Berndt Lindholm är tillbaka i Paris, efter sin vistelse i Götheborg, där hans son ligger svårt sjuk med "tuberkler i hjernan" och hans fru varit svag och lidit av "nervattacker".
Fröken Hilda Granstedt träffade Edelfelt igår och han fick Alexandra Edelfelts paket med strumpor, brev och pengar, samt många hälsningar hemifrån; han har visat fröken Granstedt runt i staden, frukost på Palais Royal, ett kort besök på Louvren och sedan sökte de upp Berndt Lindholm som inte var hemma; medan de väntade på att Lindholm skulle komma tillbaka från promenaden med fru och pojke på Champs Elysées talade de om konst i Batignolles och Montmartre; fröken Granstedt har några omsorgsfulla teckningar och ganska bra målningar med sig, hon blir en av Charles Chaplins bästa elever.
Edelfelt har börjat med ett porträtt av Berndt Lindholms pojke; det är svårt att teckna barn men på den ena séancen lyckades han återge likheten ganska bra.
Två gånger har Edelfelt varit hos Berndt Lindholm för att måla hans pojke, som inte är stilla ett ögonblick; där har också varit kallt, Edelfelt har promenerat på Louvren och på gatorna i Paris; enligt Alexandra Edelfelts brev är det lika kallt hemma.
Kölden har varit olidlig i Paris den senaste veckan; fastän han bränt kol i kaminen blir det inte varmare än 5°C i ateljén; de har lov från studierna så han har inte kunnat arbeta i en varmare omgivning, på Louvren är det inte varmare än 7°C; hos Berndt Lindholm har Edelfelt målat hans pojke, men han har inte kunnat hålla i penslarna i kölden; om nätterna har han varmt under lagren av kläder, täcken och filtar, han har lånat Julian Alden Weirs filt och "schlafrock" (ägaren är ännu i Holland).
Edelfelt har ofta sett Berndt Lindholm då han målat dennes pojke; hos Lindholm brukar han få äta pepparrotskött och dricka oförfalskat kaffe och vin; resorna till Montmartre tar bort mycket tid och han måste åka i tid till Adolphe Yvons klass som börjar klockan 4.
Porträttet av Berndt Lindholms pojke är nästan färdigt; det tar sig sämre ut i Edelfelts ateljé än hos Lindholm; han kommer sannolikt att exponera det i Helsingfors, då han inte vill riskera att bli refuserad på Salongen.
Det tar på egenkärleken att inte ha något att ställa ut på Salongen när allt flera av hans kamrater rustar för utställningen; Berndt Lindholms pojke är inte tillräckligt bra för att sändas till Salongen.
Edelfelt har de två sista dagarna arbetat mer än på länge och varit i stor "själsspänning" eftersom han målat färdig Berndt Lindholms pojke och fört den till juryn för Parissalongen; det är än så länge en hemlighet eftersom han är säker på att bli refuserad; i och med att Jean-Léon Gérôme inte är i Paris visade han tavlan för Gustave Boulanger som rådde honom att pröva lyckan; Edelfelt gick med tavlan till Industripalatset och tilldelades nummer 4235.
Edelfelt har inte kunnat utföra något riktigt bra på grund av att modellen [Ragnar Lindholm] inte varit dräglig ens ett ögonblick; det är "rysligt" att måla barn; Gustave Boulanger höll med om att det var ett "helvete".
I concours des places [tävling om platser] blev Edelfelt 6:e av 70, senaste gång var han 15:de; senaste måndag hade de concours de composition [kompositionstävling]; Edelfelt placerade sig inte bland de tio främsta; hans vän Eugène Burnand, som rått honom att ställa ut Berndt Lindholms pojke, tog första platsen.
Den Lindholmska pojken kostade inget att måla; Berndt Lindholm har bekostat ramen och tillåter att tavlan ställs ut i Helsingfors; Edelfelt sänder även några nakenstudier som Alexandra Edelfelt får avgöra om de ställs ut eller inte.
Edelfelt skall skicka porträttet av Berndt Lindholms pojke och några studier; Alexandra Edelfelt får avgöra om det lönar sig att ställa ut något annat än Lindholms pojke.
Idag sänder Edelfelt en låda med porträttet av Berndt Lindholms pojke och några studier till konsul Klingström i Lübeck för vidare befordran till Alexandra Edelfelt; han hoppas unge Lindholms porträtt hinner med på utställningen i Helsingfors.
Edelfelt ska snart skriva om de studier han sänt hem; han hoppas att studierna och porträttet av lilla Ragnar Lindholm kommer fram i tid; av studierna har han bara tänkt ställa ut två, Alexandra Edelfelt är säkert av samma åsikt.
Berndt Lindholms pojke vore det roligt att få exponerad, om också inte mer än en dag; Alexanda Edelfelt kan om hon vill också ställa ut pojken som spelar, en karl med pantherhud som Gustave Boulanger i tiden berömt, en kvinnotors med vitt draperi som Jean-Léon Gérôme tyckte var bra, därtill om Mamma anser det nödvändigt en gubbe som sitter, något huvud o.s.v.; han sänder också en studie som han målade strax han kom hit i fjol i Adolf von Beckers ateljé efter en av hans modeller, ett flickhuvud koafferat [friserat] à l'alsacienne; en karl som lutar sig mot knäet är hans senaste och säkraste studie även om han inte hade tid att slutföra den och p.g.a. Pauline Ahlberg förlorade en dag den veckan; om någon av tavlorna ställs ut vore det bra om Heimberger spänner upp duken på lösramar, Mamma kan också be honom fernissa tavlorna och hon skall skriva upp alla utgifter på Edelfelts konto.
Föregående kväll var Edelfelt bjuden till Berndt Lindholm; där var Fredrik Wohlfart, en finsk ingenjör Bonsdorff och Lindholms svägerskor; det är egendomligt att Lindholm valt den fulaste av systrarna Bohle, den yngsta svägerskan ser riktigt bra ut; Edelfelts guddotter Sigrid Lindholm har redan börjat tala och Ragnar Lindholm talar med äkta Göteborgsdialekt.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)