Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk dramatiker

Källor

Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13 november 1873
På lördag har de lov från konstakademien med anledning av kung Leopold II:s födelsedag; Edelfelt har tänkt se ett stycke av Pierre Corneille på teatern, han vill höra klassisk franska.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
I lördags på kung Leopold II:s namnsdag var Edelfelt på teater med Emile Claus och Joseph Cornet: de såg Les plaideurs av Jean Racine och Horace av Pierre Corneille; störst behållning hade Edelfelt av Frankrikes största tragedienne Mademoiselle Agar i rollen som Camilla i den senare pjäsen.
Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.
Edelfelt läste recensionen av teaterstycket i le Précurseur, vilken var mycket bra; Monsieur Claus anmärkte med en suck att på samma scen där Antwerpens elit hade fått se Pierre Corneilles storartade stycke inom kort skulle få höra de enorma dumheterna i [Jacques Offenbachs] "Barbe Bleu" eller "La Grand-Duchesse [de Gérolstein]"; "I sanning det är hårdt, men det är det XIX århundradets smak", skrev Edelfelt.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Edelfelt vill studera för Jean-Léon Gérome av främst två orsaker: en utmärkt allvarlig teckning och en "oupphinnelig" sanning i uppfattningen; Gérome har tre tavlor på Salongen, "Fredrik den store" är en satir över tyskarnas avgud, kungen, bakom vilken François de Voltaires byst står och grinar mot sina beundrare; den andra är "Corneille och Molière; den tredje "l'eminance grise" [den grå eminensen], som föreställer en av dessa munkar som i tiderna spelat en ofantlig roll vid Vatikanen.
Kjöbenhavn onsdag morgon 24 okt 94. 24 oktober 1894
Sedan på theatern, der jag såg Antigoue af Sofokles. "syns du ikke man faar indtrytket af af att Sofokles var icke blott en stor Digtre, men ogsaa en ualmindelig klog Mand? Sade Krohn efter första akten. Och jag måste säga att det verkligen var mitt intryck. Det var så klokt och fiffigt hvart ord i dialogen och föreföll så märkvärdigt användbart på vår tid. Hvad der säges om folkets röst, om samvetet, om penningen – det är ypperligt, kort och fint – Hvad racine och Corneille äro rysligt mycket mera uppstyltade gammalmodiga, långtrådiga. I allmänhet har jag alltid det största intryck af naturlighet och lätthet när jag står införa grekisk konst. Fidias, den gudomlige, ger mig ett intryck som satt jag sjelf till häst i panatenernas tåg. – Nu tyckte man också att man sjelf var med om att utveckla pjesen att hitta på allt det der. På Teatern träffade vi Acku B. som sedan kom med oss. Han tyckes vilja studera theater våren på allvar