Jag gick i går kl. 1/2 3 e.m. till Becker, och i hans trädgård träffar jag Wahlberg, som hade modeller, två små barn, som han förgäfves sökte måla i ett stort landskap, en makalöst vacker svensk ängsvy. Han kan just ej teckna figurer, gubben stackare, och hade suttit och bråkat, och ändå sågo de ej mänskliga ut. Jag tog paletten, och målade figurerna på 2 timmar – ibland lyckas det ju, isynnerhet då man ej är rädd, och jag gjorde de vackraste små figurer en plein air som jag gjort på länge. Wahlberg var förtjust, Becker och några fransmän stodo och beundrade, och W. försäkrade att jag förtjenat åt honom 2000 francs mera på taflan. Följden blef att Wahlberg genast bjöd Becker och mig på en alldeles ursinnig middag med laxöringar, caneton de Rouen, gröna ärter, sparris, jordgubbar, alla möjliga viner, allt på en af Paris bästa restaurationer.
)
)
)