Edelfelt har besökt fröken Pauline Ahlberg som är "utmärkt hygglig och söt"; hon verkar vara bra ensam; två svenskor bor på samma pension, en fröken Mathilda Grabow (syster till den gifta i Helsingfors) och en annan aktris.

Fröken Pauline Ahlberg bjöd Edelfelt till middag på fru Jaquinots pension; han var den enda manspersonen runt bordet med en massa amerikaska, norska och svenska fruar och fröknar; fröken Mathilda Grabow var mycket söt och kokett, och talar ovanligt bra franska.

Med fem francs på fickan tågade Edelfelt till soarén på Rue Miromesnil; både fröken Pauline Ahlberg och Madame Jaquinot hade sagt att det skulle bli en soaré "en famille" [inom familjen], då han anlände var det ett femtiotal personer i salongen; Edelfelt sprang förargat ut och köpte grå handskar för att komplettera klädseln, som han inte hade förberett för ett så stort tillfälle; fröknarna Marie Friberg och Mathilda Grabow executerade [framförde] musik; Edelfelt satt och talade om Tyskland, konst och litteratur med Pauline Ahrenberg, som inte ville dansa, fram till att hon klockan 12 gick upp till sig; därefter bjöd fröken Grabow upp honom till vals, några norskor ville valsa och snart var hans blyghet på dansgolvet bortblåst; där fanns en liten fransyska på ungerfär 15 år, kusin till Mademoiselle Marguerite Jaquinot, som var alldeles strålande vacker men "dugligt kokett fastän hon ännu bar korta kjolar"; dansen leddes av en Monsieur Viardot, son till konstkännaren som ordnat eremitaget i Petersburg; kotiljongen gick till precis som hemma; quadrillen [kadriljen] dansas lite annorlunda; kan Alexandra Edelfelt tänka sig att han först klockan 3 gick hem i storm och slaskregn till Rue Cassette; på en fransk aftontillställning roade man sig precis på samma sätt som hemma; Edelfelt tyckte att alla små "parisersprättar" var lyckade med sina ytterst moderna dräkter, sina chapeau-claque'er och sina lorgnetteglas i ena ögat; lite oartigt var det av Edelfelt att inte bjuda upp Madmoiselle Jaquinot, dottern i huset; på tisdag skall han gå dit på visit och tacka för senast.

Pauline Ahlberg hade bjudit Edelfelt och Filip Forsten till Madame Jaquinots; Filip har en underlig förmåga att lätt bli bekant med folk, inom kort lockade han Pauline Ahlberg att skratta så hjärtligt som möjligt; Mathilda Grabow och Marie Friberg sjöng mycket bra; Friberg har en god sopran men sjunger inte på långt när så konstnärligt som Grabow.

Pauline Ahlberg menar att fröken Mathilda Grabow bara intresserar sig för sång, medan Edelfelt tycker det är rätt att studera hängivet då hon av en välgörare i Stockholm har fått pengar för tre års studier; fröken Grabows medvetenhet och ansvar är så riktigt och vackert att det bevisar att hon inte är så "flack" som man kunde tro, även om hon inte studerat filosofi som Pauline.

Pauline Ahlberg bjöd Edelfelt, Rafael Hertzberg och Philip Forsten till madame Jacquinot, där fröken Mathilda Grabow hade ställt till med musikalisk soaré; där var också en norsk pianist Larsen och Ole Bulls son; fröken Grabow, fröken Marie Friberg, Filip och Larsen sjöng i olika konstellationer, i kvartett framförde de Värmeland, Kristallen den fina, Djupt i havet, Suomis sång och Mandom mod; i kör sjöng alla Björneborgarnas marsch, som fick Edelfelt att gråta; kära, älskade hemlandstoner har stor makt.

Följande kväll är Edelfelt bjuden till Madame Jaquinot i Paris på musiksoaré med Filip Forstén, Mathilda Grabow, mademoiselle Marguerite Jaquinot och en italiensk orgelvirtuos.

Edelfelt var trött så han dansade inte mycket; han pratade med Pauline Ahlberg och Madmoiselle Suzanne; Fröken Mathilda Grabow var förbjuden att sjunga och dansa eftersom hon var mitt uppe i repetitionen av Hamlet som hon i maj skall debutera i.

Fröken Mathilda Grabow kommer att debutera i Mathildes [Marguerite, drottning av Navarras] roll i Hugenotterna; Edelfelt tror att hon kommer att bli bättre än Gabrielle Krauss som har rösten men inte utseendet för sig [Krauss spelade egentligen i rollen som Valentine].

Fröken Mathilda Grabow har debuterat på Stora Operan; det skall ha gått skralt, i synnerhet om man jämför med Caroline Miolan-Carvalho som förut spelat rollen i Huguenotte; häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg ställde till middag för henne; Edelfelt och Filip Forstén var bjudna, likaså frun som Grabow bor hos och två svenskor, fröknarna Anna Agrell och Kinstrand.

Igår var de bjudna till Madame Sinçonne och Mathilda Grabow; de fick svensk punsch och något ovanligt i Paris – souper [supé]; det var så mycket musik att man knappt hade tid att tala med damerna.

Mathilda Grabows misslyckade debut tillskriver man hennes rädsla; hon verkar ha ytterst svårt för franskan och talar illa för att ha varit här i tre år; Alexandra Edelfelt kan förstå hur fransmännen lider när de får höra dåligt franskt uttal sjunget med full hals.

Anna Agrell spelar violin och tänker i höst uppträda på Jules Pasdeloup-konserter i Cirque d'Hiver, kanske göra någon resa till Petersburg och där spela med Leopold Auer, som hon känner.

Middagen hölls på en restaurang i parken vid Buttes Chaumont; "lilla" Mathilda Grabow var nedslagen efter sin första motgång men kryade upp sig under kvällen.

Fröken Kinstrand ser parisisk ut, blek, vacker och elegant; hon tycks vara i Paris för nöjes skull, bor tillsammans med Anna Agrell på en pension, spelar piano, violin och sjunger; hon är mycket söt, men kokett och talar bäst franska av de svenskor Edelfelt hört; Anna Agrell är en svensk typ, lite gå på och skradör, redan ca 27 år och liknar något Mili (Emilie) Mechelin (men vackrare); Mathilda Grabow är sjuklig och ser ut som ett lik.

Förra veckan var Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, Philip Forstén och Edelfelt bjudna till de svenska fröknarna Anna Agrell och Kinstrand; de bor på en pension, men frun är i England, därför presiderade Mathilda Grabows Madame Sinconne som värdinna (Grabow själv var sjuk); en ung fransman, Monsieur Houiller, var också bjuden.