Herman Gegerfelt bad Edelfelt läsa upp någon av Fänrik Ståls sägner; Edelfelt reciterade "Schwerin" och "No 15 Stolt".

Kompositioner Edelfelt tänkt måla är Gustaf II Adolf och dessutom Wilhelm von Schwerin på bår, ett ämne som lockar Edelfelts fantasi; han föreställer sig att Adlercreutz böjer sig över båren, "de gamla barska krigarna" Ebehard von Vegesack och Thure Drufva står sorgsna omkring liket av unge Schwerin, vädret är mulet som man tänker sig dagen efter det olyckliga slaget i Oravais; Nicaise de Keyser hade rätt i att man för att måla bra först och sist måste behärska tekniken och hantverket; Peter Paul Rubens, Rembrandt, Rafael, David Teniers, Gabriël Metsu och Gerhard Terburg behärskade hantverket.

I ateljén går allt sin gilla gång; en unga amerikan, Julian Alden Weir, har fattat en vis högaktning och vänskap för Edelfelt efter att ha sett hans kompositionsutkast till Wilhelm von Schwerin.

Edelfelt har gjort en ny skiss till Wilhelm von Schwerin.

Edelfelt har på tredje sidan ritat en skiss till kompositionen av Wilhelm von Schwerin; Alexandra Edelfelt måste ta i beaktande att "kluddet" är ett hastverk, och inte heller en födelsedagspresent; Carl Johan Adlercreutz, Thure Drufva och Ebehard von Vegesack står i mitten, de övriga kan vara vem som helst; det räcker troligen 2-3 år innan han kan måla en tavla av det.

Illustration: Skiss till Wilhelm von Schwerin.

Den store historiemålaren Jean Paul Laurens håller enligt Pierre Petit Gerard på med en tavla som liknar Edelfelts teckning till Wilhelm von Schwerin; ämnet är detsamma: hjälten Marceau ligger utsträckt på en bår och skall hämtas av franska hären, medan de österrikiske generalerna blottar sina huvuden av vördnad; kostymerna från 1796 är mycket lika dem från 1808; det blir intressant att se tavlan på Salongen; Laurens har hittills mest tagit sina ämnen från medeltiden.

Hos Bodenhausen voro bl.a. en grefve v. Schwerin, sönderhuggen i ansigtet af studentdueller, mycket korrekt och mycket hygglig för resten. Han hade visserligen reda på att det fans Schweriner i Sverige, men Wilh. von Schwerin var honom obekant.

När jag nu ser på fänrik Stål, så der en gång i veckan, så måste jag tillstå att jag är rätt nöjd. De här sista årens harm och elände ha hjelpt till att få kläm i teckningarna. Visserligen finnas helt misslyckade som Sandels apoteos och Den döende krigaren, som markerar, som B sade, men så finns der andra som Döbeln och korpral No 7 Standar, trumslagar Nord, Rissanen (hvad betyder det att det ej är Runebergs ynglingar det är finska folket jag ville rita) Soldatgossen Schwerin, No 15 Stolt "säg har du glömt hur du tog dig gevär" och bröderna – som gör att jag sjelf får litet kalla kårar öfver ryggen. Det är det allra största beröm för mig att dessa teckningar icke verka störande på intrycket af fänr. Stål – som har sin underbara trollmakt – det der att man icke han låta bli att lipa när man är finne och bara tänker på vissa rader! Ville och Antoinette Vallgren hade suttit en hel afton och lipat öfver bilderna – och när fr. Ackté med sällskapsdamen en Estniska, satt och såg på dem här i ateliern, såg jag med ens hur det började rycka i Aino As ansigtsmuskler, under det att fräulein Schmidt satt tyst, tänkte uppå intet just, och såg förvånad på sin fröken – men så brast det löst och tårarna började rinna ned för kinderna på fr. Ackté – hon stortjöt!!