt och Monsieur Johan Friedrich Hackman en tjänst.
Monsieur Joseph Van Loon presenterade Edelfelt för Monsieur Nicaise de Keyser och underströk att en aktad man i Finland (kommerserådet Johan Friedrich Hackman) hade framhållit Edelfelts anlag som goda; de Keyser ansåg Edelfelts medhavda tavlor som lovande (bl.a. Hulda Berndtsons porträtt och porträtt av Alexandra Edelfelt); Edelfelt blev utan vidare antagen till konstakademien, men måste för reglernas skull utföra en "teckning efter antiquen"; direktör de Keyser tyckte inte riktigt om Edelfelts antikritningar men menade inte att det var hans fel; han "tycktes mena att alla ritlärare hade galna metoder, undantagande de i Antwerpen"; de Keyser trodde att Edelfelt redan om några veckor skulle bli uppflyttad till en högre klass; i flera ämnen hamnade han att börja mitt i kursen, eftersom de inletts redan i maj; de Keyser frågade Edelfelt om han före han anlände till Antwerpen varit på de klara med att man där arbetade hårt och hade stränga regler; Edelfelt svarade att han kommit till Antwerpen för att han visste att man där hölls i "tukt och Herrans förmaning".
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt säga till Morbror Gustaf Brandt att denna skall meddela August Eklöf att Van Loon d.y. gärna inleder träaffärer med denne; herrarna Van Loon har stora affärer med Hackman & Co; Van Loons har bett Edelfelt nämna solida affärshus i Helsingfors, men han har inte kunnat nämna andra än de som de redan känner till: Sundman och Kisileff; Van Loon menar att Edelfelts husrum är gott och billigt, han känner också ägarna (Baptiste).
Edelfelt hade tänkt invänta växeln från kommerserådet Johan Friedrich Hackman innan han svarade på Alexandra Edelfelts brev; växeln kom inte heller denna dag men han bestämde sig för att skriva ändå.
Edelfelt skyndar sig att svara på Alexandra Edelfelts brev och meddelar att han ännu inte har fått penningförsändelsen; möjligen har man hos kommerserådet Johan Friedrich Hackman glömt hela saken.
Edelfelt har inte fått den Hackmanska växeln; från konsul August Eklöf har kommit ett brev med en växel på 500 francs, men utskriven på ett hus i Paris; Karel Scriba har rått honom att diskontera växeln i Antwerpen, även om han därmed förlorar några francs i avgift; Eklöf skrev att tavlan inte behöve vara färdig till någon bestämd tidpunkt, den kunde möjligen levereras i vinter; Edelfelt är rädd för att inte få ihop något skapligt och skäms att ta emot pengarna i förväg; han hoppas på råd av Adolf von Becker.
Gåtan med pengarna från [Hackmans i] Wiborg är lyckligt löst och Edelfelt är ledsen för att Alexandra Edelfelt har behövt oroa sig; han var till Havenith och comp. för att diskontera August Eklöfs växel, ställd på Paris; föreståndaren Monsieur Everarts var mycket artig och gav honom genast hela summan med undantag för 2 francs; Baptiste hade dessutom erbjudit respit med hyran och Karel Scriba hade erbjudit ekonomisk hjälp vid behov.
Edelfelt blev glad över konsul Hackmans beställning och är nöjd över att Mille (Emil) Cedercreutz meddelat att den inte behöver vara färdig förrän om ett eller flera år; han vill på inga villkor ta emot pengar förrän tavlan är färdig.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt uttrycka hans känslor och tankar för Mille (Emil) Cedercreutz; själv ska han skriva till Mille och hans morbror; det ska bli roligt att träffa någon av hemklicken igen; han förebrår sig för att inte ha skrivit till morbror Gustaf Brandt och Lulle (Julian) Serlachius; därtill borde han skriva till Johan Friedrich Hackman, Robert Lagerborg och Léon de Pape i Antwerpen.
