– I morgon på aftonen skall jag med Wåhlin på en bjudning till häradshöfding hr Montelius med Upmark, Oscar Montelius o a från Nationalmuseum – måtte jag bli litet mindre idiotiskt-snufvig till dess
Jag har blifvit uppehållen med porträttet just genom vädret. Medelbart genom den snufva som jag plågats af under en vecka (men som nuär öfver) och omedelbart genom det miserabla ljuset. I går var det en slags afsyning af porträttet i det Snoilskys, Montelius, Sven Scholander och Wåhlin voro der för att fotograferas i grupp – Nå, de tycktes alla tycka om taflan – Sven Scholander uttryckte sin begejstring genom omfamningar och utrop. Jag vet bäst hvad som ännu fattas – uttryck och ställning äro rätt bra, men jag måste på 2 dagars arbete i solsken på fonden och det hela. Detta porträtt är börjadt i solsken och det solen som spelar in är just den "raffinerade finhetens kodill potens" i taflan.
I onsdags var jag med Wåhlin och alla herrarne från Nat. Museum på middag hos häradshöfding Montelius ute på Vermdön. Signe Törnebladhs pappa bankfullmäktig och alltid på vippen att bli minister var med – en herre som ser krånglig ut – jag kan så väl förstå hur han blängde argt på pojkarna då han var rektor. Derute var mycket sång. – två doktorer sjöngo Valerius, Franzén och Bellman – rätt lustigt att höra alla gamla bords- och dryckesvisor "goda gosse" o. a. – samt gluntar. – V. Rydberg sade om Valerius och (Bérangerska skolan) i förhållande till Bellman att de äro Sepia teckningar – torra och nyktra med en liten oläsligt i bakgrunden under det Bellman målar i fulltonig färgskala. det var ej illa sagdt? I går hörde jag från 6 till 8 en massa Bellman deraf igen flere nya, sjungna af Scholander. Carl Langensköld sade – ja, nog har Jag hört Scholander sjunga, men jag kan nu inte sentera den der Bellman – det var rätt tänkte jag. –
från Stockholm (Wåhlin) har jag fått bref med anhållan att så fört som möjligt skicka Björneborgarne dit. Nordenfalk hade skämtande sagt till Wåhlin. "Skrif till Edelfelt att vi gerna förlåter honom hans osynlighet bara vi få hans trumslagare
Från Stockholm har jag fått ett entusiastiskt bref, från Wåhlin om Björneborgarne. han säger: "Det är en tafla som går genom märg och ben. Ett sådant allvar! Det är så mycket och så mäktig realitet deri att man ej längre i första rummet tänker på huru bra det är gjordt. Våra hyggliga, fina och skickliga konstnärer här i Sverige ha bara allt för sällan något att säga oss så der alldeles direkt ur hjertat, och din tafla blir derför likasom en plötslig uppenbarelse af ett annat slags konst än vi äro vana vid. Der finnas alla sådana förtjenster som vi lärt oss sentera hos de yngre konstnärerna här, men derjemte en underström af personlig känsla för ämnet som sätter det hela i högre dignitet" det är ju bra sagdt?
Det var rigtigt roligt att komma ut i Europa igen, – aldrig har Stockholm förefallit mig så europeiskt som nu. det beror på vårvädret och de menniskor jag varit tillsammans med. första aftonen var jag med Wåhlin, Heidenstam, Levertin Lotten Seelig och hennes man R. Lundberg, Tor Hedberg och några andra. Det var ett talande om symbolism och Ruskin och litteratur, – högst intressant. skulle Schauman säga. Heidenstam föreföll mig alls ej poseur, och ser trefligare ut än porträttet. Han är mycket lång, röd i ansigtet och går som Juhani Aho. En bra lång näsa här han, men det är ju intet lyte att ha ett väldigt snyte. Levertin är en typisk jude, blek fin hy och litet krokig ödmjuk rygg. –
Wåhlin har bedt mig teckna en ny titelvignett till Ord och Bild – han vill ha den mera spridd i Finland. Ämnar också be Söderhjelm vara redaktör för Finland och regelbundet skaffa finska bidrag.
Jo, jag glömde några andra namn t.ex. A. Engström: Uteliggarenas Delaroche och Wåhlin: Usedom (af Usedom och Wollin). Våra namn diskuterades ifrigt, men intet beslut fattades
)
)
)
)