I slutet av månaden har Edelfelt tänkt resa till Brügge, en av de "egendomligaste" städerna i Belgien, för att se Memlings arbeten, vilka är de bästa som gotiken har "framalstrat"; vad anser Alexandra Edelfelt?
Edelfelt har varit i Brügge med Léon de Pape som ledsagare; de såg Memlingsmuseet och såg allt vad Brügge hade att erbjuda; i Tour de la Halle kunde man se havet, Ostende, Blankenberg, Courtray och hela det bördiga Västflandern.
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.
Edelfelt begriper inte varför man skall skilja på landskapsfigur, porträtt och stillebensmålare; äldre konstnärer brydde sig inte om sådant; Rafael, Cima de Conegliano, Andrea Mantegna, Hans Memling och Jan Van Eyck gjorde sådana landskap att moderna "landskapskluddare" måste skämmas i jämförelse.