Det är en dum princip att ta emot pengar på förhand; det vore bättre att göra det när tavlan är halvt eller helt färdig; den regeln har han följt vad Hackmans pengar beträffar.
Under ferierna som räcker ända till slutet av september tänker Edelfelt få färdig Calle Holms tavla, och börja på den som August Eklöf skall ha; i oktober gör han en concours [tävling] i måleri och teckning för att bli antagen till aftonskolan vid Ecole des Beaux Arts; i händelse av att han blir antagen söker han sig en bostad närmare skolan, eller vad tycker Alexandra Edelfelt?; han behöver, och skulle bara ha råd, med en liten bostad, priserna är så höga i Paris och målandet skulle han utföra vid skolan; Hartmans [Hackmans] och Brummers tavlor skulle han inte kunna göra förrän nästa sommar; det tar tid att måla en tavla; ärkecharlatanen Larsson doppade penseln i färgkrukan, väntade på inspiration och målade ett mästerverk, men en allvarlig konstnär gör aldrig på detta sätt; Leonardo da Vinci arbetade i tre år på "fruntimmersporträttet" [Mona Lisa] i Louvren, även Rafael tog tid på sig.
Edelfelt har Hackmanns beställning att falla tillbaka på om det går illa med ekonomin, även om han gärna skulle vänta med den tills han är skickligare; Alexandra Edelfelt vet att det finns tider då man göra av med mera pengar än annars; en sådan epok inträffade när han resta från Antwerpen, inklusive vistelsen i Brüssel, och en sådan ser det ut att bli i början av oktober.
Adolf von Becker och Berndt Lindholm vill ordna så att Edelfelt får Nyländska avdelningens Kiseleffska stipendium; Edelfelt är inte lika övertygad i och med att han har statsanslag, hoppas kunna sälja någonting för 200 francs under vinter, och om det riktigt kniper kan ta itu med den Hackmanska beställningen; är inte Alexandra Edelfelt av samma åsikt?
Edelfelt gläder sig åt att det finns spekulanter på rida ranka; han vill inte lova något åt grevinnan Vasieu [?] eftersom Hackman m.fl. har äldre anspråk; han kommer att ha utgifter för modell och kostym; han tror att han låter göra en klänning av flanell.
Edelfelt frågar sig om det är säkert att Hackman köper tavlan om den blir antagen och utställd på salongen; anser Alexandra Edelfelt att han skall låta fotografera tavlan före expositionen och skicka Hackman ett fotografi? Visen Ehrnrooth vill säkert inte betala 1200 francs, och Edelfelt vill helst inte sälja den för mindre.
Edelfelt ska skriva till Hackman och fråga om han går med på att betala 2 000 francs, han vill inte sälja tavlan för mindre; i annat fall hoppas han att fru Aurora Karamzin tar den; han vill i varje fall exponera [ställa ut] den i Helsingfors.
Adolf von Becker ansåg att de skulle be William Grommé, som är Johan Friedrich Hackmans kusin och som lär tycka om Edelfelts Blanca, att skriva till Hackman.
Äntligen har Edelfelt fått ett första fotografi från Adolph Goupil; han sänder det till Alexandra Edelfelt och ber henne sända det vidare till Johan Friedrich Hackman i Wiborg; för att Hackman inte skall behålla fotografiet skriver Edelfelt i kanten att det tillhör Mamma.
Samtidigt som Alexandra Edelfelt sänder fotografiet till Johan Friedrich Hackman i Wiborg tänker Edelfelt skriva till honom; Edelfelt tänker som pris ange 2 500 francs, varav han ber att få 1000 genast; ifall Hackmann inte vill ha den skriver Edelfelt genast till unge Emil Walleen i Aachen.
Edelfelt frågar efter anvisningar för klänningen; om han får pengar av Johan Friedrich Hackman vore det en skada att låta tillfället gå dem ur händerna.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)