Edelfelt har besökt fröken Pauline Ahlberg som är "utmärkt hygglig och söt"; hon verkar vara bra ensam; två svenskor bor på samma pension, en fröken Mathilda Grabow (syster till den gifta i Helsingfors) och en annan aktris.

Med fem francs på fickan tågade Edelfelt till soarén på Rue Miromesnil; både fröken Pauline Ahlberg och Madame Jaquinot hade sagt att det skulle bli en soaré "en famille" [inom familjen], då han anlände var det ett femtiotal personer i salongen; Edelfelt sprang förargat ut och köpte grå handskar för att komplettera klädseln, som han inte hade förberett för ett så stort tillfälle; fröknarna Marie Friberg och Mathilda Grabow executerade [framförde] musik; Edelfelt satt och talade om Tyskland, konst och litteratur med Pauline Ahrenberg, som inte ville dansa, fram till att hon klockan 12 gick upp till sig; därefter bjöd fröken Grabow upp honom till vals, några norskor ville valsa och snart var hans blyghet på dansgolvet bortblåst; där fanns en liten fransyska på ungerfär 15 år, kusin till Mademoiselle Marguerite Jaquinot, som var alldeles strålande vacker men "dugligt kokett fastän hon ännu bar korta kjolar"; dansen leddes av en Monsieur Viardot, son till konstkännaren som ordnat eremitaget i Petersburg; kotiljongen gick till precis som hemma; quadrillen [kadriljen] dansas lite annorlunda; kan Alexandra Edelfelt tänka sig att han först klockan 3 gick hem i storm och slaskregn till Rue Cassette; på en fransk aftontillställning roade man sig precis på samma sätt som hemma; Edelfelt tyckte att alla små "parisersprättar" var lyckade med sina ytterst moderna dräkter, sina chapeau-claque'er och sina lorgnetteglas i ena ögat; lite oartigt var det av Edelfelt att inte bjuda upp Madmoiselle Jaquinot, dottern i huset; på tisdag skall han gå dit på visit och tacka för senast.

Pauline Ahlberg hade bjudit Edelfelt och Filip Forsten till Madame Jaquinots; Filip har en underlig förmåga att lätt bli bekant med folk, inom kort lockade han Pauline Ahlberg att skratta så hjärtligt som möjligt; Mathilda Grabow och Marie Friberg sjöng mycket bra; Friberg har en god sopran men sjunger inte på långt när så konstnärligt som Grabow.

Pauline Ahlberg bjöd Edelfelt, Rafael Hertzberg och Philip Forsten till madame Jacquinot, där fröken Mathilda Grabow hade ställt till med musikalisk soaré; där var också en norsk pianist Larsen och Ole Bulls son; fröken Grabow, fröken Marie Friberg, Filip och Larsen sjöng i olika konstellationer, i kvartett framförde de Värmeland, Kristallen den fina, Djupt i havet, Suomis sång och Mandom mod; i kör sjöng alla Björneborgarnas marsch, som fick Edelfelt att gråta; kära, älskade hemlandstoner har stor makt.

Edelfelt sträckte upp sig i frack och gick på bjudningen till Madame Jaquinot; Filip Forstén och Madmoiselle Marie Friberg sjöng duetter och stycken ur Stabat Mater; en italiensk orgelvirtuos spelade på harmonium "de allra vackraste saker"; alla var förtjusta i Filips solosång.

Edelfelt var som sagt bjuden med Filip Forstén till Jaquinots; Forstén sjöng med Mademoiselle Marie Friberg, medan Edelfelt talade med Mademoiselle Suzanne.

Föregående kväll hade Madame Jaquinot hållit en avskedsmiddag för Pauline Ahlberg; Edelfelt och Filip Forstén var bjudna; Filip underhöll sällskapet med sitt tokroliga prat; Madame Jaquinot föreslog att Filip och Marie Friberg i kostym skulle framföra den scen ur Faust som de så ofta sjungit; alla skrattade sig fördärvade åt Filips Mefisto som for av och an genom rummet.