Edelfelt var med Berndt Lindholm på théâtre français för att se Sophie Croizette i sin bravurroll i le Sphinx av Octave Feuillet; Croizette och Madame Sarah Bernhardt är båda mästerliga i rollerna som Blanche och hustrun till greve Henri som de båda kvinnorna älskar; Edelfelt önskar att Alexandra Edelfelt kunde se pjäsen tillsammans med honom.
Edelfelt har äntligen sett "L'ami Fritz", den omtalade pjäsen av Erkmann-Chatrian på français; det är en byhistoria utan tecken till intrig eller krångel, vilket är skönt efter Edmond Abouts, Alexandre Dumas och Octave Feuillets pjäser; det förekommer folkvisor och folkdräkter från Elsass, men inga anspelningar på Elsass nuvarande situation; skådespelarna är makalösa; Edmond Got spelar en gammal judisk by-rabbin, Frédéric Fèvre är den rike bonden Fritz, Benoît Coquelin skattfogden och Suzanne Reichemberg Suzel; Edelfelt tror han skriver om denna pjäs och om Paul och Virginie till Helsingfors Dagblad.
”Un roman parisien” är Feuilletsk alltigenom. Samma ädla karaktärer som i "un jeune homme pauvre" samma underbara, otroliga uppoffringar, samma spännande situationer. Hvad som brister i stycket ersätts genom ett alldeles mästerligt spel. Madame Pasca är ypperlig. Jag anser henne dock ha mera routine än geni. Men hon har rätt – hennes plats är icke här på Gymnase, utan på Th. français. Coquelin lär dock intrigera mot henne. Pasca är alldeles lika bra som Favart – båda i fru Hvassers genrekonst, eller rättare konstfärdighet drifven till sin högsta potens – men icke detta ursprungliga, uppfinnande verkliga som skiljer rigtig konst från chic. Emellertid skulle jag vilja att Mamma skulle se pjesen spelas. Feuillet kan vara rigtigt nöjd och är det.
Edelfelt såg pjäsen Chambellac av Octave Feuillet; han skrattade tillsammans med Dagnan och båda gick efter två akter; pjäsen var det dummaste "av vad man kallar fin dramatik".
